Etikett: systemteori

Motståndskraften minskar när nedärvd kunskap försvinner

Mina barndomstrakter i Bohuslän är låga berg och dalar. När vi åkte till sommarstugan körde vi i dalen. Mellan vägen och gårdarna låg åkern. Bergen var skogsbevuxna. När jag ibland tittar på markplaner för äldre fastigheter är de ofta långsmala och består av just någon hektar skog, åker och sedan tomt. Förr kallade man det ett hemman och var tänkt att kunna försörja ett hushåll.

På bilden från Google Maps ser 162:an som leder till Lysekil. Bergstopparna är skogsklädda och dalarna är åkrarna.

Under läsningen av Human ecology (Marten, 2001) kom jag att tänka på detta landskap som var så hemtamt för mig att jag sällan begrundade det. Frågor kring min barndoms landskap uppstod under läsningen när han skrev att de som bor i ett landskap anpassar sig till det (coadapts), medan nykomlingar har inte de sociala institutionerna som är anpassade till de lokala förutsättningarna. Sociala institutioner är den samlade kunskap som lokalbefolkningen har och som gör att de har skapat ett levnadssätt som gör att de inte utarmar ekosystemet som de är beroende av.

How do we know what intensity of use is best? How can we know if we are overexploiting ecosystem services? Our social system has not developed effective means of answering this question because overexploitation was not a major problem in the past, when the human population was smaller and people did not place heavy demands on ecosystems.

Marten, 2001:118

På bilden nedan ser vi hur det sociala systemet har utvecklats ihop med ekosystemet. Det sker ett utbyte mellan energi, material och information. Ekosystemet skapar de förutsättningar och villkor för de lokala ska kunna överleva. Så den bohuslänske bondens hushåll behövde energi, vilket han fick från skogen i form av ved och mat ifrån åkrarna.

Marten, 2001:97

Genom att iaktta ett landskap kan man skönja de lokala villkoren och om man är uppmärksam så kan man se hur förändringar håller på att ske. Själv behöver jag böcker för att få syn på förändringarna och den nya information som finns i landskapet. Böcker som Martens hjälper mig. Under läsningen kom jag att tänka på förändringen väster om Uddevalla.

I många år har jag då och då sett hur landskapet väster om Uddevalla har förändrats. Staden har flyttat sig väster ut, men jag har inte kunnat se dess betydelse och vad det berättar. Men under läsningen kom jag att tänka på att de skogsklädda bergen på flera ställen nu börjar bebyggas med villor.

Se hur villorna sprider sig på toppen höger i bilden. Gatuvy från Google Maps.

För mig blir detta tydligt för hur de sociala institutionerna håller på att förändras i Sverige. Människorna är inte längre beroende av det lokala ekosystemet för sin överlevnad. Vi är frikopplade från vår omgivning, vilket gör att hur vi förändrar vår omgivning inte är främst utifrån nödvändighet utan ifrån estetiska värden.

Så om vi ser ovan bild från ett satellitbild så lägger vi märke till att nu är det utsikten som gäller och inte hur bördig marken är omkring dem som bor där. Energin kommer möjligen från berg- eller jordvärme, men inte från skogen.

Rutan i bilden visar området från gatuvyfotot. Från Google Maps.

Frågan är vad det gör med samhället när vi inte längre är beroende av det lokala och den anpassning till omgivning som var så viktig förr?

För att anknyta till gårdagens inlägg, Varsamhet är ledordet, så kan vi se på ännu en av Martens återkopplingssystem. Till höger har vi ekosystemet som ger oss information vilket vi, det sociala systemet tolkar utifrån våra föreställningar. Det i sin tur leder till handlingar.

Marten, 2001:122

Våra föreställningar är kopplade till hur vi uppfattar den information som kommer till oss och det leder till handlingar. Det betyder att om föreställningarna förändras kommer också informationen att tolkas annorlunda. Så om vi inte är lika beroende av vår närmiljö eller att beroendet är förändrat kommer det att förändra handlingarna.

För ett halvår sedan beskrev jag den skillnad som sker på landet när stadsbon flyttar ut, se Stadsbon söker friheten på landsbygden. Till exempel nämner jag en tysk borgmästare som hade att hantera nyinflyttade stadsbor som klagade på lukten av gödsel. Jag nämner också Axel Lindéns böcker där han tydligt uttrycker sitt förakt för de lokala och envisas med att bruka skogen på sitt eget sätt.

Jag tror att det är också här vi kan se den rovdjursdiskussion som pågår på landsbygden, som inte är så enhetlig som vissa vill göra gällande. Se Det är jobbigt med demokrati där jag visar på undersökningar av människors attityder till rovdjuren på landsbygden i Europa.

Plommonträdet i vår trädgård.

Det finns faror i att inte vara lika beroende av det lokala ekosystemet. I gårdagens inlägg nämnde jag kort begreppet bärkapacitet. Det pekar på hur mycket det är möjligt att utnyttja ett ekosystem. Vad som nu sker i och med globaliseringen är att jag kan köpa sallad som kommer långväga ifrån. Jag kan begrunda om jag verkligen vill odla i mina odlingslådor i år, då jag förmodligen kan kan köpa billigare grönsaker i lokala affären. Vad jag syftar är helt enkelt på är att bärkapaciteten här på Österlen hade brustit för länge sedan om vi inte hade importerat från Långtbortistan.

Det innebär att vi inte längre behöver bry oss om den information som det lokala ekosystemet förmedlar till oss. Det får två konsekvenser, som jag vill avsluta med.

Det ena är att samhället har blivit stabilt. Även om potatisen har blivit dyrare på grund av förra årets väder så har vi kunnat äta amadine hela året. Det finns mandelpotatis och färskpotatis från Egypten. Ingen behöver oroa sig. Däremot är vårt samhälle inte särskilt motståndskraftigt.

Till skillnad från Egypten påverkades Sverige marginellt av Rysslands attack på Ukraina. Men i ett land som Egypten där en stor del av vetet till brödet som de vill ha till varje måltid kommer från Ukraina och och Ryssland hotar kriget att destabilisera landet, se Kan höga vetepriser utlösa en andra arabisk vår? (Brink, 2021). Lägg märke till att artikeln är från 2021, alltså innan Rysslands attack på Ukraina.

Sverige förändras, men kanske är det inte främst på det sätt som vi tror med stor invandring, utan genom vår relation till ekosystemet. Vi bor och bygger annorlunda än förr. De flesta av oss är inte längre i direkt relation med det ekosystemet som vi lever i. Det är djupa förändringar som förändrar samhällets sociala institutioner och med den förändringen går också mycket nedärvd kunskap förlorad.

Referenser:

Brink, Erik (2021). Kan höga vetepriser utlösa en andra arabisk vår?. Jordbruksaktuellt. Publicerat 211207 (hämtad 240203)

Lindén, Axel (2017). Fårdagboken. Stockholm: Albert Bonniers förlag

Lindén, Axel (2020). Tillstånd: varannan gran, varannan tall och andra orimligheter. Stockholm: Albert Bonniers förlag

Marten, Gerald G. (2001). Human ecology: basic concepts for sustainable development. London: Earthscan Publications

Varsamhet är ledordet

I senaste numret av Vår fågelvärld läser jag om strandsängsvadarna som har allt större problem att överleva, se ”Kan ökad predatorkontroll ge oss vadarna tillbaka?” (Aronsson, 2024). Vadare är fåglar som rödspov och brushane och som är beroende av ängar där delar är vattentäckta. Det är dessa fåglar jag åker för att titta på utanför Sjöbo vid Kävlingeåns början. Det område som var täckt av vatten senast jag var där.

Vid Vombsjön i Färs härad.

Artikeln är ett referat från ett seminarium om strandängsvadare som Göteborgs ornitologiska förening höll i november. Följ länken om du är intresserad av att se de olika föredragen.

Titeln ”Kan ökad predatorkontroll ge oss vadarna tillbaka?” är intressant eftersom den visar dels på människans påverkan på naturen, dels våra föreställningar om naturen. Titeln visar tydligt att det är våra föreställningar som formar hur naturen omkring oss, samt pekar på att vi agerar utifrån de föreställningar som vi har. Om vi tar exemplet från bilden ovan hade ängarna kunnat användas till djurhållning och till odling, men i stället låter ägaren delar av sin åker täckas av vatten för att vadarfåglar ska få en biotop så de överlever.

Det andra är predatorkontroll. Vad författaren syftar på är rödräven som äter äggen och fågelungarna. Det betyder att man hade kunnat skjuta av en del av rävarna (predatorkontrollen) för att fler ägg skulle lämnas. Ett annat förslag, som inte nämns, är att varg (alfapredator) i områdena hade kunnat hålla rödrävens (mesopredator) antal nere, vilket kanske hade påverkat vadarnas existens.

De här tickorna lyste upp den gråbruna slänten. Jag fann det fascinerande att stubben sköt både skott (liv) och täcktes av tickor (död). Se hur tickorna även växer på roten som sticker upp ur jorden.

Jag återkommer ständigt på den här bloggen till hur våra föreställningar påverkar oss.

I inlägget Förundran inifrån en älgmage beskriver jag olika föreställningar som påverkar hur vi ser på naturen. Detta har jag nu tänkt att fördjupa med ytterligare några perspektiv utifrån Gerald Martens bok Human ecology (2001) som jag läser med stort intresse.

Marten skriver att det är viktigt att förstå att vi styrs av föreställningar eftersom det kommer att forma hur vi tolkar den information som vi får till oss när vi studerar något.

Så till exempel när jag var ute och gick med Maggie fick jag syn på färgförändringen i slänten. Det väckte min nyfikenhet. Jag ser dåligt på håll så jag var tvungen att gå närmare. Jag såg tickorna (som jag inte vet namnet på), som växte på stubben och tänkte att detta blir en perfekt bild för min blogg. Dessutom fascinerades jag av detta möte mellan liv och död.

Så intrycken i omgivningen tolkas av våra föreställningar som är formade av vår kultur (Marten skriver sociala system) och dessa intryck formar våra beslut vilket påverkar ekosystemet. I exemplet med strandängsvadarna leder våra föreställningar till funderingar om hur man kan agera utifrån rävens äggplundring.

Perceptions shape the interpretation of information when it enters a social system from an ecosystem, and perceptions shape the decision-making processes that leads to actions affecting the ecosystem.

Marten, 2001:121

I älgmageinlägget nämner jag Daniel B. Botkins tre olika metaforer för hur vi ser på naturen och hur det påverkar oss. Han nämner en gudomlig ordning, en maskin eller en dator (1990). Martens perspektiv är systemteoretiskt vilket bygger på att han ser naturen som en mängd olika återkopplingar som skapar ett mer eller mindre stabilt system över tid.

Han sätter upp fem olika perspektiv. Först är två övergripande föreställningar: allt är sammankopplat, välmenande/förstörande (benign/perverse), kort för okej/inte okej (2001:122f). Att en systemteoretiker menar att allt är sammankopplat är inte särskilt märkligt. Vad han menar är att handlingar får konsekvenser och en humanekolog försöker att se till vilka handlingar som får vilka konsekvenser och hur det i sin tur påverkar systemet.

Om vi fortsätter med strandängsvadarna, så ser forskarna att de generellt minskar. Frågan är vad det beror på. Finns det tillräckligt med livsmiljöer? Det finns det, men ändå minskar de. Något påverkar deras förökningsmöjligheter. Är det närvaron av rävar eller är det en kombination av fler gäss, som nämns i artikeln? Gässen betar nämligen strandängarna vilket leder till att gräset blir kortare, vilket i sin tur leder till att äggen blir synligare, som gör att räven hittar äggen lättare.

Så om vi tänker oss ett system. Det pendlar mellan två punkter, vilka skapar ett stabilt tillstånd. Överst i figuren nedan ser vi det som en boll i mitten som rör sig inom ett tillstånd som är okej. Det innebär att det finns olika delar som påverkar bollen och förändringar sker. Detta ska ses över tidsperioder.

Del av figur. Hela figuren följer nedan (Marten, 2001:124)

Så ta exemplet mellan ett lodjur (rovdjur) och ett rådjur (byte). I ett område finns det en mängd rådjur. Det finns inget lodjur så de förökar sig så länge som det finns tillräckligt med mat. Så kommer lodjuret och börjar döda rådjur. Då det finns rikligt med rådjur kommer fler lodjur och de förökar sig. Eftersom det finns många rådjur blir det många lodjursungar som överlever och rådjuren i området börjar minska. Så länge som det finns tillräcklig mängd av föda för båda kommer det att uppstå ett relativt stabilt system över tid. När det blir för många lodjur dör för många rådjur vilket leder till att det blir mindre mat, vilket leder till att färre lodjur överlever. Det i sin tur leder till att rådjuren igen ökar och så pendlar det över tid. Bollen rör sig inom vågdalen.

Man kan se det som fyra steg, tillväxt av lodjur som leder till en balans mellan rådjur och lodjur, så störs systemet och det måste omorganiseras. Ett stabilt system förstörs inte utan genomgår den här cykeln.

An effective society has the ability to function during all four stages (growth => equilibrium => dissolution => reorganisation =>growth) of the complex system cycle. An effective society is not only able to function well in the present state, it is also ready to deal with very different conditions that will come with the next stage.

Marten, 2001:58

Men så sker det något som till exempel att skogen där lodjuren och rådjuren lever huggs ned. Då slungas kulan ur vågdalen och systemet förstörs. Ett nytt system börjas byggas upp.

Tickorna

Frågan är då hur vi ser på naturen? För det handlar inte bara om allt är sammankopplat och välmenande/förstörande. Marten nämner tre underperspektiv: skört (fragile), tåligt (durable) och nyckfullt (capricious). Är naturen skör, tålig eller nyckfull?

Vissa tenderar att se den som skör. Så det behövs få förändringar för att systemet ska förstöras, se nedan den andra figuren ovanifrån. Om jag får gissa så är de Aronsson beskriver i artikeln oroliga för att det är ett skört systemet som strandängsvadarna lever i.

Marten, 2001:124

De som ser systemet som tåligt menar att många förändringar kan ske utan att systemet förstörs. Mellan de som ser systemet som skört och de som ser det som tåligt kan det lätt uppstå konflikter.

De som ser systemet som nyckfullt har inte analyserat systemet utifrån påverkansfaktorer utan menar att det är upp till vädrets makter, någon gud eller andar. Det finns inget som styr var kulan befinner sig utan den far runt som en flipperkula utan möjlighet till förståelse.

Förståelsen för hur systemet fungerar utökas med kunskap. Men eftersom kunskapen inte kan vara total finns det hela tiden saker som påverkar utanför vår vetskap. Vår föreställning består således av inte bara kunskap utan också av olika idéer som kommer från allsköns håll.

Om vi börjar i artikeln som jag inledde med så beskriver Aronsson olika hypoteser kring varför vadarna minskar; de vet inte. Till exempel påpekar Kjell Wallin att vadarmiljöerna är skapade av oss människor, vilket således kan betyda att vadarna har anpassas till, i samklang (coadaption till skillnad från coevolution, Marten, 2001) med hur det svenska jordbruket bedrevs förr i tiden, som hur lantbrukarna lät sina kor beta.

Återigen handlar det om vilka mänskliga föreställningar som har format vår natur och vilka förändringar som ett nytt sätt att tänka påverkar systemet som helhet.

Marten skriver att eftersom vår kunskap och förmåga om hur vi kan utnyttja vår miljö för vår överlevnad och välfärd har vuxit, samt att vi påverkar så mycket av vårt ekosystem har vi nått ett stadium där vi inte vet hur tåligt systemet är. Förr kunde människor utnyttja en geografisk yta och om det var ohållbart, kunde man lämna platsen för att söka nya områden. Nu befinner vi oss inte där längre utan vi påverkar hela naturen och vi vet inte när vi påverkar för mycket så att för stora delar förstörs.

How do we know what intensity of use is best? How can we know if we are overexploiting ecosystem services? Our social system has not developed effective means of answering this question because overexploitation was not a major problem in the past, when the human population was smaller and people did not place heavy demands on ecosystems.

Marten, 2001:118

Så för att avsluta och sammanfatta inlägget så är det våra föreställningar som styr hur vi agerar i naturen. Det får konsekvenser och vars effekter ingår i ett och påverkar ett större system.

Vissa av oss styrs av en tanke att systemet är skört, medan andra understryker dess tålighet. Hur tåligt eller skört det är vet vi inte och jag är inte sugen på att få reda på det heller. Därför menar jag att vi måste börja se mer till våra föreställningar och hur de påverkar vårt beteende. För att göra det bör skrämselpropagandan upphöra, vilket delar av miljörörelsen har metodiskt arbetat med, se Love your monsters (Shellenberger & Nordhaus, 2011). Vi kan inte heller se till urbefolkningar som lever utifrån helt andra världsåskådningar. Jag tror inte heller på att överge ansvaret till ske det som sker, som den svenske schamanen jag träffade verkade tycka, se ”Helig likgiltighet”.

Vi befinner oss i en historisk tid då inte bara var teknologi och kunskap gör att hela systemet påverkas, men vi är inte tillräckligt kunniga för att kunna överse vad handlingarna gör med det totala systemet. Vi lever i tidseran antropocen och utifrån de förutsättningar och villkor som det innebär. Teknologin är enorm och är både välsignelse och ett potentiellt Frankensteins monster som Bruno Latour skriver i artikeln ”Love your monsters: Why we must care for our technologies as we do our children” (2011). Varsamhet torde vara ledordet för våra framtida handlingar.

Referenser:

Aronsson, Niklas (2024). Kan ökad predatorkontroll ge oss vadarna tillbaka?. Vår fågelvärld. Nr. 1, ss. 10f.

Botkin, Daniel B. (1990). Discordant harmonies: a new ecology for the twenty-first century. New York: Oxford Univ. Press

Latour, Bruno (2012). ”Love your monsters: Why we must care for our technologies as we do our children”. Breakthrough Journal, nr. 2 (Hämtat 240302)

Marten, Gerald G. (2001). Human ecology: basic concepts for sustainable development. London: Earthscan Publications

Shellenberger, Michael; Nordhaus, Ted. (2011). Love Your Monsters: Postenvironmentalism and the Anthropocene. Breakthrough Institute.

Vilka är det som riskerar mest i en samhällsomställning?

I inlägget Är SVT:dokumentären ”Klimatdemokraterna” en del av klasshatet ifrågasätter jag att Sverigedemokraterna har fått stämpeln som fulpopulister som bara driver en agenda mot klimatdebatten för att få mer makt. Skälet är att det finns all anledning att ta deras kritik på allvar, då den innehåller en klassanalys.

I inlägget tog jag upp David Brooks analys av den nya eliten som började framträda i slutet av 1990-talet, Bobos in paradise: the new upper class and how they got there (2000). För dem, skriver Brooks, är miljötänket en del av den statusmarkör som visar att man är en del av den nya eliten, de som menar sig veta vad som är viktigt och som styr de hörda samhällsidéerna.

Vad som också är viktigt att understryka är att deras livsstil grundad på var de bor och generella ekonomiska situation gör att det inte kostar särskilt mycket att vara bekymrad över klimatet. Tobias Hübinette hänvisar till en artikel i DN som visar att det är högutbildade majoritetssvenskar som tjänar mest som släpper ut mest, medan de fattigaste släpper ut minst. Som region, skriver han är det dock de på landsbygden som släpper ut mest:

På regionnivå släpper norrlänningarna och invånarna i Bergslagen och Mellansverige ut mycket koldioxid per person och år p g a de stora geografiska avstånden – d v s det handlar om att nästan alla som bor där kör bil regelbundet.

(Hübinette, 2024)

De kör bil regelbundet därför att de ofta är tvungna, därför att landets infrastruktur bygger på att de som bor utanför storstadsregionerna har bil.

Vad Hübinette pekar på i sitt inlägg är att de som har minst att förlora på en samhällelig klimatomställning är de som släpper ut mest. Likväl är det den klassen som propsar mest på en förändring. Det är inte bara så i Sverige utan i hela världen. Miljöfilosofen Erle C. Ellis påpekar denna skillnad i artikeln Sharing the land between nature and people (2019).

Vi har ett plommonträd i trädgården. Det ger varje år en hel del plommon, men de flesta har ägg från plommonstekeln. Det brukar bli några burkar plommonmarmelad varje år. Igår när jag kom ut upptäckte jag att en fågel hade börjat demolera delar för att söka föda. Jag utgår från att det är en hackspett.

I gårdagens inlägg Granbarkborren visar brist på motståndskraft berättade jag om AB Karl Hedins som stämde staten för att inrättande av naturreservatet Hälleskogsbrännan har enligt företaget medfört en ökad spridning av granbarkborren till företagets skog. Nu tillhör inte AB Karl Hedin de svaga i samhället, men företaget är beroende av skogen för träprodukter och skogarna där de växer blir alltmer angripna av barkborrar.

Plommontickorna sprider sina sporer in i stammen och orsakar vitröta. (Nordin, 2000).

Det är här vi återknyter till det som jag skrev i det långa och osammanhängande inlägget igår. Ett av dessa då jag ville säga alldeles för mycket (möjligen kommer även detta att urarta i det samma). I det utgick jag från ett systemteoretiskt perspektiv och införde begreppet ekologiskt minne.

Det systemteoretiska perspektivet understryker hur saker och ting hör ihop. Det ekologiska minnet (Schweiger et al. 2019) visar på ett ekologiskt system som har förändrats, men där det finns delar kvar från tidigare fungerande system. Delarna som finns kvar i ett söndrat ekosystem riskerar att helt försvinna om man inte gör insatser som skyddar dem.

I det finns dock risken att det skapar en ö varifrån organismerna inte kan sprida sig, vilket kallas för en utdöendeskuld, se Hundpromenad, utdöendeskuld och antropocens pris. Det i sin tur betyder att det måste finnas ett utbyte med omkringliggande omgivning för att undvika öar, men också för att förhindra att genpoolen hos de existerande organismerna inte blir för ensidig, se också Stenknäck, mindre hackspett och Åraslövs mosse.

Pilarna går både ut från och in det naturliga ekosystemet. (Marten, 2001:67).

Det betyder att både önskade och oönskade organismer sprider sig, vilket exemplet med granbarkborren visar. Så vad vi behöver är ett system där riskerna minimeras för dem som är mest beroende av det lokala ekosystemets utformning. Det handlar således inte om att uttrycka statusmarkörer utan att se till det som är praktiskt möjligt att utföra.

Det måste involvera skogsägare och lantbrukare. Det är alltså deras medverkan som den ekologiska rörelserna är beroende av för att kunna förändra naturen till att bli ekologiskt hållbarare, inte av dem som ljuder mest, men som riskerar minst.

I Sverige är ägandet är skyddat men reglerat i Sverige och dessutom är skogen till stor del privatägd i Sverige, vilket betyder att utan sam- och medverkan, ingen förändring.

Enligt en figur i artikeln Så mycket ökar virkesförrådet i EU (Aronsson, 2024) i ATL är privatägandet bland det högsta i Europa, lägg därtill att Sverige har den största skogsarealen i EU. Sverige är på femte plats.

Det här visar på vikten av det fortsatta samtalet mellan skogsägarna och hur skyddet av det ekologiska minnet bör bedrivas. Det kan inte vara så att skogsägare uppmanas av skogskonsulter till att ”undvika inlåsningseffekter” som att finna höga naturvärden för att de har varit passiva ägare.

I äldre skogar med passiva ägare går det nästa alltid att hitta höga naturvärden. Därför rekommenderar vi skogsägarna att vara aktiva för att undvika en inlåsningseffekt, säger han.

Ännu ingen prispåverkan av EU:s skogspolitik (Aronsson, 2024b)
Här ser vi hur urgröpt innandömet är på den här delen av plommonträdet. Kärnveden är borta och kvar är tomrum och i botten mulm, alltså det material som består av död ved, insekter och andra organismer. Se inlägg Den andre i varje månad 2/4 och tankar kring bark.

Så vad vill jag egentligen ha sagt i det här vindlande inlägget? Jo, att det finns en samhällselit som är otroligt högljudd och alarmistisk, som delvis baserar det på statusmarkörer, men vars inkomster inte är beroende av naturen och således inte riskerar särskilt mycket i samhällsomställningen. De bor där majoriteten bor och tjänar således på det allmänna, till skillnad från de som bor långt från de stora skatteunderlagen, men som ändå har minst lika stora utgifter.

Här bor Sveriges befolkning (SCB, 2017).

Däremot finns det andra grupper i samhället, som riskerar väldigt mycket både ekonomiskt och i livsstil i och med samhällsomställningen. De är alltifrån välbärgade skogsägare till mindre skogsägare som riskerar ekonomiska förluster och som därför aktivt motverkar ”inlåsningseffekter” för att de inte ska bli sittande med ”Svarte Petter” (Aronsson, 2024b), vilket kan leda till en utradering av det ekologiska minnet.

Men det är också till exempel undersköterskor som bor billigt, men tjänar lite och som har dyra utgifter på grund av att de måste färdas långt till arbete och inköp. Deras arbete är nödvändigt för att ta hand om sjuka och åldrande människor som bor långt ifrån metropolen, till skillnad från det arbete som en en alarmistisk ledarskribent på en av Sveriges största dagstidningar utför.

Människor som bortser från de ”beklagansvärda” (min översättning av Hillary Clintons uttryck ”deplorables”), borde göra sig en fundering kring hur ett demokratiskt och liberalt samhälle ska fungera när de alltmer föraktar dem som inte klickar i deras statusmarkörer.

Referenser:

Aronsson, Ulf (2024a). Så mycket ökar virkesförrådet i EU. ATL. Publicerad 240124, uppdaterad 240125 (hämtad 240225).

Aronsson, Ulf (2024b). Ännu ingen prispåverkan av EU:s skogspolitik. ATL. Publicerad 240205 (hämtad 240225).

Brooks, David (2000). Bobos in paradise: the new upper class and how they got there. New York: Simon & Schuster

Ellis, Erle C. (2019). Sharing the land between nature and people. Science. Vol. 364:6447, ss. 1226–1228.

Hübinette, Tobias (2024). Högutbildade majoritetssvenskar som tjänar mycket pengar släpper ut mest koldioxid per person och år medan fattiga. lågutbildade invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund släpper ut minst koldioxid per person och år. Tobias Hübinette. Publicerad 240215 (hämtad 240225).

Marten, Gerald G. (2001). Human ecology: basic concepts for sustainable development. London: Earthscan Publications

Nordin, Ingegerd (2000). Frukträdens sjukdomar: Handbok för klonarkivsvärdar. Nordiska genbanken. Alnarp: SLU.

Schweiger, Andreas H.; Boulangeat, Isabelle; Conradi, Timo; Davis, Matt; Svenning, Jens-Christian (2018). The importance of ecological memory for trophic rewilding as an ecosystem restoration approach. Biological reviews. Vol 94:1, ss. 1–15. https://doi.org/10.1111/brv.12432

SCB (2017). Här bor Sveriges befolkning. Publicerad 170306 (Hämtad 240225).

SVT (2023). Klimatdemokraterna.

Granbarkborren visar på brist på motståndskraft

I slutet av 2019 JO-anmälde moderaten Carl-Wiktor Svensson Länsstyrelsen Kalmar för barksborrens spridande (Aronsson, 2019). Efter en skrivelse till Länsstyrelsen Västmanland stämde även AB Karl Hedin staten för barkborreangrepp (Aronsson, 2021). I båda fallen handlar det om ”skadeinsekter” från naturreservat som skadar produktionsskogarna i närheten. AB Karl Hedin fick inte rätt mot staten (Stärn, 2022).

Länsstyrelsen Västmanland förklarar att skogsvårdslagen inte gäller i naturreservat utan det är syftet med reservatet som bestämmer.

Skogsvårdslagen gäller inte inom reservatet, där gäller föreskrifter och skötselplan för att uppnå reservatets syfte. Enda verkningsfulla åtgärden hade varit att kalhugga, men då hade vi också tagit bort de värden som skulle skyddas och gått emot föreskrifterna.

Stämmer staten på miljonbelopp (Aronsson, 2021).

Jag kom att tänka på detta mål medan jag läste Human ecology: basic concepts for sustainable development (Marten, 2001), en bok jag verkligen rekommenderar.

Boken beskriver några grundkoncept för att undersöka landskap med dess förutsättningar och möjligheter. Författaren utgår från ett systemteoretiskt resonemang, där delarna hela tiden påverkar varandra genom återkoppling. Den kan vara positiv och negativ. Positiv återkoppling betyder att något gynnas, medan negativ att det hindras. Tillsammans skapar detta ett system, se sista delen i inlägget I Piqueyrot vid Hourtains strand.

I boken använder författaren figurer som hjälper till att fundera kring hur naturen fungerar och hur människan påverkar den. Människan har gjort två stora förändringar i sitt levnadssätt som med tiden har påverkat naturen som helhet, jordbruks- och industriella revolutionen.

Jordbruksrevolutionen skedde då vi gick från att vara jägare och samlare till att aktivt börja odla vissa grödor. Abstrakt uttryckt koncentrerade sig människorna på ett bestämt urval grödor på bekostnad av de andra utifrån de geografiska områdenas förutsättningar. Till exempel gynnades vete på bekostnad av andra möjliga sädeslag, vilket vi ser i figuren nedan

Figur 3.1, Marten 2001:27

Vad som skedde var att både de utvalda växterna och människorna fick en evolutionär fördel. Detta skedde givetvis också med vissa djurarter som boskap, får och hästar. Till en början påverkade människan lokalt, men med tiden som hon spred sig över jorden påverkade hon allt större delar. Idag finns det ingen del av kontinenten som hon inte påverkar.

För att kunna odla dessa grödor påverkade hon också delar av det lokala landskapet som genom åkrar och ängar. Eftersom hon var bosatt påverkades också det omgivande landskapets växter av djur av hennes närvaro. Det öppnade landskapet, samt betandet av kor och hästar gav växter som kräver mycket ljus fördel. Gräsarter är en grupp som har gynnats av det landskapet.

I naturen påverkas arter av andra arter. De utvecklas till att inta vissa nischer där de kan frodas, se Funktion, nisch och stjärtänder. I det inlägget hade jag med nedan figur som åskådliggör hur nischer skapas.

De olika organismerna utnyttjar de tillgängliga resurserna i omgivningen för att kunna överleva. De organismer som inte hittar tillräckligt med föda dör. De som har mycket frodas. Om ett landskap är relativt stabilt kommer det att ske en samutveckling (coevolution) mellan olika organismer, där de blir helt beroende av varandras existens. I ett föränderligt landskap gynnas de som har en hög anpassningsmöjlighet.

Beeby & Brennan, 2008:45

I brukandet av naturen utnyttjar människor detta genom odla vissa arter och ta bort dem som påverkar de andra negativt. Då växter kräver fotosyntes och näring från jorden kommer jordbrukaren att göra så att de får maximalt med ljus och att andra växter inte konkurrerar om näringen.

En systemteoretiker ser till hela landskapet och hur de olika delarna påverkar varandra genom positiv eller negativ återkoppling. Eftersom det betyder att mångfalden minskar. Problemet med minskad mångfald bygger på ett systemteoretiskt resonemang och det är här som vi kan återvända till AB Karl Hedin och problemet med att ha ett naturreservat i närheten.

En skogsplantage bygger på att endast ett trädslag gynnas och en mångfald av organismers födonischer är fråntagna. Vad som däremot sker är att barkborrarnas födonisch har gynnats betydligt och dessutom har deras naturliga fiender försvunnit. En positiv återkoppling uppkommer därför eftersom det inte finns naturliga fiender till barkborrrarna som hackspettar i området.

Barkborrar förökar sig exponentionellt vilket vi kan se i nedan graf där det från en ganska jämn population barkborrar vilken plötsligt närmast lodrätt stiger. Det beror på att de förökar sig ytterst fort och om det finns gynnsam återkoppling som stressade träd på grund av torka, närhet mellan stammarna samt ingen negativ återkoppling som naturliga fiender.

Från den grafiska abstrakten till artikeln Simulating bark beetle population dynamics in response to windthrow events Potterf & Bone, 2017.

Vad vi bör fråga oss är vilken slags natur som vi vill ha eftersom vi håller på att frånta det ekologiska minne som finns i vårt landskap?

Ekologiskt minne är den samling av levande och ickelevande material och information som har samlats i ett landskap utifrån tidigare händelser.

The ecological memory of a specific ecosystem is here defined as an ecosystem’s accumulated abiotic and biotic material and information legacies from past dynamics.

Schweiger et al. 2019:3

Låt oss göra det tydligare genom att jämföra med hur Sverige såg ut för 10000 år sedan då isen smälte undan. Det var ingenting, ett vindpinat landskap av granit och gnejs (abiotiskt material). Med tiden drev sediment in och landskapet utvecklades till att bli alltmer bevuxet med olika växter och svampsporer (biotiskt material). Landskapet befolkades av djur, som renar och människor. Det var inte stabilt och utifrån klimatförändringar och genom organismers rörelser spred sig frön och sporer. Där gynnades vissa arter, medan andra inte överlevde. Människan har påverkat utvecklingen hela tiden.

För att behålla det ekologiska minnet i det brukade landskapet inrättas olika skyddade områden. De har olika syften och medför olika skyldigheter. Hälleskogsbrännan är ett reservat som bildades i Västmanland efter den stora branden. Det har lämnats för att se den dynamik som uppstår i mötet med det ekologiska minnet i landskapet och den påverkan som sker med omgivande landskap.

Länsstyrelsen skriver till exempel om svedjenävan som kom upp efter branden:

Växten svedjenäva var ett av de första tecknen på att livet började kommer åter till den branddrabbade skogen. Dess frön kan ligga mycket länge i marken och de behöver värmen, till exempel från en skogsbrand, för att börja gro. Växten blommade upp i tusentals exemplar, men redan två år efter branden hade växten försvunnit. Fröna däremot ligger i marken och väntar på nästa händelse som gör att växten kan börja gro igen.

Hälleskogsbrännan – naturen börjar om efter skogsbranden

Många kritiserar nog tanken att ett landskap, framför allt ett så, i ett geologiskt perspektiv, ungt landskap som Sveriges, kan ha minnen. Men som svedjenävan visar finns i marken de frön som väntar på de rätta förutsättningarna för att kunna gro, växa, föröka sig och dö. Annars är det pionjärerna som kommer med vinden som ges möjlighet när det har skett en större förstörelse i ett område.

I Schweiger et al.s artikel talar de om att det ekologiska minnet ger resiliens, motståndskraft, för att landskapet ska kunna återanpassa sig till de förändringar som sker i framtiden.

Ecological resilience is seen in our framework as an emerging property of ecological memory. The different internal and external components of ecological memory /…/ affect the degree to which an ecosystem is capable of reorganising and adapting to future changes, a crucial part of ecosystem resilience.

Schweiger et al. 2019:13

Jag vet inte hur en svedjenäva ser ut och jag har inte besökt Hälleskogsbrännan så nu är det för sent. Jag tror i grunden inte heller att AB Karl Hedin är emot dess existens, utan vad företaget gör är att de sätter fingret på något grundläggande: Vad är viktigt för oss?

Jag har i det här inlägget tagit upp systemteoretiska resonemang och hur de hjälper oss att förstå hur naturen fungerar. Likaså har jag fört fram begreppet ekologiskt minne vilket syftar på ett landskaps inneboende möjligheter till att anpassa sig till klimatförändringarna.

Skälet till att jag har gjort det är för jag ämnar bygga vidare på ett resonemang som jag tidigare har fört. Det handlar om vikten av ekologiska korridorer genom ett skogslandskap som till största delen består av plantager av enskilda arter, se korridorer. AB Karl Hedin visar på riskerna med detta för de monokulturella skogarna. Men jag menar att det är viktigt för att kunna skapa ett ekologiskt motståndskraftigt framtida landskap som klarar av att anpassa sig till inte bara klimatets pågående förändring utan också det ständiga utbytet som sker i och med den globala handeln.

Referenser:

Aronsson, Ulf (2019). Myndigheter ställs till svars för barkborreangrepp. ATL. Publicerad 191114 (Hämtad 240224)

Aronsson, Ulf (2021). Stämmer staten på miljonbelopp. ATL. Publicerad 210208 och uppdaterad 210916 (Hämtad 240224)

Beeby, Alan & Brennan, Anne-Maria (2008). First ecology: ecological principles and environmental issues. 3. ed. Oxford: Oxford University Press

Länsstyrelsen Västmanland (u.å.). Hälleskogsbrännan – naturen börjar om efter skogsbranden. (Hämtad 240224)

Marten, Gerald G. (2001). Human ecology: basic concepts for sustainable development. London: Earthscan Publications

Potterf, Mária; Bone, Christopher (2017). Simulating bark beetle population dynamics in response to windthrow events. Ecological Complexity. Vol. 32 Del A ss. 21–30. https://doi.org/10.1016/j.ecocom.2017.08.003

Schweiger, Andreas H.; Boulangeat, Isabelle; Conradi, Timo; Davis, Matt; Svenning, Jens-Christian (2018). The importance of ecological memory for trophic rewilding as an ecosystem restoration approach. Biological reviews. Vol 94:1, ss. 1–15. https://doi.org/10.1111/brv.12432

Stärn, Jesper (2022). Staten får rätt mot Karl Hedin om barkborreangrepp. ATL. Publicerad 221125 (Hämtad 240224)

I Piqueyrot vid Hourtins strand

Runt i 10 på morgonen börjar kaoset utanför den lilla trädgården. Den äldre mannen kommer med sina två lösa vorsteherhundar som far runt som vettvillingar. Hundar skäller. Mannen skäller och blandar det med bon jour till den han möter.

Maggie tar vi in. Hon behöver inte stressas av tumulten. Turkduvor och gråsparv söker efter mat på gräset åt stranden till. Det finns några få ringduvor. Svalorna rör sig i sjön. Över sjön glider en kärrhök.

Maggie tittar på mig i buskarna

När vi kom hit efter mörkret gick vi ut och rastade henne. Vi hörde ljud från strandängen bakom träden. Dagen efter förstod vi att det var vildsvin som kände sig trygga i mörkret och i vassen trots restaurang Le Nautique med sina gäster under restaurangkjulets tak som ligger mittemot.

Le Nautique

Sjön Hourtin är en av de största i Frankrike. Den ligger vi en nationalpark där vi går ut när det är mindre varmt. De stora tallarna står högt med sin bark som liknar krokodilpansar. Maggie badar i sjön. Cikadorna ljuder som går att höra i inspelningen nedan.

I delen vid sjön är det vandringsleder anlagda som vi följer. Stjärtmesar, kungsfågel och grå flugsnappare hörs, men de är svåra att få syn på bland tallar, ekar och andra träd. Vid sjön spinner spindlar sina nät i enarna.

De håller till i enarna vid stranden.

Det är en rofylld plats. Två timmar om dagen surfar vi i Atlanten. Trötta kommer vi hem. På kvällen röker jag min pipa i den lilla trädgården och dricker ett glas vin. I ett träd har en sävsångare två ungar som ljudligt visar sin närvaro när det vankas mat.

Under promenaden lade jag märke till hur eken hittat sin plats i sanden och i solen.

Ekplantor breder ut sig för att fånga solskenet.

Men tallarna trots att de är i majoritet tycks inte föröka sig. Överallt ser jag hur eken lyckas hitta sin plats, gror och lyckad ta sig upp, men jag ser ingen groning hos tallen. Dess fördel är att den är anpassad till eld. Efter en brand gror den, men om ingen brand sker ingen naturlig spridning.

På höger sida är den öppna platsen. I bakgrunden höjer sig sanddynen och till vänster står tallarna, men inga nya plantor.

Den enda platsen där jag såg spröda plantor var på en öppen yta. Kanske har de gjort en kontrollad brand där?

Det här är den öppna platsen och det har vuxit upp en del.
Det är svårt att se om det har brunnit, men på den här tyckte jag såg det och på de långa barren som var mer grå än bruna.

2022 var det en stor brand i Bourdeaux. Den kom allt närmare Bourdeaux och brandmän kom från hela Europa för att hjälpa till att släcka. Polackerna var liksom i Sverige de stora hjältarna.

Det som dock får mig att fundera under min promenad är om denna nationalparks existens. Naturen är inte statisk. Den utvecklas genom störning. För tallen är det elden. Det är dess möjlighet att föröka sig och kunna etablera sin dominans. Men om elden hålls undan blir tallarna som redan vuxit sig stora de som förblir utan att det sker en föryngring.

En nationalpark får inte bli en klenod som ska hållas i ett statiskt tillstånd. Det är detta som är ett problem med mycket av naturvården. Den söker bevara i ett tillstånd som är en del av människans föreställning om hur det borde vara. Rewilding eller förvildning ser detta som en problematisk föreställning. Nationalparken är inriktad på dåtid och för att upprätthålla föreställningar om hur det borde se ut och vara.

Jag åkte mellan Hourtin och Pauillac. Det var rader med tallplanteringar i olika tillväxtfaser. De uppvuxna står i raka rader. Ormbunkar täcker marken. Jag fick för mig att de bedriver trakthyggesbruk här. Det slog mig att kanske kräver även tallen ett slags trakthygge för att kunna frodas här?

Det här är en inhägnad del som jag antar inte tillhör nationalparken.

Detta leder mig till ett par tankar inspirerade av samtal på twitter. Deras tweets ingår i en längre tråd, men är delvis tagna ur sitt sammanhang.

Det som lyser igenom är att ”ekologisk” forskning inte intresserat sig för brukande, men att en del av dess företrädare ändå påstår sig basera sina dogmer om skogspolitik på evidens. Vems fel? Intressant fråga.

@pholmgren 10:01, 230726, Peter Holmgren

Samt Lars Lundqvist som skriver i samma tråd:

Ekologer som studerar biologisk mångfald har sällan lärt sig skogsbrukets terminologi och beskriver inte skogen med de begrepp som används av skogsbruket. Det gör det svårt eller omöjligt att koppla studierna till brukandet. (09:37)

Hur kan det vara någon annans fel om ekologer inte beskriver brukad skog med skogsbrukets termer när de studerar hur skogsbruk påverkar biologisk mångfald?

@Lundqvist_SLU 09:53, 230726

I deras påståenden finns några saker att begrunda.

Det första är att jag som skriver har ganska ytlig kunskap vilket gör att när jag har skrivit om nationalparken så måste jag söka efter informationen för att sedan få in den i något slags narrativ. Det jag ser kan jag inte göra några säkra konstateranden om utan gör förmodanden. Det är viktigt, anser jag, att vara noga med sina begränsningar och utgå från det.

Det andra som jag vill trycka på är perspektiv och hur de styr hur vi ser och förstår ett fenomen. Det formas dels ur vår tidigare kunskap, men också vilka begrepp som vi använder. Perspektiven och begreppen får oss att skifta vad det är vi ser.

Jag är duktigare på fåglar, intresserar mig för fåglar och fokuserar därför på dem. De trädarter som jag kan en del om är ek och tall, vilket gör att jag lägger märke till dem. Jag är främst intresserad av ekologin, snarare än enskilda arter, samtidigt som jag inte primärt ser till skogsbruket utan upplevelsen av att röra mig i miljön.

Vad både Lundqvist och Holmgren nämner i sina tweets är just att ekologerna använder ekologiska termer för att undersöka skogsbruket, vilket i deras mening blir fel. Tillåt mig en tolkning av vad de menar efter att ha följt deras argumentation i tråden nämnd, men också andra.

Skogsbruk bör man förstå utifrån skogsbrukets syfte, det vill säga att utifrån kunskap som har samlats in i över 150 år tillämpa den praktiskt i syfte att kunna få ut högsta möjliga vinst på en marknad. Det viktigaste är att det är en samlad erfarenhet som de ger uttryck för och som ständigt prövas vetenskapligt och praktiskt. Att förneka deras kunskap som förlegad eller att kalla den naturfientlig är att förolämpa dem.

Ekologi däremot handlar om det totala systemet och hur de olika organismerna interagerar. Dess främsta syfte är alltså att förstå helheten och bygger inte på tillämpning även om förståelsen av hur ett system fungerar kan användas. Rewilding påstår det till exempel och bevarandebiologi bygger på ekologiska kunskaper.

I jämförelse med skogsbruket är dock ekologi en relativt ung vetenskap. Det var först på 1960-talet som man började föra ihop olika discipliner under ett begrepp där inte minst systemteorier har varit viktiga. Inom ämnet ryms oerhört mycket, vilket man också tar hänsyn till inom skogsbruket.

Det viktiga här är dock den sammanblandning som sker när man blandar skogsbrukets och ekologins begrepp. Det är också därför som jag anser att Holmgren har en stor poäng när han skriver att ”’ekologisk’ forskning inte intresserat sig för brukande, men att en del av dess företrädare ändå påstår sig basera sina dogmer om skogspolitik på evidens”.

Att skylla enbart på ekologerna som Lundqvist gör, menar jag är fel, samtidigt som han gör en viktig poäng när han skriver att de inte ”lärt sig skogsbrukets terminologi och beskriver inte skogen med de begrepp som används av skogsbruket”. Ekologer tycks därför inte visa sig införstådda i skogsbrukets kunskap och erfarenheter och ändå kritiserar de dem.

Begrepp är viktiga som verktyg eftersom de hjälper oss att få syn på det som de skapats för att tydliggöra. Genom att lära sig varandras begrepp kan man också förstå vad den andra syftar på. Ett exempel: både skogsbruket och ekologin ser sig som del av ett system. Men vad de fokuserar på är olika och en viktig skillnad är att den förra är kopplad till en marknad och till samhällsekonomin. Där skogsbruket ser sig som kopplad till marknaden ser ämnet ekologi inte till marknaden utan till exempel till hur en biotop fungerar.

I detta får jag dock intrycket av ingen av parterna tycks vara intresserade av varandras kunskaper och perspektiv. Det tycks mig som om det grävs en allt större grav mellan de olika grupperna och det tycker jag är synd. Båda grupperna bör samtala med varandra. Skogsbruket är viktigt i Sverige, både för jobb och nationell ekonomi. Den ekologiska kunskapen är viktig för att förstå hur naturen fungerar och genom att se den som ett system göra den robustare för de förändringar som kommer att ske genom klimatförändringarna. Dessa kommer också att påverka skogsbruket, som företrädarna är ytterst medvetna om.

När jag rastade Maggie en morgon såg jag en stor flock svarta fåglar landa på sjön. De flög till stranden och tillbaka. Det var förunderligt. Jag hämtade kikaren. Det var en stor grupp storskarvar. Jag hade aldrig sett det beteendet förr. Jag undrade vad en så stor grupp skarvar gjorde för fiskmängden i sjön, då utifrån perspektivet hur de ekologiskt påverkade och inte ur sportfiskarna som stod på bryggan en bit bort med sina kastspön.