Ännu har inte löven spruckit ut i kastanjen eller i pilen i trädgården så jag ser hur råkorna och kajorna i håller på bokarna i Brunnsparken, Simrishamn. Igår kväll satt jag med min pipa och ett glas vin på altanen och iakttog dem. Jag tyckte mig se en sparvhök som de snabbt jagade bort.
Råkor och kajor är kråkfåglar och är intelligenta. De skiljer sig från andra kråkfåglar då de har stora kolonier. Som jag såg samarbetar de om en rovfågel närmar sig. När jag är ute och går med Maggie ser jag inte sällan renpickade kajor och råkor som ligger i gräset. Med all rätta skyddar de sina kolonier.
Jag kom att tänka på relationen rovdjur och människor där jag satt med pipan och hörde deras skränande som blandades med koltrastarnas drillande. Min utgångspunkt var just hur råkorna hade gått ihop och jagat bort hotet.
Under mina och Maggies promenader har jag ofta sett ofta hur fåglar jagar bort rovfåglar. Trutar jagar iväg gladorna som glider mot deras bon. En sparvhök som jagades av måsar när den försökte ta sig över vattnet under förflyttningen norrut. Det som skiljer råkorna från dem är att råkorna gjorde det kollektivt.
Vad, tänkte jag, är det som skiljer oss ifrån råkorna och kajorna när det kommer till att skydda våra bofästen?
Det jag kom att tänka på är hur vår hjärna är strukturerad och att den strukturen gör att vi snarare skiljer oss från andra djur i grader än är helt olika.
Hjärnan består av tre lager som är sammankopplade och de lagren påverkar oss i olika grad. I figuren nedan ser vi hjärnans olika delar: reptilhjärnan, det limbiska systemet och hjärnbarken.
Reptilhjärnan har vi gemensamt med till exempel krokodiler och handlar framför allt om instinkter för att kunna överleva. Det limbiska systemets funktioner handlar om minne, känslor. Det är även där som vi lär oss. Hjärnbarken är det yttre lager där tal, logik och beräkning och liknande möjliggörs. Alla delar har fåglarna även om den är konstituerad annorlunda.
Min poäng med detta är att genom att studera hur till exempel råkor beter sig kan vi se hur delar av vårt beteende har sin grund i vår natur (arvet), snarare än kulturen (miljön). Det i sin tur gör vårt beteende bygger på hur våra hjärnor fungerar och det formar hur vi tänker om och upplever vår omgivning. Jag tror att detta är grundstenen till den konflikt som pågår i Sverige och EU när det kommer till rovdjuren.
Detta såg jag än en gång exempel på då jag för några dagar sedan såg jag Döda varg (2024) på SVT. I tevestudion satt Torbjörn Larsson, ordförande för den europeiska jägarfederationen (FACE), Benny Gäfvert, rovdjursexpert på Världsnaturfonden (WWF) diskuterade vargens närvaro i Europa med journalisten Caroline Salzinger och programledaren Rebecca Randhawa. Torbjörn Larsson och Benny Gäfvert kunde inte mötas i sina perspektiv, trots att de båda är fårbönder och bor på landet.
En del av skälet till detta, menar jag, beror på kulturen, för det är den som formar oss människor till hur vi beter oss. Liksom råkorna agerar vi på hot, men det som formar hur vi bör agera på hot är kulturen.
Just denna kombination natur och kultur är intressant i rovdjursfrågan. Å ena sidan har vi här konflikten mellan stad och land. De vars uppehälle riskeras av rovdjuren kommer att uppleva sig hotade. Det innebär att äldre strukturer i hjärnan arbetar. Eftersom de är baserade på överlevnad kommer de att vara starkare än de yngre delarna som frontalloben där vår förmåga att fatta beslut är koncentrerad.
Frontalloben sitter bakom pannbenet och är den del i hjärnan som utvecklas under längst tid hos människor. Även andra djur har den, men det är långt mycket större hos människor. Typ vid 25 år är den färdigutvecklad hos människor.
Det innebär, skriver primatologen och neurologen Robert Sapolsky (2017), att det är den del av hjärnan som är minst styrd av gener och mest formad av våra erfarenheter.
Because it is the last to mature, by definition the frontal cortex is the brain region least constrained by genes and most sculpted by experience. This must be so, to be the supremely complex social species that we are. Ironically, it seems that the genetic program of human brain development has evolved to, as much as possible, free the frontal cortex from genes.
Sapolsky, 2017:198.
Det som jag har skrivit hitintills är att vi människor endast skiljer oss gradvis från andra djur och det betyder att vi i mycket mindre grad är styrda av vårt tänkande än vad många skulle vilja. Det som ständigt viskar till oss är om vi är under hot eller inte. Torbjörn Larsson, ordföranden för den europeiska jägarfederationen, lyfte hela tiden upplevelsen och känslan i programmet. Han menade att bor man på landet så upplever många rovdjuren som ett hot. Bor man långt från rovdjur gör man inte detta i lika hög grad och därför är man mer benägen att vara positiv till rovdjuren (se Åtgärder för samexistens mellan människa och varg, SOU 2013:60).
Grundläggande i min tes är att det handlar inte i grunden om rationella argument för de som bor nära eller långt borta från rovdjuren utan hur stor upplevelsen av hot är. Hot, i sin tur, är kopplat till äldre delar av hjärnan som inte är styrda av argumentation. Vi kan styra delvis hur vi reagerar genom frontalloben, men det mesta sker på omedvetna plan i oss. Att vi sedan motiverar vårt handlande utifrån rationella argument är efterhandskonstruktioner (Reber, 1993).
Ju mer forskning på hjärnan som görs ju mindre kommer de fram till att vi agerar utifrån väl uttänkta planer. Snarare är det vår natur och miljö som har format oss. I miljön ingår kulturen och det är den stora skillnaden mellan olika människogrupper. Det är också den som det som formar hur vi upplever naturen omkring oss. Det betyder att olika kulturer upplever naturen på olika sätt. Jag har tagit upp olika aspekter på detta under kategorin antropologi och jag kommer ständigt att återkomma till detta.
Avslutningsvis kan man fråga sig varför jag menar att det är viktigt att ständigt ha begreppet kultur med sig när man funderar kring naturen?
Jo, för att det är kulturen i kombination med naturen, våra instinkter och perceptionsförmåga, som formar hur vi upplever miljön vi rör oss i. Kulturen är begränsad av vår biologi, det vill säga hur vi är konstituerade. Men det är kulturen som samlar den kunskap som vi förmedlar till våra avkommor. Till exempelvis har vi skapat kulturer för hur vi ska agera då vi är hotade så att vi inte urskiljningslöst hackar ihjäl en inkräktare. De kanske vill handla med oss?!
Kulturen har sammanfattningsvis format hur vi interagerar med vår omvärld utifrån de biologiska möjligheter som vi har.
Eftersom rovdjuren, framför allt vargen, på många år inte har varit en del av stora delar av svenska och europeiska faunan pågår det en diskussion om hur de ska kunna ingå i vår närmiljö. Det är en diskussion utifrån perspektiv som ekologi, ekonomi och sociologi.
Vad jag menar är att om vi glömmer bort eller bortser ifrån människans biologi och hur den påverkar hur vi lever är det omöjligt att förstå hur vi ska kunna förändra samhället så att den vetenskapliga metoden är möjlig att inkorporera i samhället. Det är nämligen genom den vetenskapliga metoden som vi kan undersöka vår kultur och påbörja förändringen av det som på sikt förstör vår livsmiljö.
I morgon ämnar jag fördjupa detta ytterligare.
Referenser:
Reber, Arthur S. (1993). Implicit learning and tacit knowledge: an essay on the cognitive unconscious. New York: Oxford Univ. Press
Sapolsky, Robert M. (2017). Behave: the biology of humans at our best and worst. New York, New York: Penguin Press (Kindle ed.)
SOU 2013:60. Åtgärder för samexistens mellan människa och varg
Triune brain. In Wikipedia, The Free Encyclopedia. Hämtad 06:38, April 13, 2024, from https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Triune_brain&oldid=1194869184
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
”…påbörja förändringen av det som på sikt förstör vår livsmiljö”
Där har du redan lämnat det vetenskapliga. Vetenskapen kan beskriva och förklara hur världen ÄR, inte värdera bra/dåligt. Så det du skriver är att du vill använda vetenskap för att ändra världen på det sätt som du vill.
Om man tycker att det är vargen som ”förstör vår livsmiljö”, är det då okej att använda vetenskapliga metoder för att få dig och andra att också tycka det?
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Jag håller inte med dig och skälen är olika.
1. Kan man vetenskapligt fastställa att något är bra eller dåligt? Inte utan att anlägga ett perspektiv och i det här fallet ”förstör vår livsmiljö”. Jag utgår således från människorna, men det blir trots det snårigt att fastslå påståendet med tanke på alla parametrar som måste tas i anspråk. Jag menar fortfarande att jag kan göra det påståendet och hålla mig inom ett vetenskapens domäner, men det skulle bli för långt att förklara här.
Dock för att nämna en sak så kan man nämna att det talas om att flyktingar från krigen i Mellanöstern är klimatflyktingar på grund av att det blir allt varmare i den regionen. Stora flyktingströmmar skapar oroligheter och attityden till om det är rätt eller fel splittrar de europeiska samhällena på ett, för mig, oroande sätt. Att diskutera det i ett samhällsvetenskapligt och klimatologiskt ser jag inte som att jag har lämnat det vetenskapliga perspektivet.
Jag talar här om ”perspektiv”, men i mitt inlägg skriver jag ”metod”. Skälet till det är att det finns mycket i en kultur som värderas på olika sätt. Det kan vara som att ”så här gör vi”. Men när frågan ställs om det är bra eller dåligt, så kan man antingen använda kulturspecifika förklaringar som att det står i vår heliga text eller enbart ytliga som att det är en fråga om smak. Men den vetenskapliga metoden kräver andra förklaringar som utgår från att även om jag inte tror på en viss helig text kan jag fortfarande gå med på förklaringen. Bara för att du tycker det är bra betyder det inte att det är bra. Slutsatsen kommer ur att det har gjorts undersökningar med metoder som gör det tydligt vad som har undersökts och på vilket sätt. För att ta ett nära exempel. Hyggesfritt är bra för mångfalden. Kul! Fungerar det? Det beror på vad du vill uppnå. Senast det gjordes tunnades skogarna ut och så vidare…
Avslutningsvis så vet du att det är min tro [!] att det finns inneboende värden. Det leder mig till att tro [!] att det går genom vetenskapliga metoder att komma fram till dessa värden.
GillaGilla
Jag har sysslat med vetenskap hela mitt vuxna liv och alltid varit intresserad av vetenskapsteori och läst massor om det. Vetenskap är i grunden bara en metod för att ta reda på saker om världen på ett objektivt, pålitligt sätt genom replikerbara observationer. Därför KAN vetenskap inte fastställa om något är bra, bara om något ökar/minskar/påverkas, osv, och alltså inte heller visa att eller om ”hyggesfritt är bra för mångfalden”.
Det du kallar ”perspektiv” är en värdering, en åsikt, och ligger därmed utanför det vetenskapliga. För att v-rdera något krävs ett personligt ställningstagande och vetenskapen förutsätter att resultaten är oberoende av person.
Jag vet att du redan har tagit ställning, har visaa åsikter, och det är helt normalt. Så funakr vi människor. Men du akan inte påstå att vetenskapen ger dig stöd för dina åaikter. 😉
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Din replik väcker tankar och jag är osäker på hur jag ska tackla den. Å ena sidan ställer jag mig frågan om vi diskuterar äpplen och päron. Men det tror jag inte att du skulle hålla med om. Jag uppfattar det som att du anser att jag har fel i sak.
Å andra sidan understryker jag själv att det handlar om replikation och att det är det mest grundläggande i den vetenskapliga metoden. Så där håller vi med varandra.
För att tänja lite på det frågar jag mig om det delvis handlar om semantik. Själv kommer jag från främst från samhällsvetenskapen och du främst från naturvetenskapen. Dessa ingångar eller ”värderingar” som du översätter ”perspektiv” med, påverkar vår förståelse.
Tankar som kom upp: Är ett botemedel något bra? Genom kunskap om kemi, människokroppen etc. lyckas man komma fram till att om du tar X medicinen så botas du. Är det inte möjligt att säga att det är bra? Det minskar förmodligen lidande och det är väl bra.
Kan vi endast se till enskildheter? Det uppfattar jag att du gör, medan jag tenderar att se till sammanhang. Om ett ekosystem befinner sig inom en viss balans över en längre tid på grund av abiotiska och biotiska faktorer och dessutom klarar av stokastiska skeenden, ska man då stanna upp vid etiketten att det är stabilt? Eller är ”stabilt” också en normativ beteckning? Ligger det tillräckligt nära dina beteckningar ”ökar/minskar/påverkas” eller tenderar det värderingar?
Jag har läst en del vetenskapsteori och förhåller mig hela tiden förhållit till delar av den i mina inlägg. Dock en så hårddragen förståelse av hur vetenskapligt belagd kunskap uppkommer har jag inte stött på. Däremot är det tydligt att forskare kommer fram till olika slutsatser/hypoteser vilka kan stå i motsats till varandra, men till sist tenderar ett paradigm att uppstå för en tid.
Slutligen så menar jag på att det inte är önskvärt att vetenskap bedrivs värderingsfritt, vilket också är skälet till att ett etiskt samtal ständigt förekommer. Viss kunskap är inte relevant i ett samhälle med X värderingar. På samma sätt är viss forskning i en kulturell och ett samhällelig kontext värdefull, medan i en annan inte alls. Teologi är ett forskningsfält som är värdefullt i en religiös miljö. Forskning, menar jag, är och bör [!] också bedrivas i ett kulturellt sammanhang, vilket därför gör den värdefull. Den bör således bedrivas i samhällets tjänst om det är ett samhälle med värderingar som är värda att följa. Om det inte är det, bör man syssla med sin egen trädgård.
Så blev det ett par ”bör”!
GillaGilla
Du har själva kärnan här:
”Tankar som kom upp: Är ett botemedel något bra? Genom kunskap om kemi, människokroppen etc. lyckas man komma fram till att om du tar X medicinen så botas du. Är det inte möjligt att säga att det är bra? Det minskar förmodligen lidande och det är väl bra.”
Är det objektivt bra om alla människor kan bli botade från alla sjukdommar och lever längre? Den enskikda individen kommer naturligtvis tycka att det är bra, men är det bra för alla andra människor, alla andra organismer, eller kommer något annat att missgynnas av att inga människor någonsin är sjuka och alla lever jättelänge? Om det leder till matbrist kommer en del människor svälta. Det är knappast bra för dom? All tillgänglig mark behövs för matproduktion. Är det bra för andra organismer, apropå att ”förstöra vår livsmiljö”? Och så vidare…
Eller för att återknyta till inläggets titel: Döda vargen, därför att fåren vill det. På vilket vis är det bra för får att bli attackerade av varg? På,vilket vis är det bra för andra bytesdjur? Du frågar retoriskt om det är bra att minska lidande. Hur ser du då på det lidande som vargen orsakar, för vilda bytesdjur, får, fårägare, eller ägaren av de minishetrisar som nyss dödades av varg i Norrtäljetrakten? Vem avgör vad som är lidande eller inte, eller vilket lidande som man kan bortse ifrån?
Vetenskapen kan visa om ett vaccin har effekt, inte om det ur ett större perspektiv på alla sätt och vis är objektivt bra att så få människor som möjligt nånsin blir sjuka. Dessutom är det inte bra för de organismer som orsakar sjukdomen…
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Okej, jag köper ditt resonemang och så klart vill jag införa ett par delar i det.
Att påstå att vi förstör vår livsmiljö kan ses som tveksamt att påstå utifrån ett strikt vetenskapligt perspektiv. Då måste livsmiljö definieras, liksom vad förstörelse är. Helt enkelt finns det för många saker som måste kategoriseras för att kunna säkerställa dito påstående. Som du skriver ovan kan vargens närvaro orsaka lidande för fåren i en besättning, ergo fåren hade kunnat påstå att vargen är dålig, nåväl ägaren till dem i alla fall.
Det jag dock skrev i inlägget var om den vetenskapliga metoden. Den bygger på att vi kan på något sätt replikera de resultat som tidigare experiment och forskning har visat.
Så här långt tror jag vi är överens.
Men, låt oss då dela upp vetenskap i fler ord, som kunskap, förmåga och vetande. Dessa tre begrepp är resultat av ett utforskande av miljön. Därigenom förmår vi uppnå X resultat.
Då är min fråga till dig: Tillåter du att kunskap, förmåga och vetande inlemmas i ett värdesystem?
Det menar jag och jag menar att ett värdesystem är en kultur. I värdesystemet gör vi hierarkier för vad som är bättre respektive sämre. Detta betyder att vetenskapliga upptäckter ackommoderas och assimileras in i värdesystemet. Det är på det sätt som kunskap kan skapas. Den kunskapen kan i nästa steg brukas för att uppnå vissa resultat, vilka är förväntade då vi följer ett handlingsmönster, liksom de kan utifrån värdesystemet bedömas som bättre eller sämre. Om resultatet inte uppnås har det skett något som gör att kunskapen inte är tillräcklig eller att det helt enkelt var slumpen vid just det tillfället. Oftast är dock kunskapen inte total, vilket gör att varför något sker kan vi ana oss till. Hur väl ”anat” det är beror på inte bara kunskap utan
även erfarenheter. Aristoteles talade om praktisk och teoretisk kunskap som måste enas.
GillaGilla
Värdesystem finns men de är inte konstanta över tid och inte gemensamma för alla. I ditt värdesystem ingår vargen som nåt positivt och att döda varg försämrar din livsmiljö. Andra tycker att deras livsmiljö blir bättre om det inte finns några vargar alls. Den skillnaden kan inte vetenskaplig kunskap ändra på eftersom det handlar om skillnader i hur vi värderar olika delar av våra liv och livsvillkor.
Det som gör den här och andra liknande diskussioner ännu svårare är att det ofta finns en obalans i hur man ser på motparten, i vilken mån man anser att den andra partens argument är relevanta eller ej. Därför går det sällan att diskutera på ett sakligt sätt.
GillaGillad av 1 person
Som du märker i det nya inlägget tror jag att du har rätt. Jag hoppas dock på det sakliga samtalet.
GillaGilla