Igår morse vaknade jag av en kattugglas hoande. Jag kände inte igen lätet utöver att jag förstod att det var en uggla. Det var i gryningen och jag använde appen Merlin Bird ID som har blivit något av ett beroende. Jag fick reda på att det var en tawny owl.
Något senare började andra fåglar sjunga. Det var svarthätta, rödhake och koltrast. Jag gick och lade mig igen.
Vi är i Normandie något norr om Lessay. Det luktar koskit från gården mittemot och trädgården är inhägnad så Maggie kan springa fritt. Ett stort fikonträd står vid altanen. Någon mil bort ligger stranden. Det är ebb och vattnet riktigt suger i benen när man går på den långgrunda stranden. Det odlas ostron i nätsäckar på upphöjda bäddar. De rensar vattnet.
Där sanddynerna är bevuxna och sanden har rasat har det blivit som låga väggar. I dem är det hål. Det är backsvalorna som har byggt sina bon. Silkeshägrar går i dammarna som har bildats av lågvattnet och fångar fisk. Storspoven stod ensam och stilla som den trodde att den inte syntes. Utöver det var det skrattmås, vanlig mås och trutar, samt enstaka strandskator, som är min favorit.
Vägarna här är smala alléer och kantas av höga vallar som ramar in åkrarna.
D528
I dessa vallar som är bevuxna av träd och murgröna ser man hur insekter har byggt bon.
Rue du Manoir
Vallarna verkar bestå av jord, rötter och gamla staket som med tiden har delvis har multnat. De hindrar inte rådjur från att röra sig mellan majsåkrar och hagar där det går kor och hästar. En tanke som jag får är att de även hindrar näringsläckage då hindrar regnvatten från att rinna iväg.
En ekstubbe täcks sakta av murgröna.
Är detta just ett sätt som människa och det vilda kan samsas? Småfåglarna har de höga och låga trädkronorna att röra sig i. I lövvalven kan de gömma sig för ormvråkarna som seglar ovanför. I jordvallarna kan insekter som humlor gräva sin bon.
Trädslagen som växer i vallarna är många. Ek och hassel har jag sett och många fler, men jag är dålig på att känna igen de olika arterna.
Det här är ett äldre sätt att bedriva odling som har kommit ur det här landskapets villkor, men jag tänker mig att det kan inspirera till att förändra södra Sveriges åkrar så att fler arter kan få utrymme. Är det möjligt med dessa vallar i Sverige där insekter kan bygga sina bon? Säsongen är kortare och solen är mindre stark. Kanske behövs de öppna fälten för att maximera solljuset?
Det är så mycket jag inte vet. Jag går runt i landskapet och tar in information, men det fattas kunskap för att kunna sätta in det i sitt sammanhang. Det är så kunskap byggs, genom iakttagelser, funderingar, läsning och tålamod. Vi måste tillåta oss att vara nybörjare.
I den svenska naturen är det människan som är den som påverkar allra mest. Det är både direkt och indirekt påverkan (Wikenros et al., 2015). Låt oss fortsätta att använda älgen som exempel som vi gjorde i del 1.
Älgen är ett hjortdjur som äter en varierad kost av allt från bark, trädskott till blåbärsris. Den var nästan utrotad i Sverige på grund av att den jagades så hårt, men efter man reglerade jakten har den kunnat komma tillbaka.
Vargen beskylls ofta för att jaga bort älgen och det stämmer på många sätt, vilket jag kommer att ta upp i nästa del. Men det som framför allt påverkar den är det svenska skogsbruket.
Älgen föredrar blandskog med mycket lövträd. Men den slags skog har minskat stadigt i Sverige. Istället planterar man gran och tall. Älgen betar på granplantorna i planteringarna, vilket beror på att alternativ är få (Felton et al. 2020). Tallplantor är dock en stapelföda för älgen i stora delar av landet, vilket Felton påpekade när hon hade läst en tidigare version av inlägget.
(Jag har även korrigerat andra delar av min text som hon påpekade inte riktigt stämde med vad de skrev i artikeln. Hennes kommentarer har jag tacksamt tagit emot. Det ska också tilläggas att det är mina åsikter som framförs i texten och inte hennes.)
Skogsbruket följer en cykel i fyra faser: Föryngringsfasen, ungskogsfasen, gallringsfasen och slutavverkningsfasen. Detta sker över ett större område, vilket betyder att hela arealen är styrd av människorna.
Här ser vi de fyra faserna. Att lägga märke till är att stengärdena visar på att här har man förmodligen bedrivit djurskötsel förr innan man började med gran. I stora delar av det här området mellan Agusa och Rebbetuaröd finns det bok och ek. Förmodligen skulle en blandskog passa här bättre än granen.
Efter en del av skogen har huggits ned (slutavverkningsfasen) planterar man nytt. Plantorna äts av älgarna. Om de är ostörda kan de orsaka stora skador för markägaren. När granplantorna växer upp står de så tätt att ljuset inte når ned till marken. Det gör att blåbärsris och liknande växter inte kan breda ut sig. Detta skiljer sig från när tallen vuxit hög då det blir en ljus och luftig skog.
Jag minns hur jag och Maggie störde några älgar som i lugn och ro betade på en tallplantage när snön fortfarande låg. De lommade lugnt iväg.
Se tätheten i ungskogen av gran.
Biologen Annika M. Felton och kollegor skriver i artikeln ”Varied diets, including broadleaved forage, are important for a large herbivore species inhabiting highly modified landscapes” (2020) att älgen föredrar ett varierat landskap.
Senare när träden har vuxit sig höga kan ljuset åter nå ned till marken. I det här fallet står jag vid en väg. Små granplantor sprider sig tätt och konkurrerar ut många andra örter.
Kort sagt är det människan som påverkar och styr landskapet och det genom att hon ser det som funktioner som ska uppfylla hennes syften och mål.
Ett väldigt antropocentriskt perspektiv för professor i geografi och turism Klas Sandell i SLU:s tidskrift Biodiverse. Han skriver om fyra aspekter och perspektiv på landskapet.
Han menar att dessa skapar fyra olika ekostrategier befinner sig på en lodrät och en vertikal axel. Den vänstra sidan av den vertikala axeln är ”[s]öker något specifikt värde (funktionsspecialisering) och den högra sidan ”[u]tgår från ett specifikt landskap (mångbruk)”. Den lodräta axelns övre del är ”[n]yttja och förändra” och den lägre är ”[b]evara och skydda”.
Det ena är fabrik, vilket betyder att det är en specialisering för produktion av aktiviteter. Han ger exemplet med skidbackar. Men man kan också tänka sig en skogsplantage som är inriktad på skördeuttag. Den befinner sig på den vänstra övre sidan vilket innebär att den söker en specifik funktion, men också att den nyttjar och förändrar landskapet. Det andra är nyttjande, som handlar om specifika platser som till exempel där man kan fiska och tälta. Även den befinner sig på den övre delen och kan nyttja och förändra landskapet, men utgår från ett specifikt landskap.
På den nedre delen finns museum som är ”fjärrstyrd konsumtion” och han ger exemplet en hembygdsgård, men ett naturreservat eller en nationalpark torde också vara bra exempel. De är på den vänstra axeln och har en funktionsspecialisering, men är en del av ”bevara/skydda” på den lodräta axeln. På den högra sidan av den lodräta axeln är ”[a]vnjutande av tillgängliga platser”, vilket utgår från ett specifikt landskap, vilket också kan vara ett naturreservat eller en nationalpark.
Ur Sandells perspektiv fyller de en funktion ur ett mänskligt perspektiv antingen som produktion eller konsumtion. Ett skogsbruk producerar tall som sedan skördas för konsumtion. Det intressanta är att detta är landskap som besöks och där människan inte ses som en del i det ekologiska systemet. Vilket vi naturligtvis är genom nyttjandet.
I ett biologiskt perspektiv är ett landskap ett ekosystem som består av biotiska och abiotiska faktorer. Det förra är det som lever, medan det andra är hur landskapet ser ut, till exempel en bäck, en slänt eller ett berg. I ekosystemet finns det en trofisk väv, det vill säga olika nivåer hur de olika organismerna inhämtar näring.
De olika faktorerna i det ekologiska systemet skapar olika förutsättningar för de olika organismerna eftersom de har olika artspecifika villkor. Det kan vara jordmån, ljustillgång ålder på träden, eller att det nyligen har brunnit. Vissa arter är mer anpassade till snabb förändring, medan andra kräver väldigt specifika premisser för att kunna leva och föröka sig. Ett varierat landskap med olika arter skapar möjligheter till en större mångfald eftersom det finns fler nischer att specialisera sig på.
För de arter som anpassar sig lätt och är rörliga arterna finns möjligheten att förflytta sig mellan olika landskap, medan andra är helt beroende om den plats som de befinner sig på. En varg förflyttar sig över stora arealer, liksom en maskros sprider sina frön med vinden. En vitsippa eller ett blåbärsris å andra sidan förflyttar sig genom sitt rotsystem och en tjäder kräver ett oföränderligt landskap som den känner igen sig i.
Likheterna med människor är att organismerna nyttjar landskapet och söker ett funktionsvärde som vilket gör att de kan överleva. Ytterst skiljer detta sig inte från människorna då vi är beroende av landskapet. Men det beroendet, framför allt i väst, döljs eftersom väldigt få av oss är producenter och majoriteten av oss konsumerar.
Det är lantbrukare som producerar mat som vi andra konsumerar. Men inte ens de konsumerar sin egen mat utan de köper maten utifrån den inkomst som de har från sitt arbete. Beroendet av naturen osynliggörs därför genom den frigörelse från dess tydliga betingelser. Till exempel köper vi sockerärterna på vintern som är odlade i Kenya. Eller mangon från Peru kan köpas i den lokala livsmedelsbutiken.
Naturen blir då främst en fabrik för människorna eftersom ett områdes funktion kan specialiseras i form av en åker där man odlar endast en gröda och som besprutas för att andra organismer inte ska kunna livnära sig på den. Specialiseringen skapar medvetet en monokultur eftersom dess syfte endast är för ett enda ändamål, säg att odla vete för att kunna producera mjöl som man sedan kan baka bröd av som kan säljas till konsumenterna. För att maximera uttaget brukas allt det som är tillgängligt, vilket minskar konkurrensen från andra organismer genom att deras livsmöjligheter försvinner.
Detta minskar de områden som andra organismer kan frodas på, vilket skapar öar i ett landskap. Det leder till att de museala funktionerna, för att återvända till Sandells begrepp, blir viktigare då de specifika områdena medger överlevnad för andra arter än de som enbart fyller en definierad funktion för människan. I sin tur innebär det att mångfalden i de kringskurna geografiska områdena begränsas genom den möjliga biotop som det utsedda området har. Begränsningarna beror på område och på möjligheter till förflyttning mellan de olika biotoperna (se Rewilding: kärnor, rovdjur och korridorer).
I nästa del återvänder vi till jägarna, älgen och vargen, men också rewilding kommer att tas upp.
Referenser:
Felton, Annika M. et al. (2020), ”Varied diets, including broadleaved forage, are important for a large herbivore species inhabiting highly modified landscapes”, Scientific Reports, 10:1904
Wikenros, C.; Sand, H.; Bergström, R.; Liberg, O.; Chapron, G. (2015), ”Response of moose hunters to predation following wolf return in Sweden”, PLoS ONE.
