En lång hundpromenad: Vesslarp

Min andra natt sov jag på en höjd ovanför Strönhultssjön. Jag hade gått från Fuglebackens vindskydd, förbi trakten där Harry Martinsson föddes, för att ta det lugnt vid Brotorpet. Det utlovades vildmark, men det var mest folk. Efter att ha badat satt jag och läste i vindskyddet. Maggie berättade att det kom människor genom att skälla. Rastlösheten blev påträngande och vi gick en mil. Det var inte meningen, men det fanns bara inget ställe att stanna på.

På kvällen satt jag på en stubbe och åt min turmat. Jag vågade inte röka pipa på grund av den torra marken. Vinden drog igenom de höga grankronorna. På natten vaknade vi av en råbocks bröl.

Den första etappen gick till Vesslarps vindskydd och skälet till att denna oansenliga plats får ett helt inlägg är på grund av att det är anordnat ett två kilometer lång sträcka där man kan gå längs med Tommabodaån för att se hur vattnet påverkas av det omgivande landskapet. Sträckan består av tio platser. Flera av dem har en bänk där man kan sätta sig ned. Den är blåmarkerad, men stigen var ibland svårfunnen.

Det tio platserna handlade om påverkansfaktorer på ån: brunifiering, fluktuation, alusumpskog, kvill-område, kantzon, sjösänkning, död ved, kantavplaning, sedimentfälla, sumpskog.

Våra vatten blir allt brunare och det beror på att organiskt kol och järn läcker ut i vattendragen. Det är negativt då det påverkar ekologin i vattnet, dels genom att det hindrar ljuset att nå ner till botten och det inverkar på organismerna. (Kritzberg, E.S., Hasselquist, E.M., Škerlep, M. et al., 2020)

En å höjer och sänker sig beroende på årstid och väder. Det kallas för fluktuation. Nu när det var så varmt var vattennivån rejält låg. Här ser vi hur det har bildats en våtäng. Tommabodaån går där vassen sticker upp. Växterna fungerar också som ett filter för det som rinner ned från strandkanterna.

I bildens förgrund ser vi hur torrt det är och hur grönt det blir där klibbalarna står. De klarar av ån fluktuationer och deras rotsystem bygger ett pålverk. Det är en slags regnskog där fåglar och insekter trivs. Många fåglar tar en paus där innan de far söderut.

Kantzonerna ger skugga åt ån. Trädrötterna håller kvar jorden så att den inte dras med av vattnet. Den döda veden ger småfiskar skydd för större fiskar. På bilden ser vi egentligen ingen kantavplaning, även om det minskade flödet har bildat avplaningar mot den stridare mittfåran. Begreppet innebär att genom åkanterna inte är så höga och branta minskar erosionen. På bilden ser vi hur jorden lossnar under grässvålen och runt rötterna. Träden kommer till slut att välta. Det i sin tur kan hindra vattenflödet, vilket gör att vattennivån kommer att stiga. Växter kommer att etablera sig på bäddarna när vattnet har dragit sig undan, vilket blir tydligt på bilden nedan.

Varför de inte har bevarat kantzonen här förstår jag inte. I broschyren från Skogsstyrelsen ”Hänsyn till vatten” ser vi hur de rekommenderar att avverkningar görs vid vattendrag.

Ett kvillområde är där bäcken delar upp sig i tre fåror. Det gör att flödet bromsas och sedimentet stannar kvar. Har man sedan en sedimentfälla samlas näringsavfallet från åkrar och skog upp än mer.

Det som har skapat detta område är inte bara ån utan även att man har sänkt sjön under tiderna. Detta är något som jag kommer tillbaka till i ett senare inlägg.

Vid vindskyddet stod en gång en kvarn. Den är nu borta. I det grunda vattnet simmar fiskar. Maggie vill att jag skulle kasta kottar som hon kan fånga i flödet.

Denna lilla runda gjorde mig glad. Plötsligt kunde jag se nya saker i landskapet som jag tidigare missade. I landskapet finns det överallt tecken som berättar saker för den som har kunskapen att läsa dem. För oss som ännu inte har den, kan nöja sig med en ytligt bilderbok som detta inlägg.

Referenser:

Kritzberg, E.S., Hasselquist, E.M., Škerlep, M. et al. (2020) ”Browning of freshwaters: Consequences to ecosystem services, underlying drivers, and potential mitigation measures”. Ambio 49, 375–390 (2020). https://doi.org/10.1007/s13280-019-01227-5

Skogsstyrelsen (2014). ”Hänsyn till vatten”. Skogsstyrelsen