Etikett: Samhälle

I gårdagens inlägg, Hör skogsbruket ihop med andlighet? Inledande tankar om Göran Enanders utredning. inledde jag några tankar om detta och idag vill jag fördjupa dem.

Om man läser utredningen Kyrkan och skogen: Ansvar, handling och hopp (Enander, 2024) finns det en sektion som är skriven av ärkebiskop emerita Antje Jackelén och ärkebiskop emeritus Anders Wejryd där de går igenom andlig hållbarhet. De skriver att hållbarhet har setts som frågor som utgår från naturvetenskapliga och tekniska frågor, men numera ser vi dem även som existentiella och andliga frågor.

Hållbarhetsfrågor har sedan länge slutat vara endast naturvetenskapliga, tekniska, rättsliga och politiska frågor. De är också kulturella, existentiella och andliga frågor. Inte bara genom framväxten av ekoteologi utan även genom kyrkornas praktiska arbete har det blivit uppenbart att hållbarhet både som princip och som handlingsprogram kräver teologisk reflektion och grundläggning. (Enander, 2024:142f)

För mig är både det naturvetenskapliga och det andliga viktigt. Min tankevärld kommer snarare ur det andliga än det naturvetenskapliga, men genom åren har jag arbetat mig allt mer mot att få en naturvetenskaplig förståelse. Med tiden har jag även lärt mig att det andliga tenderar att stanna vid en sinnlig erfarenhet, medan den naturvetenskapliga kunskapen förmår mig att se djupare. Så jag håller inte med författarna när de skriver att den andliga hållbarheten ”får oss att se längre och djupare i både tid och rum” (ur Enander, 2024:145).

Innan vi kommer dit vill jag presentera ärkebiskoparnas tankar något utförligare, för de använder ett ordval som inte ingår i det naturvetenskapliga, men som jag menar är ytterst viktigt.

De talar om det som är viktigt för vår existens och att andliga värden är de som vi uttrycker i hur vi handlar. I detta gör vi moraliska val utifrån den andliga grund som vi står på. De menar att genom ”andlig hållbarhet” får vi en ”fördjupad motivation att behandla naturen/skapelsen med respekt, ödmjukhet, tacksamhet och ansvar” och det påverkar hur ”förvaltarskapet” bedrivs.

Till andlig hållbarhet hör en fördjupad motivation att behandla naturen/skapelsen med respekt, ödmjukhet, tacksamhet och ansvar. Vi är sammanvävda med hela skapelsen, såsom den har utvecklats genom evolutionshistorien och kommer att bli, med gångna och kommande generationer, nära och fjärran. Konkret betyder det att hänsyn till livsvillkoren för andra arter och för framtida generationer är en nödvändig del av förvaltarskapet. (Enander, 2024:145)

Problemet med dessa ord är att handlingen måste vara konkret också. Men handlingen får inte ständigt tala om det existentiella och andliga, utan den måste utgå ifrån miljöns biotiska och abiotiska förutsättningar. I allt för hög grad krävs det att vi konkretiserar vad det är som vi menar och för det krävs det definitioner. De i sin tur utgår från konceptuell kunskap och kunskap om tillvägagångssätt. (Klahr et al., 2019).

Konceptuell kunskap syftar på de begrepp som ett kunskapsfält kräver för att förstå och begripa det. Det naturvetenskapliga fältet kommer ur upplysningen då man började upptäcka att det som vi upplevde inte stämde med hur verkligheten egentligen var beskaffad.

Ett känt exempel är Copernicus som kunde visa att det är solen och inte jorden som är i centrum av vårt planetsystem. Han fick sina kritiker och en av dem var Johannes Kepler. Det intressanta med denne är att han inte ville påstå att Copernicus hade fel utifrån bibeln eller teologin utan utifrån de matematiska beräkningarna. Visserligen kom Kepler fram till att han hade fel, men då endast i att planeterna går i ellipser och inte i cirklar runt solen.

Nästan hundra år senare hårdnade den katolska kyrkan och när Galileo framförde sina idéer och kunde bevisa dem genom inte bara matematik utan också med hjälp av sitt teleskop, fick han publikationsförbud. Det som den katolska kyrkan hade kommit fram till under mötena i Trento var det som gällde. Dogm stod över testbara hypoteser och teorier.

Här ska jag inte fastna i vetenskap historia, dock vill jag understryka att naturvetenskapen bygger på data som vi kan begrunda tillsammans. Väldigt ofta kräver det att man har tagit till sig de koncepten som gör fenomenet som studeras begripligt. Dessutom kräver det att vi har modeller som gör att vi kan undersöka fenomenet. Det är ur detta som förståelse kommer.

Vetenskaplig förståelse är ett intressant begrepp, då frågan är när och om vi verkligen kan begripa det som vi studerar? Handlar det inte bara om att vi gör oss föreställningar om det? För hur kan vi veta att vi egentligen vet?

I vetenskapshistorikern Henk W. de Regts bok Understanding scientific understanding (2017) sätter han upp tre nivåer av förståelse. Det första är när vi får en aha:upplevelse om ett fenomen. Men den räcker inte då den är subjektiv. Nästa steg är att vi kan också förklara fenomenet, vilket tyder på att vi har en viss förståelse kring fenomenet. Dock, vi behöver också få en pragmatisk förståelse och den är inte beroende av den subjektiva upplevelsen. Det innebär att vi kan använda olika modeller för att bringa klarhet i fenomenet.

För att tydliggöra så kan vi tro att vi förstår ett fenomen och möjligen ge en rimlig förklaring av det, men vi behöver också kunna använda oss av modeller och teorier för att kunna undersöka det. Det innebär att bara för att vi talar om andlig hållbarhet betyder det inte att vi har förståelse eller vet hur vi bör handla för att skapa ett hållbart skogsbruk, som är ämnet som vi talar om här.

Som jag nämnde igår har jag läst delar av Vurdering av økologisk tilstand for skog i Norge i 2020 (Framstad et al., 2021). Även om en av författarna Anne Sverdrup-Thygeson beskriver en närmast andlig upplevelse av att vara i skogen i sitt verk Skogen: om träd, människor och 25 000 andra arter (2023) så handlar den här utredningen om att skapa en gemensam grund att utgå ifrån för att sedan visa på hur man har kunna värdera et ekologiska tillståndet i de norska skogarna.

För att göra detta har de olika koncept och modeller som beskriver hur de går tillväga. De vill således uppnå den pragmatiska och den begripliga nivån enligt Regts teori. I detta finns det en värdering, men den görs utifrån naturvetenskapliga kriterier. Men det finns en mängd problem som de framhåller. För hur vet vi vad som är fungerande ekosystem?

I sin utredning utgår de ifrån sju kriterier så att de kan mäta det ekologiska tillståndet.

Jag ber om ursäkt för följande väldigt tekniska genomgång, men jag menar att det är nödvändigt för att förstå det diametralt skilda sättet att skapa förståelse mellan det andliga och det naturvetenskapliga synsättet. Dessutom blir det konkret och man riskerar inte att hamna i en subjektiv bedömning, då det finns tydliga kriterier som vi utgår ifrån.

Nedan följer en tabell. Ovan nämns de sju kriterierna som de utgår ifrån. Jag tänker inte gå igenom alla utan peka på några av dem.

Primärproduktion undersöker om man har tillsatt gödningsmedel i skogsmarken för att öka tillväxten då det förändrar det naturliga sambandet mellan fotosyntes och biomassa. Det kan också vara att man har fråntagit näring genom att man har tagit ut död ved som skapar en näringsfattigare jord. Detta gör att det avviker från ett bra ekologiskt tillstånd,”medføre endring i primærproduksjonen som kan innebære avvik fra god økologisk tilstand” (2021:21).

Fördelning av biomassa mellan de trofiska nivåerna och funktionellt viktiga arter och strukturer hör ihop. De handlar båda om näringsväven och hur de olika arterna påverkar varandra. Som om vi ser nedan så påverkar hjortdjur och rovdjur hur biomassa fördelas då rovdjuren äter de senare, vilket minskar betestrycket så att rönn, asp och sälg kan växa upp. De tre träslagen är viktiga för många arter.

Vi ser också att den biologiska mångfalden hör ihop med naturindex, det vill säga hur många arter som det finns där. Det i sin tur hör ihop med om näringsväven är intakt och om alla funktioner finns. För bara för att det finns många arter betyder inte det att det ekologiska återkopplingssystemet fungerar. Det kan ju vara många främmande arter, men de kan påverka ekosystemet negativt då det inte finns andra arter som förhindrar dem från att sprida sig på bekostnad av andra arter.

För att det här inlägget inte ska bli för långt väljer jag att inte fortsätta med den norska utredningen. Vad jag vill få fram med hjälp av den är hur komplext det är och att mycket av det som pågår i debatten utgår från föreställningar som vi har från skogspromenader, vad vi diskuterar kring matbordet eller vad vi har läst i en artikel. Men för att få den djupare förståelsen krävs det att vi förstår koncepten och modellerna. Det är då som tydligare motiveringar kan formuleras och inte enbart ett simpelt grupptänk, där tillhörighet blir viktigare än kunskap.

Att kyrkan motiverar sitt skogsbruk utifrån andliga världen ser jag som en självklarhet och jag förvånas över att det inte har varit viktigare innan. Likväl talar det om en förändring i tidsandan. Det intressanta är den blandning av teologi och naturvetenskap som förekommer i ärkebiskoparnas förklaring av deras ställningstagande.

Personlingen lämnar jag alltmer de teologiska förklaringarna. De finns kvar inom mig som ett palimpsest där äldre koncept finns kvar som buggar i systemet. För den naturvetenskapliga undersökningen öppnar upp för ett annat under, för den sublima upplevelsen som både kan vara skrämmande och underbar, ja hisnande.

I inlägget Evolutionen berättar för oss vad vi tillhör. citerar jag biologiprofessorn Ursula Goodenough som skriver i The sacred depths of nature (1998) om en ateistisk förundrar inför skapelsen och kosmos. Hon menar att vi behöver en berättelse för att skapa förståelse inför vår existens. Den finner vi i vår tillhörighet till skapelsen.

Här menar jag att teologerna och naturvetarna kan mötas då de senare visar på samhörigheten som vi har med naturen. Vi människor är inte separerade från de andra organismerna och ur det förhållandet kan teologerna motivera varför och på vilket sätt som vi bör förvalta miljön.

Det kan vi göra genom att heliggöra vissa platser, för att tala med religiöst vokabulär. Här visar kyrkan vägen. Må fler följa dem, men varsamt. Orden får inte bli för fluffiga.

Referenser:

Enander, Göran (2024). Kyrkan och skogen Ansvar, handling och hopp. Svenska kyrkans utredningar 2024:2. https://www.svenskakyrkan.se/utredningar [hämtat 250201]

Framstad, E.; Berglund, H.; Jacobsen, R.M.; Jakobsson, S.; Ohlson, M., Sverdrup-Thygeson, A. & Töpper, J. (2021). Vurdering av økologisk tilstand for skog i Norge i 2020. NINA Rapport 2000. Norsk institutt for naturforskning.

Goodenough, Ursula (1998). The sacred depths of nature. New York: Oxford University Press. Kindle ed.

Klahr, D., Zimmerman, C., & Matlen, B. J. (2019). Improving students’ scientific thinking. In J. Dunlosky & K. A. Rawson (Eds.), The Cambridge handbook of cognition and education (pp. 67–99). Cambridge University Press. https://doi.org/10.1017/9781108235631.005)

Regt, Henk W. de (2017). Understanding scientific understanding. New York, NY: Oxford University Press

Sverdrup-Thygeson, Anne (2023). Skogen: om träd, människor och 25 000 andra arter. Första upplagan Stockholm: Bokförlaget Polaris