Då det några bråda dagar kommer upp med körande och besökande, som inleds redan idag, så här kommer ett par kortare reflektioner som har dykt upp under den avslutande läsningen av The ecocentrists: A history of radical environmentalism (Woodhouse, 2020). Tankarna knyter an till idéer som jag har undersökt under hösten på bloggen, därav de många referenserna till inlägg då jag har fört fram mina tankar.
Den första handlar om vildmark (se Vildmark är ett etiskt begrepp. Är utmark bättre?). Tanken om vildmark har följt mig länge, men under läsning och samtal har jag kommit fram till att det är ett fattigt begrepp. Det berättar om en föreställning som snarare är romantisk än verklig (se Vildmarken finns inte, men det vilda finns överallt omkring oss). Det är dessutom en tanke som är väldigt kopplad till det amerikanska sammanhanget, där konceptet föddes ur en tanke om att endast den orörda naturen är bra (Woodhouse, 2020).
För mig är det en märklig tanke, då jag ser människor som kapabla att ta ansvar (tack Hans) för sin omgivning. I tanken på ansvar måste en förståelse tillkomma att våra handlingar får konsekvenser. Genom utforskning och samling av kunskap, vetskap och insikter har vi nått en medvetandenivå där vi ser att det är nödvändigt att förändra vårt beteende och förståelse av vår relation till vår omgivning (se Vi är ansvariga för lavarna och mossornas överlevnad och Hundpromenaden väckte tankar om plikten vi har att skydda miljön!, samt kommentarerna).
Här kommer vi till nästa tanke och det är att det finns ingen natur som är skild från civilisationen. Enligt Woodhouse är det en tanke som de radikala miljökämparna framförde för att skydda en natur som om den vore intakt, bara den vore orörd av människor. Civilisationen är, enligt vissa av de radikala miljökämparna, en motsats till miljön. Men det är helt enkelt inte korrekt.
Här vill jag vrida diskussionen från dem, då Woodhouse bok utgår från USA, med sina vidder, medan vi befinner oss i Europa, som är en av de mest urbana regioner i världen.
I Europa finns det inga vidder, förutom i Ryssland, däremot finns de större och mindre områden där det bor färre människor. Dessa områden ökar på grund av urbaniseringen (se De lokala vet bäst, men litar Europeiska Kommissionen (och Stockholm) verkligen på det?). Dessutom blir Europa vildare då både vargen och älgen tar sig västerut (se Synen på vargen och samhällets förändring och Älgar och vargar sprider sig i Europa. Det är bra! Men förutsättningarna är olika.). För mig är det något positivt och eftersträvansvärt och det betyder dessutom att vi bör strukturera Europa för att vilda djur ska kunna leva närmre oss. Det betyder att vi bör bygga broar över motorvägar för att djuren ska kunna röra sig genom landskapet (se Ekodukter vid Billingen: en varas värde och djurens rätt till rörelse).
Detta knyter an till den förändringen som skedde i miljörörelsen i USA som Woodhouse berättar om. Han menar att vildmarksbegreppet tonades ned och istället började man se till att möjligheten bygga korridorer i landskapet för att underlätta för djurens rörelser.
The idea of wilderness was moving away from the clear boundaries suggested in the Wilderness Act and toward a piecemeal definitions that might yield larger swaths through which a mountain lion could safely roam. For activists pushing once-radical ideas in novel directions, this strategy became the basis for a new approach to wilderness. (Woodhouse, 2020:258)
I det förändrande klimatet är det viktigt att djuren inte stängs in i små områden utan att de kan röra sig över större områden (se Vart ska älgarna ta vägen? Om utdöendeskuld och invandringskredit och Rutger Maclean, industrialisering och bärkapacitet. Tiden som ändrade naturen och klimatet för alltid.). För det behövs det geografiska ytor där de kan röra sig.
Den tanken leder till förändrade sätt att gestalta landskapet som vi besitter. I mina funderingar kring detta har den franske filosofen Baptiste Morizot funnits med. Han diskuterar förändringen som sker i dagens samhälle och den möjlighet det ger att kunna förändra vår syn på tillvaro och ta ansvar för miljön omkring oss.
I Wild Diplomacy: Cohabiting with wolves on a new ontological map (2022) skriver han att det bygger på att vi förändrar vår syn på landskapet. Nu utgår vi från människans föreställningar, men om vi kan fundera på hur vi kan samsas med de vilda djuren genom att se på hur vi föreställer oss vår omvärld, finns det en väg framåt. För, som han skriver, så är hur vi förstår vårt landskap otillräckligt för ett förvildat Sverige och Europa.
The challenge, then, is to diagnose the toxic effects of the maps in use today, to confirm the inadequacy of the “paths of action” they impose and draw up new maps for the Canis lupus phenomenon, maps designed to open up other paths for viable, healthy, and efficient interactions, with the aim of enhancing the political, technical, and ecological management of the wolves’ return. (2022:18)
Morizots projekt handlar om att förändra vårt tänkande genom en jämkning med vilddjuren i det rum som vi delar. Detta är tankar som jag ämnar fortsätta med i framtiden.
Avslutningsvis har jag genom läsningen av Woodhouse bok om historien bakom ekocentrikernas kamp lärt mig hur mycket av deras tankar har smugit sig in i den litteratur som jag har läst. Det är därför det är så viktigt att begrunda begreppen som vi gör till de våra och se var de kommer ifrån och om det är det som vi menar. För vissa av dem binder våra föreställningar om vi endast övertar dem oreflekterat.
Det är för att undersöka det reflekterade som dialogen är så viktig och den pågår här på bloggen. Jag hoppas att den är lika värdefull för läsaren som den är för mig som skriver här.
Så nu är det dags att börja packa.
Referenser:
Morizot, Baptiste (2022). Wild Diplomacy : Cohabiting with Wolves on a New Ontological Map. State University of New York Press: New York
Woodhouse, Keith Mako (2020). The ecocentrists: a history of radical environmentalism. Paperback edition. New York: Columbia University Press
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Väldigt fina bilder du delar med dig av och intressanta tankar! Jag tänker när jag läser och betraktar bilderna på hur olika vi människor uppfattar landskapet omkring oss. Exempel: Jag som ”Stockholmare” reser till Abisko och börjar vandra uppfjälls. Jag tycker mig se orörd natur så långt ögat når (vildmark). Egentligen är det ett brukat landskap, påverkat av rennäringen. Därför håller jag med dig om att begreppet ” Vildmark” är romantiserat och något som tolkas genom betraktarens ögon. Något vi människor gärna vill uppleva och tror oss uppleva, när så egentligen inte är fallet.
Du har så rätt i att vi är en del av miljön. Våra samhällen behöver anpassas mycket mer till djur-och naturlivet.
GillaGillad av 1 person
Tack så mycket för kommentaren och kul att du gillar bilderna.
Apropå det du skriver så minns jag de två tankarna som var så motstridiga. Här står jag i vildmarken, men varenda liten kulle är namngiven med ett samiskt namn. Något stämmer inte här.
Likväl är just föreställningen ”vildmark” intressant att undersöka. Vad är det vi menar egentligen? För visst är det en stark föreställning. Vad berättar den om oss och vår kultur?
GillaGillad av 1 person
Jag reagerade på en sak i Växtmys kommentar, och den passar bra ihop med Gustafs avslutande fråga.
”Våra samhällen behöver anpassas mycket mer till djur-och naturlivet.”
”Vad berättar den [föreställningen] om oss och vår kultur?”
Jo, den säger att de flesta blivit så urbana, så fjärmade från allt det andra levande som finns omkring oss överallt. En gång i tiden handlade det om att överleva i en farlig omvärld, att försöka hålla den vilda marken på avstånd. Idag lever vi så trygga ombonade liv att den vilda marken, av de urbaniserade människorna, upplevs som nåt trevligt man kan besöka och beskåda när man är ledig.
Det är inte ”våra samhällen” som behöver anpassas, utan det är de urbaniserade människorna som behöver öppna sina ögon och inse att utanför stadskvarteren pågår det redan ett liv som är anpassat till ”djur- och naturlivet”, i form av lantbruk, skogsbruk och jakt.
GillaGillad av 2 personer
Tack för kommentar.
Jag håller med om att det finns väldigt mycket en vurm för det vilda och föreställningar som tar sig uttryck i att vi köper kläder som är anpassade för expeditioner, men i stället blir de väldigt dyra regnkläder.
Dock att påstå att dagens ”lantbruk, skogsbruk och jakt” är anpassat till djur- och naturlivet är helt fel, om du inte menar att allt bör vara styrt efter människans behov. Och det synsättet håller jag inte alls med om.
GillaGilla
Om lantbruk, skogsbruk och jakt inte var anpassade till ”djur- och naturlivet” så skulle de inte fungera. Det går inte att bedriva jordbruk utan att ta hänsyn till hur de odlade växterna fungerar, skogsbruk utan att ta hänsyn till hur träden fungerar, och jakt utan att ta hänsyn till viltet hur uppför sig. Men vi människor bedriver inte verksamheterna för ”djur- och naturlivets skull” utan för vår skull, för att få mat och träråvara till allt vi behöver i vardagen. Om man inte förstår det så finns det en risk att man av omsorg om ”djur- och naturlivet” hittar på regler som försvårar eller i värsta fall omöjliggör lantbruk, skogsbruk och jakt. Och då får vi stora problem, eftersom vi inte klarar oss utan det som lantbruk och skogsbruk ger oss, och jakten behövs bl a för lant- och skogsbrukets skull. Jakten har dessutom förmågan att ge jägaren en väldigt direkt och nära upplevelse av våra lantbruks- och skogsbrukslandskap och kanske också en bättre förståelse för hur det hänger ihop?
GillaGillad av 1 person
Ha! Vilken fin kontring! Jag kan inte sluta skratta.
GillaGillad av 1 person
Men, tycker du verkligen att lantbruk, skogsbruk och jakt ”fungerar”? Enligt min åsikt ”fungerar” det inte optimalt för varken oss människor eller djur/naturlivet. Exempel: Monokulturer som slås ut av t.e.x. granbarkborre, överfiske, köttindustrin med alla djur som trängs med varandra. Nä, jag tycker inte att det fungerar.
GillaGillad av 1 person
Ja, lantbruket fungerar på så vis att det faktiskt förmått ge oss det vi behöver för att överleva och leva rimligt bra de senaste 100 åren, efter det att först konstgödsel och senare växtskyddsmedel gjort att jordbruket kunnat leverera tillräckligt mycket mat till en växande befolkning.
Djurhållningen är också betydligt bättre idag än för 100 år sen.
Och skogen växer bättre än för 100 år sen, trots att vi kan avverka dubbelt så mycket virke per arealenhet.
Så vad har blivit sämre på 100 år?
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentarer.
Ja vad har blivit sämre? Människors levnadsvillkor och standard är mycket bättre. Genom effektiviseringar som kommer ur en ständigt ökad kunskap så får vi mer och mer ur mindre och mindre yta, i alla fall om vi pratar jordbruk.
Detta borde betyda att man kunde öka arealen som lämnas till att förvildas genom att återställa ekologiska processer som ökar den biologiska mångfalden. (Jag gillar inte den sista termen då den börjar bli alltför söndertjatad och luddig, men jag låter den vara.)
Skogsbruket blir allt effektivare, men det kräver inte mindre areal. Det gör att skogarna utarmas. Här är dessutom väldigt mycket kortsynt, som du Växtmys påpekar. Vi ser hur skogsbruket i Tyskland ställer om. Vi ser hur torra år stressar granskogar vars grunda rotsystem gör det känsligare för torka än tall. Lövskog i söder hade kunnat skydda skogen mot bränder och öka skogsbrukets variation.
Jakten engagerar folk mindre och mindre. Så tyvärr verkar mycket av viltkunskapen gå förlorad. Dessutom märker jag i jakttidningar att etiken blir sämre. Det handlar om att jaga vilt med bil, att beställa snabba jaktsafaris i Stockholms skärgård och allt mer av jaktmarker släpps till utländska jägare. Förvisso är det sista bra då marker sköts för att öka viltet. Det negativa är att viltet ger sig på grannens skog och ökar betesskador.
Så det finns både förbättringar, framförallt för människan, liksom försämringar vilka effekter vi dock anar genom minskad mångfald. (Nu var det där slagordet där igen, men det får gå i brist på bättre och mer nyanserade begrepp.)
GillaGilla
(det är bökigt att man måste komma ihåg att logga in när man svarar…)
Skogsbruket i de boreala skogarna är förmodligen den mest långsiktiga verksamheten människan sysslar med. I vilken annan verksamhet lägger man tid och pengar på något som kommer till praktisk nytta först om ett sekel?
Sen låter det lite som om ni får er världsbild från media och inte från verkligheten. Att jaktpress skriver om bristande etik beror på att det engagerar därför att jaktetiken är bättre idag än för bara 49 år sen när jag började jaga. Att granbarkborrar under några år dödade stor volym granskog beror dels på gynnsamt väder (för barkborrar) och dels på att skogen innehåller större volym idag än vid tidigare massutbrott. För det har såklart varit massutbrott tidigare, och kommer bli även i framtiden. Har ni inte läst, eller kanske glömt, Nils Holgersson?
Jo, skogsbruket producerar mer virke per hektar idag än för 100 år sen, och den stora ökningen kom efter kriget, tack vare att man då gradvis började markbereda, plantera och röja den uppväxande skogen. Och nej, Tyskland ställer inte generellt om skogsbruket. Det är en myt som sprids av svensk miljörörelse. Och trots att skogsbruket fördubblat produktionen av virke så hittas nästan dagligen nya bestånd där det finns arter som en del vill skydda. Om skogsbruket verkligen hotade mängder av arter så borde de redan försvunnit, med tanke på hur länge man brukat skogen i Sverige, med kalhuggning(!).
Så det mesta har blivit bättre, folk lever längre och är friskare, och tar för givet att man ska kunna köpa billig skinka till jul, fläskfilé för 99 kr/kg, billiga ägg till sillen och klagar på att mjölken är för dyr. Sen kritiserar man djurhållningen på svenska bondgårdar och kräver att lakterande mjölkkor absolut måste gå ut och beta varje dag på sommaren, oavsett väder och ohyra (för så gjorde man förr i tiden) istället för att gå kvar inne i det stora lösdriftsstallet och bli mjölkade när de själva vill.
Det som blivit tydligt sämre är den allmänna förståelsen av och kunskapen om hur jordbruk, djurhållning och skogsbruk fungerar, på riktigt. Hur ofta har ni själva besökt en bondgård så ni vet hur det dagliga arbetet fungerar, vilka maskiner man använder, växtföljder, odlingssystem, varit in i djurstallar, osv? Eller på allvar satt er in i en skogsbruksplan och tittat på hur ett större skogsinnehav förändrats under exv de senaste 50 åren?
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Nyheterna om den tyska skogen har jag fått från ATL. Mig veterligen tillhör de inte miljörörelsen utan är LRF:s tidning.
Men för säkerhets skull gick jag in på Bundesministerium für Ernährung und Lantwirtschaft och tittade på deras vision till 2050. De har satt upp 10 punkter hur de har tänkte sig att utvecklingen ska vara. Det intressanta är att den översta punkten är Klimaschutz und Anpassung an den Klimawandel: klimatskydd och anpassning till klimatförändringarna. Först på tredje plats kommer träproduktion och träanvändning.
”Als Strategie für den Natur- und Wirtschaftsraum Wald greift die Waldstrategie 2050 die komplexen Zusammenhänge und unterschiedlichen Anspruchsebenen auf. Die Waldstrategie 2050 beschreibt in zehn Handlungsfeldern was zu tun ist, um das „Leitbild Wald 2050“ zu erreichen.
Klimaschutz und Anpassung an den Klimawandel
Biodiversität und Waldnaturschutz
Holzerzeugung und -verwendung”
https://www.bmel.de/DE/themen/wald/waldstrategie.html
Sedan är det intressant att du återigen pekar på hur skogsbruket har förändrats till det bättre. Trots att det finns mycket som talar för att den blir allt artfattigare, vilket ju beror på förmågan att kontrollera processen allt mer, samt att den inte tillåts utvecklas i flera hundra år. Så skogarna innehåller inte bara mer virke utan också ensidiga skogar vilket skapar större risk när till exempel granbarkborren sätter i gång.
Din argumentationsteknik att smalna av ditt perspektiv till en minimal punkt (produktion) snarare än att se utifrån olika perspektiv, som ekologisk (vilket inbegriper en mängd olika biologiska processer), blir till en slags Occams rakkniv, hellre än att se det som mer sammansatt. Jag försöker att se det i flera olika perspektiv.
Ett enkelt exempel är om vi tar korna så är det lösdriften som bidrar till att arvet från uroxar och andras djurs betande, vilket skapade samevolutionen med växterna, fortfarande upprätthålls. De gör landskapet öppnare, vilket bidrar till att en mängd organismer kan överleva. Det är ett trivsammare landskap att vistas i snarare än att stängas ute av täta granbestånd.
Vad du vill säga med det sista vet jag inte riktigt. Förutom att du har helt rätt i att jag i alla fall varken är agronom eller jägmästare. Men det visste du ju redan.
GillaGilla
Om vi börjar med den tyska Waldstrategie 2050 så innehåller den en mängd svepande formuleringar om ökad kolinlagring och att allt ska bli bättre, men inga konkreta skrivningar om hur skogsbruk/skogsskötsel ska ändras, därför att det beslutas självständigt av varje förbundsland. Och tittar man på vad de med större skogsinnehav planerar så är det marginella förändringar, i första hand bara modifiering av trädslagsval.
Vilka data talar för att svensk skog blivit artfattigare de senaste 50-70 åren? Vilka arter har försvunnit och vilka har tillkommit?
Jag smalnade av till virkesproduktion därför att det är därför vi har skogsbruk: för att förse världen med träråvara, på samma sätt som jordbruk förser oss med ätliga växter. En åker har betydligt färre arter än en grässtäpp, och det är helt medvetet. Det är som när man odlar i en köksträdgård: vi försöker maximera produktionen av de växter vi vill ha och minimera inslaget av andra växter. Skogen och skogsbruket skiljer sig inte från det synsättet. Vi manipulerar skogen för att gynna produktion av det vill ha, och missgynnar därmed annat. Det är en självklarhet.
När det gäller lakterande mjölkkor så skulle landskapet vara lika öppet även om just mjölkkorna enbart befann sig inne i lösdriftsstallar under de 9-10 månader som de mjölkas, eftersom det gräs de behöver äta måste odlas på åkrar. Här uppe är det en månads beteskrav, resten av året är de ändå inomhus och äter gräs, så vallodling är en central del även när korna är inomhus 11 månader om året. Alla andra nöt har man normalt på bete så mycket som möjligt eftersom det är billigare.
Men det som driver utvecklingen är inte producenterna, alltså lantbruk/skogsbruk, utan konsumenterna, dvs du och jag. Varje gång du väljer en billigare vara när du handlar mat så driver du lantbruket mot att effektivisera sina system. Det är likadant med allt annat vi konsumerar. Enda sättet att motverka är att göra tvärtom, exv köpa en dyrare vara som är närproducerad. Här hemma köper vi exv inte billigt griskött från någon av de stora producenterna, utan lokalt producerat från en mindre gård 2-3 mil norr om oss. Det kostar normalt 2-3 ggr mer per kg, men det gör att de kan fortsätta sin verksamhet.
Att lyfta blicken och se fler perspektiv innebär också att skärskåda sin egen vardag.
Vad ville jag säga med det sista? Jo, att det finns en skillnad mellan inläst, teoretisk kunskap och praktiskt tillämpad upplevd kunskap. Du kan läsa hur många böcker som helst om hästar och ridning, men för att verkligen förstå vad det innebär att ha en häst och regelbundet rida så måste du prova på det, rent praktiskt. Mocka, sköta om, mata, pyssla, rida, medicinera, osv, flera timmar varje dag. Det är samma sak med annan djurhållning, med skogsbruk och med nästan allt annat vi människor sysslar med. En del verksamheter påminner mer om det vi har erfarenhet av, medan annat skiljer sig diametralt från allt vi är vana vid. Det gäller att komma ihåg det när man har synpunkter på det som andra sysslar med som livsuppgift och/eller yrkesliv.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Jag vill vrida diskussionen till det som jag uppfattar som din huvudkritik, att folk yttrar sin åsikt utan att ha full vetskap.
Som du vet är jag gymnasielärare och det roligaste som finns är att diskutera med andra om hur skolan är eftersom alla vet hur den är. Alla har ju gått 12 år i skolan. Så alla uppfattar sig som väldigt kunniga. Ibland låter det som om de undrar varför man ska gå så lång tid på universitetet. Handlar det inte mest om att kunna en del om ämnet och att kunna ta folk?
Som lärare på både gymnasiet och även högstadiet i år, vet jag att det är extremt komplext och det som jag som elev upplevde var bara ytan. Ett annat exempel är föräldrar som klagar på att vi inte gör tillräckligt för just deras barn, trots att det är 30 andra ungdomar i klassrummet.
Komplexiteten har jag lärt mig dels genom min utbildning och dels genom egna erfarenheter, ja främst ifrån är just de egna erfarenheterna. Därför kan det också bli väldigt frustrerande när folk ställer frågor om skolan, men endast orkar höra ett par meningar innan de vill bryta in och förklara läget.
Det är också frustrerande när debatten blir väldigt ytligt. Vissa talar om hårdare tag, mer förståelse eller lågaggressivt bemötande. Det är antingen eller som gäller. För oss lärare är det vår vardag att bli skärskådade och kritiserade och det är viktigt eftersom vi påverkar väldigt många individer, samt kan avgöra om de kommer in på högre utbildningar eller inte.
Med det sagt så lyssnar jag med jämnmod på dem som kommer med än den ena och än den andra åsikten. Vissa saker är dessutom ganska träffsäkra.
Aristoteles, en av mina favoriter, talade om hantverkskunnande och teoretiskt kunnande och att båda behövdes för att kunna tänka rationellt. Den kunskapen kommer vi endast att nå inom vårt egna område, i de andra är vi förhoppningsvis pålästa amatörer.
Varje inlägg som jag skriver är ett försök att begripa, det som är genren essäns grundbetydelse. Då det är ett försök att begripa, uppskattar jag också att det skärskådas, för det är på det sättet som jag och även andra som läser bloggen kan lära sig. Essäns form är just till för att, som du skriver, ”lyfta blicken och se fler perspektiv”.
Att skärskåda sin egen vardag handlar väldigt mycket om tolerans för sitt egna hyckleri och där kan vi gå till kristendomen där vi ständigt erkänner att vi är syndare, med förhoppningen om att vi sakta bättrar oss. Med tanken på hur världen ser ut idag, så tycker jag att vi blir lite bättre dag för dag.
GillaGilla
Jag försöker, efter bästa förmåga, att utgå ifrån att de som är experter på ett ämne eller har stor praktisk erfarenhet (eller båda delar) kan betydligt mer än vad jag kan och att de beslut de fattar bygger på den samlade kunskapen de har.
Däremot förbehåller jag mig rätten att få ha synpunkter på beslut där resultatet inverkar på min vardag. Men även då försöker jag läsa på för att förstå vad besluten bygger på. Ofta är det ju avvägningar mellan olika tänkbara alternativ där man till slut bestämmer sig för något.
Och visst blir världen bättre. Även i skogen. 😉
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Där håller jag med dig och det är en föredömlig inställning.
En sak som slår mig är att man delvis väljer expert efter sin personliga grundinställning. Min erfarenhet är också att hur öppen jag försöker vara för vissa perspektiv så är det ytterst svårt att låta sig övertygas av de som är konträrt emot min ståndpunkt, dock ser jag dem som en nödvändig spegel för att kunna argumentera mer insatt och undvika att fastna i klichéer och slagord.
Och där har du hjälpt mig. 😁
GillaGilla