Talgoxarna har lämnat boet. Det verkar inte som något nytt par flyttar in i fågelholken.
Jag satt i trädgården, rökte min pipa och drack en kopp kaffe. Gråsparvarna höll koll på om jag hade lämnat smulor från mazarinen jag hade ätit. I kastanjen brötade en kaja högljutt.
Jag satt och funderade på världsåskådningar och naturen. Jag har tidigare tagit upp antropologen Clifford Geertz (2000/1973) påstående om att världsåskådningar är den samling idéer som gör att vi kan begripliggöra det vi ser omkring oss. Det är det som gör att vi uppfattar en ordning, se Rovdjuren frodas. Alla är inte nöjda.
I antropologen Roy A. Rappaports essä ”On cognized model” (1988[1977]) inför han en lite annorlunda beskrivning av världsåskådning då han undersöker det som grundlägger vår världsåskådning. Han för fram två begrepp som fick mig att fundera kring varför vi ständigt gör utredningar.
Innan jag nämner dem vill jag kort ange bakgrunden till mitt perspektiv på tillvaron. Jag har försökt att argumentera för att det finns inneboende värden i naturen och jag påstår fortfarande det även om jag har svårt att föra det i bevisning. Jag tror att det är omöjligt, men jag tänker inte ge mig.
Däremot menar jag att det är möjligt att peka på att det finns gränser för hur det är möjligt att agera innan livsmiljön blir omöjlig för ett väldigt stort antal organismer.
Var det gränserna är diskuteras utifrån ett vetenskapligt perspektiv. I det perspektivet utgår man från teorier som hämtas utifrån tolkad data som följer av gjorda experiment. Då de endast kan göras i en liten skala, är det ytterst svårt att skala upp dem till att kunna påstå att de kan generaliseras. Därmed uppstår denna diskussion. Det finns dem som gör gällande att diskussionen är över och följande bokrecension ”The climate crisis is solvable, but human rights must trump profits” (Otto, 2024) i Nature är ett exempel på detta.
För att begrunda denna diskussion vill jag nu hänvisa till Rappaports två begrepp, kosmologiska axiom (”cosmological axioms”) och heliga postulat (han kallar det för ”ultimate sacred postulates”, men jag tar bort ”ultimate”) (1988[1977]). Jag skulle vilja beskriva de som två underliggande strukturer som skapar vår världsåskådning.
Axiom definieras följande i Svensk ordbok: ”grundläggande sats som inte bevisas” (2021). Postulat skiljer sig något och lyder: ”sats som förutsätts gälla utan att bevisas och som tillsammans med andra liknande satser utgör grundvalen för något filosofiskt system eller dylikt, och som andra satser kan härledas ur” (2021). Axiom och postulat behöver man inte bevisa, vilket är problematiskt utifrån den naturvetenskapliga metoden.
Axiomatisk kosmologi beskriver han som de antaganden som handlar om hur vi ser på hur de grundläggande relationerna i universum förhåller sig till varandra. De skiljer sig från mellan olika kulturer, men inom den västerländska världsåskådningen är den relativt enhetlig.
Det betyder att olika kulturer kan ha olika syn på hur relationer är mellan olika varelser och entiteter, till exempel det naturliga och det övernaturliga eller skillnaden mellan djur och människor.
”[C]osmological axioms” /…/ refer to assumptions concerning the fundamental structure of the universe or, to put it differently, to refer to paradigmatic relationships in accordance with which the cosmos is constructed.” (1988:118).
Enligt de kristliga kosmologiska axiomen har Gud skapat världen, liksom människans skapade till Hans avbild. Adam skapade inte djuren, däremot namngav han dem. Det betyder att Gud och människans relation liknar den mellan människa och djur. Det är således en hierarkisk ordning mellan Gud och människa, som liknar den mellan människorna och djuren.
Utifrån detta kan man se relationen Gud/människa och människa/djur som att Gud skapar människan och härskar över människan, medan människor namnger djuren och gör dem därför synliga i kategorier. Likaså kan man tolka det som att det bör finnas ett omhändertagande av djuren på samma sätt som Gud tar hand om människan.
Världsåskådningen berättar hur människorna i kulturen bör bete sig genom att det blir en bestämmelse för hur ordningen är och som därmed inte ifrågasätts. En kosmologisk ordning kan förändras, men om den heliggörs berättar den om heliga värden som inte ska ifrågasättas. Så det heliga postulatet skiljer sig från det kosmologiska axiomet genom att det heliggör ordningen.
För att illustrera detta tar jag ett annat kristligt exempel. Genom att Gud skapar människorna till man och kvinna får det konsekvenser. Det betyder att även om normer förändras i dagens samhälle finns det många kristna som inte går med på införande av fler könsdefinitioner eller att man har en tydlig hållning till sexualitet.
Här kommer ett exempel från katolska kyrkan kring homosexualitet där man menar att äktenskapet endast bör ske mellan man och kvinna.
Sexualiteten är en del av vår mänsklighet, av vår personlighet. Men den är inte avsedd för den enskildes njutnings skull, utan som en gåva mellan makarna, en gåva som rymmer öppenheten för nytt liv. Den hör med andra ord hemma i det livslånga äktenskapet mellan man och kvinna. Detta innebär inte en nedvärdering av sexualiteten, utan visar att den är något viktigt, värdigt och heligt. (Stockholms katolska stift, u.å.)
Skälet till att jag lyfter fram det kristliga är för att visa på att en gång fanns det i västvärlden en tydlig ordning för hur naturen och samhället skulle förstås.
Här menar jag inte att man förstod det bokstavligt utan snarare symboliskt. (Fundamentalismen och bokstavstolkningen är en modern uppfinning.) Symboliken var formad utifrån de axiom som man hämtade ur bibelns skapelseberättelse. Den gav en förståelse för och värden för hur universum skulle tolkas. Med tiden bröts den sönder genom upptäckter och förändringar i tankesätt.
Idag har vi inte längre tydliga kosmologiska axiom eller heliga postulat. Vi lever i en värld som upptäcks genom naturvetenskapen, snarare än kategoriseras utifrån en humanistisk syn. Därför görs det ständigt utredningar som till exempel Naturvårdsverkets rapport Regeringsuppdrag att utveckla vargförvaltningen (2024). Vad man försöker att göra är att utreda hur man bör göra utifrån gällande kunskap och därigenom försöka nå ett konsensus. Men jag skulle vilja påstå att det inte går att finna konsensus eftersom axiomen och postulaten inte längre existerar. Inte heller går de att finna utifrån den naturvetenskapliga metoden, då den främst vill kvantifiera allting.
Vi är helt enkelt vilsna och därför blir det särintressen som går in och pekar på sina behov. Eller så utgår utredarna från samerna som fortfarande har axiom och postulat, men försöker knyta an dem till ett sekulärt Sverige som har förbundit sig till överstatliga direktiv.
Här vill jag knyta tillbaka till mitt förra inlägg Vargen, våra föreställningar och kontraktsbrott. Upplysningen är vårt arv där jag skrev om de sammansatta föreställningar som existerar bredvid varandra i vårt samhälle. Jag menar att vi lever i värld utan värden. Genom att undersöka vår omvärld söker vi efter nya. Det pågår många olika diskussioner. Detta liknar antikens värld där filosofer dels höll på med fysik, dels med metafysik. För dem var det tydligt att de två hörde ihop. I vårt samhälle tycks det härska något slags konsensus att det är endast fysiken som råder.
Det gör oss väldigt fattiga. För det är utifrån kosmologiska axiom och heliga postulat som vi kan bringa förståelse och mening i vår tillvaro. En utredning kan guida myndigheter, men om de inte är förankrade i en världsåskådning som inte är alltför splittrad, kommer väldigt många att utgå från sin egen närsynta åskådning.
För mig boendes vid Östersjön är det tydligt, för snart kommer övergödningen åter att visa sig genom algblomningen. Vi vet vad den beror på och att vårt sätt att leva bidrar till den. Ändå görs ingenting. När vårt hem sakta förstörs genom hur vi lever i vår miljö, då visar det hur vilsna och nihilistiska vi faktiskt är. Vi är utan värden. Vi är hemlösa.
Referenser:
Axiom (2021). https://svenska.se/tre/?sok=axiom&pz=1 [hämtat 240616]
Geertz, Clifford. (2000[1973]). The interpretation of cultures: selected essays. 2000 ed. New York: Basic Books
Naturvårdsverket (2024). Regeringsuppdrag att utveckla vargförvaltningen.
Otto, Friederike (2024). ”The climate crisis is solvable, but human rights must trump profits” Nature. 630, 551-553. doi: https://doi.org/10.1038/d41586-024-01762-6
Postulat (2021). https://svenska.se/tre/?sok=postulat&pz=1 [hämtat 240616]
Rappaport, Roy A. (1988[1977]). Ecology, meaning, and religion. Berkeley, Calif.: North Atlantic Books.
Stockholms katolska stift (u.å.). Vad säger katolska kyrkan om homosexualitet? [hämtat 240616]
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Är det inte ett tvivel jag kan skönja, där vi är ett jag. Sökandet finns i alla varianter av världsåskådningar, där svaret är en lösning som skall skapa harmoni, samtidigt som det förutsätter en uppoffring. Vad är vi beredda att offra i vår egen tillvaro idag, för att mänsklighetens avkommor ska kunna överleva och kanske vara lyckliga eller åtminstone tillfreds med sina liv. Människan har väl alltid sökt efter den där meningen som skall fylla den tomma luckan i vårt medvetande, som oftast vägledda av några utvalda som suttit på sanningen.
Vi kan namnge det mesta och kommunicera det mellan oss, sortera och försöka ordna systematiken rätt. Vi vet att resten av jordens varelser också kommunicerar, inklusive växter. Vad de tänker om oss och det vi sysslar med, om de överhuvudtaget ödslar kraft på det, förblir ett svart hål i forskningen. Men så långt har vi ändå kommit att vi kan skönja de intrikata system som finns mellan såväl arter som olika ordningar där samarbetet gynnar flertalet och den starke inte alltid överlever, sorry Darwin.
Svävar ut efter dina filosofiska svallvågor utan andra referenser än mina egna erfarenheter, ärvda eller medfödda. Synen på oss själva skapar synen på vår omvärld, det blir min egen tes (men som säkert någon annan antik filosof redan tagit som sin……).
GillaGillad av 1 person
Naturvetenskapen har definitivt axiom, exempelvis:
Förändringar styrs alltid av orsak-verkan, kausalitet, och den är alltid likadan. Variation har alltid en logisk förklaring och beror på orsaker som vi inte mätt/observerat/ännu förstår, och kan aldrig förklaras med att andar/demoner/motsv. eller magi påverkade processen.
Alla förändringar som sker är rent principiellt observerbara/mätbara, även om vi just nu saknar instrument att mäta/observera det. Om telepati exv skulle fungera så skulle den också vara mätbar/registrerbar med annat än våra hjärnor.
De axiom du tar upp, som ligger inom området världsåskådning, handlar i grunden om värderingar, ont och gott, rätt och fel, och det kan inte naturvetenskapen uttala sig om. Att många människor vill att nån annan, en högre makt, en religion, ska säga vad som är rätt och fel, betyder inte att vare sig världen eller våra liv blir bättre om vi förlitar oss på det. Historien visar snarare att det är precis tvärtom. Jag tror det är klokare att människor gemensamt, genom diskussion, kommer fram till vad vi tycker är rätt och fel, just nu, och samtidigt bibehåller insikten att värderingar kommer att förändras över tid därför att våra levnadsvillkor förändras.
GillaGillad av 1 person
Naturen måste vi skydda och slå vakt om. Vi är ju trots allt en del av den och beroende av den. Och klimatet måste vi bry oss om och inte tillåta att uppvärmningen skenar genom de självförstärkande effekter som pågår just nu. Läget är ett akut hot mot vår och naturens existens.
/Skvitt
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentarer. Som gymnasielärare i början av juni och omständigheter har bloggen fått vänta. Alltför mycket tid har ägnats åt jobbet. Samtidigt har jag låtit era tankar skvalpa runt och bida sin tid.
Tack Hans för att du inte bara lät de ”filosofiska svallvågorna” dra sig tillbaka. Jag tänker att det i grunden är kulturen som gör att vi systematiserar och placerar det i olika kategorier som styrs av just vår kulturs färgning, som är summan av erfarenheter och möten med ny kunskap.
Naturvetenskapens axiom är häftiga, Lars, och samtidigt är det förunderligt hur mycket som kulturen motarbetar vår förmåga att inse att orsakerna föregås av något som har skett i och med objektet.
Jag tänkte på detta när jag läste i neurologen Antonio Damasios bok Self comes to mind: Constructing the conscious mind (2010). Han skriver just om hur upplevelserna formas av det som finns i oss och utifrån hjärnans förutsättningar. Vi vill så gärna tillskriva, snarare än att undersöka hur de inneboende begränsningarna och möjligheterna kan medge vad som sker. Därför är jag ytterst tveksam till hur vi ska se på växters ”känslor”. Vad är det vi egentligen menar med detta?
I dag på morgonen läste jag inte bara i Damasios bok utan också i David Thurfjells bok En lockton i ödemarken: Om människans förmåga att besjäla verkligheten (2023). Han skriver:
”Ett sätt att uttrycka det är att säga att religiositet, i stället för att likt vetenskapen ställa frågan om vad som existerar, ofta i praktikens avstamp i vad som insisterar.” (Kurs. i original) 2023:68
”Människan är en kreativ varelse. Genom vår fantasi och vår performativa förmåga kan vi förändra vår upplevelse av världen. Genom suggestion, lek och lögn kan vi öppna oss för en upplevelse av verkligheten som förtrollad och besjälad. På gott och ont ger denna förmåga oss en möjlighet att hantera sådant i livet som insisterar på vår uppmärksamhet.” 2023:70
Det är just i skillnaden mellan att å ena sidan se till de inneboende möjlighetsbetingelserna, som Damasio skriver om och vår förmåga till att besjäla och skapa oss föreställningar om naturen som Thurfjell menar ligger till grund för vår religiositet, som riskerar att motarbeta och möjliggöra det som ”Skvitt” skriver om att ”vi måste skydda och slå vakt” om naturen.
I det krävs ett samtal där man är ärlig med det egna syftet så att det blir tydligt vilket perspektiv som guidar vår förståelse av kunskapen. Och kunskapen måste utgå från vår möjlighet till förståelse är begränsad (vi ser sällan alla de inverkande faktorerna). Samtidigt är kulturen också en guide här då det är därigenom som vi förstår vad som är värdefullt. Kunskapen måste också kunna visa oss på när kulturen gör fel värderingar. Ett banalt men ändå kulturellt viktigt exempel är den perfekt gröna gräsmattan som talar om att vi är ordningssamma personer och pålitliga grannar, men som omöjliggör liv för insekterna som pollinerar de perfekt beskurna äppelträden.
Tack än en gång för era kommentarer.
GillaGilla
Ett av de stora problemen, som vi väl egentligen bara snuddat vid tidigare, är att vi människor alltid har väldigt tydliga uppfattningar om rätt och fel, bra och dåligt, ont och gott, och att vi hela tiden tolkar allting som vi ser, upplever, kommer i kontakt med, utifrån den sortens skalor. Samtidigt förväntas vetenskapen, utifrån sina axiom, att vara objektiv och värderingsfri.
Denna vår förmåga att hela tiden tolka i skalor av ont/gott och bra/dåligt är vi sannolikt helt ensamma om här på jorden och den ställer till det hela tiden. Alla diskussioner om artbevarande, klimatförändringar, fler eller färre vargar, rewilding, GMO, elbilar, teknik för elproduktion, osv, börjar alltid med att alla inblandade har tagit ställning för eller emot, vad som är bra/dåligt med egna och andras åsikter, osv. Sen plockar man fram vetenskapliga studier som stödjer den egna åsikten och viftar bort de som motparten åberopar. Och hela tiden glömmer man att det i grunden bara handlar om personliga åsikter och värderingar, inte om fakta. Därför kan man inte heller komma överens.
Det spelar ingen roll hur genetiken hos varg ser ut, att Sverige skrivit på internationella överenskommelser om livskraftig stam, osv – jag vill inte att vi ska ha varg därför att jag vill inte riskera att möta varg när jag är ute i skogen. Det är en personlig åsikt och den påverkas inte av vetenskap, vad andra tycker, synen på hotade arter, den objektiva risken att jag eller min hund angrips, antalet får som dödas, osv, utan utgår helt och hållet från mig, hur jag lever, var jag bor, min vardag, mm. Därför kan de som vill ha fler vargar i skogen aldrig övertyga mig om att de har rätt och jag har fel genom att hänvisa till forskning, olika dokument, tekniska lösningar, osv. Vi kommer aldrig komma överens.
GillaGillad av 1 person
Asch, glömde logga in… men inlägget från Anonym är alltså från mig
GillaGilla
Tack Lars för kommentar.
Det är intressant det du skriver om vår närmast binära syn på tillvaron. Komplexitet är klurigt för oss människor. Det märker jag verkligen som lärare, när jag försöker få eleverna att begripa att det handlar inte om rätt eller fel när vi undersöker historien (jag är bland annat historielärare) utan att snarare se hur och varför saker skedde. Vi måste utgå från deras tid. Slavar blir då ett intressant tema då det alltid har varit naturligt, fram tills upplysningen, då industriella revolutionen gjorde att folk började ifrågasätta slaveriet.
Det andra jag tänker på är hur svårt vi har att ta till forskning, samt att väga för och emot för att sedan komma fram till ett välavvägt beslut. Det är därför jag tycker vargen är så intressant därför den likt en trickster sätter fingret på när värderingar och politiska beslut krockar.
Det är därför jag ser just till hur kulturen och föreställningar styr oss och sällan tar vi hänsyn till de naturliga begränsningarna. Även de vetenskapliga upptäckterna är styrda av kulturen då den visar vad som bör prioriteras.
Jag ser därför inte mina åsikter som mina egna, framför allt, utan, främst, formade av min kultur och sociala sammanhang. Så jag funderar på hur jag hade tänkt kring vargen om jag hade bott kvar i Anderstorp, i inre Småland, om jag inte hade utbildat mig på universitet etc. Mycket av detta, alltså var man bor och utbildning, ser man, påverkar väldigt mycket vilken inställning som folk har till vargen. Påverkar, inte styr, i antingen positiv eller negativ riktning.
GillaGilla