En lång hundpromenad: vildmark

När jag kom hem var det potatisen som hade klarat sig sämst. Blasten låg ner i pallkragarna och odlingshinkarna. Men den repade sig fort efter jag hade vattnat. Vi har varit borta i några dagar och ingen hade vattnat. Jag och Maggie har varit och vandrat från Östafors till Glimåkra. Det är i nordöstra hörnet av Skåne och vissa delar vandrade vi in i Blekinge. Östafors ligger någon mil söder om Olofström.

Första etappen gick till Raslången, en sjö som givit namnet till Sveaskogs Ekopark. Enligt hemsidan beskrivs det som ”En vildmark i söder”:

Sjön Raslången saknar nästan helt bebyggelse längs de branta stränderna. Den flikiga strandlinjen med skogsklädda omgivningar skapar en stark vildmarkskaraktär, något som är mycket ovanligt i dessa delar av Sverige.

Ekopark Raslången – en vildmark i söder
Ekopark Raslången – en vildmark i söder (Sveaskog 2013a)

Nu skulle jag inte vilja kalla mig för en purist, som Lars Lundqvist skriver om i sitt gästinlägg Re-wilding: att skapa en konstgjord vildmark, men det känns lockande att få vandra på en plats där storlommen kallar i kvällningen och häckande fiskgjusar är möjliga att se.

Lägg därtill att kunna gå längs markerade leder, vilket låter en harig vandrare som jag känna mig trygg. Det skulle finnas vatten vid vindskydden. Det som slutligen avgjorde varför jag valde denna sträcka av Skåneleden var de många sjöarna så att både jag och Maggie kunde bada.

Sjön Raslången

Här kommer jag inte att gå igenom dag för dag utan ta upp några olika teman. Som inläggets titel lyder handlar det om vildmark. Tidigare har jag skrivit om detta luddiga ord i inlägget Naturen: det vilda och det tämjda och jag vill erinra om två motstridiga betydelser som jag där tar upp. Europeiska Unionen definierar vildmark som:

A wilderness is an area governed by natural processes. It is composed of native habitats and species, and large enough for the effective ecological functioning of natural processes. It is
unmodified or only slightly modified and without intrusive or extractive human activity, settlements, infrastructure or visual disturbance.

Guidelines on Wilderness in Natura 2000. s. 10

Nu gick jag inte genom Natura 2000 så delvis är det orättvist att använda den definitionen, men vad citatet understryker är att ett vildmarksområde styrs av naturliga processer där landskapet formas av de arter som lever i biotopen. Det handlar om ett område där mänsklig aktivitet inte kan iakttas.

Längs hela vägen som beskrevs som ”det närmaste skånsk vildmark som du kan komma” (Alesmark & Joelsson, 2018:124) syntes den mänskliga aktiviteten. Det var inte någon vildmark i EU:s tappning. Även om vi bortser från de markerade lederna var skogen brukad sedan länge och det syntes tydligt i vilka trädslag som växte där och de många kalhyggena.

På Sveaskogs hemsida skriver de att granen kom dit på 1800-talet och att skogsbruket domineras av granskog (Sveaskog, 2013b). Att plantera gran har man fortsatt med, men nu håller de på att övergå till lövträd och tall. Detta var något jag märkte tydligt när jag vandrade förbi kalhyggen där man hade planterat ek och bok.

Under första dagen kom jag till ett av dessa underbara gamla träd som har fått bli en hemvist för insekter. Det var en bok, där ena grenen hade fallit av och rivit med sig halva trädet. Den blottade stammen var full av insektshål, medan andra delen tycktes frodas. Jag stod vördnadsfull inför den då den stod där ensam och envis bland all gran. Men så klart hade inte den tillkämpat sig sin plats utan hade lämnats av jägmästaren som en utpost för insekter, tickor och andra organismer.

Omgiven av gran

Det finns andra definitioner av vildmark som kommer närmre det jag upplevde. I regeringens proposition 2021/22:58 ”Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund” handlar det snarare om ”upplevelse av vildmark”.

”En stor andel av de stora sammanhängande områdena av kontinuitetsskogar ingår i riksintresse för friluftsliv. Dessa områden har stor betydelse för landskapsbilden och ger möjlighet till en upplevelse av vildmark, orördhet och tystnad.”

(Prop. 2021/22:58, s. 92f). 

Stora delar vandrade jag förvisso i ensamhet. Jag gick längs skogsstigar, såg mindre hackspett och hörde grönsångare. Så delvis kunde jag uppleva det som om jag befann mig i vildmarken. Men det var verkligen ingen orörd mark, även om det var tyst.

Fast tystnaden var främst när jag vandrade. Vid vindskydden var det människor och de hade gärna med sig musik. Jag förundrades över detta. Varför vill man ge sig ut i naturen och ha med sig en högtalare? Här tror jag delvis nyckeln är till vår splittrade syn på vad vildmark är. Lars Lundqvist skriver om puristens motsats: urbanisten.

En urbanist vill att det ska vara lätt att ta sig till skogen och det ska finnas anordningar som underlättar skogsvistelsen.

Re-wilding: att skapa en konstgjord vildmark

Det som ”underlättar skogsvistelsen” är inte bara att det är lätt att ta sig till skogen utan också att man kan ta med sig civilisationen dit. Musiken skapar trygghet. När vi möter tystnaden hör vi plötsligt sorlet som pågår i vårt inre. Detta ständiga malande av tankar och känslor som rör sig inombords.

Och vad är tystnad? Här tror jag att det handlar om avsaknad av mänskligt skapat ljud. För tyst var det sällan. Fågelsången manade på mina steg. Vid soluppgången väckte mig fågelsymfonin.

Jag är en del av granskogsfolket som professorn i religionshistoria David Thurfjell skriver om i boken Granskogsfolk (2020). Där beskriver han människor som menar sig uppleva andlighet i skogen. Så är det för mig. Jag har ritualiserat mitt år så att när sommaren kommer ger jag mig ut i naturen för att få vara ensam i några dagar.

För mig handlar vildmark inte om att komma till orördhet utan att befinna mig utanför civilisationen. I det antika tänkandet gjorde man skillnad mellan land (χώρα) och stad (πόλις). Det utanför staden var det otämjda. Det var där vilda djur och mäktiga krafter fanns. Där var det farligt. Men om vi ser till bibeln är det också där man möter Gud, där man prövas och får lagen. Det är en plats där man kommer till insikt.

Så är det också för mig. Jag går ut i vildmarken för att få en andningspaus från civilisationen, för att lyssna till sorlet inombords som har tystats under året, för att möta något annat, för att hämta kraft. Vildmarken, avslutningsvis, är för mig inte en orörd plats utan en andlig plats.

Referenser:

Alesmark, Caroline & Joelsson, Kenneth (2018). Vandra Skåneleden: 30 vandringar från Båstad och Kullaberg i norr till Falsterbonäset och Österlen i söder. Tredje reviderade upplagan [Stockholm]: Calazo

European Union (2013). EU Guidance on the management of wilderness and wild areas in Natura 2000. Environment: European Union.

Regeringen (2021). Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund. Proposition 2021/22:58. Regeringen

Sveaskog (2013a). ”En vildmark i söder”, sveaskog.

Sveaskog (2013b). ”Naturvärden”, sveaskog.se.

Thurfjell, David (2020). Granskogsfolk: hur naturen blev svenskarnas religion. Stockholm: Norstedts

3 reaktioner till “En lång hundpromenad: vildmark”

Lämna en kommentar

Upptäck mer från Förvilda Sverige?

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa