Sverige bör ha livskraftiga rovdjursstammar. Är det biologiskt bevisat?

Det är typiskt tjafs och agendan hos deltagarna är illa dold. Jaktjournalen vill att Rovdjursföreningen ska sluta få tillträde till ”rovdjursförvaltningens innersta rum” (Moilanen, 2024a). Rovdjursföreningen är enligt Moilanen en liten organisation med endast 4500 medlemmar och ”de utövar [ett] stort inflytande över rovdjurspolitiken” (Moilanen, 2024a).

Det är grunden till artikeln Ännu ett av Rovdjursföreningens argument mot lodjursjakt underkänns (Moilanen, 2024a). Att jag nämner den här är att det finns ett par intressanta delar i den som kopplar samman mina funderingar och Lars Lundqvist kritik av dem.

Han skriver i en kommentar till inlägget Rovdjuren frodas. Alla är inte nöjda:

På vilket sätt menar du att de som bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö påverkas av besluten att det ska finnas en ordentlig vargstam i Värmland eller gott om björn i Västerbotten?

Samtalet ingår i en större diskussion om vad det är som ligger till grund till varför vi har rovdjur i Sverige och vilka bör fatta besluten. Låt oss fortsätta diskussionen utifrån Moilanens artikel. Ingressen passar ämnet och lyder:

Rovdjursföreningen fortsätter kampanja mot lodjursjakten och lägger återigen fram ett påstående som inte stämmer. Föreningen hävdar att lodjuret har en viktig ekologisk roll, eftersom det jagar selektivt och tar gamla, sjuka och svaga djur. Men det skulle lodjuren inte kunna överleva på. Sanningen är i stället att den tar alla typer av rådjur och till och med nästan kan tömma områden på rådjur.

Ännu ett av Rovdjursföreningens argument mot lodjursjakt underkänns (Moilanen, 2024a)

Nyckelfrasen är ”en viktig ekologisk roll”.

Artikeln kommer i anslutning till forskningsartikeln ”Numerical response of predator to prey: Dynamic interactions and population cycles in Eurasian lynx and roe deer” (Andrén & Liberg, 2024). Rådjur är en av lodjurens huvudföda. Lodjuren är fantastiska jägare. De smyger på rådjuren, snarare än vargen som jagar. Då lodjuren inte har funnits under en lång tid i södra Sverige har rådjuren ökat. När de sedan återvände till de södra delarna har de med stor effektivitet kunnat döda rådjuren och minskat deras antal. Se också Jaktjournalens artikel Lodjur och rådjur åker berg- och dalbana i ett samspel (Moilanen, 2024b).

I ingressen skriver Moilanen kärnfullt:

När lodjursfamiljer rensat markerna på rådjur tar bytesdjuren slut. Då är det lodjurens tur att bli färre på grund av matbristen.

Lodjur och rådjur åker berg- och dalbana i ett samspel (Moilanen, 2024b)

Vad Andrén och Liberg har gjort är att jämföra antalet rådjur (bytesdjur) och lodjur (rovdjur) för att se hur de påverkar varandra. De har sedan fört in datan i en matematisk modell. Resultaten redovisas i artikeln och de kommer fram till att relationen dem emellan ingår en dynamisk cykel där de påverkar varandras antal genom tillgången på bytesantalet och rovdjursantalet. När det är många rådjur ökar antalet lodjur genom större kullar, vilket i sin tur ökar jakttrycket på rådjur. Därför minskar antalet rådjur, vilket kommer att påverka antalet lodjur i och med att det finns färre bytesdjur.

I ett tidigare inlägg beskrev jag detta förhållande med hjälp av en kula som befinner sig mellan två höjder. Den kommer att röra sig i endera riktning för att sedan trilla över på andra sidan när förhållandet påverkas. Se Varsamhet är ledordet.

Vad vi ser är en återkopplingsprocess där faktorer (rovdjur, byte) påverkar andra faktorer (hur många rovdjur och bytesdjur det finns) vilket skapar ett system. Finns det många byten kommer det att påverka antalet rovdjur, som sedan påverkar antalet byten och deras närvaro skapar en återkopplingssystem. Andrén och Liberg visar i sin artikeln att det återkopplingen pågår i cykler, för att sedan krascha efter 30 år.

Vad har då detta med mitt samtal med Lars? Jo, frågan som ställs är om det finns ett inneboende värde i de olika arternas närvaro. Minns ovan att Rovdjursföreningen menar, enligt Moilanen, att lodjuren fyller en viktig ekologisk roll och Rovdjursföreningens ordförande Magnus Orrebrant svarar i artikeln att det är för att de jagar selektivt och att de tar de långsammare rådjuren.

Att påstå att något fyller en viktig ekologisk roll är att göra en värdering. Det är att tolka den data som finns tillgänglig. Det är här vi kan återvända till samtalet mellan mig och Lars. För det handlar om frågan om det finns ett inneboende värde i att det finns en stark vargstam i Värmland om jag bor i Simrishamn? Att besvara den frågan kräver en världsåskådning.

Som jag skrev igår påverkas våra åsikter av den världsåskådning som vi har (Geertz, 2000/1973). Den världsåskådningen kommer att påverka hur jag tolkar världen som jag lever i. Den är meningsskapande. Filosofer har kritiserat detta då de menar att man tillför ett bör i varat, det vill säga att bara för att något är på ett visst sätt, måste inte det betyda att ett bör följer ur det.

Om vi återgår till relationen mellan rådjuren och lodjuren så ser vi att det pågår en återkoppling mellan dem. Många rådjur ökar antalet lodjur. Många lodjur minskar antalet rådjur. Detta betyder inte nödvändigtvis att vi kan härleda ett bör ur detta. Att påstå att lodjur bör finnas för de tar de långsammare rådjuren är att införa en värderande faktor i relationen lodjur/rådjur. Det stöder inte datan, enligt Andrén och Liberg utifrån deras undersökning.

För att införa ett bör måste vi ingå i en världsåskådning. Det är att införa värden i ett system snarare än att utgå från systemet, för att uttrycka mig abstrakt. Det innebär att vi träder in i religionens domäner. Antropologen Clifford Geertz uttrycker det följande i ”Ethos, world view, and the analysis och sacred symbols” (2000/1973):

The source of its moral vitality is conceived to lie in the fidelity with which it expresses the fundamental nature of reality.

Geertz, 2000:126

Det är i vår världsåskådning som vi hämtar den moraliska kraften (”moral vitality”) och det är därigenom som vi skapar mening i naturen. Vi tar in datan och utifrån den kan vi tolka. I detta kan vi komma fram till olika tolkningar, men de måste (bör) utgå från vad faktan tycks påvisa. Det är ur detta som vi formar vår förståelse och ett meningsfyllt universum. Vi inför värderingar för hur något bör vara.

Eftersom samtalet mellan mig och Lars från utgår En ny rovdjursförvaltning (Prop. 2008/09:210) vill jag hänvisa till vad de skriver om de ”biologiska förutsättningar för stora rovdjur att etablera sig Sverige” (s. 21). Det finns ”goda biologiska förutsättningar” för att ha en stor rovdjursstam. Men om det är möjligt handlar om ”hur vi värderar biologisk mångfald” (Prop. 2008/09:210, s. 21.). De erkänner således att en del av frågan utgår från värderingar.

Så låt mig då återknyta till Lars fråga om hur resten av Sverige påverkas av en ”ordentlig vargstam i Värmland” eller ”gott om björn i Västerbotten”? Det finns flera biologiska argument som jag kan använda för att motivera detta, men till syvende och sist är det en värderingsfråga. Så låt mig uttrycka mig värderande.

Tack och lov sprider sig vargen, lodjuret och björnen i landet. Den koncentreras inte enbart i starkt begränsade geografiska regioner. Här i Skåne finns det både varg och lodjur. Om endast lokala beslut hade format deras rörelsemöjligheter är det inte säkert att de hade nått hit. Jag instämmer därför i Proposition 2008/09:210. En ny rovdjursförvaltning:

Sverige ska ha livskraftiga stammar av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn och varje art ska finnas inom artens naturliga utbredningsområde.

S. 8, Prop. 2008/09:210.

Referenser:

Andrén, Henrik; Liber, Olof. (2024). Numerical response of predator to prey: Dynamic interactions and population cycles in Eurasian lynx and roe deer. Ecological Monographs. Vol. 94:1. https://doi.org/10.1002/ecm.1594

Geertz, Clifford. (2000[1973]). The interpretation of cultures: selected essays. 2000 ed. New York: Basic Books

Marten, Gerald G. (2001). Human ecology: basic concepts for sustainable development. London: Earthscan Publications

Moilanen, Mikael (2024a). Ännu ett av Rovdjursföreningens argument mot lodjursjakt underkänns. Jaktjournalen. Publicerad 240314 (hämtad 240329).

Moilanen, Mikael (2024b). Lodjur och rådjur åker berg- och dalbana i ett samspel. Jaktjournalen. Publicerad 240209 (hämtad 240329).

Prop. 2008/09:210. En ny rovdjursförvaltning