Skillnaden mellan att vandra och cykla är att jag inte förmår att tänka. Cyklingen kräver sin koncentration och uppmärksamhet. Jag pumpar jag på. Därför upplever jag mer känslor som inte yttrar sig i tankar. Jag känner de grundläggande känslorna. Det är varmt, tungt eller nu går det ned för och jag kan vila.
Idag (igår för dig) blev det landsväg och få cykelvägar. Googlekartan är lömsk. Jag hamnade även på skogsvägar som en gång var belagda med kullersten. Nu var de närmast omöjliga att cykla på. Landsvägarna har färre alléer och därför kommer jag inte undan solen. Känslan av desperation kommer över mig och så cyklar jag vidare. Till slut kommer jag fram.
Nu (igår för läsaren) sitter jag under en ek och ser ut över Östersjön. Rügen syns vid horisonten. Jag övernattar på en camping. Här finns ingen kontakt med människor. Ska jag duscha kostar det pengar, vill jag ladda min mobil kostar det pengar. Alla måste leva och tjäna pengar, men för det behöver det inte vara opersonligt.
Det är en intressant region i Tyskland. I Peenemünde utvecklades V2:bomben som skapade skräck i London, men som också var inledningen till rymdfärderna. I Anklam inledde Otto Lilienthal sina glidflygningsexperiment. Senare flyttade han till Berlin och dog i ett fall. Nordstreams gasledning går härifrån till Ryssland. De nära kontakterna mellan Sovjetunionen och DDR har gjort att många forfarande har en stor tillit till Ryssland. De litar inte alls på amerikanarna.
Vid min tältplats står ett surkörsbärsträd. Det är fullt av starar. De låter hela tiden. Jag blir glad av dem.
Jag trodde cykling skulle vara jämförbart med vandring. Det är det inte. På ett sätt ser man mindre. Jag är uppmärksam på cyklingen. Å andra sidan ser jag mer eftersom jag rör mig över större landskap. Egentligen skulle jag kunna stanna oftare, men i mig kommer viljan att komma fram. Så jag cyklar på.
Då jag är utvilad läser boken Shamanism: a biopsychosocial paradigm of consciousness and healing (Winkelman, 2010). Han skriver att först fanns inte orden utan bara känslor hos människan. Orden och språket kom senare.
På sätt och vis är det vad jag upplever när jag cyklar. Det är ett här och nu. Det är först när jag kommer fram som jag kan tänka och öppna upp för den symbolvärld som vi lever i. Det vill säga, enligt Winkelman, en värld där stimuli får en betydelse utöver det som stimulin egentligen medger. Jag återvänder till världen av föreställningar.
Nu sitter jag under eken med få tankar i huvudet. Jag är kroppsligt trött på ett sätt jag inte har varit på väldigt länge. En skrattmås lyfter från vattnet. En fiskmås glider förbi. Livet är vackert..
Referenser:
Winkelman, Michael (2010). Shamanism: a biopsychosocial paradigm of consciousness and healing. 2. ed. Santa Barbara, Calif: Praeger
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Trevligt att följa med på din resa, det både väcker lusten att vara på vägarna igen och påminner om äventyrets inneboende utmaningar som jag alltid upplevt. Bitterljuvt.
GillaGillad av 1 person
Känner igen känslan. På cykel tar man in dofter och får ett bredare perspektiv på omgivningen, men det kan ändå gå för fort och koncentrationen hamnar därför på vägen. Har faktiskt upplevt samma sak på mina långvandringar, speciellt i orörd terräng. Nacken böjs av packningen och fokus hamnar på fötternas placering. Ofta blir det en onödig forcering mot dagsetappens mål, istället för att dela upp etappen i flera delmål och njuta av orörligheten. Om det dessutom regnar vid slutmålet har man ju annars missat hela dagen…..
GillaGillad av 1 person
Tack för tips.
Igår sökte jag efter en Biergarten att stanna vid, men det fanns inget så jag cyklade på. Idag stannar jag i Greifswald. Jag sitter nu vid Sveriges äldsta universitet och tänker på gamla minnen.
GillaGillad av 1 person