Vargfrågan handlar inte bara om konflikten mellan stad och land

Du måste se Leif G.W. och vargen, sade eleven till mig. Jag dröjde. Tiden fanns inte till, men igår efter julavslutningen på skolan lade jag mig i soffan med en kopp te och såg de två avsnitten. Några saker förblev i mina tankar och den jag framför allt begrundade var just detta ständiga upprepande kring konflikten mellan stad och land.

Det är en inramning av människans relation till vargen som gör att den snarare blir en symbol för den diskussion som pågår i Sverige mellan olika samhällsgrupper än att prata om vilt- och rovdjurförvaltning i Sverige.

Snarare tror jag att vi i stället borde utgå från viltet och hur det rör sig i landskapet. Det leder till en förståelse för det ekologiska snarare än det antropologiska. I ekologin ingår människor genom att vi sätter premisserna som organismerna har att utgå ifrån.

Det är genom hur vi formar av landskapet som vissa arter trivs och andra minskar. I artikeln ”Widespread habitat for Europe’s largest herbivores, but poor connectivity limits recolonization” (Bluhm et al., 2023) påpekar författarna att ofta koncentrerar vi oss på rovdjuren, men vi glömmer bort att det är växtätarna som är drivande i de ekologiska processerna. De skapar förutsättningarna för rovdjuren och asätarna, påverkar hur bränder beter sig, hur vegetationscykler och så vidare.

I artikeln ”Ecological Effects of Wolves in Anthropogenic Landscapes: The Potential for Trophic Cascades Is Context-Dependent” (Ausilio et al., 2021) undersökte författarna vilken påverkan som vargen har på växtligheten genom att deras närvaro får växtätare och att röra på sig.

Utgångspunkten är de numera kritiserade slutsatserna från Yellowstone där forskare menade att vargens närvaro gjorde att wapitihjortar rörde på sig mer. Det i sin tur medförde att de inte kunde beta ned aspen lika mycket som förr. Därför började aspen växa vid strandbankarna vilket påverkade floden och gjorde att bävern kom tillbaka. (Se Nog fan tänker vi inte som ett berg.)

Författarna till ovan artikel undersökte svenska förhållanden och kom fram till att skadorna på skogen inte blev mindre på grund av vargens närvaro. Snarare var det så att mängden älg var större i vargreviren, vilket gjorde att skogsskadorna inte minskade. Det som påverkade älgens beteende var istället skogsvägar och andra tecken på mänsklig närvaro, vilket gjorde att de drog sig längre in i skogarna. Vargen följer älgen.

I grunden menar jag att det finns andra perspektiv på frågan och det är frågan hur vi ser på naturen. Varför utgår vi från vargen och rovdjuren, när det snarare handlar om mängden bytesdjur? Eftersom det finns väldigt mycket bytesdjur i Sverige, från vildsvin till älg är det naturligt att varg och andra rovdjur trivs i den svenska naturen.

Låt oss kort fundera över den svenska naturen genom att begrunda de brukades skogarna. De är numera mörkare och till exempel blåbären kräver ljus, vilket gör att på många ställen i Skandinavien minskar blåbären. Blåbären i sin tur är en nyckelart för väldigt många arter, inte bara för hjortdjuren. (Eldegard et al., 2019). Det andra som påverkar är att skogarna har kortare omloppstid, vilket gör att vissa arter inte får chansen. Allt detta påverkar växtätare som hjortdjur. De kan till exempel koncentreras i vissa geografiska områden, snarare än att de fördelar sig över större ytor. (Se t.ex. Wallgren, 2022).

Älgen, till exempel, genom sin storlek och sin stora mun har förmågan att leva på näringsfattigare tallskott (Spitzer et al., 2021), medan andra hjortdjur inriktar sig på gräs, blåbär och lingon och annan näringsrika lågbuskar inom odonsläktet.

Rådjuret är en annan intressant illustration då det är ett relativt krävande hjortdjur som inriktar sig på lättsmälta örter (Bjärvall, 2010). Denna nisch har gjort att de gärna söker sig till villaträdgårdar. Eftersom rådjuret är ett annat av vargens byten finns det exempel på när den tar rådjur nära människor.

Om vi ser till vilttillgången i Sverige ser vi att genom att förändra förvaltningen har det uppstått stora populationer. (Se till exempel Bestämmer jägarna för mycket?) Om vi ser i ett perspektiv på några hundra år har vi inte tidigare haft så stora mängder vilt och det till lycka för de flesta. Det leder till att rovdjuren också ökar och de följer även viltet.

Framför allt under det senaste seklet har vi ändrat hur vi ser på naturen och vårt ansvar för den. Vi är trevande. Kunskapen om ekologi är ny. Låt oss därför inte fastna för vissa perspektiv utan låt oss undersöka olika möjliga synvinklar. Är program som Leif G.W. och vargen bästa vägen? Det är ganska ytligt och befäster det redan sagda. Men som samtalsinledare fungerar det i alla fall. Låt oss fortsätta på djupet. För det krävs det inte bara prövning av olika perspektiv utan också att man tar del av kunskapen som forskare hela tiden ökar. Den får inte vara orörd utan måste förtäras, på så sätt bringar den näring.

Referenser:

Ausilio, Giorgia; Sand, Håkan; Månsson, Johan; Mathisen, Karen Marie; Wikenros, Camilla. (2021). ”Ecological Effects of Wolves in Anthropogenic Landscapes: The Potential for Trophic Cascades Is Context-Dependent”. Frontiers in Ecology and Evolution. 10.3389/fevo.2020.577963

Bjärvall, Anders (2010). Däggdjur i Sverige: alla våra vilda arter. Stockholm: Bonnier fakta

Bluhm, Hendrik et al. (2023). Widespread habitat for Europe’s largest herbivores, but poor connectivity limits recolonization. Diversity & distribution. Vol. 29:423–437. DOI: 10.1111/ddi.13671

Eldegard, Katrine; Scholten, Janneke; Stokland, Jogeir N.; Granhus, Aksel; Lie, Marit. (2019). The influence of stand density on bilberry (Vaccinium myrtillus L.) cover depends on stand age, solar irradiation, and tree species composition,
Forest Ecology and Management, Vol 432. ss. 582–590, https://doi.org/10.1016/j.foreco.2018.09.054.

Leif G.W. och vargen (2023). TV4. (Sett 231219).

TV-programmets titel (Produktionsår). Säsong X, avsnitt X [TV-program]. TV-kanal, Datum och klockslag för sändningen. 

Spitzer, Robert; Coissac, Eric; Felton, Annika; Fohringer, Christian; Juvany, Laura; Landman, Marietjie; Singh, Navinder J.; Taberlet, Pierre; Widemo, Fredrik; Cromsigt, Joris P.G.M. (2021). Small shrubs with large importance? Smaller deer may increase the moose-forestry conflict through feeding competition over Vaccinium shrubs in the field layer. Forest Ecology and Management, Vol. 480. https://doi.org/10.1016/j.foreco.2020.118768.

Wallgren, Märtha (2022). Skogsbruket och beteskadorna – en verklig och en
pedagogisk utmaning. I Johansson, Catrin et al. (red.) Skogens värden – forskares reflektioner. Mittuniversitetet. ss. 126–127.