Så går vi där i naturens egna katedral. Granstammarna är höga och granna. Bredvid stigen växer mossan tjock. Det är ljust. Bofinken hörs. Maggie söker trattkantareller längs slänten.
Vi har gått där ofta och det har varit en favoritdel på Kroppefjäll i Dals Rostock. Men katedralen upphör inte vid koret, för att överdriva jämförelsen, utan det här året har markägaren tagit ned en stor del. Chocken gör att det är svårt att ta till sig den ödeläggelse som vi ser. Det har regnat och att det ser ut som ingemansland mellan skyttegravarna är ingen dålig jämförelse. Det droppar och vi klampar runt i sörjan.
Nu är det inte lika illa. De har planterat gran. Skogshallon och smultron växer där. Minnet från förr är kvar och vi kan fortfarande bli förvirrade hur vi ska gå.
Viktigt att komma ihåg är att det katedralliknande skogspartiet endast var naturligt såtillvida att den en gång var planterad och granarna hade gynnats för att de skulle dominera. När ägaren tyckte att det var dags att avverka gjorde han det.
Jag mindes detta när jag tänkte på vår promenad i torsdags längs Gårdslösaleden vid Smedstorp. En del går på Listerumsåsen. Man går in vid vägen mot S:t Olof och kommer in i en vacker bokskog. I ett avbrutet träd, eller högstubbe, ruvade en koltrast.
Vi njöt av promenaden och jag var även nyfiken på hur kalhygget längre fram hade artat sig sedan jag var där senast. Det är lika abrupt som på Kroppefjäll, men det är mycket mindre och det är en mångfald av blommor och träd. Det är annan jord än i Dalslands och ger därför andra förutsättningar.
Jag såg att rönn och fläder hade letat sig in. Men också gulplister och viol.
Inom samtalet om skogen och hur den sköts diskuteras just mångfalden. Lars Lundqvist, som har gjort två gästinlägg, påpekar att mångfalden är som störst vid kalhyggen. Det tåls att tänka på och det handlar om att arter har olika sätt att sprida sig och florera.
Inom ekologi talar man om två grupper av arter, R: och K:arter. R:arterna är reproducerar sig snabbt. De är ofta pionjärer som ger sin in i nya territorier när möjligheten finns. Ett kalhygge är ett utmärkt tillfälle. K:arter är de arter som siktar på att etablera sig och behålla sin närvaro.
Om vi har dessa två olika arttyper så ser vi att de gynnas av olika omständigheter. R:arter gynnas av att habitat störs och förändringar. K:arterna söker efter stabilitet och gynnas inte av förändring. Över tid kommer en stabil miljö att leda till att någon eller några få k:arter tar över och dominerar.
Detta är gammal betesmark som numera har fått växa igen, läser jag på Länsstyrelsens beskrivning, Listerumsåsen.
Åt både höger i bilden kommer boken och bakom mig där jag står är granen. Båda är k:arter.
Gran och bok är intressanta då de kan växa i skuggan av andra träd. Granen tränger sig upp, men boken väntar på sitt tillfälle att en öppning sker i kronan.
Vi gick vidare och på en del så täckte granen marken och på andra sidan boken.
I boken Ever green: Saving big forests to save the planet (2022) skriver Reid och Lovejoy hur lång tid det tar för träd att växa på den norra delen av jordklotet. På vintern släpper träden släpper allt löven, men också en del barr på marken. Då det inte är så varmt tar det lång tid innan det bryts ned och de bildar djupa täcken. Som ni ser på bilden växer det olika mycket på de olika delarna.
In the northern parts of the boreal, trees can take many years to get as tall as a person. Throughout the ecosystem, they grow during a short summer and continually shower the forest floor with needles, leaves, cones, and twigs.
Reid & Lovejoy, 2022:18
Poängen med mitt resonemang är att mångfalden minskar i den etablerade skogen. Det är endast få välanpassade arter som kan växa i skuggan av boken och granen.
Några saker vill jag framföra som avslutning. Det ena är att många arter kräver störning i skogen för att de ska få sin chans att växa upp, fröa och sedan återvända till mullen. Det andra är att dessa mäktiga katedraler inte är fyllda av mångfald. R:arterna har fått söka sig någon annanstans för några få k:arter har tagit över.
Men så var det titeln Ja till skogen…, nej till skogsbruk.
Under läsning och mina skriftliga samtal har jag fått lära mig att begreppet skogsbruk syftar på tre saker. Dels är det den vetenskapliga kunskapen om hur skogen växer, sedan är det hur man gör praktiskt, men det sista är att i bruket ingår förhållandet mellan skogen och marknaden (Eliasson, 2002) . För dem som håller på med skogen så är detta självklart, till skillnad från oss som mest gillar att ströva runt där.
Skogsvårdslagens första paragraf lyder:
Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
SKL, §1
Den ska ge ”god avkastning”. Vi är bundna av denna tanke och det styr hur vi förstår vad denna bevuxna plats är för något. Min tanke är att det behövs andra begrepp för hur vi ska se på en skog som inte är kopplad till marknaden. Nu blir skogen en del av ett reservat, nyckelbiotop eller en nationalpark. Vad jag menar är att i begreppet skogsbruk är marknaden inneboende i begreppet. Men hur kan man se på en skog som förvaltas, används, men inte brukas?
Sedan urminnes tider har man förstått skogen utifrån olika perspektiv. Det är lokalsamhället och centralmakten. Syftena är olika som livsmedelsprodukter eller skogsprodukter (Eliasson, 2002). Och dessa förändras som Lars Laestadius påpekade på Twitter. Ett annat perspektiv som nu surrar är som kolkälla, men som Reid och Lovejoy skriver är det ett väldigt närsynt sätt att se på skogen:
Carbon, the element, becomes a currency, the unit of measurement in a chemical accounting system we use to chart survival paths for civilization. The peril, of course, is that this carbon myopia conceptually distills the intricacy of a forest ecosystem into a colorless idea small enough to fit in a beaker.
Reid & Lovejoy, 2022:26
Begrepp styr vårt tänkande och skogsbruk knyter det till en föreställning som jag tror gör att vi inte ser andra alternativ. Rewilding tror jag är ett första steg mot att att se annorlunda på delar av naturen. Det står inte i motsats till skogsbruk, men det visar på hur man kan se naturen som något mer än avkastningen på träden. Det är ett tänkande som inbegriper marknaden, men fokuserar på miljön som något komplext och dynamiskt.
Referenser:
Beeby, Alan & Brennan, Anne-Maria (2008). First ecology: ecological principles and environmental issues. 3. ed. Oxford: Oxford University Press
Eliasson, Per (2002). Skog, makt och människor: en miljöhistoria om svensk skog 1800-1875. Diss. Lund : Univ., 2002
Länsstyrelsen Skåne (u.å). ”Listerumsåsen”. Länsstyrelsen Skåne. (Hämtat 230520)
Reid, John W. & Lovejoy, Thomas E. (2022). Ever green: saving big forests to save the planet. First edition New York, NY: W.W. Norton and Company
Regeringen (1979). Skogsvårdslagen (1979:429). Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSL.
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Förstår din emotionella reaktion på Kroppefjäll. Jag tillbringade många vardagskvällar där, under mina sex sista yrkesverksamma år som anställd i Mellerud. Lärde mig alla leder och småstigar i dess nordöstra del, närmast Dals Rostock. Området har endast små skyddade oaser i form av naturreservat men för övrigt i denna del ett förhållandevis varierat skogslandskap med flertalet småtjärnar. Rikt på skogsfågel, småvilt, älg mm utifrån mina turer året runt. De sista åren undvek jag att besöka området då det blev nästan oframkomligt efter kalhuggningarna, utan hänsyn till de markerade leder som fanns och bl.a. orienteringsklubbens ambitiösa arbete med tipspromenader för allmänheten och fasta kontroller ute i skogen för de mer äventyrslystna. Något samråd verkade inte ha förekommit.
Att den biologiska mångfalden missgynnas av trakthyggesbruket torde nu inte vara omtvistat längre. Det finns så många referenser kring denna forskning, omnämner bara en rapport jag läst för ett tag sedan, Rapport 7:2011 från Skogsstyrelsen, av Anders Dahlberg:
”Slutavverkning är den skogsbruksåtgärd som mer än andra påverkar biologisk mångfald i skog. Införandet av trakthyggesbruk i stor skala i Sverige från 1950-talet har medfört att ett stort antal skogslevande arter missgynnats, blivit ovanligare och i många fall rödlistats. Gemensamt för dessa arter är att de har speciella miljökrav som dåligt eller inte alls tillgodoses i modernt brukad skog. De är ofta svårspridda och ibland långlivade. Det gäller framförallt många kryptogamer och insekter, men även vissa kärlväxter och andra djur. Dessa arter har sina rikligaste förekomster i skogar som ännu inte trakthyggesavverkats. Oftast har dessa skogar under lång tid i varierande grad brukats extensivt i form av t.ex. dimensionsavverkning och plockhuggning och är bara undantagsvis naturskogsartade i betydelsen minimal mänsklig påverkan. Dessa skogar har haft en lång kontinuitet av levande träd, grov död ved och olika skogsmiljöer.”
Han återkommer ofta i rapporten till betydelsen av kontinuitet och betydelsen av skogarnas utbredning:
”I ett större tidsperspektiv är inte enskilda skogar avgörande för förekomsten och frekvensen av arter, utan den långsiktiga och kontinuerliga tillgången av lämpliga miljöer på landskapsnivå. Men i dagens skogslandskap är förekomsten av skogar med naturvärden avgörande för att många arter skall kunna fortleva och spridas. Trakthyggesbruk försämrar starkt förutsättningarna dessa arter.”
”Till skillnad från modernt brukade skogar har k-skogar hög grad av trädkontinuitet. De innehåller ofta miljöer med naturskogselement som tagit lång tid att utvecklas. De har därmed ett större biologiskt arv av arter. K-skogar är även ett resultat av att arter under lång tid kunnat spridas in och etableras från det omgivande landskapet. Minst 20 % av skogslevande växter, djur och svampar bedöms missgynnas och minska som följd av modernt skogsbruk.”
Men författaren gör även klart att slopande av trakthyggesbruket ensamt inte kan klara bevarandet av naturvärdesarterna:
”Sammanfattningsvis bedöms hyggesfritt skogsbruk ge bättre förutsättningar för många naturvärdesarter, i synnerhet för mykorrhizasvampar och hänglavar. De bedöms klara en avverkning bättre än vid traditionellt trakthyggesbruk, under förutsättning att god miljöhänsyn lämnas. Men hyggesfritt skogsbruk är inget alternativ till områdesskydd, naturvårdsinriktad skötsel eller frivilliga avsättningar för att gynna skogens biologiska mångfald. Däremot kan hyggesfritt vara ett effektivt kompletterande verktyg för att minska negativa effekter på mark som skall brukas.”
Min stora stötesten är fortfarande att förklara och motivera insatserna för den biologiska mångfalden. Det har blivit ett slags självuppfyllande argument som ingen i mina ögon tvärvetenskapligt lyckats visa på nyttan av, för oss, samhället eller enbart för ekosystemen i sig. Känslan är att för många forskare sitter och filar på sina egna små pusselbitar utan att ha den färdiga bildens utseende klar för sig. Hur ska bitarna då kunna passa in, kan man fråga sig.
Men för att anknyta till inledningen och känslan av att ha tappat något, sig själv eller sina avlägsna ”släktingar”, på den kala ytan efter slutavverkningen, så räcker det ibland att reflektera över sina egna närområden. Gjorde en årlig uppföljning åt Lunds universitet på deras sjöfågelräkning genom att inventera mina fiskevatten i Bullarens skogar. En av skogsägarna har succesivt slutavverkat delar av området, mestadels gammal lågvuxen tall och lite gran. Fastän morgonen gått över till tidig förmiddag spelade fortfarande några orrtuppar från kanterna av de äldsta hyggena. Men de senaste två åren har jag inte kunnat höra tjädern eller sett dem längs grusvägarna, som var vanligt tidigare. Tillfälligheter eller inte, men ingen av de andra i fiskeklubben har stött på tjäder de sista åren vid min förfrågning. I området reser man nu åtta vindkraftverk, så det återstår att se om det får ytterligare konsekvenser för skogsfågeln, storlommen eller fiskgjusen.
GillaGillad av 1 person
Tack så mycket Hans och kul att våra vägar än en gång har korsats. Det jag förundras över i Dalsland är hur vackert det är och hur lite de verkar förmå folk att stanna där. Jag vet att de görs mer och mer på sina ställen. Men mer skulle man kunna göra.
Din stötesten är något jag själv kämpar med. Jag försöker öka min kunskap för att få en överblick och kunna foga ihop de olika pusselbitarna. Min kunskap är alldeles för låg, samtidigt tycks det mig som vissas kunskap är alldeles för specialiserad. Förhoppningsvis kommer det att ske förändringar där då en ny typ av biologer, ekologer och jägmästare kommer.
Ytterligare en faktor tror jag är tiden. Så många entusiaster vill förändra för snabbt, vilket de erfarnare vet inte är möjligt. Jag minns en biolog som jag träffade i Grimsö. Han berättade om sitt arbete med lantbrukare i Skåne. Den yngre generationen vill ställa om för mer ekologiskt brukande vilket han hjälpte dem med. Men så kom värmeböljorna och det blev svårare och framför allt dyrare. Deras gårdar hotades ekonomiskt av omställningen. Just kostnaderna glöms bort i debatten och jag tror det är en av anledningarna till att många av dem mest blir irriterade när hobbybiologer som jag kommer och kritiserar utan att ha skin in the game, alltså jag riskerar inte mitt levebröd till skillnad från dem.
GillaGillad av 1 person
Tänkt lite kring AI och de farhågor man ser på en otyglad marknad. Finns det någonstans AI skulle kunna göra ett hästjobb så är det att binda ihop all forskning på levande varelser och förklara samspelets betydelse. Fast, risken finns ju att vi får ett svar vi inte vill ha. Att människan som art gör bäst i att låta naturen sköta sig själv och inte peta någonstans överhuvudtaget. Men då fyller vi ju ingen funktion i detta komplexa system av arter. Pessimisten i mig säger då att det löser sig, ty AI kommer att missbrukas på samma sätt som andra revolutionerande framsteg, i syfte att öka vår makt över andra och behålla vår position i toppen till varje pris. För vilka är det som vill reglera AI idag?
GillaGillad av 1 person
Hej Hans
Det där är en spännande fråga som du har gett dig in i. Jag är själv skeptisk till AI, då det inte har en själ och därför inte kan ha någon annan koppling till sitt material än att se mönster. Likväl är det en häftig tanke du framför. Vilka alternativ och perspektiv skulle uppenbaras om AI kunde tröska igenom all forskningen? De svar som kommer blir förhoppningsvis en del av samtalet och då därigenom kan vi se nya sätt att verka i naturen och nyttja den.
Men för att återgå till själen så begrundar jag hur ai:n kan bedöma vad som är relevant och inte? John Vervaeke är kognitionsforskare och han talar om relevance realization: ”Relevance Realization is a framework that conceptualizes an organism’s ability to realize relevance as resulting from a dynamical system in which a cognitive agent makes use of opponent processing relationships to zero in on relevant aspects of the world.” Predictive processing and relevance realization: exploring convergent solutions to the frame problem, Anderson, Miller, Vervaeke (2022).
Det är genom att vara en aktör på en arena som vi är utvecklade för som vi automatiskt kan se vad som är relevant för oss. Mycket av det kommer genom våra känslor, som berättar för oss om t.ex. faror. Detta kan förleda oss och i fallet med vargen t.ex. kan den ses som ett större hot än vad den egentligen är.
Det som jag vill ha sagt med detta är att det är vår känslomässiga bindning till naturen som leder oss till att få en relation med den. Att gå genom AI, gå till en slags gudom för vägledning, är jag spontant skeptisk till. Det fina med den kristna myten är att Gud kunde inte förstå hur det var för människorna förrän Han blev en människa. Jag tror den kristna myten berättar något grundläggande om den mänskliga existensen.
GillaGilla
Anders Dahlberg är en duktig mykolog men betydligt mindre kunnig inom skogsskötsel och skogsbruk.
”Införandet av trakthyggesbruk i stor skala i Sverige från 1950-talet …” är ett typexempel på den okunnigheten. Trakthyggesbruk började införas under tidigt 1800-tal. Men det Anders troligen menar är kalhuggning som slutavverkningsmetod, och det har använts systematiskt sen åtminstone 1600-talet.
Frågan är varför så många amatörer inom skogsskötsel och skogsbruk uttalar sig så tvärsäkert, istället för att fråga oss som är experter på området. Är det för att skogsbruk uppfattas som så enkelt, eftersom amatörer ofta tycks tro att det bara handlar om att hugga ner träd, utan nån större tanke?
GillaGillad av 1 person