Det var en havsörn.

Kajor, måsar och trutar gjorde skenattacker mot den stora fågeln som kom in från Östersjön vid Tobisvik. Jag och Maggie gick utanför campingen. Ibland skymdes fågeln av björken. Jag stod vid kröken av Tommarpsån. De kom närmare. Först trodde jag det var en glada, sedan en ormvråk, men storleken var fel. Ju närmre de kom desto mer exalterad blev jag. Det måste vara en örn, tänkte jag, medan jag sökte efter tecknen på dess kropp.

Idag är jag tämligen säker på att det var en ung havsörn. I klorna hade den en ålliknande fisk och de mindre fåglarna omkring gjorde allt vad de kunde för att örnen skulle tappa fisken. De försvann över Tobisborg och vi gick vidare in mot Simrishamn.

För den uppmärksamme finns den där hela tiden. Naturen och djuren som en räv som plötsligt går över spåren när man väntar på tåget. Sedan jag började skåda fågel har jag upptäckt minst ett trettiotal som jag utan möda får syn på. Under de år då jag kryssade fåglar kom jag upp i över hundra och det utan att ens försöka. Det enda som behövdes var att inte gå runt med musik eller podd i öronen.

Uppmärksamheten föder nyfikenhet och det leder till en ökad uppmärksamhet. Ingen stannade och frågade vad jag kikade efter. Ingen tittade ens upp och då missade de kampen om fisken som pågick ovanför deras huvuden.

Aldo Leopold (1949) skriver om vildmarken, om det orörda, där han fritt kan röra sig och skjuta gås när han vill. Han sörjer den orörda naturens försvinnande. Det var en dröm han närde. I Hans Lidmans bok Pärlugglans skog (1960) är det människorna och djuren som ständigt befinner sig i närheten av varandra. Det finns en irritation hos många. Enok som nästan dör under jakten efter en järv eller Lenabo-Anders som kastar bort sina knivar i snön i sin irritation över lavskrikorna som stör honom när han lastar timmer. Lidman rör sig från djurens till människornas perspektiv.

I artiklarna ”Conservation biology: Its scope and its challenge” (Soulé & Wilcox, 1980 /2014) och ”What is conservation biology?” (Soulé, 1985) har perspektivet ånyo skiftat och det är det allomfattande ögat som blickar ut över en natur vars beståndsdelar har försvunnit. I båda artiklarna försöker författarna reda ut vad bevarandebiologi är. I deras tankar utgår de från att det finns en världsomfattande kris i naturen vilket gör att bevarandebiologin just uppkommer som ännu ett fält inom biologins många förgreningar. Nu fyrtio år senare ser vi än tydligare hur det håller på att utveckla sig.

Det som dock är viktigt i deras texter är att de försöker nysta i vad vi, som kollektiv, verkligen vill och det är ingen lätt fråga även om vissa ständigt talar om handling. Vad ska vi prioritera? I Sverige har vi planterat in myskoxar. De klarar sig knappt. Ska de skyddas? Vad är det viktiga? Orkidén Knärot var en nyckelart som tydde på gammelskog, nu diskuteras det om den verkligen ska skyddas, se Är det rimligt att förbjuda skogsbruk där knärot hittas?.

Soulé skriver två normativa postulat som jag menar är viktiga: En mångfald av organismer är bra (”diversity of organisms is good” (2014:40/1985)) och ekologisk komplexitet är bra (ecological complexity is good” (2014:42/1985)). Ur de normativa påståendena uppkommer en rad problem att ta hänsyn till. Flera av dem har jag tagit upp på den här bloggen (se de om utdöendeskuld) och här vill jag kort beröra skyddad natur.

Det stora problemet som Soulé tar upp är de geografiska ytorna. Är den skyddade naturen för liten uppkommer problem som till exempel att sjukdomar sprider sig lätt. Därför förespråkar han stora arealer, men då kommer vi in på den brukade marken, som gran- och veteåkrar och bebyggelse. Det är här som jag tror att en kombination behövs, där vissa delar lämnas orörda (t.ex. Natura 2000), andra tas om hand i syfte att bevara mångfalden och däremellan bör det finns korridorer. Här kan vanliga villaägare göra mycket och liksom vissa förväntar att lantbrukaren ska lämna en del av sin åker, så borde även villaägarna göra detta, se Nature’s best hope (Tallamy, 2019).

Det är viktigt att vi ständigt har de olika perspektiven i åtanke när vi samtalar om naturen i ett samhälls- och biologiskt perspektiv. Jag valde att skriva samhälle först då det är den bofasta människan som bestämmer över de andra arternas miljö, allt från villaägaren, kommunpolitikern, till något bolag. Det är här som Soulés ord om varför normativa postulat är viktiga. Genom att ha vissa grundläggande postulat som vägleder tänkandet kan det också fokuseras och inte bli lika uppdelat. Han skriver att ekologer ständigt hamnar i svårigheter när de postulerar att ekologisk mångfald är bra. Även de hamnar i svårigheter när de väger det ena mot det andra.

When pressed, however, ecologists cannot prove that their preferences for natural diversity should be the standard for managing habitats.

2014:42/1985

Själv tror jag inte att varken vetenskap eller postulat räcker utan det måste finnas en upplevelse av att tillhöra naturen, att vara nyfiken på naturen omkring oss. Då menar jag inte att var och en ska önska sig en egen vildmark, utan jag tror att det räcker med att uppmärksamma det fantastiska omkring oss.

Man kan börja med att räkna hur många fåglar som man får syn på under en promenad, blommor som växer i diket eller lavar på en ekstam. I stället för att använda musik- och poddcastappar kan man använda sin mobiltelefon som hjälpmedel för att få ett namn på det vi ser eller hör. Det benämnda finns för oss.

Det handlar om var och vad som vi uppmärksammar. För plötsligt är det där, som när jag en gång tittade upp och fick se en alldeles vit hermelin stå och uppmärksamma mig innan den snabbt slank ned i ett hål. För det är inte bara vi som ser organismerna. De ser även oss.

Referenser:

Leopold, Aldo (1986/1949). A Sand County almanac and Sketches here and there. New York: Oxford U.P.

Lidman, Hans (1960). Pärlugglans skog. Stockholm: LT

Soulé, Michael E. (1985). What is conservation biology? BioScience, 35(11): 727–34.

Soulé, Michael E. (2014). Collected Papers of Michael E. Soulé. Washington DC: Island Press

Soulé, Michael E. & Wilcox, Bruce E. (1980/2014). Conservation biology: Its scope and its challenge. ur Collected Papers of Michael E. Soulé. Washington DC: Island Press. Ss. 19–30.

Tallamy, Douglas W. (2019). Nature’s best hope: a new approach to conservation that starts in your yard. Portland, Oregon: Timber Press