Efter jobbet drack jag en kopp kaffe och satte mig under kastanjen. Jag rökte en pipa och tittade mig runt i trädgården. Jag tänkte att den som har en trädgård blir inte uttråkad.
Så många tankar uppkommer. Varför växer gräset så mycket där och knappt alls där? Var kommer den där blomman ifrån? Häftigt hur kirskålen sprider sig, det är dags att använda det i salladen. Oj, där är den växten som också växer i pallkragen. Vad heter den och varför har den kommit dit?
Idag såg jag förgätmigej för första gången i år. Jag såg också en svartvitflugsnappare när jag senare gick ut med Maggie. Så hörde jag svarthättan från buskaget. De kan plötsligt dyka upp med sin basker, men oftast håller de sig undan.
Det är så mycket liv runt omkring oss denna tid. Kort innan fyra varje morgon vaknar jag till koltrastar och andra fåglars orkester. Det är en tordön av ljud. Nu vet jag att jag kan sova vidare två timmar till innan jag ska gå upp.
Naturen måste man uppleva. Bilderna som jag tar varje månad den andre blir sällan särskilt bra. Men jag vill inte avsluta projektet. Det finns en tjusning i att genomföra något som man först i efterhand kan se om det var värt det eller inte.
Blåstjärnan eller scillan börjar ge med sig. Men istället har annan blomster dykt upp. Jag är väldigt fascinerad av gemsroten, dessa gula prästkrageliknande blommor som växer i syrenen. Den har perfekt sol då det inte blir för mycket nu på våren och samtidigt täcks den inte av alla löven från buskarna. Åt gallret i bakgrunden har bokbuskarna spridit sig. Som du ser är det så många örter och växter att jag blir överväldigad när jag ser det. Vid stenen har jag upptäckt att rabarbern som jag planterade förra året har överlevt. Men den är bra tanig. Här har det tagit tid. Gräset har vuxit sedan bilden togs för en vecka sedan. Fler tusenskönor börjar dyka upp. I det vänstra nedre hörnet är det som förgätmigejen har dykt upp. Men annars ser det inte mycket ut här. Ett tag funderade jag på att klippa gräset, men ingen klippning i maj är regeln. Gräset gillar förvisso att ta över. Det är fenomenalt hur det lyckas att breda ut sig. Jag läste i First Ecology (Beeby & Brennan, 2008) att gräsets överlevnadsstrategi är att den tål att tuggas på och trivs med att bli betad. Andra växter försöker undvika det genom att avge någon illa smak ellar att vara giftig. Men inte gräset. Det får man snarare hålla undan för att bereda plats för andra växter. Min äng tas allt mer över av gräs. Bladväxter breder ut sig genom att lägga sina stora blad över andra växter och på så sätt roffa åt sig av ljuset. Vad de kommer att utvecklas till vet jag inte. Det finns dock lite backtimjan som jag har sått och mitt i allt står en ensam maskros som har drivit ned sin pålrot i underjorden. Kanske är just jorden väldigt packad där och det är därför som pålrotsväxterna trivs där?Det nordöstra hörnet tycker jag är mest spännande. Det är massor av nunneört och svalört. Scillan har dragit sig tillbaka. Här växer gräset som allra tjockast. Det finns några tistlar så man får passa sig när man går barfota där när värmen kommer igång. Jag har planterat ringblommor där jag har dragit undan grässvålen, men det syns ingenting. Det är nog för tidigt och dessutom har det knappt regnat på flera veckor.
Jag har så svårt att förstå mig på dem som har helt gröna och välklippta gräsmattor. Var har spänningen tagit vägen? Är det bara intressant att uppvisa kontroll och tryggt omhändertagande. Var är det vilda och det otuktade? Ibland blir jag besviken på mig själv när jag inte kan fler växter, men samtidigt är inte namnen alltid det viktigaste utan bara att se hur allt förändras. Kaos och ordning och allt kan åskådas med en bolmande pipa och en kopp kaffe. Mer behövs inte.
4 reaktioner till “Den andre varje månad, en vecka för sent”
För inte så länge sen läste jag någon som föreslog att gräs är ett typexempel på en art som domesticerat människan. Regelbunden gräsklippning håller undan buskar, träd och en mängd andra växter som annars skulle ta över på sikt. Men gräset har anpassat sitt växtsätt till regelbunden klippning och har lyckats lura oss människor att regelbundet klippa gräsmattan och behåller därigenom sin lokala dominans. Man har dessutom fått människan att stå för aktiv fröspridning.
Så frågan är vem som har domesticerat vem… 😉
Det där är häftiga idéer. Jag tror det kallas för konvergens eller kongruens. Frågan är ju alltid vem som formas och vad som formar.
Jag tänker just på det du ständigt framhåller att granen är den enda trädarten i Sverige som inte är pionjär. Om inte människan fanns skulle inte eken och andra kunna få sina stora breda kronor, utan bli sammanpressade tills sotdöden kommer. Jag såg ett typexempel på samverkan mellan tall och ek vid Backåkra. Eken stod bred och tallarna bildade som en ring kring den. Ingen av dem kom den andra närmare.
Frans Vera har fört fram teorin att just genom visenter eller europeiska elefanter så såg skogarna annorlunda ut på kontinenten och kanske även i Sverige. De dödar och vräker ned träden vilket ger gläntor där ljusälskande träd får chansen att etablera sig.
Granen kikade ju ner först på 1600-talet till södra Sverige och sedan har den domesticerat oss till att plantera den överallt. Skämt åsido så är ju väldigt många arter väldigt beroende av vårt levnadssätt, som många av sparvarna, som nu går tillbaka genom att jordbruket har förändrats.
För inte så länge sen läste jag någon som föreslog att gräs är ett typexempel på en art som domesticerat människan. Regelbunden gräsklippning håller undan buskar, träd och en mängd andra växter som annars skulle ta över på sikt. Men gräset har anpassat sitt växtsätt till regelbunden klippning och har lyckats lura oss människor att regelbundet klippa gräsmattan och behåller därigenom sin lokala dominans. Man har dessutom fått människan att stå för aktiv fröspridning.
Så frågan är vem som har domesticerat vem… 😉
GillaGillad av 1 person
Det där är häftiga idéer. Jag tror det kallas för konvergens eller kongruens. Frågan är ju alltid vem som formas och vad som formar.
Jag tänker just på det du ständigt framhåller att granen är den enda trädarten i Sverige som inte är pionjär. Om inte människan fanns skulle inte eken och andra kunna få sina stora breda kronor, utan bli sammanpressade tills sotdöden kommer. Jag såg ett typexempel på samverkan mellan tall och ek vid Backåkra. Eken stod bred och tallarna bildade som en ring kring den. Ingen av dem kom den andra närmare.
Frans Vera har fört fram teorin att just genom visenter eller europeiska elefanter så såg skogarna annorlunda ut på kontinenten och kanske även i Sverige. De dödar och vräker ned träden vilket ger gläntor där ljusälskande träd får chansen att etablera sig.
Granen kikade ju ner först på 1600-talet till södra Sverige och sedan har den domesticerat oss till att plantera den överallt. Skämt åsido så är ju väldigt många arter väldigt beroende av vårt levnadssätt, som många av sparvarna, som nu går tillbaka genom att jordbruket har förändrats.
Ja, ja jag kom igång. Tack för kommentar.
GillaGillad av 1 person
Att dokumentera realtid är snart forntid, så fortsätt idag, i morgon kan det vara för sent och bli djupt att gräva….
GillaGilla