Bestämmer jägarna för mycket?

Tack och lov vet inte frugan vad korven kostar, sa jägaren jag pratade med. Han syftade på hur mycket pengar han lade på att jaga. Det är inget billigt nöje, tillade han.

Jaktgubbarna var ursinniga på min far när han vägrade att låta dem plocka upp älgen från grannens mark, berättade norrlänningen för mig. Efter han blev Jehovas vittne gick fadern inte med på att älgen som sköts på rätt sida markgränsen föll på grannens mark släpades över på ”rätt” sida och där slaktades.

Dessa två möten får introducera detta inlägg som kommer att bli väldigt virrigt. För ju mer jag sätter mig in i älgen desto snurrigare blir det, eller komplext för att uttrycka mig akademiskt.

Min tanke från början var att undersöka vargen utifrån dess bytesdjur älgen. Men det jag upptäckte var hur älgen, detta partåiga hovdjur, som jag som barn fick lära mig var skogens konung, hör ihop med så mycket i Sverige. Jag tänkte beröra detta ytligt, men det har utvecklats sig till ett famlande i alla riktningar. Igår började jag trevande med att beskriva älgen (se Älgskallen).

Å ena sidan är, som jägaren jag inledde med uttryckte det, jakt väldigt dyrt. Då talar vi inte bara i pengar utan också i tid. 2021 fanns det nästan 300 000 registrerade jägare som löste jaktkort i Sverige (Svenska Jägareförbundet & Neumann et al., 2022). Det djur som det läggs mest tid på är just älgen (Mattsson, Boman & Ericsson, 2008). Enligt författarna lade jägarna i genomsnitt ned 9 jaktdagar på älgen, men då är det inte inbegripit all den tid som pågår innan och efter jakten. Enligt Älgdata sköts det 76 397 älgar under säsongen 22/23 över hela landet. Flera jägare jag har pratat med har inte ens skjutit någon älg, någon inte ett enda under hela sin jägarbana.

Å andra sidan, som den andra jägaren jag syftade på, så är ett jaktlags mark begränsad. Älgen tillhör markägaren, som mannen som tillhörde Jehovas Vittne underströk för sina irriterade jaktkamrater. Älgen är inte ett stillastående djur utan den rör sig över stora avstånd. I norr rör den sig längre och i söder kortare, men området de rör sig i är mer än 1000 hektar för honorna och dubbelt så mycket för hanarna (Bjärvall & Ullström, 2010). Samtidigt är storleken på en genomsnittlig jaktmark i Sverige 45 hektar (Sandström, Wennberg Di Gasper & Öhman, 2013).

Sveriges jägare har tilldelats en roll i svensk viltförvaltning som gjorde mig förvånad. Naturvårdsverket skriver i Strategi för Svensk viltförvaltning 2022–2029 (2022) att viltförvaltningen fördelas på en mängd olika grupper i samhället, men författarna understryker jägarna ”arbete är en förutsättning för en framgångsrik förvaltning av många vilt arter” (2022:26). Förvåningen kan tyckas märklig för den insatte, då det torde vara naturligt att jägarna tilldelas ett stort ansvar när jag tänker efter. Men jag kommer från en annan vinkel.

För mig är naturen främst ett ekosystem där de olika nivåerna reglerar sig själva genom att det finns en balans mellan rovdjur och bytesdjur. Således ser jag inte automatiskt människan som den aktive här. I svensk viltförvaltning den mänskliga närvaron dock vara det naturliga.

Varför är det då så i Sverige?

Av flera anledningar, varav vissa har jag varit inne på tidigare då jag har nämnt att regleringen av jakt har lett till höga viltstammar i Sverige (se Den andre varje månad och viltförvaltningen, läs gärna också samtalet som följde på inlägget i kommentarsfältet).

Inför presentationen av anledningarna vill jag nämna följande meningen i Strategi för Svensk viltförvaltning 2022–2029: ”Markägarnas sätt att bruka sin mark har samtidigt stor betydelse för hur vilt stammarna utvecklas” (2022:26). Älgen har på grund av konkurrens med de andra hjortdjuren hittat sin nisch bland tallplantor (Spitzer et al., 2021), till skogsindustrins irritation och konflikter med jägarkåren. Sandström et al. (2013) ger exemplet Kronobergslän för att undersöka konfliktytorna. Där påpekar de har till exempel stormar gjort att mycket av den mogna skogen har blåst ned. Omplanteringarna skapar perfekta förutsättningar för älgen.

Även 1960-talet avslutades med en präktig storm som skapade ofantliga skador för skogsindustrin, men också utmärkta livsmöjligheter för älgen. Om vi tittar på den vänstra spalten nedan ser vi hur älgavskjutningarna höjdes kraftigt under 1970- till början av 1990-talet. En del är till följd av tillgången på föda.

Men det finns andra saker som är intressanta att se. Lägg märke till hur lågt avskjutningen var i förhållande till idag före 1970-talet och framför allt på 1940-talet och före. Dels ser vi hur regleringen ökade, samtidigt som de ekologiska förutsättningarna fanns på grund av mycket mat en effekt av hur skogsbruket bedrev, samt stormar. Dels ser vi också hur jaktsverige börjar omorganiseras.

I ”Betänkande av Utredningen om en bättre älgförvaltning” (SOU, 2009:54) läser vi att ”[f]ram till slutet av 1930-talet bedrevs jakten efter älg nästan enbart som allmän jakt, dvs. rätt att under en viss jakttid skjuta obegränsat antal älgar” (2009:42). Med tiden började man tänka om och 1987 stod den nya jaktlagen färdig. I den fördelades besluten på olika nivåer. Längst ned är jägarna och markägarna. Delar har tillkommit som att vi måste ta hänsyn till EU, men vad som är typiskt för den är att besluten fattas så nära den lokala nivån som möjligt.

Dressel et al. har beskrivit den i en figur. Den är intressant på många vis, framför allt att de understryker det sociala kapitalet som ligger till grund för beslutsfattandet. Det är de lila, gröna och oranga pilarna i figuren nedan. Med det menar de just den personliga kontakten mellan olika personer. Det positiva i det är att det byggs upp en tillit inom systemet. Det negativa är att de som inte ingår i systemet inte blir delaktiga.

Enligt Dressel och medförfattarna har det skapats ett system som har en adaptiv kapacitet, det vill säga att därigenom kan beslut anpassas efter lokala förhållanden och är därmed tämligen rörliga när förhållandena förändras.

Avslutningsvis vill jag påminna om hur ett djur kan leda oss till så många frågor om ett land. Vi ser hur orsaker utanför människans kontroll skapar förutsättningar för en slags livsstil, att många fler kan ägna sig åt jakt, än vad som förr var möjligt. Likaså ser vi hur reglering också är en stor del i det som har möjliggjort detta. Ett av skälen som jag inte har nämnt är vikten av att koncentrera sig på kalvarna. Det tredje som jag har nämnt är det fokus som finns på att jägarna ska förvalta viltet. De har sina incitament, vilket också styr deras beslut, vilket kan stå i konflikt med andra delar av Sverige.

Det är just den här intressekonflikten som jag tycker är intressant. För som figur 2 ovan visar så har jägarkåren, alltså 3 % av Sveriges befolkning, väldigt mycket att säga till om när det kommer till Sveriges natur och hur den bör förvaltas.

Är det verkligen rimligt?

Referenser:

Bjärvall, Anders (2010). Däggdjur i Sverige: alla våra vilda arter. Stockholm: Bonnier fakta

Dressel, Sabrina; Johansson, Maria; Ericsson, Göran; Sandström, Camilla. (2020). Perceived adaptive capacity within a multi-level governance setting: The role of bonding, bridging, and linking social capital. Environmental Science & Policy, Vol 104, ss. 88-97, https://doi.org/10.1016/j.envsci.2019.11.011.

Mattsson, Mattsson; Boman, Mattias; Ericsson, Göran (2008). Jakten i Sverige– Ekonomiska värden och attityder jaktåret 2005/06. Rapport från adaptiv förvaltning av vilt och fisk nr. 1.

Naturvårdsverket (2022) Strategi för Svensk viltförvaltning 2022–2029, Naturvårdsverket, Stockholm

Neumann, Wiebke; Levers, Chrisitan; Widemo, Fredrik; Singh, Navinder J.; Cromsigt, Joris P.G.M.; Kuemmerle, Tobias. (2022). Hunting as land use: Understanding the spatial associations among hunting, agriculture, and forestry. Ecology and Society Vol: 27(1):2. https://doi.org/10.5751/ES-12882-270102

Sandström, Camilla; Wennberg Di Gasper, Sofia; Öhman, Karin (2013). Conflict resolution through ecosystem-based management: the case of Swedish moose management. International Journal of the commons. Vol. 7:2, ss. 549-570
DOI: 10.18352/ijc.349.

SOU. (2009). Uthållig älgförvaltning i samverkan: betänkande. Stockholm: 2009:54.

Spitzer, Robert; Coissac, Eric; Felton, Annika; Fohringer, Christian; Juvany, Laura; Landman, Marietjie; Singh, Navinder J.; Taberlet, Pierre; Widemo, Fredrik; Cromsigt, Joris P.G.M. (2021). Small shrubs with large importance? Smaller deer may increase the moose-forestry conflict through feeding competition over Vaccinium shrubs in the field layer. Forest Ecology and Management, Vol. 480. https://doi.org/10.1016/j.foreco.2020.118768.

Svenska Jägareförbundet (2023). Tio snabba frågor om jakt. Svenska Jägare förbundet. Publicerad 20230105, Ändrad: 20230328 (hämtad 231217)