Gyllebo, rewilding och gotlandsruss

Jag och Maggie gick i friluftsområdet kring skjutbanan vid Gyllebo. Det är brukad blandskog, där vissa delar har en mer enhetlig växtlighet och andra är uppblandat. I de delar där boken växte var det gallrat och slyn var borttagen. Solen nådde ned till marken som nu var täckt av löv. I några delar växte unggranskog tätt. Ljuset nådde inte ned till marken som var beigt täckt av granbarr. I andra delar var grandungarna äldre och gallrade och grön mossa täckte marken. Det som mest förvånade mig var den myckna björnbärssnåren som växte under lärkträden. Den bredde ut sig tätt och det var ingen mening för oss att avvika från stigen på de platserna. Jag undrade vad det var som fick björnbären att trivas så under lärkorna, samtidigt som jag funderade på vad det var i biotopen som fick den att så obehindrat breda ut sig?

Under min promenad tänkte jag på det som jag hade läst om gotlandsruss som man har låtit beta hela året i vissa försök vilket har gjort att ängsmarker har kunnat komma tillbaka. Tanken med försöken har varit att upprätta ett dynamiskt ekosystem där fler arter kan trivas. Förr i tiden lät man boskap beta fritt i skogen vilket gjorde att det inte slyn täppte igen landskapet. Det skapade en mosaik av olika zoner där olika arter kunde växa. I och med att man tog in djuren från skogen har den vuxit igen, vilket har hämmat mångfalden.

I artikeln ” Experimental rewilding enhances grassland functional composition and pollinator habitat use” skriver Garrido et al.:

[t]o tackle biodiversity declines in wood-pastures and semi-natural grasslands, trophic rewilding may be a potential avenue. It aims at restoring trophic cascades to promote self-regulating biodiverse ecosystems.

2019, s. 947

Vad menar de med detta?

Ett rikt ekosystem består av en näringsväv eller olika trofiska (föda) nivåer. De interagerar med varandra och ett flöde av energi rör sig i systemet. Enkelt uttryckt finns det de organismer som lever av solljus och de mineraler som de suger upp ur marken. De heter autotrofa. De andra organismerna är heterotrofa då de lever av andra organismer. Bland de heterotrofa finner vi svampar och djur. Här finns det olika nischer eller segment där vissa äter växter och andra äter kött. Det finns vissa djur som människor och björnar som är allätare.

Ett fungerande ekosystem är ett återkopplande system vilket betyder att en insignal skickas som får ett gensvar som går runt i en loop. Enkelt uttryckt har vi ett rovdjur och ett bytesdjur. Finns det många bytesdjur är det lätt för rovdjuret att få näring och då kan de föröka sig. Ju fler rovdjur som finns desto färre bytesdjur eftersom de jagas hårdare. När det inte finns tillräckligt många bytesdjur kan inte lika många rovdjur överleva och då minskar jakttrycket vilket gör att stammen kan återhämta sig. När bytesdjuren i sin tur ökar kan fler rovdjur överleva och så har vi återkopplingen. Det är en slags homeostatisk effekt, likt en termostat. Ett rum är inte 21 grader, däremot pendlar termostat mellan två grader vilket gör att om det blir för varmt kopplas värmen av och blir det för kallt kopplas den på igen. Effekten blir en medeltemperatur.

I ett mångfaldigt ekosystem uppstår den här homeostatiska effekten då balansen mellan rov och byte upprätthålls. Däremot om vissa organismer försvinner ur systemet blir det ett öppet system där återkopplingen är satt ur spel. En eller ett fåtal organismen kan ta över och sprida sig ohämmat.

I många ekosystem har återkopplingseffekten försvunnit genom att vissa arter antingen är utdöda eller inte finns i just den biotopen. Inom vissa delar av rewilding ser man det därför som viktigt att återinföra de djur som innehar den nisch som fattas. De kallas för nyckelarter och är stötestenar för systemet. L. Scott Mills, Michael E. Soulé and Daniel F. Doak skriver i ”The Keystone-Species Concept in Ecology and Conservation” (1993) att deras närvaro är nödvändig för att upprätthålla organiseringen och mångfalden i biotopen och att deras närvaro är exceptionellt viktig i förhållande till de andra organismerna i biotopen. Detta innebär att om vissa exceptionella arter försvinner upphör homeostasen och systemet börjar att förändras tills ånyo systemet sluts, vilket kan ta eoner.

På grund av människans inblandning i ekosystemen är homeostasen utslagen. Skogen är planterad inte utifrån ekosystemets näringsväv utan för att fungera som en skogsplantage som inom en viss tid ska ge ett skördeuttag. Detta skulle man kunna vända på genom att i kärnområden förändra så att ett homeostatiskt ekosystem kan uppstå. Men för att de ska ske måste näringsvävens olika nivåer till.

I den här texten har jag återkommande nämnt ordet system. Det är för att ekologi är i grunden ett systemtänkande, vilket betyder att man ser till hur de olika delarna påverkar varandra. Homeostas nämdes ovan. Men det är också att det levande (biotiska) och det som inte lever (abiotiskt) hör ihop och påverkar varandra.

Tidigare har jag nämnt att det finns trofiska nivåer eller en väv av olika nivåer hur organismer livnär sig. När en del av näringsväven försvinner sker det omställningar (trofiska kaskader), där systemet ställer om sig, alltså söker efter en ny homeostas. Och om det sker stora förändringar förändras hela systemet (du Toit, 2019). Sammanfattningsvis är ekologi ett komplext system vilket betyder att det är sammansatt av olika delar som är regleras av den interaktion dem emellan. Ju rikare artsammansättningen är desto robustare är det och uppnår enklare en balans.

Som tidigare nämnts påpekar du Toit att hur vissa ekologer vill återskapa kompletta ekosystem. Men då vissa av djuren är utdöda, menar de att man skulle kunna föra in djur från andra kontinenter. Ett spektakulärt exempel han nämner är att föra in geparder på den amerikanska kontinenten då man har funnit att de fanns där innan människor tog sig över Barents sund. Dock tillägger han att det inte är praktiskt möjligt i dagens samhälle.

Gotlandsruss är mindre spektakulärt än geparder och om vi återvänder till Garrido et al.:s artikel så testade de att låta gotlandsruss beta under tre år på tio hektar för att undersöka vad som skedde.

Resultaten blev att flera olika arter av fjärilar, insekter och växter ökade. Dessutom menar de att minskningen av sly gör att även brandrisken blir lägre. Vad vi ser är således att genom att återinföra en funktion i ett ekosystem, i det här fallet gotlandsruss, så får det kaskadeffekter i hela försöksområdet. Intressant är, som författarna skriver i en rapport ”Åretruntbete med gotlandsruss” (Garrido, o.a., 2020) att genom dels tillförseln av näring genom deras avföring och att slyn försvann växte träden bättre eftersom konkurrensen om näringen blev mindre. 

Ekologi handlar om att se hela systemet och inte till dess enskilda delar. Det är ett komplext system där de enskilda delarna påverkar varandra genom återkoppling vilket skapar en stabilitet. Ett utarmat system blir känsliga för yttre påverkning som till exempel en storm eller en brand. I en mångfald där dels träden befinner sig i olika utvecklingsstadier och inte är klonade utan har vuxit upp från frö, dels där det finns olika träd blir mindre känsligt för angrepp som granbarkborrens framfart.

Referenser:

Garrido, P, Mårell, A, Öckinger, E, Skarin, A, Jansson, A, Thulin, Carl-G. (2019), ”Experimental rewilding enhances grassland functional composition and pollinator habitat use”. Journal of Applied Ecology. 2019; 56: 946– 955.

Garrido, Pablo; Jansson, Anna; Mikusiński, Grzegorz; Naumov, Vladimir; Öckinger, Erik; Skarin, Anna; Uboni, Alessia; Thulin, Carl-Gustaf (2020). Åretruntbete med gotlandsruss: gynnar biologisk mångfald och bevarar ängs- och hagmarker. Uppsala: SLU

Mills, L. Scott; Soulé, Michael E.; Doak, Daniel F. (1993), ”The Keystone-Species Concept in Ecology and Conservation”, Bioscience, 219–224

du Toit, Johan T. (2019), ”Pleistocene rewilding”, Pettorelli, Nathalie; Durant, Sarah M.; Du Toit, Johan T. (red.) Rewilding, Cambridge: Cambridge University Press, 57–72.