En svart majbagge kryper bland fjolårslöv och vitsippor på slänten i Stenshuvuds nationalpark. Den är märkligt orädd. E säger att den är giftig. Giftet heter kantaridin. Majbaggen är fullständigt obrydd av mina försök att fota den. Artfakta berättar att den är nära hotad i Sverige, men närmar sig sårbar.
Det som förvånar mig när jag läser om den är att den trivs på öppna ängar, men vi stöter på den en bit bort från ängarna. Ett av hoten är också igenvuxna ängar. I Stenshuvuds nationalpark låter man därför boskap beta för att hålla delar av miljön öppna.
Det är en fascinerande insekt märker jag när jag läser på. Inte bara att giftet från dess släkting den violetta majbaggen kan döda en människa utan framför allt hur den förökar sig.
En hona föder uppemot 40000 ägg under sin levnad. Hon gräver ned äggen i marken på en äng. När de kläcks klättrar larverna upp på en blomma och väntar tills ett bi landar. Då hakar larven sig fast på biet och följer den till biboet och äter upp pollen, nektar och biäggen och larver. Den går från cell till cell tills den är fullvuxen. Den är helt beroende av förekomsten av vildbin.
Under morgonen funderade jag på majbaggen i anslutningen till essän ”Effects of conscious purpose on human adaption” (Bateson, 1968/2000). Den knyter an till de andra inläggen om Batesons tankar och ekosystem som jag har skrivit om under de senaste helgerna, se kategorin ”ekosystem”.
Essän bygger på tankar om hur människan anpassar sig till sin omgivning. På vissa sätt liknar majbaggen och människan varandra. Den har ett medvetande som gör att deras ändamål är överlevnad och om det ändamålet inte hejdas av något annat i miljön kommer de att föröka sig exponentiellt tills de förgör sin miljö och överlevnad. I majbaggens fall innebär det att om varje bi som rörde sig i biotopen fångades av en larv skulle deras reproduktion hindras och de skulle dö. Eftersom majbaggen är helt beroende av bina dör även de.
Skillnaden mellan majbaggen och människan är att den senare har en enorma förmåga att anpassa sig till nya omständigheter.
Arter, skriver Bateson, förändras antingen inom sig själva för att kunna anpassa sig till förändringar i omgivningen eller i den utanförliggande miljön. Det senare tolkar jag som att de kan förflytta sig.
Människan har istället vanan, fortsätter han, att ändra på sin miljö. Hennes förmåga att ändra på miljön, istället för att ändra på sig själv i förhållande till sin miljö, har givit henne klar fördel över de andra organismerna.
Ett exempel för att visa det förekommer i kommentarerna till gårdagens inlägg Undervisning i ute i det fria. Vandring i Stenshuvuds nationalpark. Där samtalar jag och Lars Lundqvist om hur människan gynnar de träd som planteras i skogsbruket genom att markbereda. Det, skriver Lars, förhindrar snytbaggens framfart och motverkar konkurrensen från andra arter som är beroende av kvävet i marken.
Människans ständigt växande förmåga att förändra sin omgivning för att gynna sin överlevnad sker på bekostnad av andra arter. Det i sin tur skapar en exponentiell kurva av människan vilket minskar systemets själv-korrigerande mekanismer att förhindra en arts dominans över de andra. Det hotar systemet men också den dominerande arten.
För att förstå vad Bateson menar bör vi se till det totala systemet, som han kallar ”Mind” och jag översätter med ”Minne”. Det består av olika undersystem, vilka alla är potentiellt återbildande (”regenerative”). Med det menas att varje del i systemet består av ett återkopplingssystem, eller feedback loopar, som kopplas samman i ett allt större system. Återkopplingen bygger på att delarna i systemet hela tiden försöker återställa det till en balans, homeostas.
Ett exempel som jag har tagit upp är relationen mellan lodjur och rådjur, se Sverige bör ha livskraftiga rovdjursstammar. Är det bevisat?. Säg att det finns många rådjur i ett område och ett lodjurspar kommer dit. Då kommer rådjuren att minska genom att det blir fler lodjur som kan jaga dem. Det fortsätter tills det finns för få rådjur, vilket kommer att göra att lodjuren inte kan överleva. Lodjuren minskar, vilket gör att rådjuren igen ökar.
Finns det inga lodjur, så kan rådjuren föröka sig obehindrat. De sprider sig över en allt större yta. Deras reproduktion löper amok. Som vi ser riskeras hela systemet att om en enhet i återkopplingssystemet försvinner. Om en art förökar sig exponentiellt får det alltså effekter i hela systemet. Det riskerar att bli obalanserat. Den obalansen söker efter en ny balans. Beroende på undersystemets struktur och förhållande till de andra delarna kommer påverkan på helheten att skilja sig beroende på vilken nivå det sker.
Ett annat exempel är att majbaggen dödar alla bina i en biotop, då kommer pollineringen av blommorna kraftigt störas då den blir beroende av ett mindre antal arter, som till exempel fjärilar. Men det kommer bara att ske i den biotopen, i det undersystemet.
Minnet består av olika återkopplingssystem, men minnet är inte kunnig om alla dessa återkopplingssystem. I systemet ingår det medvetna enheter vars självändamål är att gynna sin egen reproduktion. I människans fall att förändra miljön så att den får ständigt tillgång på föda eller skyddas från fiender. Men eftersom medvetandet endast kan se en ytterst liten del i hela systemet kan handlingar leda till effekter i hela systemet.
Bateson ger följande abstrakta exempel. För att behålla en given variabel (V1) i ett givet värde, krävs det att V2 och V3 förändras. Men V2 och V3 kan vara kopplade till variablerna V4 och V5. Det innebär att om V2 och V3 förändras, kommer det också att påverka V4 och V5, vilket i sin tur påverkar… Hela systemet börjar förändras.
Låt oss sätta exemplifiera de olika variablerna. V1 blir skogsbruk, timmer (V2) granen (V3), tallen (V4) älgen (V5) och jägare (V6) som exempel. Jag märker under skrivandet hur jag hade kunnat ta in så många fler, vilket visar på hur sammansatt det är. Så för att inte göra det för komplext har jag endast med dessa variabler.
Så vi har skogsbruket V1) som vill ha tillgång till timmer V2. De väljer mellan antingen granen (V3) eller tallen (V4). Då älgen (V5) äter tall, väljer skogsbruket att gynna granen. Det innebär att tallen minskar och granen ökar. Det i sin minskar födan (V4) för älgen (V5), vilket i sin tur minskar tillgången på älg för jägarna (V6). Så vi ser här hur de olika undersystemen är kopplade till varandra. Men de olika undersystemen har också olika medvetanden. Så ta skogsbruket (V1) och jägarna (V6). De har olika medvetande som nu ställs i konflikt med varandra och det är något som vi ser utspela sig i Sverige.
I kategorin jakt återkommer jag till denna och andra konflikter, som bland annat den mellan jägarna och vargarna.
Så för att avsluta detta teoretiska resonemang så handlar det om att ett ekosystem består av olika sammankopplade ekosystem. I de olika ekossystemen påverkar de olika organismerna förmågan till själv-korrigering, alltså det sätt som systemet upprätthålls genom återkoppling. Det innebär att vad som sker i och mellan de olika ekosystemen riskerar att påverka det övergripande systemet.
Jag tackar majbaggen i Stenshuvuds nationalpark för att du lärde mig att se hur du hörde ihop med så mycket mer. Likaså gör jag.
Referenser:
Bateson, Gregory (1968). ”Effects of conscious purpose on human adaption”. ur Steps to an ecology of mind. University of Chicago Press ed. Chicago: University of Chicago Press. Ss. 446–453.
Svart majbagge, Meloe proscarabaeus (u.å.). Artfakta. [Hämtad 240512]
