Strandängen hade klippts. Rosenbuskar hade fått växa någon decimeter och låg ännu intill marken. En av dem hade tagit fart före de andra. Var det en liten genförändring som gav den försprånget gentemot de andra?
Inifrån buskaget hörde jag en fågel. Nyfiken gick jag fram till kanten av ängen där knotiga ekar, asp och törnbuskar hindrade varje försök att ta sig in. Jag använde Merlinappen och det stod att det var en gärdsmyg. För att testa spelade jag upp dess sång och varningsläte. Snart var den där och tittade på mig i kanten. Den dolde sig halvt bakom en gren.
Vi gick upp mot parkeringen. En nötskrika visade sig ljudligt i toppen av en tall för att sedan väsnandes flyga österut. Vi gick genom en dunge som förr hade betats. Vita slingrande björkar växte i tredelade stammar. Markvegetationen var låg. Ekar, lönn och tall växte där också.
Vi var i Ersdalen på Hönö utanför Göteborg. Det var första gången, som jag var i den här delen av Bohuslän. Dungen berättade om tidigare sätt att försörja sig här. Då vandrade boskap på ön. Vi hade också sett bunkrarna som hade sprängts in i bergsknallar eller äldre skyddade hamnar.
Gnejsen är som vackrast här. Dess ådror bildar abstrakta konstverk. Märken från inlandsisen och eroderingen av vind och vatten har skapat mjuka hällar. Lavar växer där de är skyddade.
På färjan tillbaka var jag fundersam. Här bor de åretrunt. De hade både Willys och Ica, Systembolaget och naturligtvis alla dessa vinterförvaringar för båtar. På Öckerö där vi åt lunch gjorde man i ordning det sista innan vintern.
Det som förundrade mig var hur levande det fortfarande var. Jag är van vid Orusts yttre delar och Simrishamn där allt stannar av på vintern, trots tillgång på livsmedelsbutiker. Sommargästerna har åkt och hetsen övergår i stilla lunk. Den hetsen var fortfarande här med mycket trafik och folk. Kanske var vädret? Det viktigaste är att här tycktes man kunna leva året om.
Och det är här jag vill landa i dagens inlägg för en man skrev till mig från Halmstad. Han hade läst mitt inlägg De lokala vet bäst, men litar Europeiska Kommissionen (och Stockholm) verkligen på det? och undrade om jag hade läst artikeln Befolkningen koncentreras till allt färre kommuner (SCB, 2022) som beskrev hur Sverige förändras?
Det hade jag inte och fann den väldigt intressant. I den visar de att Sverige får ännu färre kommuner och befolkningen koncentreras i ännu färre regioner. Se nedan hur koncentrationen har förändrats från 1981, 2021 idag och prognosen för 2061.
På sidan kan man även gå in och se hur beräkningen ser ut för sin kommun. Det ser illa ut för Simrishamn, kan jag meddela. Detta beror delvis på omständigheterna, men det är också medvetna politiska beslut. Som jag visar i inlägget som nämndes tidigare är detta inte bara något som gäller Sverige utan även EU, ja egentligen hela världen.
Vad är det då som får vissa att minska, som Simrishamn eller att öka som Öckerö, kommunen där Hönö ingår?
I Öckerö fanns det 9 874 invånare år 1981. År 2021 bor det 12 902 invånare i kommunen. Om befolkningen framskrivs till 2061 beräknas kommunen ha 13 977 invånare. (SCB,2022, markerad skrift i original.)
Ytligt tror jag att det är närheten till storstaden och förbindelserna. Det var inte länge vi behövde vänta på färjan.
Jag vill inte göra det här till en politisk fråga, även om det är det. Och inte heller förmår jag avsluta med en tydlig sammanfattning, som att det är resultatet av historiska omständigheter. För liksom SCB kan göra prognoser kan vi människor fatta beslut som kan gynna en viss utveckling och det betyder att vi bör fråga oss om hur framtiden kommer att gestalta sig.
Så låt mig öppna upp för framtida reflektioner för mannen skickade mig flera bilder. Och låt mig avsluta med följande bild som kommer från rapporten Plats att växa – geografi och tillväxt i svenska kommuner (Hammarlund & Gullstrand, 2016) där de beskriver marknadspotentialen i de olika kommunerna i Sverige.
Där ser vi hur allt koncentreras tre regioner. Det går en zon mellan Storstockholm och Storgöteborg, samt västra Skåne, medan resten inte tycks ha någon potential alls, för att uttrycka mig krasst.
Frågan är vad Sverige blir om det i slutändan endast definieras som ekonomiska centran och marknadspotential? Det är ett väldigt fattigt perspektiv.
Jag har kommit långt från gårdagens promenad på Hönö, och ändå inte.
Referenser:
Hammarlund, C., & Gullstrand, J. (2016). Plats att växa – geografi och tillväxt i svenska kommuner. (AgriFood Rapport; Nr 2016:2). AgriFood Economics Centre.
SCB (2022). Befolkningen koncentreras till allt färre kommuner. Senast uppdaterad 220816 [hämtad 241020].
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Att bebyggelse och befolkning förändras över tid är nästan alltid kopplat till människors försörjning, både i den stora och lilla skalan. Byn jag bor i är ett bra exempel.
Här fanns sex gårdar redan i mitten av 1500-talet och det mesta talar för att markerna odlades upp flera hundra år innan dess, så fort landhöjningen gjort att området hängde ihop med områdena några kilometer längre innåt land. Det var alltså bra odlingsbar mark som var den enda nyttjade resursen då.
Byn låg (och ligger) ca 2 km från havet och förblev en ren jordbruksby ända till slutet av 1700-talet. Då blev vattenkraft en viktig resurs och ett järnbruk anlades vid dn fors en halvmil innåt land. Jordbruksbyn ändrades initialt inte så mycket, men järnbruket krävde bättre transporter och eftersom det fanns en naturlig hamn nere vid havet så växte det upp en ny by där, kring den växande hamnen.
Hamnen krävde arbetskraft vilket gjorde att både befolkningen och jordbruket växte i hela området. Ny jordbruksmark röjdes fram ur skogen och de ursprungliga sex gårdarna blev tio, tolv, femton. Kring hamnen växte det fram affärer, konditorier, skola, skrädderi, osv., och hamnbyn växte rejält.
Men så skedde ett tekniksprång. Vattenkraft för järnbruk ersattes av ångkraft, som kunde placeras där malmen fanns, så järnbruket försvann. Annan industri tog över, baserad på trä istället för malm, men båttransporter ersattes gradvis av järnväg och lastbilar, så hamnen förändrades och byn omkring den började avfolkas.
Från 1950-talet fram till 1980-talet skedde en stor strukturomvandling av jordbruket i Sverige. Små självförsörjande gårdar avvecklades och ersattes av effektivare jordbruk på ett mindre antal större gårdar med bättre jordbruksmark. När vi köpte sommarstuga i närheten av hamnen var hamnområdet helt igenvuxet och ödehusen såldes för en spottstyver. Men så kom internet och distansarbete. Pendlingsmöjligheterna blev bättre med bättre vägar och bilar. Så hamnbyn började växa igen, som sommarstugeområde.
Kring den gamla jordbruksbyn, där allt började, brukas återigen åkrarna, men nu kopplat till hästar och ridning, inte för att försörja oss med mat. Ökad levnadsstandard har gjort att närmiljön och marknyttjandet nu styrs av fritidssysselsättningar, inte av självhushåll.
slutsats: Områdena på din sista karta kommer fortsätta växa och ”förtätas”, men människor kommer inte lämna resten av Sverige, därför att
”vem vill leva i en myrstack, där folket är drygt och elakt”? 😉
(Hooja, ”Där gäddan simmar”)
GillaGillad av 1 person
Tack för din berättelse om din by.
Jag är ju själv historielärare och antropolog och mitt största intresse är just de där vardagliga förändringarna. Det andra som intresserar mig är just vad det betyder för omgivningen (jag undviker ”naturen”) och för hur det påverkar förutsättningarna för ekologin.
Att det blir myrstackar i södra Sverige betyder att befolkningen minskar och glesbygden ökar. Det är naturligt, som du skriver, när produktionen förändras (vad marxistiska vi låter). Frågan är om det ska styra resursfördelningen. Där är jag mindre säker.
De förändrade förutsättningarna skapar möjligheter för att avsätta större delar och låta det förvildas genom att hela näringsväven finns representerad. Det är min vision.
GillaGilla
Det är ditt sista stycke som tydligt visar var våra perspektiv skiljer sig.
För mig är det självklart att så länge befolkningen växer så kommer råvarubehoven också öka, och då är det klokt om man prioriterar förnybara råvaror, dvs i praktiken växter och djur. Att befolkningen blir mer ojämnt fördelad handlar, bland annat, om utveckling av transporter. Majoriteten av världens människor vill bo med andra människor, därför har vi byar och städer. Men att det lokalt saknas människor inom ett område innebär inte att vi inte behöver bruka det, utan bara att brukandet måste anpassas till en ny situation.
Därför tror jag inte att det finns plats för speciellt mycket rewilding. Att man internationellt kommit överens om att skydda 30% av landarealen så hävdar en del att det ska gälla på lokal nivå i exv Sverige. Samtidigt vill man inte att stora orörda områden som Amazonas ska exploateras. Men om de 30% ska tillämpas lokalt så innenär det att det som skyddas här kompenseras av ökat brukande någon annanstans, i hittills oexploaterade områden.
Världen förändras och det styrs sällan medvetet utan det bara blir som det blir, baserat på enskilda beslut i den minsta, lokala skalan. Om jordens befolkning fortsätter att växa så ökar markutnyttjandet. Om den av nån anledning plötsligt minskar så minskar även markutnyttjandet. Och befolkningens areella fördelning kommer i huvudsak styras av möjligheter att transportera varor. Ju mindre transporter, desto mer utspritt måste människor leva, eftersom det i slutänden är marken vi lever av.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Jag minns en text av Laurence van der Post. Han beskrev våra städer som en cancersvulst då det organiska försvann och hur allt formades för att göda den.
Jag återkommer då och då till den tanken. Den moderna människan som en svulst som tar allt med näring och energi vilket leder till kroppens död.
Vi måste börja tänka om och bli cirkulära i vårt tänkande snarare än linjära. Här tror jag också att våra perspektiv skiljer sig.
GillaGilla
Jag läste en gång en studie av en forskare som hade funderat över hur myrstackar kan byggas. Hur kan små insekter som saknar hjärna bygga så komplicerade strukturer. Det borde ju kräva avancerad planering? Så han angrep det som ett programmeringsproblem istället.
Han simulerade mängder av fiktiva myror som vandrade runt slumpmässigt, ungefär som en robotgräsklippare. Några steg åt ett håll, byt riktning, några steg åt nästa håll, osv. Sen fyllde han deras värld med utspridda ”barr” och gav myrorna instruktionen att när de kom fram till ett barr, lyft upp det och bär med dig det tills du hittar ett nytt barr. Lägg då ner det du bär på, vänd 180 grader och gå därifrån.
Till en början blev det bara enstaka barr i varje ”hög” eftersom nästa myra som kom dit plockade upp ett av barren och gick iväg. Men så småningom började barren samlas i större högar och till sist fanns alla i en enda stor hög. Därifrån var det inte så svårt att modifiera programmet så det blev aningens mer effektivt.
Slutsats: Enskilda individers enkla och slumpmässiga beteende kan leda till komplexa resultat.
Vad har det med din kommentar att göra? Jo, allt som sker i världen handlar i slutänden om enskilda människors enskilda beslut, men de kan tillsammans ibland leda till komplexa resultat, även när de enskilda besluten är väldigt enkla. Det kompliceras ytterligare av att slumpmässiga händelser triggar responser som kan leda till helt nya och oväntade resultat. Som Steve Jobs sa:
”you can’t connect the dots looking forward; you can only connect them looking backward”
Vi människor tänker i huvudsak linjärt därför att vi lever våra liv linjärt, inte cykliskt. Vår hjärna är byggd för att tänka födelse, liv, död. Därför har vi lätt för att applicera den tanken överallt, och har svårt att tänka oss system som är helt kontinuerliga, som aldrig tar slut. Vi vet att människor funnits i flera tusen år och lämnat spår efter sig, men trots det lever vi som om människan aldrig funnits annat än just här och nu, och därför har vi också otroligt svårt att på allvar planera för sånt som ska hända flera decennier bort. Jag ser det jättetydligt när jag undervisar om skog och träd (men det kan vi ta nån annan gång).
Och att jag nu bor på en gammal gård på landet, flera mil från Umeå, beror inte på en genomtänkt plan, utan när jag tittar bakåt kan jag se punkter som exv att vår dotter inte fick plats på den närmaste ridskolan inne i Umeå när hon var 8 år, och att min pappa, som växte upp på en bondgård utanför Sankt Olof, senare flyttade till Stockholm. Små slumpmässiga skeenden kan leda till oväntade resultat längre fram.
GillaGillad av 1 person
Tack för intressant kommentar.
Att det enkla skapar komplexitet är väldigt häftigt. Det är en av de delar som gör att jag finner ekologi och systemteori så intressant.
Att människan tänker linjärt håller jag bara med om delvis. Och skälen är flera. Först ett evolutionärt exempel. Varför har vi människor så svårt att anpassa oss till nya omständigheter som kräver ett nytt eller i alla fall förändrat beteende? Jo, för att vi anpassar och lär oss ett tillstånd, ett återkopplingssystem som är relativt stabilt, vilket ger oss överblick och kunskap om hur vi bör agera, varav det mesta fort blir tyst kunskap.
Det andra är kulturellt då vi lever i norra hemisfären där årstiderna förändras, men ändå är tämligen stabila. Förändras det för mycket får vi problem. Kulturer som lever vid ekvatorn har annorlunda kulturer genom att det ske få förändringar över året.
Det leder mig över till kristendomen som har format en förståelse om tiden som en början och ett slut. På medeltiden var det dock annorlunda då de såg tiden på jorden som en förberedelse för det nästkommande. Det i sin tur förändrades med industrialismens tanke om tillväxt och ständig utveckling. Det är det tänkandet som formas oss idag.
En annan sak som jag också tror påverkar oss är oförmågan att tänka i tid. Vi gillar inte att vänta och lägga undan för senare. Det är något som vi lär oss och tvingas att göra genom ritualer. Så det är inte så mycket ett linjärt tänkande som att jag vill inte vänta till senare för någon annan kommer att ta kantarellerna.
Sedan är våra liv en serie tillfällen och det är ju detta som gör alla våra liv unika, om än i olika grad. Där har också dagens tid förändrat så att den överblicken över sitt liv som förr fanns, finns inte längre. Jobben och inkomsten styr då den inte längre kommer från den lilla åkern, bruket eller den lokala industrin. Vi är mobila på ett sätt som vi inte har varit förr.
GillaGilla