Vi stod bakom planket till villan.
Hör du vad det är för fågel? utmanade mig J.
Ett kort ljud som om man trycker på en gummianka hördes. Snart följde det flera.
Det är en härmsångare, förklarade han, när jag inte kunde gissa. Snart kom den fram med sin gula buk. Den varnade gång på gång. Kanske är det en katt i närheten? funderade han.
Med J är det alltid intressant att promenera. Jag har nämnt honom innan, se Naturen talar inte i ord. Vilka ord ska jag använda för att förstå?. Han är inventerare och under promenaden stannade vi ofta vid fåglar, insekter och växter. Vissa anmälde han i Artportalen, som till exempel härmsångaren, men också den mindre hackspetten som jag såg i ett ungt körsbärsträd.
Det är viktigt att anmäla, underströk han.
Enda sättet som vi kan beräkna hur många arter och individer det finns är genom observationer. Det är också genom att undersöka det som vi ser som vi kan skaffa oss kunskap om naturen. Det innebär att vår kunskap ständigt är bristfällig.
Jag tänkte sällan på det förr. För mig var det som om den på ett magiskt sätt hade tillkommit och sedan skrivits ned i böcker. Sedan var det bara att läsa boken och så skulle jag förstå. Men sådan är inte kunskapen. Den tillkommer genom observation.
J. berättade om när han hittade blåstjärt. Han var ute i oländig terräng i fjällen. Så var den bara där och så hittade han snart två till. Förr höll de till i Ryssland, berättade han, men nu har de börjat häcka i Sverige.
Hade inte han varit där, så hade de inte upptäckts.
Skälet att han var där var för att undersöka möjligheterna för att bygga en vindkraftsanläggning. Upptäckten av blåstjärtarna skapade frågor eftersom ingen vet hur de skulle reagera på byggnationen av vindkraftverk. Det finns ingen forskning på det. Det naturliga är att gå på försiktighetsprincipen, menade han, samtidigt som Sverige behöver öka sin energiförsörjning. Vilket är viktigast?
Kunskapsbristen skapar inte bara svårigheter i val likt dem om vindkraftsbyggande eller ej. Just kunskapsbristen och kunskapsbyggandet är det som driver forskningen, vilket gör att det ständigt finns en dialog inom skrået. Den kan vara svår för oss naturälskare att följa som inte är utbildade biologer.
Osäkerheten skapar utrymme för att ifrågasätta. Men det ifrågasättandet av inhämtad information bör vara seriöst. Ett exempel på ett oseriöst sätt är den skrift av Jägarnas riksförbund som jag har kritiserat i följande inlägg: Är det människor eller vargar som dödar vargar? och Jägarnas riksförbunds vetenskapliga granskning är inte seriös.
En seriös undran som är kopplad till diskussionen om vargen läste jag idag på morgonen och den knyter an till hur många individer av en art som bör finnas i bevarandesyfte. I artikeln ”Conservation genetics and conservation biology: A troubled marriage” (Soulé & Mills, 2014[1992]) tar författarna upp den avvägning som bör göras mellan att se till en arts genbank och till dess möjligheter att föröka sig i ett habitat.
För problemet är att ett litet antal av en viss art betyda att den är sårbar för en plötslig förändring i habitatet, till exempel en skogsbrand. Exemplet skogsbrand gäller inte vargen. Något som dock i allra högsta grad gäller vargen i Sverige är betydelsen av antalet. Ett litet antal skapar en väldigt begränsad uppsättning gener vilket kan leda till att det är färre som förökar sig, men också att gruppen får genetiska problem som förs vidare. I vargens fall i Sverige får många till exempel problem med käkarna (Räikkönen et al., 2013).
I och med att genetik, skriver Soulé och Mills, är svårt så skyr många bevarandebiologer det. Det har en jargong som är svår att tränga sig in i och den är kvantitativ. Det skapar rädsla och motstånd.
”It kindles fear in many biologists and laypersons alike, and fear creates hostility.” (Soulé & Mills, 2014:193)
Jo tack, det vet jag och endast med rädsla vågar jag nämna genetiska kartor som nedan där jag endast inriktar mig på att se till vissa färger. Sedan hoppas jag att jag i alla fall har begripit grunderna, se till exempel Vargen, våra föreställningar och kontraktsbrott. Upplysningen är vårt arv.
Under tiden som jag läste Soulé och Mills tänkte jag på hur teknisk vår inställning till naturen tenderar att bli. När jag och J promenerade med Maggie och upplevde härmsångare och mindre hackspett, såg en ask och jag lärde mig skillnaden mellan blåeld och oxtunga, då kom naturen till liv.
Och här återvänder jag avslutningsvis till ett tema som är underliggande för allt det jag skriver. Vi måste få en relation till naturen. Om vi endast lär oss begrepp som biologisk mångfald eller får höra att rovdjuren är viktiga utan att ha en relation till naturen så blir det tomma ord när vi samtalar om vår omgivning, hur den ser ut och vad som är viktigt och inte.
Det jag själv har märkt är just att genom att ständigt läsa och lära mig, men att sedan också ge mig ut i naturen, om det bara så är i min trädgård med en pipa, så påbörjar jag och upprätthåller relationen. För det är när vi kan använda den teoretiska kunskapen när vi rör oss ute i naturens bok som den kan bli levande och personligt nödvändig för oss. För att bara påstå att den är viktig för vårt välmående, är ihåligt. Det är genom upptäckter, att få aha-upplevelser eller förnimma en andlig känsla av att vara på helig mark.
Så var vad det som oroade härmsångaren? Det fick vi aldrig veta. Men jag hoppas inlägget ändå var värt att läsa.
Referenser:
Räikkönen Jannikke; Vucetich, John A; Vucetich, Leah M.; Peterson Rolf O.; Nelson, Michael P. (2013). What the Inbred Scandinavian Wolf Population Tells Us about the Nature of Conservation. PLoS ONE 8(6): e67218. doi:10.1371/journal.pone.0067218
Soulé, M. E.; Mills, L. Scott (2014 [1992]). Conservation genetics and conservation biology: A troubled marriage. ur Collected Papers of Michael E. Soulé. Washington DC: Island Press. Ss. 189–211.
Trädgårdssnylthumla. (2023, juli 13). Wikipedia, . Hämtad 08.37, juli 21, 2024 från //sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tr%C3%A4dg%C3%A5rdssnylthumla&oldid=53547071.
Åkesson, Mikael, Svensson, Linn (2022). Sammanställning av släktträdet över den skandinaviska vargpopulationen fram till 2021. Rapport från SLU Viltskadecenter 2022–3
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Apropå seriös kritisk granskning…
Hur mycket påverkas din bedömning av Jägarnas Riksförbunds granskning av vargfrågan av deras slutsats? Hade du själv dragit samma slutsats om deras slutsats hade varit att forskarna har rätt? Hur mycket påverkas din bedömning av dina åsikter? 😉
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentaren.
Jag har själv funderat på detta och har sökt efter information kring det som de skriver. Till exempel talar en om det finns en gräns för vargars antal och varför i så fall, vilket är något som diskuteras i forskarvärlden. Kring detta vill jag befatta mig med i ett inlägg men har inte haft tiden. Så låt mig ta upp en sak som jag har begrundat.
Ett scenario skulle kunna vara inaveln. Det är därför jag för fram det i inläggen. Kraftigt inavlade djur tenderar till att misslyckas att föröka sig. I framför allt ett inlägg visar jag på detta.
Problemet med det resonemanget är dock att vargen är ett djur som är extremt duktigt på att föröka sig. I Soulé och Mills artikel visar de på skillnaden mellan organismer som har en låg förökning och en hög. För dem som är kraftigt inavlade sjunker förökning fort, redan efter ett par år om de tenderar att reproducera sig långsamt. För dem, likt vargen, som har en hög förökning stiger antalet individer ändå.
Ett argument som de för fram är att jägare inte skulle tjuvjaga på grund av hög moral. Tyvärr visar forskning att i samhällen som det finns ett starkt motstånd mot rovdjur så dödas de illegalt. Att Sveriges jägare skulle hålla en märkbart högre moral än andra länder tycker jag låter orimligt. Det behövs inte särskilt många, det räcker att det är ett fåtal, så kan effektiviteten i deras gärningar ge resultat.
Polisen och forskning visar att tjuvjakt är ytterst svårt att komma åt då man tiger. Skälen är flera. Rädslan för att bli socialt utstött eller att man tjallar inte på en vän, bekant eller granne.
Men vad är det i grunden som gör att jag inte anser det vara vetenskapligt? De begrundar inte olika scenarier. De försöker inte falsifiera sitt egna resultat. De utforskar inte forskning kring tjuvjakt utan allt fokus ligger på i stort sett en artikel och vars data stöds av senare forskning.
Men visst läser jag deras arbete mer kritiskt på grund av min egen åsikt. Detta påpekar jag också tydligt i min första granskning av deras partsinlaga. Det är också därför jag befattar mig med den.
Det finns andra argument som gör mig oerhört tveksam till dem. Men de nämnda tycker jag är exempel som talar för att de inte är seriösa när de skriver att det är en ”vetenskaplig” granskning.
Vad tänker du själv? Du är ju forskare, till skillnad från mig. Så detta kan du betydligt mycket bättre än jag.
GillaGilla
Modellstudier har alltid inbyggda problem. Det största är att det inte går att avgöra hur bra de fångar verkligheten. Modeller är alltid en förenkling av verkligheten, där modelleraren väljer vilka delar som ska tas med och vad man bortser från. Majoriteten av alla modeller byggs för att beskriva de data man har. Sen jämför man utfallet med de data man har, men kan aldrig veta säkert om skillnader beror på fel i modellen, att någon viktig komponent saknas (fel i förenklingen), eller nåt annat.
Vargmodellen bygger på antaganden om hur man tycker det borde vara. Sen utgår man från att modellen visar den sanna, ostörda verkligheten, jämför med de data man har och påstår att skillnaden mellan modell och faktiska data beror på tjuvjakt. I mina ögon ett jättekonstigt resonemang.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Jag har funderat på det du skriver. På ett plan har du ju rätt. En modell är på många sätt en teoretisk konstruktion för att försöka förstå vad som sker i verkligheten. Det innebär att datan du för in kommer att påverka resultatet. Det innebär att modellskaparen måste göra ett urval och på det urvalet kommer resultaten att grunda sig i. Kaosteorin berättar dessutom att relativt oansenliga värden kan efter en lång tid få stora konsekvenser.
Att göra modeller är ett vanligt sätt för att försöka förstå hur det egentligen fungerar. I populationsdynamik görs det hela tiden. Man gör som du skriver ”antaganden om hur man tycker det borde vara”. Då blir frågan hur väl underbyggda dessa antaganden är.
Då artikeln ”Shoot, shovel and shut up: cryptic poaching slows restoration of a large carnivore in Europe” (Liberg et al., 2011) är en vetenskaplig artikel redovisar de vilka antaganden som de gör. Det är baserat på tidigare forskning och de frågar sig vad avvikelser i den svenska vargpopulationen beror på.
I sin diskussion för de fram just varför de kommer fram till dessa resultat.
Vad de ser är en diskrepans mellan hur vargpopulationen borde utvecklas och hur det sker i verkligheten. De för fram möjligheten att det pågår en stor dold illegal jakt i Sverige.
Vad Jägarnas riksförbund skriver är att det handlar om att vargar som äter vargar, för att jägare är alldeles för ärliga för att begå slika dåd. De skriver: ”Markägarna är vana att ta ett fullständigt ansvar och jägarna har skapat en tradition av god organisation och egna regelverk, en sorts praxis, som genomsyrar jakten i landet. I den organiserade jakten är illegal jakt något som inte möts med blida ögon och en stor majoritet av jägarna accepterar inte illegal jakt, oavsett vilken viltart det handlar om. Med tanke på att vargar är synnerligen svårjagade och ofta utspridda över en stor del av landskapet är påståendet att de jagas illegalt i större utsträckning svårt att leda i bevis utifrån ett rent logiskt perspektiv. En omfattande illegal jakt skulle helt enkelt inte gå att genomföra utan att en stor del av jägarkollektivet känt till det och därmed också agerar gentemot de som utför jakten.” (s. 4).
Självklart har Ragnarsson rätt i att det är svårt att ”leda i bevisning” och då som han skriver att ”leda i bevis utifrån ett rent logiskt perspektiv”.
Frågan är vad som är logiskt perspektiv för sällan är verkligheten som vi själva uppfattar den? Därför beskriver Liberg et al. hur de går till väga utifrån empirin, samt teoretiska antaganden. Därefter gör de antagandet att det skulle kunna förklaras med dold illegal jakt eftersom det inte finns andra logiska förklaringar.
I sin diskussion pekar författarna också på hur svårt det är att göra beräkningar på grund av att små variationer kan skapa stora skillnader i resultatet.
Se diskussion: ”We have shown that the failure to include the effects of cryptic poaching can cause serious errors in the estimation of the potential rate of population growth. Because a substantial part of poaching is often unobserved, poaching may be an even larger problem in wildlife conservation than has hitherto been assumed owing to the difficulty of measuring it properly. Quantifying cryptic poaching and its impact illustrates a challenging problem that is not unusual in ecology and conservation biology—the estimation of unobservable parameters with small values but high variance.” (Liberg et al. 2011).
Min tanke till den låga tillväxten var inavelskoefficienten påverkan. Samtidigt är jag krassare än Jägarnas riksförbund när det kommer till folks benägenhet att ta saken i egna händer och att skydda ”de egna”. Forskningen stödjer tyvärr mina antaganden, men inte Jägarnas riksförbund.
Så min fråga till dig är vad som skulle kunna ligga till grund för den låga tillväxten hos den befintliga vargpopulationen? Du svarar väldigt generellt i din kommentar genom att kritisera metoden och påstå att resonemanget är ”jättekonstigt”. Tror du som Ragnarsson och medförfattarna att det inte finns tjuvjakt i den grad som Liberg et al. påstår?
GillaGilla
Det finns, förenklat, tre sorters modeller: Matematiska, experimentella och statistiska.
De matematiska är vanliga inom exv fysik, mekanik och kemi. De bygger på kända, etablerade ”naturlagar”, dvs delsamband som är så säkra att de kan behandlas som naturlagar. Det är den typen av modeller som används inom exv kvantfysik, som låg till grund för Einsteins arbete, osv. Såna modeller ”testas” genom att man analyserar ”mathematical rigor”.
Experimentella modeller har formen av hypoteser som man kan testa experimentellt – förkasta eller inte förkasta.
Statistiska modeller byggs upp genom att man använder statistiska metoder som multipel regression, multivariat analys, osv för att beskriva samvariation inom datamaterial. Modellernas utvärderas med statistiska mått som beskriver hur väl modellen kan beskriva datamaterialet.
Vargmodellen är ett slags hybrid mellan matematisk och statistisk. Hur ska man kunna veta hur bra modellen är när den varken bygger på bekräftade naturlagar eller görs för att beskriva tillgängliga data?
Avslutningsvis, frågan ”varför har vargpopulationen låg tillväxt?” har ett inbyggt påstående: Den förutsätter att tillväxten är betydligt lägre än vad man borde kunna förvänta sig. Men för att kunna påstå det måste man ha data som visar att populationer av liknande storlek, i liknande miljöer, över lång tid, osv, alltid har mycket större tillväxt, och sådana data har man inte.
Därför blir hela utgångspunkten märklig, och inte speciellt vetenskaplig.
GillaGillad av 1 person
Svar Ja, värt att läsa. Håller mig kvar vid tankarna kring behovet av att förstå och lära sig om naturen runt oss. Kunskaper vi egentligen inte behöver längre för vårt uppehälle men som mänskligheten som art börjat inse betydelsen av. Men du har säkert en stark jägarsamlar-gen i dig som gror.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentaren. Jo nog har jag den genen. Eller så finns bara pojken kvar i mig som drömde att bli pälsjägare i Alaska? Jag är inte så modig så istället blir det promenader där jag bor. 😉
GillaGillad av 1 person