Jakten i Ripelångareviret är avslutad. Rubriken på Sveriges Radios hemsida lyder Bekräftat: Vargreviret i Ripelången utrotat. Inslaget är från 18 januari 2024. Så kommer ett nytt inslag 27 januari där det visar sig att en valp hittats, se Efter licensjakten: En varg kvar i Ripelångareviret. Vilthandläggaren säger i inslaget att de inte ser detta som ett problem och att den förmodligen kommer att ge sig av.
Det har varit en del kontroverser kring jakten. Två vargar som sköts tillhörde inte reviret, enligt inslaget ”Efter licensjakten…”, men befann sig i reviret och därför har inte jägarna brutit mot lagen, enligt Länstyrelsen Västra Götaland:
De jägare som eventuellt skjutit varg eller vargar som inte visar sig tillhöra reviret Ripelången har enligt Länsstyrelsens mening inte begått något jaktbrott, då alla fyra vargar har skjutits inom jaktområdet.
Fyra vargar har lagligt skjutits i Ripelångsreviret – Länsstyrelsen väntar på DNA-svar om vilka individerna är
Samtidigt har de jägarna anklagats för att medvetet ha skjutit fel varg, skriver Svenska Jägareförbundet, genom att inte informera om alla kända vargar.
Länsstyrelsen misstänker att två vargar som fällts i Ripelångsreviret inte tillhör reviret. Och att jägarna avsiktligt har fällt dessa. Att de känt till vargarna, men inte rapporterat kännedom om dessa.
Jägarna i Ripelången har inte gjort något fel
Flera saker väcker min undran.
Enligt den senaste inventeringen finns det ingen genetiskt viktig varg i området. Skulle det visa sig att en genetiskt viktig varg ändå uppehåller sig i jaktområdet kommer jakten att avlysas.
Licensjakt efter 6 vargar i Västra Götalands län
Det första är att skälet till att man tillät skjuta vargen var att den inte var genetiskt viktig. Men det främsta skälet till beslutet enligt Länsstyrelsen Västra Götaland var att geografin beskrivs som ”vargtät”.
Tydligen var ingen ”genetiskt viktig varg” skjuten, men två av de skjutna tillhörde inte ens reviret utan kom från Brängenreviret. Och då vi ännu inte märker alla vargarna blir det som viltansvariga säger ”omöjligt för en enskild jägare att veta om den står i begrepp att skjuta en varg tillhörande just familjegruppen Ripelången eller en varg på vandring”. Så det är inte så farligt om fel varg skjuts?
Det andra som jag undrar över är hur det ska gå med förflyttningen med vargarna från det mellersta förvaltningsområdet om de skjuts när de kommer till de södra? Se inlägg Vargen som vägrar låta sig fångas. LRF skriver i inlägget Reflektioner och lärdomar från licensjakten på varg i Ripelången att de tror att det kommer att ske mer licensjakt i framtiden. Ordförande för jägareförbundet södra Älvsborgs säger att ”även om jakten var lyckad bromsade vi egentligen bara in vargens etablering i området. Jag är tyvärr övertygad om att vi kommer se fler licens- och framför allt skyddsjakter framöver”.
Torbjörn Johansson för LRF Herrjunga säger att ”En nyckel i att få till licensjakten har varit att vi lyckats få politiker och näringslivet i området att engagera sig.” Det viktiga är också, fortsätter han, att hålla sig till fakta och att påverka politiken:
Den enda vägen framåt har varit att skapa saklig opinion och utgå från fakta. En annan viktig faktor är att vi får med oss politiken. Särskilt Bryssel som med art- och habitatdirektivet i mångt och mycket resulterat i den nuvarande vargförvaltningen. I slutändan är det ju politiken som styr länsstyrelsens beslut. Så i stället för att skriva arga kommentarer på Facebook är det bättre att engagera sig i politiken.
Reflektioner och lärdomar från licensjakten på varg i Ripelången
Så som jag förstår LRFs reflektioner och lärdomar är att de har bedrivit en starkt påverkanskampanj på Länsstyrelsen i Västra Götaland.
Här kommer vi till den tredje funderingen som handlar om rovdjurspolitik och Sveriges relation till EU. Nedan kommer jag att gå igenom det i detalj. Dels knyter det an till gårdagens inlägg Lämna oss inte till vargarna, men framför allt till varför vargreviret i Ripelånga ”utrotades”.
För dels menar LRF att de har fört en bra opinionsbildning. Länsstyrelsen tycker att jägarna inte har gjort något fel trots att två av vargarna inte tillhörde reviret, samt att en valp överlevde som inte kommer att uppfostras av sina föräldrar. Kommer det att bli en problemvarg? En strykarvarg?
Under morgonen fortsatte jag att läsa utredningen Åtgärder för samexistens mellan människa och varg (SOU 2013:60). Grunden till den är just konflikterna som har uppstått i Sverige i följderna av vargens återkomst, de problem som många upplever, samt de politiska beslut som har fattats, liksom de internationella avtal som Sverige har förbundit sig att hålla. Det är det sista som också främst motiverade utredningen då Sverige hade fått ett ”överträdelseärende” från EU-kommissionen:
I januari 2010 mottog EU-kommissionen klagomål angående den svenska regeringens vargpolitik och den licensjakt som nyligen hade ägt rum i Sverige. I en formell underrättelse den 27 januari 2011 anförde kommissionen att Sverige genom att tillåta licensjakt på varg under 2010 och 2011 inte fullgjort sina skyldigheter enligt artiklarna 12 och 16 i art- och habitatdirektivet. Kommissionen ansåg att Sveriges vargpolitik med en begränsad vargstam, licensjakt på en strikt skyddad art som inte har gynnsam bevarandestatus och flyttningar av varg som inte ännu har realiserats i framtiden kommer att påverka bevarandestatusen för varg (dnr UF2011/5357).
S. 11. Prop. 2012/13:191 (2012). En hållbar rovdjurspolitik
I utredningen Åtgärder för samexistens mellan människa och varg (SOU 2013:60) står det att läsa att om Sverige inte utvecklar en livskraftig vargstam så kan EU överta kontrollen.
Kommissionen har vidare tydliggjort att Sverige måste ta ställning till gynnsam bevarandestatus. Vidtas inte åtgärder i enlighet med ovanstående hotar kommissionen att dra Sverige inför EU-domstolen. Ett domstolsförfarande innebär att Sverige under en längre tid förlorar möjligheten att förvalta vargstammen.
S. 43. Åtgärder för samexistens mellan människa och varg (SOU 2013:60)
Läs den sista meningen en gång till: ”Ett domstolsförfarande innebär att Sverige under en längre tid förlorar möjligheten att förvalta vargstammen”.
Licensjakten är således en ytterst problematisk politik i Sverige, som delvis bygger på att minska konflikterna i rovdjursfrågan, delvis på att en ”gynnsam bevarandestatus” är uppnådd. Är detta ett illvilligt problem (wicked problem)? Enligt EU-kommisionen tycks det inte vara det eftersom det handlar om att uppfylla kriteriet som experter har satt:
Kommissionen har också understrukit att förvaltningsplanen måste klara av en vetenskaplig granskning. Kommissionen har varit tydlig med att licensjakt efter varg inte accepteras så länge gynnsam bevarandestatus inte är uppnådd och motiverat detta med att undantaget för att döda varg i art- och habitatdirektivet avser strängt kontrollerad skyddsjakt.
S. 43. Åtgärder för samexistens mellan människa och varg (SOU 2013:60)
Förvaltningsplanen ska klara av en vetenskaplig granskning, men vad jag försöker visa här att den klarar inte av det.
Vargar skjuts för att det finns en opinion. Fel vargar skjuts. Men det är ingen fara eftersom de inte är ”genetiskt viktiga”. Och nu har jag inte ens nämnt siffrorna för en ”gynnsam bevarandestatus” utifrån ett biologiskt perspektiv som nämns i litteraturen. För mig är detta en symtom på just detta illvilliga problem som Rittel och Webber skriver om i ”Dilemmas in a general theory of planning” (1973).
Det är inget problem som kan lösas med en expert kommitté utan det är något som kommer att ta väldigt lång tid att uppnå ett slags stadie då ett relativt konsensus finns. För är det något som märks i dessa tioåriga utredningar och propositioner så är att även om fakta finns där och tydliga undersökningar så är det framför den mänskliga faktorn som ingen riktigt klarar av få bukt med. Och det är just det som Rittel och Webber pekar på när de skriver att ett problem kan ha ”logiska inkonsekvenser på hur problemet uppfattas”. Jag skulle vilja lägga till att det är logiska inneboende inkonsekvenser i problemet.
Några av dess logiska inneboende konsekvenser har jag pekat på här.
Referenser:
Lindén, Mattias (2024). Bekräftat: Vargreviret i Ripelången utrotat. Sveriges Radio. Publicerat 240118 (Hämtat 240211)
Länsstyrelsen (2023). Licensjakt efter 6 vargar i Västra Götalands län. Länsstyrelsen Västra Götaland. Publicerat 230921 (Hämtat 240211)
Länsstyrelsen (2024). Fyra vargar har lagligt skjutits i Ripelångsreviret – Länsstyrelsen väntar på DNA-svar om vilka individerna är. Länsstyrelsen Västra Götaland. Publicerat 240105, uppdaterat 240108 (Hämtat 240211)
Olsson, Thérèse (2024). Efter licensjakten: En varg kvar i Ripelångareviret. Sveriges Radio. Publicerat 240127 (hämtat 240211)
Prop. 2012/13:191 (2012). En hållbar rovdjurspolitik. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2013/09/prop.-201213191
Rittel HW, Webber MW. (1973). Dilemmas in a general theory of planning. Policy Sciences. 4:155–169. doi:10.1007/BF01405730
SOU 2013:60 (2013). Åtgärder för samexistens mellan människa och varg. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2013/08/sou-201360/
Svenska Jägareförbundet (2024). Jägarna i Ripelången har inte gjort något fel. Svenska Jägareförbundet. Publicerat 240104 (Hämtat 240211)
Widell, Pontus (2024). Reflektioner och lärdomar från licensjakten på varg i Ripelången. LRF. Publicerat 240129 (Hämtat 240211)
