Maggie drar. Hon är på väg till stranden i Sandhammaren. Själv håller jag emot där vi går på skogsvägen. Vi har gått där så ofta att egentligen borde jag bli uttråkad och ändå upptäcker jag ständigt olika saker. Vad jag upptäcker beror ofta på vad jag intresserar mig för tillfället.
Sedan en tid tillbaka har jag fångats av mossor och lavar. Jag kan inte särskilt mycket om dem och inte heller lär jag mig deras namn. Snarare handlar det om att jag tycker de är vackra i sin artsammansättning. Jag tycker mig se mönster i hur de växer och sprider sig.
Från håll ser den gröna mossan enhetlig ut, men kommer du nära är det som små träd. Om jag förstår det rätt är det väggmossa på bilden nedan. Blåslav och vägmossa konkurrerar eller samsas, i alla fall har de hittat sin plats.
De olika mossorna och lavarna har sina förutsättningar och möjligheter att sprida sig. Lavarna är en symbios mellan svampar och alger, likt korallreven i haven. Mossorna är växter som lever i kolonier.
Just dessa förutsättningar slog mig då jag upptäckte att de träd som var bevuxna med mossor och lavar var framför allt ekarna som jag passerade. Tallarna däremot pryddes inte av samma arter. Dock såg jag att vissa hade Blågrå mjöllav. Det var bara en iakttagelse, som jag inte vet om det stämmer. Däremot läser jag på Natursidan att de olika lavarna och mossorna har sina habitat, se Natursidans guide till lavar – luftens kvalitetsmätare (Bäck, 2018) och Guide till vanliga mossor i Sverige (Hansson, 2018).
Just detta hur de växer och vad som krävs för att de ska kunna växa där är en underliggande fråga i all ekologi, då det handlar om samspelet mellan organismer och miljön. Ett koncept som jag ska dyka djupare in i är vad en nisch är. Jag har tidigare berört det i Funktion, nisch och stjärtänder och jag refererar ofta till det inlägget. Det skrevs när jag skrev det läste jag First ecology: ecological principles and environmental issues (Beeby & Brennan, 2008) och försökte få en bild av kunskapsläget.
Beeby och Brennen beskriver att en art är bunden till en miljö på grund av olika faktorer och att ju fler av dessa faktorer som finns där, ju bättre anpassad är den arten för just den miljön. Däremot om de faktorerna minskar så kommer arten att utmanas och ju färre delar som finns, ju färre av arten kommer det att finnas där, tills punkten då de inte längre alls kan leva där (Se nedan graf). Lägg märke till att detta inte betyder att arten måste finnas där bara för att förhållandena är ypperliga.
En nisch skapas evolutionärt över tid genom att en art anpassas till de lokala förutsättningarna. Som Wiens och Graham skriver i artikeln ”Niche conservatism: Integrating evolution, ecology, and conservation biology” (2005) är det de biotiska och de abiotiska förutsättningarna som möjliggör om en art kan uppnå en stabil population. De biotiska förutsättningarna syftar på till exempel föda, medan det abiotiska kan vara klimatet.
The niche is the set of biotic and abiotic conditions in which a species is able to persist and maintain stable population sizes. (Wiens & Graham, 2005:519)
Som vanligt kan man dela upp begreppet i än mindre delar och då skiljer man mellan grundläggande (fundamental) och förverkligad (realized) nisch.
Den förverkligade nischen syftar på de förhållanden som arten lever i förhållandevis till andra arter som till exempel konkurrerande arter och rovdjur. Så nedan ser vi hur arter överlappar varandra i hur de använder miljöns tillgångar.
De krävs grundläggande abiotiska förhållanden för att en art ska kunna överleva, exempelvis klimatet och höjdskillnader. Så till exempel nämner Rumpf et al. (2019) hur arter i alperna förflyttar sig högre upp i bergen på grund av klimatförändringarna, men att de kommer att nå en nivå då de inte längre överlever.
Så för att sammanfatta är den grundläggande nischen de abiotiska förhållandena och den förverkligade nischen de förhållanden som har uppstått mellan de olika arterna i en viss miljö.
The fundamental niche describes the abiotic conditions in which a species is able to persist, whereas the realized niche describes the conditions in which a species persists given the presence of other species (e.g., competitors and predators). (Wiens & Graham, 2005:519)
Nu ska jag inte fastna i det tekniska. I det kommer jag att fördjupa mig i längre fram. Däremot så kräver det som jag kommer till nu en ytlig förståelse av hur nischer, då jag vill återknyta till en diskussion som ständigt förs på de här bloggen och det är etik och miljö.
Jag har berört det i olika inlägg som till exempel Ekodukter vid Billingen: en varas värde och djurens rätt till rörelse. De mest givande har varit då jag har diskuterat med framför allt Lars Lundqvist som i inlägget Ignorance is bliss. Även om det finns andra inlägg där vi har fört samtal valde jag att hänvisa till detta då titeln är ironisk och den anknyter till det som jag ämnar postulera.
Utifrån diskussionerna har jag kommit fram till att det inte går att framhålla att det finns inneboende värden i arter utan att människan tilldelar värden. Vi kan tilldela värden utifrån olika premisser, som till exempel hur användbart något är för mig, någon annan eller samhället. Det senare brukar benämnas som samhällsnyttan. Personligen är jag emot att nyttotanken är det som vägleder, då den förenklar allt utifrån någots användbarhet, det vill säga att det görs till ett medel eller något instrumentellt.
Filosofen Immanuel Kant brottades med dessa tankar och ur dem uppkom pliktetiken och det kategoriska imperativet. Utifrån samtal och diskussioner har jag kommit fram till att se pliktetiken vägledande för handlandet. Och utifrån detta gör jag följande utkast till ett etiska ställningstagande knutet till miljön:
- Då människan genom sin förmåga att medvetandegöra sin egen existens och att kunna inhämta kunskap, vetskap och insikt om sin miljö, har hon ett ansvar för sin miljö och de organismer som är en del av den. Det innebär att eftersom hon delar sin miljö med andra så är hon därför ålagd att även se till deras välfärd. Här gör jag således en skillnad mellan homo sapiens och andra arter, då det endast är människan som har denna förmåga.
- Kunskap, vetskap och insikt leder till högre ansvar och det finns även ett ansvar för att utöka dem. Ignorans rättfärdigar inte utan det finns en skyldighet att utöka sin medvetenhet.
- Förmåga och kunnande syftar på de möjligheter som den enskilde och samhället har till förfogande för att kunna ansvara för andra organismers välfärd. I det ligger också en proportionalitet och det som jag har i åtanke är att andras välfärd inte får bli viktigare än den egna, på samma sätt som min välfärd bör balanseras med andras. Markägande medför därför ett större ansvar och skyldighet att åsidosätta en del till organismers överlevnad.
Så för att knyta ihop tankarna så är alla organismer beroende av förhållanden (nischer) som gör att de kan överleva. Vi har den vetskapen. Det är således vår plikt att verka för att bevara nischer, samt att verka för att det finns möjligheter till förflyttning mellan dessa nischer för att minska utdöendeskulden (se Vi har en utrotningsskuld att betala!). Så för att anknyta till mossorna och lavarna så har vi ansvar att bevara miljöer där de kan leva.
Referenser:
Beeby, Alan & Brennan, Anne-Maria (2008). First ecology: ecological principles and environmental issues. 3. ed. Oxford: Oxford University Press
Bäck, Kristina (2018). Natursidans guide till lavar – luftens kvalitetsmätare. Natursidan. Publicerat 181112 [241214]
Hansson, Erik (2018). Guide till vanliga mossor i Sverige. Natursidan. Publicerat 181004 [241214]
Rumpf, S.B., Hülber, K., Wessely, J. et al. Extinction debts and colonization credits of non-forest plants in the European Alps. Nat Commun 10, 4293 (2019). https://doi.org/10.1038/s41467-019-12343-x
Wiens, John. J.; Graham, Cathrine H. (2005). Niche conservatism: Integrating evolution, ecology, and conservation biology. Annual Review of ecology, evolution, and systematics. Vol. 36:519-539. https://doi.org/10.1146/annurev.ecolsys.36.102803.095431
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Nej, det är inte väggmossa på bilden. Den är lite sudddig och det är svårt att se var mossan växer (på en trädstam?), men jag skulle gissa på någon form av stjärnmossa.
Väggmossa, Pleurozium schreberi, är tillsammans med husmossa, Hylocomium splendens (kallas ibland våningsmossa), de vanligaste mossorna i våra skogar. Det är de som täcker marken under och mellan bärrisen i vanlig skog i hela landet.
https://artsidan.se/2019/12/20/sex-vanliga-lattigenkannliga-skogsmarksmossor/
Sen är det bara sista meningen i det du skriver som jag inte riktigt håller med om. Vi har inget ansvar för alla andra arter (eftersom det förutsätter att det har givits oss utifrån på något vis) men vi har idag råd att frivilligt bestämma oss för att ta ansvar för dem, inom rimliga gränser. Och en sån gräns är att vi inte tar ansvar för att bevara organismer som är ett direkt hot mänskligt liv (och ibland även mot annat liv), exv en del sjukdomsalstrande organismer, utan tvärtom tar oss friheten att försöka utrota dom.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar och jag har ändrat mossnamn på bilden.
Jag ska strax gå ut i snålblåsten med Maggie, men vill kort kommentera din invändning, först med att nämna ett bokminne. Tyvärr har jag glömt titeln och författaren, men han inledde med att beskriva renflugan och ställde den retoriska frågan om den borde få leva. Det gav mig en tankeställare, som du nu ger.
Det andra är att jag menar på att det inte har med att göra om det har givits människan eller ej, a la Gud har satt oss här som förvaltare av skapelsen. Nej, det är just vår vetskap, kunskap och insikt som gör skillnaden. Ju mer medvetna och kunniga som vi blir om våra handlingar och dess möjliga konsekvenser desto mer förpliktigar det oss. För att återknyta till Kant, genom att vi blir myndiga blir vi också ansvariga. Kunskap och vetskap är att bli medveten, ergo bör vi ta på oss mer ansvar för vår verkan.
GillaGilla
Kan inte riktigt hålla med om att arter saknar någon form av inneboende värde. Sett med endast våra egna ögon kan jag förstå din slutsats. Men utifrån de olika arterna i såväl växt- som djurriket i ett ekosystem tror jag inte de riktigt håller med. Betande djur värdesätter säkert arter olika utifrån ätbarhet, näringsinnehåll och kanske t o m smak. Rovdjuren föredrar lättfångade bytesdjur och gör alltid en värdering om insatsen motsvarar resultatet. Men, jag kanske missförstått bakgrunden till din slutsats.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar och det ska tilläggas att jag undersöker olika argument. Och jag är väldigt tacksam för att du säger emot.
En fin filosofisk inledning är att fråga sig vad som menas med inneboende värde? (Och ursäkta att jag blir teknisk, men det är för att jag tänker högt.) Först kan det kontrasteras mot instrumentellt och transcendent värde.
Ett instrumentellt värde innebär att jag når målet genom något annat, det används som ett medel. Detta sa Kant är fel. Man får inte se något som ett medel för att uppnå något annat. Ett transcendent värde tilldelas av Gud. Det är något som jag håller med om, men här för jag en ateistisk argumentation.
Ekologen Michael Soulé talade om att varje art har ett inneboende värde, men inte varje individ. Med det menade han att arterna upprätthåller det ekologiska systemet. Problemet med den argumentationen är att varje art är inte nödvändig för att upprätthålla det ekologiska systemet.
Ett annat argument som någon gjorde för mig är att då en art är resultatet av evolutionen är det något som gör den värdefull, med andra ord har den ett inneboende värde just för att den skapats.
Jag själv är benägen att se det utifrån ett systemtänkande och det är snarare systemet som har ett värde i sig (för att byta terminologi), vilket ger arterna utifrån deras funktion ett värde. Men här riskerar jag att ge dem ett instrumentellt värde.
Det är därför som jag tänker mig att människan som är den enda arten som är medveten om sina handlingar har ett ansvar och en plikt för att upprätthålla att ekosystemen finns kvar.
Låter det som en sund och hållbar argumentation?
GillaGilla
Vi människor har å andra sidan kontinuerligt skapat nya ekosystem genom de sätt vi påverkat vår omvärld på. Då infinner sig frågan om vi bara ska ha funktionen av bevarare, som om världen vore ett museum, eller om vi ska acceptera att jordens historia visar att allting förändras över tid. Ibland långsamt, ibland snabbt.
Det har funnits mängder med arter och ekosystem under de årmiljarder som gått sen livet uppstod, men de flesta har försvunnit. Varför är det som finns just nu så viktigt att det till varje pris måste bevaras? Varför är det viktigare att ”upprätthålla att ekosystemen finns kvar” än att det skapas nya?
GillaGillad av 1 person
Nja, kommer nog lite tillbaka till rovdjur och bytesdjur. Så, utifrån t.ex. vargens utgångspunkt har en nyfödd kalv ett annat värde än dess moder. Vargen gör en värdering utifrån vad som kräver minst insats i förhållande till utfallet. Här måste jag hålla med Lars i hans syn på oss människor. Jag vill nog påstå att vi agerar på samma sätt, utan någon uttalad plikt eller ansvar för de ekosystem vi trots allt är beroende av för vår egen överlevnad. Oavsett kunskapsläge agerar vi kortsiktigt och i konkurrens med varandra. Mest troligt inte långsiktigt hållbart, som en av årets nobelpristagare påpekade häromdagen. Vi har kanske inte hittat vår egen nisch, om den finns överhuvudtaget?
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Är inte poängen med plikt att det motarbetar vår drift? I alla fall är det min poäng.
För jag håller med dig om att människan generellt, och för den delen alla djur, agerar ”kortsiktigt och i konkurrens med varandra”. Det är just därför som plikter och moraliska ställningstagande bör styra hur vi agerar. Om jag vet att jag handlar kortsiktigt och potentiellt harmfullt mot mig själv och andra, då bör jag ju ändra på det beteendet.
Etikdiskussionen har i alla tider handlat om varför vi beter oss som vi gör, för att sedan övergå till hur vi bör bete oss.
GillaGilla
Varför vi människor beter oss som vi gör blir den naturliga följdfrågan utifrån våra kunskaper, om än otillräckliga sådana. Jag brukar kanske inte märka ord normalt, men här borde vi klargöra skillnaden mellan plikt och det enligt mig bättre ordet ansvar för ens handlingar.
Plikt är en skyldighet, en känsla av inre tvång eller drivkraft av moraliskt slag som leder en till önskvärt handlande, trots att detta kan vara i strid med de egna intressena; ibland mera med tanke på själva handlandet. Ansvar är skyldighet att se till att viss verksamhet fungerar och att ta konsekvenserna om så inte sker, (allt enligt Svenska Akademins ordlistor).
Jag och många andra känner ett ansvar, utifrån det lilla jag som individ tror mig veta om min omgivning. Det skapar mina beslut i vardagslivet, med huvudfokus på min egen flock (barn, barnbarn, syskon etc) precis som andra djur. Här finns ingen etik inblandad, utan det blir i slutändan en fråga om överlevnad.
Det är också därför vi inte alltid handlar som vi borde. Det är inte fel på moralkompassen. Trots att en majoritet av oss, svenskar i alla fall, som exempel sätter klimatfrågan högt, agerar vi som individer inte i samma riktning. Vi har kunskapen, känner till följderna men agerar inte med ett kollektivt ansvar. Här nyttjas inte vår främsta fördel gentemot övriga djur. Vi använder oss inte av vår förträffliga möjlighet till kommunikation.
Är vi beredda att ta konsekvenserna av vårt handlande? Nej, tyvärr i detta fall. Frågan är för stor för oss som individer, ja även för våra beslutsfattare globalt. Det förklarar varför vi kan låta oss missledas av vallöften, som billigare drivmedel eller ren elenergi i överskott till alla. Det förklarar också varför den rika världen inte vill dela med sig, trots att vi blivit rika genom vårt koloniala arv (som några andra av årets nobelpristagare nämnt).
När inte organ som FN längre utgör världsmoralens vägvisare utan ifrågasätts och åsidosätts allt mer, vad återstår då? Demokratin hotas av diktaturer idag runt hela världen. Det är inte ett alternativ för det har aldrig funnits långsiktigt hållbara envälden. Det jag tror vi ser nu är en slags upplösning och omformning av demokratibegreppet. Hur det slutar vet ingen, men historien berättar för oss att något nytt kommer.
Fram till dess får vi handla utifrån vårt eget förnuft, ta hand om våra nära och sprida kunskap.
GillaGillad av 1 person
Tack så mycket för kommentar. Det är just sådana här samtal som är så värdefulla.
Det är en intressant distinktion vad skillnaden mellan ansvar och plikt är. Så båda har med skyldighet att göra, men den ena bör leda till önskvärt handlande och den andra att verksamheten fungerar. Jag får fundera vidare på detta, då det knyter an till en kritik som jag har haft gentemot Kant, vilken är att hans resonemang närmast blir maskinellt, det vill säga att man inte behöver begrunda och rättfärdiga utan att det räcker att följa plikten. Ansvaret å andra sidan kräver ständigt ett ställningstagande enligt dig och din definition.
Du skriver ”Är vi beredda att ta konsekvenserna av vårt handlande?” En pliktmedveten person kanske inte anser sig behöva tänka på konsekvenserna då plikten uppfylldes medan den ansvarstagande ser till om beslutet fattades utifrån de möjliga konsekvenserna, den så kallade konsekvensetiken, som endast ser till följderna.
Jag trodde jag kom undan dilemmat då jag införde pliktetiken, men frågan är om jag verkligen gjorde det? Du visar på luckorna i mitt resonemang. Tack.
GillaGillad av 1 person