Begreppet rewilding (Pettorelli, Durant & Du Toit, 2019) har en mängd olika betydelser som jag med tiden kommer att försöka beskriva. En del har jag redan tagit upp när jag har beskrivit hur viktigt det är med kärnor, korridorer och rovdjur. Här kommer dock en personligare beskrivning som också kommer att visa på att för mig är det inte bara utifrån ett ekologiskt perspektiv, utan också antropologiska frågor och en teologisk förståelse av världen.
För mig är det en vision om en plats där fler djur rör sig. Det är en tanke om att det finns en plats där jag kan stöta på vildhästar, visenter och varg. På många sätt är det en romantisk bild. Jag tänker mig att det finns en mängd olika djur som lever på ett sätt som formar landskapet inte efter människans tycke utan till en mer främmande plats. Det betyder att det inte måste vara vackert, även om jag hoppas på det. Det är en plats där det är spännande att vandra på.
Oftast när jag vandrar i landskapet är på utkik efter djur av något slag. Jag blir lycklig när jag ser speciella fåglar som steglitser som hänger på tistlarna eller hermelinen som tittar på mig för att sedan smita ned i sitt hål. Eller varför inte när jag sett vildsvin eller rävar på vandring.
Det är således en plats där det är spännande att vandra. Jag minns utanför Skövde när jag gick på skjutfälten och tittade på bäverns framfart. Men jag minns också hur lite jag såg när jag vandrade på södra Billingen även om jag tyckte det var spännande att röra mig inne i djupare områden som jag inte kände till. Båda platserna är områden som är väldigt omhändertagna av människor. Skogarna var visserligen delvis naturreservat, men det var i grunden gran- och tallplantager. På skjutfälten tog man ned slyn med röjmaskiner, men jag hade hellre sett att det gjordes av visenter.
En annan aspekt är den om det återkopplande systemet som människan låter vara. De har de trofiska nivåerna och genom den livskraften (Henri Bergson) hos varelserna där uppstår det kaskadeffekter. Nu blir det genast tekniskt skrivit, men det är en tanke om att människorna kan luta sig tillbaka och att konsekvenserna av detta leder till en positiv utveckling. Genom bävern uppstår det biotoper som lockar olika fåglar. Visenterna glesar skogen eller gör sandhål i terrängen vilket ger utrymme till fler organismer. Jag blir nedslagen av bilder på maskiner i Brösarps backar som gör det, när det hade kunnat göras av djur i stället.
Den tredje aspekten är tanken på korridorer som organismer kan röra sig igenom, i stället för att biotoperna blir biologiska öar av mångfald. Det innebär att jag inte är emot när marken brukas, men hela tiden kan delar lämnas åt främlingen:
Om du glömmer en kärve när du skördar din åker, skall du inte gå tillbaka och hämta den utan lämna kvar den åt invandraren, den faderlöse och änkan. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör. När du har slagit ner dina oliver skall du inte söka igenom grenarna efter fler utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. När du har plockat druvorna i din vingård skall du inte göra någon efterskörd utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan.
5 mos 24:19–21
Främlingen, den faderlöse och änkan är symboler för de oskyddade och det är numera stora delar av naturen. De som äger marken roffar åt sig och skyndar att framhålla ägandet. Men många tycks inte vilja lämna delar åt de oskyddade som är beroende av marken. Det handlar alltså inte om att överge mycket, utan att lämna just korridorer så att organismer kan röra sig över stora delar så att den genetiska sammansättningen inte blir fattig.
I en artikel läser jag en definition av rewilding som fångar en del av den vision som jag har, men som jag inte nämnde tidigare. Carver et al (2021) skriver om ett paradigmskifte på synen mellan människor och djur. Se min kursivering i följande citat:
Rewilding is the process of rebuilding, following major human disturbance, a natural ecosystem by restoring natural processes and the complete or near complete food web at all trophic levels as a self-sustaining and resilient ecosystem with biota that would have been present had the disturbance not occurred. This will involve a paradigm shift in the relationship between humans and nature. The ultimate goal of rewilding is the restoration of functioning native ecosystems containing the full range of species at all trophic levels while reducing human control and pressures. Rewilded ecosystems should—where possible—be self-sustaining. That is, they require no or minimal management (i.e., natura naturans [nature doing what nature does]), and it is recognized that ecosystems are dynamic.
Carver & al, 2021, s. 1889
Som jag ser det har människan som grupp gjort sig på goda grunder till ett topprovdjur. På ”goda grunder” eftersom vi ständigt har varit utsatta för naturens nycker. Det är vi fortfarande, men i lägre grad genom den kunskap som erfarenheter har bidragit till. Men i vår strävan efter herradöme har vi uppnått en nivå som är ohälsosam för oss eftersom kunskapen om vår delaktighet i naturen tycks försvinna.
Kunskapen om vår makt och påverkan börjar nå oss i form av de larmrapporter som kommer där det talas om temperaturhöjningar, klimatförändringar och organismers massdöd. Många vidhåller fortfarande att så inte är fallet och inser inte likt Kung Oidipus att det är genom egna handlingar som gudarna hämnas på oss (Latour, 2022). Här ändrar jag språket återigen. Från att ha varit personlig, till mer vetenskaplig, övergår jag nu till en mytologisk begreppsvärld.
För inneboende i de människans olika kulturer finns det en nedärvd kunskap av vidarebefordrade erfarenheter. Om människan glömmer bort sitt sammanhang i det som är utanför den mänskliga sfären hämnas gudarna. I Sofokles tragedi tror sig kung Oidipus vara en räddare av Thebe, när det egentligen är han som är skulden till pesten som härjar. Skillnaden mellan den mytiska tankevärlden och den logiska är att det inte räcker med ett kungaoffer. Det krävs förändring i levernet. Inom islam pratar man om att vända sig bort från de onda gärningarna. Inom kristendomen finns nåden i erkännandet av att man felar. Problemet med den kristna synen på nåden är att Gud kommer att rädda oss, men om vi förstör vår livsmiljö, finns det ingen gud som kan hjälpa oss.
För att avsluta är således begreppet rewilding för mig inte bara en fråga om ekologi, utan också om antropologi, etik och religion. Det är inte bara en fråga om vilken kunskap utan också vilken världsåskådning som vi har och hur vi agerar utifrån dem.
Referenser:
Carver, Steven; al, et. (2021), ”Guiding principles for rewilding”, Conservation Biology, ss. 1882-1893
Latour, Bruno Latour (2022), ”Is Europe’s soil changing beneath our feet?”, Green, 92–97.
Pettorelli, Nathalie, Durant, Sarah M. & Du Toit, Johan T. (red.) (2019). Rewilding. Cambridge: Cambridge University Press
Sofokles (2017). Kung Oidipus. Lund: Ellerströms
