Jägarna, älg och varg, del 1

För några veckor sedan var jägare upprörda kring en jakt som skulle hållas runt Örnsköldsvik. Holmen Skogs vinterjakt på älg skulle gå av stapeln. Snön var för djup menade jägare och älgkorna var dräktiga. Deras foster var stora som rådjur.

En anonym jägare yttrade sig i Jakt & jägare:

Älgkorna är dräktiga och ansträngda av vintern. Jag har svårt att förstå att man som jägare vill delta i det här. Dessutom vet ju alla hur det står till med älgen. Ska vi kunna jaga den kommande år krävs lite återhållsamhet nu.

Jägarilska mot Holmens vinterjakt på älg – 1,5 meter snö och dräktiga kor av Ossian Grahn

Emil Fahlen, viltansvarig på Holmens Skog, höll inte med om kritiken och sade i Svensk Jakt:

Tittar man för övrigt på hur en älg är byggd borde någon meter snö inte vara ett problem. Etiken tycker jag inte ens att man behöver ta upp, regering och riksdag har bestämt jakttider och det följer vi, säger Emil Fahlén.

Holmen ska jaga älg i meterdjup snö: ”Etiken tycker jag inte man behöver ta upp” av Svensk Jakt.

Senare ställdes jakten in då den skulle ha stört renarna som vinterbetade i området enligt Jaktjournalen. Renäringslagens står över rätten att jaga, skriver Mikael Moilanen i artikeln Besked till sameby: Kritiserad älgjakt ställs.

Som jag tidigare skrev i inlägget Vargjakt: samhällstjänst eller jaktdiktatur finns det en stor kritik mot jägarkåren som helhet. Den, menar jag, är delvis missriktad.

I citaten ovan kommer det fram flera saker som berättar om dels jägarkårens uppdrag, vilket är att skapa hållbara viltstammar av klövdjur. Vilka nivåer och hur det sköts diskuteras och Holmens viltansvarige håller inte med utan ser till jakträtten där de har rätt att skjuta tio honor till (Svensk jakt). Men bara för att man har rätten betyder det inte att det är rätt etiskt.

Jägarna är generellt kunniga och som kår har de mycket att säga till om och ges stort ansvar över viltvården i Sverige. Till exempel betonar Naturvårdsverket att jägare gör ”betydande samhällsnytta” och att förvaltning av viltet är viktig.

Jakt är en av de viktigaste åtgärderna för att uppnå viltförvaltningens olika mål. För många viltarter är jakt det huvudsakliga sättet att reglera populationen i stort, men det är också ett centralt verktyg för att hantera problem med lokala skador och enskilda djur. Även om jakt är viktigt för den enskilde jägaren så skapar jägarnas insatser också betydande samhällsnytta. 

Strategi för Svensk viltförvaltning 2022–2029 av Naturvårdsverket, s. 6.

Det kan tyckas som att det är ett väldigt bra utgångsläge att Naturvårdsverket tillsammans med ägaren till jaktmarken och jaktlaget förvaltar älgstammen. Genom att jägarna är organiserade i jaktlag och att de jagar över lång tid i vissa geografiska områden lär de känna ”sitt” geografiska område. De försöker upprätthålla en stabilitet i älgstam så att de kan ha en stadig jaktskörd över lång tid. Se ”Response of moose hunters to predation following wolf return in Sweden” (Wikenros et. al 2015).

As a consequence, this management system includes an incentive for the hunters to strive for a sustainable harvest in a multi-year perspective, because a harvest larger that the annual sustainable yield inevitably will lead to a reduction in the moose population size and thereby the potential for future harvest.

Wikenros, Sand, Bergström, Liberg, & Chapron, 2015

Men det finns också problem med att de delges ett så stort ansvar, då det naturligtvis ger dem makt i frågorna och det jag frågar mig är om den är balanserad.

Naturvårdsverket betonar att det är fler instanser involverade:

Jägare, markägare, företag, samebyar, forskare, civilsamhälle, myndigheter och politiska företrädare är alla på olika sätt delaktiga i viltförvaltningen. Det är en gemensam uppgift att på ett konstruktivt sätt bidra till en fungerande viltförvaltning – lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. 

Strategi för Svensk viltförvaltning 2022–2029 av Naturvårdsverket, s. 7

För att förtydliga vad jag menar med makten och om den är balanserad så pratade jag med en av årets sommarpratare som är involverad i jakt och frågade honom om vad han tyckte om rewilding. Jag tänkte ur det ekologiska perspektivet. Skälet är att jag har svårt att förstå varför många jägare är emot det tänkandet.

Det ska tilläggas att en av de bästa genomgångarna av rewilding i Sverige har jag stött på i Svensk Jakt. Se artikeln Med naturen som religion.

Han förde direkt in det på organisationen Rewilding Europe och till dem var han kritisk. Han menade att de arbetade mot jägarkåren i Europa, snarare än med dem. Enligt honom är Rewilding Europe för jaktförbud. Jag har följt organisationen i flera år, men har inte stött på att de är emot jakt. Däremot är jakt inte heller något som framhålls. Snarare är de väldigt tysta i frågan.

Det som jag framför allt tyckte var intressant med samtalet är just att han talade om jägarnas makt. Det stöds av en artikel av Heberlein och Ericsson (2008). De skriver jägarnas ställning och summerar med orden:

While hunters in Sweden compose about 3% of the total population and hunters in the wolf area compose 0.1% of the population between 16-65 years old, they represent an important interest group when it comes to wolves as they are directly affected. Hunters’ annual licensing fee also helps fund wildlife research. Hunting is symbolically important in Sweden and hunters have nationwide political influence. Though small in numbers, this is not a group that can be easily ignored.

Heberlein & Ericsson, 2008

Det är inte en grupp som man kan ignorera, skriver de.

För att avsluta mitt resonemang menar jag att mitt intryck är att jägarna som grupp har för stor makt i Sverige, vilket får konsekvenser på hur samtalet förs i Sverige och vad som kommer på agendan. Jag ser att det är positivt att en grupp som jägarkåren ges och tar ansvar för hur viltet förvaltas i Sverige. De då har intresse av att jaktviltet har en viss population tänker de långsiktigt. Det innebär att vissa år kan jakten även ställas in om det bedöms som nödvändigt för att älgbeståndet ska kunna återhämta sig.

Men i hela resonemanget som har förts är det, enligt mig, en viktig komponent som tas som alldeles för självklar då det ständigt är jägarnas perspektiv som framhålls. För vilten och i det här fallet älgen ses utifrån dess funktion som byte. Detta ser jag som väldigt problematiskt. För som Naturvårdsverket uttrycker det:

Viltet är en del av den biologiska mångfalden och den återväxt av många viltstammar som skett under de senaste decennierna innebär en större möjlighet för olika viltarter att fylla sin ekologiska funktion. 

Strategi för Svensk viltförvaltning 2022–2029 av Naturvårdsverket, s. 4.

Om detta fortsätter samtalet i del 2 och del 3.

Referenser:

Carver et al. (2021), ”Guiding principles for rewilding”, Conservation Biology, 1882-1893

Gadolin, Marie (2018), ”Med naturen som religion”, Svensk Jakt, Publicerad 9 juli 2018 (hämtat den 230209)

Heberlein, Thomas A., Ericsson, Göran, (2008), ”Public attitudes and the future of wolves Canis lupus in Sweden”, Wildlife Biology, ss. 391–394

Grahn, Ossian (2023), ”Jägarilska mot Holmens vinterjakt på älg – 1,5 meter snö och dräktiga kor”, Jakt & jägare. publicerat den 230126 (hämtat den 230207)

Moilanen, Mikael (2023), ”Besked till sameby: Kritiserad älgjakt ställs”, Jaktjournalen, publicerat den 230127, (hämtat den 230207)

Naturvårdsverket (2022) Strategi för Svensk viltförvaltning 2022–2029, Naturvårdsverket, Stockholm

Svensk jakt (2023), ”Holmen ska jaga älg i meterdjup snö: ‘Etiken tycker jag inte man behöver ta upp'”, Svensk jakt, publicerat den 230126 (hämtat den 230207)

Wikenros, Camilla; Sand, Håkan; Bergström Roger; Liberg Olof; Chapron Guillaume. (2015). Response of Moose Hunters to Predation following Wolf Return in Sweden. PLoS ONE 10(4): e0119957. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0119957