Svartfläckig blåvinge är fascinerande. Den har inte bara backtimjan som värdväxt utan är också beroende av hedrödmyran. Den myran är i sin tur beroende av att gräset inte är för högt, vilket betyder att ett betande djur som ett får är nödvändigt för att de ska kunna frodas. Vad denna vackra fjäril berättar för oss är hur innesluten hon är i miljön, alltså i det ekologiska system som är nödvändigt för hennes överlevnad.
En värdväxt betyder att en organism har utvecklats så att den är beroende av dess närvaro på olika sätt. I rapporten Värdväxters betydelse för andra organismer – med fokus på vedartade värdväxter (red. Sundberg et al. 2019) skriver författarna att organismernas relation till värdväxterna varierar. En viss art äter av växten, medan en annan livnär sig på dem som äter av växten.
Kopplingen till växter varierar stort och det finns ett spektrum av nyttjande, allt ifrån de arter som endast nyttjar en växtart eller ett växtsläkte (specialister) till de arter som har kopplingar till en rad växtfamiljer (generalister).
(red. Sundberg et al. 2019:7)
Det vi ser i fallet med den svartfläckiga blåvingen är att de är beroende av backtimjan, hedrödmyrorna och en betande art. Om detta intrikata förhållande lärde jag mig i boken Wild hope: on the front lines of conservation success (Balmford, 2012). För att visa hur vi alla är inneslutna i ett system så lärde jag mig om boken i debattartikel i SVD ”Låt hotade arter bli en tillgång för skogsägare” (Lindén, 2023) och författaren är viltvårdsexpert på LRF och driven bloggen Naturvård med mina ögon som varmt rekommenderas.
Andrew Balmford är bevarandebiolog och berättar i nämnd bok om ekologiska framgångshistorier för att visa att framtiden inte är svart. Tanken är att väcka lusten till att göra mer och genom de positiva exemplen visa på vikten av handling.
Detta leder mig in på etikens område eftersom varför och hur vi handlar bygger på värderingar. Vi går från varandet till det som bör. Filosofen Hume skriver att vad man borde göra inte är inbegripet i varat. Det finns en skillnad mellan det beskrivande och det normerande omdömet. I samtalet om ekologi bör vi ha detta med oss, då det dels för egen del och dels för andras del är lätt att glömma när vi går från att beskriva till att uttrycka en värdering.
I sitt verk Ekologi, samhälle och livsstil (1981) presenterar filosofen Arne Næss ord som ekosofi och djupekologi för en vidare publik. Verket är en diskussion om hur vi ska se på vetenskapen, värderingar i skuggan av de miljöförstöringar som hade blivit tydliga under 1960- och 70-talet.
I början av verket diskuterar han problematiken med påståenden som att vetenskapen måste vara objektiv. Som den filosof han är menar han att vi måste vara tydliga med vad vi menar och vilka värderingar som ligger till grund för det vi på bättre eller sämre grunder påstår. Han skriver att om ord som ”objektivitet” och ”vetenskaplighet” innebär ”tillförlitlighet, allmän godtagbarhet, stabilitet” (1981:34) får de en högre kvalitet om de underliggande värderingarna också framkommer.
Han påstår att ”[j]u mer noggrant och fullständigt som värderingspremisserna framställs, desto mer objektiv och vetenskaplig blir framställningen av de faktiska förhållandena” (1981:34). Därtill skriver han att det inte är ”önskvärt att försöka lösgöra värderingar från vetenskapen, det är snarare så att det behövs mer av värderingar” (1981:34), men det viktigaste är att vara tydlig med det.
Vi kan se Næss resonemang i Balmfords presentation av den svartfläckiga blåvingen. Det är inte en tillfällighet att han väljer den fjärilen eftersom han därigenom ekologiskt kan visa på vilket sammansatt system naturen är genom exemplet. I det finns det också en värdering, heden, fjärilen, myran, backtimjan och så vidare är viktiga. Dessutom ingår de i ett politiskt och ekonomiskt sammahang. Han visar att hedarna i Dorset försvinner på grund av att människans behov, som genom bebyggelse och lantbruk, och att det gör att den svartfläckiga blåvingens miljöer försvinner. Till detta tillkommer en annan aspekt och det är att hedarna, enligt honom, i grunden inte är lämpade för jordbruk, men i och med statliga bidrag till lantbruket så får de ett värde.
Miljön heden och dess organismer är inte bara i en biotop utan är också i ett politiskt och ekonomiskt sammanhang. Genom att värderingen blir tydlig kan vi också göra en bedömning av det beskrivna. Vi ser här att även om vi gör en ren konsekvensetisk bedömning tillkommer vilket perspektiv vi har och vad vi framhåller som önskade konsekvenser. Besluten är styrda av värderingar.
Genom att tydliggöra vad man tycker kan en gynnsam värdediskussion uppstå eftersom det blir tydligt vilka föreställningar som leder fram till ställningstagandet. I Næss filosofiska språk lyder det:”Till premisserna måste värdeutsagan föras.” (1981:36). Med det menar han att vi måste se till vilka värden som prioriteras, alltså ”vi bör” eller ”vi bör inte”. Detta förutsätter, skriver han, att ett ”överordnat mål” finns eftersom annars skulle målen bli oändliga. Det finns således ”mål i sig självt” (autoteliska mål).
Här menar jag att Aristoteles tanke om det goda samhället borde vara den underliggande värdeutsagan (Aristoteles, 1993). Genom att tanken om det goda samhället formuleras påbörjas en vidare tanke om vad då det är, för vem, för vad och så vidare. För Næss bör dessa tankar utgå från ett ekosofiskt samtal. Omformulerat i mina ord är frågan hur kan vi på ett vist sätt (sofia) undersöka hur vi kan skapa ett gott hushåll (eko, oikos)?
Avslutningsvis menar jag på att det borde bli tydligare att i miljödebatten för vi ett etiskt samtal. I debatten för vi fram värderingar som bör följa ur ett vetenskapligt framtaget material, där det överordnade målet är det goda samhället. Ett gott samhälle bör inte längre se naturen som tudelad utan som den integrerade del som det är.
Referenser:
Aristoteles (1993[1967]). Den nikomachiska etiken. 2. uppl. Göteborg: Daidalos
Balmford, Andrew (2012). Wild hope: on the front lines of conservation success. Chicago: University of Chicago Press
Lindén, Gunnar. (2023). ”Låt hotade arter bli en tillgång för skogsägare”. SVD. Publicerad 230112 (Hämtad 231101)
Næss, Arne (1981). Ekologi, samhälle och livsstil: utkast till en ekosofi. 1. uppl. Stockholm: LT
red. Sundberg, S., Carlberg, T., Sandström, J. & Thor, G. (2019). Värdväxters betydelse för andra organismer – med fokus på vedartade värdväxter. ArtDatabanken Rapporterar 22. ArtDatabanken SLU, Uppsala.
