I inlägget Är SVT:dokumentären ”Klimatdemokraterna” en del av klasshatet ifrågasätter jag att Sverigedemokraterna har fått stämpeln som fulpopulister som bara driver en agenda mot klimatdebatten för att få mer makt. Skälet är att det finns all anledning att ta deras kritik på allvar, då den innehåller en klassanalys.
I inlägget tog jag upp David Brooks analys av den nya eliten som började framträda i slutet av 1990-talet, Bobos in paradise: the new upper class and how they got there (2000). För dem, skriver Brooks, är miljötänket en del av den statusmarkör som visar att man är en del av den nya eliten, de som menar sig veta vad som är viktigt och som styr de hörda samhällsidéerna.
Vad som också är viktigt att understryka är att deras livsstil grundad på var de bor och generella ekonomiska situation gör att det inte kostar särskilt mycket att vara bekymrad över klimatet. Tobias Hübinette hänvisar till en artikel i DN som visar att det är högutbildade majoritetssvenskar som tjänar mest som släpper ut mest, medan de fattigaste släpper ut minst. Som region, skriver han är det dock de på landsbygden som släpper ut mest:
På regionnivå släpper norrlänningarna och invånarna i Bergslagen och Mellansverige ut mycket koldioxid per person och år p g a de stora geografiska avstånden – d v s det handlar om att nästan alla som bor där kör bil regelbundet.
(Hübinette, 2024)
De kör bil regelbundet därför att de ofta är tvungna, därför att landets infrastruktur bygger på att de som bor utanför storstadsregionerna har bil.
Vad Hübinette pekar på i sitt inlägg är att de som har minst att förlora på en samhällelig klimatomställning är de som släpper ut mest. Likväl är det den klassen som propsar mest på en förändring. Det är inte bara så i Sverige utan i hela världen. Miljöfilosofen Erle C. Ellis påpekar denna skillnad i artikeln Sharing the land between nature and people (2019).
I gårdagens inlägg Granbarkborren visar brist på motståndskraft berättade jag om AB Karl Hedins som stämde staten för att inrättande av naturreservatet Hälleskogsbrännan har enligt företaget medfört en ökad spridning av granbarkborren till företagets skog. Nu tillhör inte AB Karl Hedin de svaga i samhället, men företaget är beroende av skogen för träprodukter och skogarna där de växer blir alltmer angripna av barkborrar.
Det är här vi återknyter till det som jag skrev i det långa och osammanhängande inlägget igår. Ett av dessa då jag ville säga alldeles för mycket (möjligen kommer även detta att urarta i det samma). I det utgick jag från ett systemteoretiskt perspektiv och införde begreppet ekologiskt minne.
Det systemteoretiska perspektivet understryker hur saker och ting hör ihop. Det ekologiska minnet (Schweiger et al. 2019) visar på ett ekologiskt system som har förändrats, men där det finns delar kvar från tidigare fungerande system. Delarna som finns kvar i ett söndrat ekosystem riskerar att helt försvinna om man inte gör insatser som skyddar dem.
I det finns dock risken att det skapar en ö varifrån organismerna inte kan sprida sig, vilket kallas för en utdöendeskuld, se Hundpromenad, utdöendeskuld och antropocens pris. Det i sin tur betyder att det måste finnas ett utbyte med omkringliggande omgivning för att undvika öar, men också för att förhindra att genpoolen hos de existerande organismerna inte blir för ensidig, se också Stenknäck, mindre hackspett och Åraslövs mosse.
Det betyder att både önskade och oönskade organismer sprider sig, vilket exemplet med granbarkborren visar. Så vad vi behöver är ett system där riskerna minimeras för dem som är mest beroende av det lokala ekosystemets utformning. Det handlar således inte om att uttrycka statusmarkörer utan att se till det som är praktiskt möjligt att utföra.
Det måste involvera skogsägare och lantbrukare. Det är alltså deras medverkan som den ekologiska rörelserna är beroende av för att kunna förändra naturen till att bli ekologiskt hållbarare, inte av dem som ljuder mest, men som riskerar minst.
I Sverige är ägandet är skyddat men reglerat i Sverige och dessutom är skogen till stor del privatägd i Sverige, vilket betyder att utan sam- och medverkan, ingen förändring.
Det här visar på vikten av det fortsatta samtalet mellan skogsägarna och hur skyddet av det ekologiska minnet bör bedrivas. Det kan inte vara så att skogsägare uppmanas av skogskonsulter till att ”undvika inlåsningseffekter” som att finna höga naturvärden för att de har varit passiva ägare.
I äldre skogar med passiva ägare går det nästa alltid att hitta höga naturvärden. Därför rekommenderar vi skogsägarna att vara aktiva för att undvika en inlåsningseffekt, säger han.
Ännu ingen prispåverkan av EU:s skogspolitik (Aronsson, 2024b)
Så vad vill jag egentligen ha sagt i det här vindlande inlägget? Jo, att det finns en samhällselit som är otroligt högljudd och alarmistisk, som delvis baserar det på statusmarkörer, men vars inkomster inte är beroende av naturen och således inte riskerar särskilt mycket i samhällsomställningen. De bor där majoriteten bor och tjänar således på det allmänna, till skillnad från de som bor långt från de stora skatteunderlagen, men som ändå har minst lika stora utgifter.
Däremot finns det andra grupper i samhället, som riskerar väldigt mycket både ekonomiskt och i livsstil i och med samhällsomställningen. De är alltifrån välbärgade skogsägare till mindre skogsägare som riskerar ekonomiska förluster och som därför aktivt motverkar ”inlåsningseffekter” för att de inte ska bli sittande med ”Svarte Petter” (Aronsson, 2024b), vilket kan leda till en utradering av det ekologiska minnet.
Men det är också till exempel undersköterskor som bor billigt, men tjänar lite och som har dyra utgifter på grund av att de måste färdas långt till arbete och inköp. Deras arbete är nödvändigt för att ta hand om sjuka och åldrande människor som bor långt ifrån metropolen, till skillnad från det arbete som en en alarmistisk ledarskribent på en av Sveriges största dagstidningar utför.
Människor som bortser från de ”beklagansvärda” (min översättning av Hillary Clintons uttryck ”deplorables”), borde göra sig en fundering kring hur ett demokratiskt och liberalt samhälle ska fungera när de alltmer föraktar dem som inte klickar i deras statusmarkörer.
Referenser:
Aronsson, Ulf (2024a). Så mycket ökar virkesförrådet i EU. ATL. Publicerad 240124, uppdaterad 240125 (hämtad 240225).
Aronsson, Ulf (2024b). Ännu ingen prispåverkan av EU:s skogspolitik. ATL. Publicerad 240205 (hämtad 240225).
Brooks, David (2000). Bobos in paradise: the new upper class and how they got there. New York: Simon & Schuster
Ellis, Erle C. (2019). Sharing the land between nature and people. Science. Vol. 364:6447, ss. 1226–1228.
Hübinette, Tobias (2024). Högutbildade majoritetssvenskar som tjänar mycket pengar släpper ut mest koldioxid per person och år medan fattiga. lågutbildade invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund släpper ut minst koldioxid per person och år. Tobias Hübinette. Publicerad 240215 (hämtad 240225).
Marten, Gerald G. (2001). Human ecology: basic concepts for sustainable development. London: Earthscan Publications
Nordin, Ingegerd (2000). Frukträdens sjukdomar: Handbok för klonarkivsvärdar. Nordiska genbanken. Alnarp: SLU.
Schweiger, Andreas H.; Boulangeat, Isabelle; Conradi, Timo; Davis, Matt; Svenning, Jens-Christian (2018). The importance of ecological memory for trophic rewilding as an ecosystem restoration approach. Biological reviews. Vol 94:1, ss. 1–15. https://doi.org/10.1111/brv.12432
SCB (2017). Här bor Sveriges befolkning. Publicerad 170306 (Hämtad 240225).
SVT (2023). Klimatdemokraterna.
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
När jag läser det du skriver slås jag av hur du godvilligt accepterar språkbruket från den sida som kritiserar exv skogsbruket. Du beskriver skogarna som ”monokulturer” men, som jag uppfattar det, utan reflektera över vad ordet egentligen betyder och i vilken mån det är tillämpbart på svensk skog. Begreppet ”ekologiskt minne” är ett liknande begrepp. Förrädiskt därför att det riskerar att leda tankarna fel.
Du skriver en bit upp ”Det ekologiska minnet (Schweiger et al. 2019) visar på ett ekologiskt system som har förändrats, men där det finns delar kvar från tidigare fungerande system”. Fungerande? Ekologiska system går inte att indela i fungerande eller icke fungerande eftersom ett ekologiskt system bara är summan av de arter som finns där just nu men också förändras över tid. Ordet minne leder också fel. För oss människor är våra minnen viktiga och vi bevarar dom genom exv berättelser och föremål. Men ett ekologiskt system har inga minnen på det viset. Det som finns är arter, strukturer och substrat som funnits på platsen olika länge.
Det Schweiger et al. kallar ”minnen” är rester av nånting som funnits rikligare bakåt i tiden och som vi människor bedömer har högre värde än det som dominerar idag. Det hänger därmed ihop med vår faiblesse för det ovanliga i alla sammanhang.
”Korridorer” är även det ett begrepp som leder tankarna fel. Vi människor förflyttar oss via ”korridorer” – vägar, stigar, åar, älvar, osv. Vi vill gärna se nätverk av kommunikationsleder, oavsett vilken kommunikation det rör sig om. Det stämmer med vårt sätt att organisera våra tankar om världen. Men det betyder inte att alla andra organismer fungerar likadant. Tvärtom finns det mängder av arter som är helt oberoende av det vi uppfattar som nätverk, korridorer, och förflyttar sig kors och tvärs över långa avstånd helt oberoende av vår bild av världen.
Du som gillar att läsa, har du läst ”Grundbok för skogsbrukare”?
GillaGillad av 1 person
Tack Lars för kommentar.
Jag tänkte på några saker när jag läste den första gången och nu en andra gång innan jag svarar.
Det första är att jag har köpt ”Grundbok för skogsbrukare” och har börjat läsa den, men annat har kommit i vägen, bland annat en annan bok som du har rekommenderat Stig Hagners bok ”Skog i förändring: vägen mot ett rationellt och hållbart skogsbruk i Norrland ca 1940-1990”. Mycket intressant.
Då ett mål av mina är att köpa skog, kommer jag definitivt att läsa vidare i grundboken.
Det andra är att jag använder ordet ”fungera”. Jag är själv inte helt nöjd med det. Ibland faller jag in i ett väldigt abstrakt språk, som har sin tjusning, men det är ett blogginlägg och jag vill inte skrämma iväg allt för många. Därför valde jag detta slarviga och oprecisa ord.
Bra ordval eller inte så leder det möjligen fel, framför allt om du får tankarna att jag menar ett vackrare förflutet, vilket jag absolut inte menar. Inom antropologin talade man förr om överlevare, alltså företeelser som fortsätter att utövas i en kultur trots att det kanske inte längre fyller det syfte som det gjorde en gång i tiden. Det är snarare det som jag syftar på, alltså delar i ekosystemet som är anpassat till förändringar och således blivit kvar.
Ord som ”korridor” eller ”minne” tycker jag dock är väldigt bra, framför allt det första. Det andra är möjligen väl antropomorft, det medger jag.
Förvisso har du rätt i att det inte gäller att alla organismer är beroende av korridorer. Sporer sprids i vinden, liksom många fröer. Småfåglar däremot skyr öppna fält för risken att råka ut för rovfåglar, vilket hindrar många av dem att överge vissa områden. De försöker hålla sig i skogsbryn och buskage då de förflyttar sig. Man har även upptäckt att fjärilar gillar när slyn är borttagen under elledningar, vilka vissa kallar för ”elledningsgator”. Det är en slags öppen ”trafikled”. Så nej, jag tycker inte att korridor är fel och det är dessutom ett vedertaget begrepp inom ekologin.
Ordet ”monokultur” tycker jag inte är fel. Kräver det en precisering? En skog är inte som ett vetefält utan det finns andra arter där, vilket betyder att det inte bara är enbart en (mono).
Jag slog upp ordet och fick upp följande definition: ”inom skogsbruk odling av ett enda trädslag på en föryngringsyta, vilket är dominerande i skogskulturer. Detta resulterar dock sällan i trädslagsrena bestånd. Ibland finns plantor och rötter som blir träd i det gamla beståndet.” Det är från skogen.se (https://www.skogen.se/glossary/monokultur/). Och jag tycker att jag följer den definitionen väl.
Rekommendera gärna fler böcker!
GillaGilla
Ordet monokultur används uteslutande av de som kritiserar skogsbruket, aldrig av de som sysslar med vanligt skogsbruk. Varför? Därför att det inte säger nånting relevant.
Kultur betyder ”odling”, precis som du hittade i din sökning, och kan handla om både själen och växter. I skogliga sammanhang skiljer man sen gammalt på skogsodling, kultur, och naturlig föryngring. Kultur kan ske genom plantering eller sådd och de plantor som blir resultatet är kulturplantor, till skillnad från naturligt föryngrade plantor, självföryngring, som antingen kan vara nyföryngring (födda efter kalhuggningen) eller beståndsföryngring (födda i det gamla beståndet).
Man sår/planterar aldrig mer än ett trädslag, så på det viset är ALLA planterade hyggen monokulturer. Men det som växer upp på ett hygge är alltid mycket mer. Oavsett vad som planteras på ett hygge så kommer ungskogen alltid bestå av både planterade och naturligt föryngrade ungträd av det trädslag som planterades, plus en hel massa ungträd av andra trädslag.
Röjning är den åtgärd som primärt reglerar trädslagsblandningen, och i det stadiet går det inte att med säkerhet skilja planterade och naturligt föryngrade ungträd av det planterade trädslaget. När man kunnat studera detta så har man visat att i genomsnitt mellan 1/4 och 1/3 av de ungträd som står kvar efter röjning är naturligt föryngrade. Till det kommer övriga trädslag.
Därför pratar man inom skogsbruk om trädslagsblandning, beskriven i tiondelar av grundytan. Om det är mindre än 10% av något kompletterande trädslag så kallas beståndet trädslagsrent. Om inget trädslag har mer än 65% av grundytan så är det blandskog, oavsett vad som planterats.
Du kan ha en monokultur av tall som misslyckas och efter röjning är en gran-löv-blandskog, eller en granplantering som äts upp av snytbagge och därför blir en trädslagsren björkskog. Därför säger ordet monokultur i praktiken ingenting användbart om skogen och därför har begreppet i praktiken aldrig använts inom skogsbruket.
GillaGillad av 1 person
Glömde, bokförslag:
Skogen – guldet från Norden / Anna Stjernström – om skogsbrukets framväxt i Jämtland
Karl-Göran Enanders böcker om skogsbrukets historia har du kanske redan koll på?
Skogsbruk på samhällets villkor : skogsskötsel och skogspolitik under 150 år – är en relativt kondenserad sammanfattning av ett jättelikt område
Sen har han skrivit om Ekologi, skog och miljö, men den är sämre.
Slutligen min egen bok: Blädningsbruk, en handbok – en genomgång av skötselsystem, att skapa blädningsskog och lite alternativ till konventionell slutavverkning.
GillaGillad av 1 person
Tack för boktipsen. Enanders bok ekologi, skog och miljö tyckte jag om. De andra ska jag kolla in och din ska jag beställa.
Tack också för klargörandet kring varför jag inte bör använda ordet ”monokultur”. Det var mycket upplysande och jag förstår din kritik.
GillaGilla
Jag hittade två böcker på biblioteket och din bok är beställd. Tack för tipsen.
GillaGilla