Detta satans trakthyggesbruk! Eller?

Jag stannar till vid sidan av kalhygget halvvägs upp på fjället öster om Brandbu i Norge. Det är snö och kallt. Då hör jag porlandet. Knarret från våra skor och tankar snarare än iakttagande har dövat mig för bruset från ån som rinner igenom den nedhuggna delen av skogen. Stubbar sticker upp ur snön. Jag funderar på varför jag så sällan ser dem när jag är ute och går i skogen.

Vi går vidare. Något stör mig och då slår det mig att de inte har lämnat något kantlinje. Träden är nedhuggna till randen. Taniga björkar sticker upp. Det är inget stort kalhygge. Mig stör det inte, men bristen på kantlinje reagerar jag på. Marken kommer att erodera. Samtidigt så borde väl stubbarnas rötter hålla kvar jorden?

Snart kommer vi in i ett stycke av skogen och då kommer ännu ett kalhygge. Spår efter löpare och andra som har rört sig här. Min följeslagare ser spår från en hare. Maggie nosar efter kantareller i skogsbranden. Hon hittar både stelfrusna trattkantareller och gula under promenaden.

Vi följer skogsvägen upp längs fjället. Jag ser gula toppar på en gran, men endast på en. Är det någon slags svamp som skvattramrost*?

Längs vägen iakttar jag granarna. De är högst tio meter höga. De är alla samma höjd och omfång. Raka stammar vars nedre döda grenar täcks av lavar. Det är framförallt slånlav och skägglav. Betyder det något?

Överallt växer det blåbärsris. När jag sitter i stugan tycks det mig som om jag såg grå tagellav, men de ska ju inte trivas i ”modernt skogsbruk” (Bäck, 2018). Om modernt skogsbruk och trakthyggesbruk se Jägarna, älgen och vargen, del 2.

Enligt Kristina Bäck ska varken tagellaven eller skägglaven ”gynnas inte av det moderna skogsbruket eftersom det tar många år innan den etableras” (Bäck, 2018). Men det som jag ser är modernt skogsbruk, trakthyggesbruk med samlade jämnåriga bestånd. Däremot, skriver hon, trivs de på fuktiga och vindstilla områden. Jag får för mig att de växer relativt skyddade på fjällsidan.

Medan Maggie nosar vidare stannar jag en bit bort från skogsvägen. Väggmossan täcker de gamla stubbarna. Först får jag för mig att de har markberett här, men jag är tveksam. Jag minns vad Stig Hagner skrev om ”anständighet” (2005). Se inlägget Var går anständighetsgränsen? Förstår du att du är en komplett människa?.

Och i en annan vinkel:

Längre upp finns det stormfällda träd. Där är det sumpigare. Det är mest gran här, även om både tall och björk finns. Älgen verkar trivas. Det finns spår överallt och den har betat på björken (?).

Det är så lite jag förstår och detta är något som jag särskilt under den här vistelsen i jaktstugan har begrundat, då jag har läst Henk W. de Regts bok Understanding scientific understanding (2017). För vad är det egentligen att förstå något? Det är något som jag återkommande berört här på bloggen, men nu när jag står här i skogen så tänker jag på att trots att jag läser på, studerar, samtalar så förstår jag inte. Jag vet en del, men förståelse är något annat.

Frågan är vad det är som jag vill förstå? I det här sammanhanget är det kritiken av trakthyggesbruket. Är kritiken alltid berättigad?

Några dagar senare läser jag skogsekologen Ola Engelmarks ord i Skogen på andra sidan hyggena: Om orden, hugsvalan och den gäckande hållbarheten (2020). Han skriver att ”trakthyggen praktiseras alltför schablonartat och utan större analys i skogar där hyggen inte borde tillämpas” (2020:16).

För att kunna göra en analys behöver vi begripa det vi ser och det kommer ur erfarenheter som har formats genom utbildning, utforskande och teorier som tycks göra det vi ser förståeligt. Men, och det här är viktigt, förståelsen utvecklas kollektivt. Det är i kollektivet den utvecklas, men också motverkar subjektiviteten hos den enskilde.

Det menar i alla fall de Regt:

[T]he contextual nature of intelligibility does not imply subjectivity. Intelligibility is based on skills, which are acquired through education and are relative to scientific communities rather than to individuals. (de Regt, 2017:266).

Dock är det inte så enkelt att vi kan lämna det till experterna, för även deras perspektiv skiljer sig åt, beroende på att de tillhör olika skrån.

Skogen kan man se den utifrån jägmästarens blick där den ska ge valuta eller så har vi ekologen som ser till mångfalden och att den är en biotop för de olika organismerna. Vems blick är viktigare? Det är en värdering. Poängen är att de båda ingår i gemenskaper där de har utvecklat olika förmågor vilket leder dem till att se till olika delar. Här menar jag inte att de ser helt olika delar utan att blickens syfte leder dem till att koncentrera sig på skilda saker.

Enligt Regt är förståelsen vetenskapens mål. För att kunna förstå så behöver man begripa vad det är man ser. För honom är det att man har en teori och har förmågan att använda det på det man begrundar

Han menar att en begriplig teori förklarar ett fenomen utifrån dess empiriska egenskaper och inneboende överensstämmelse. Förmågan att förstå visar sig i tre steg: begriplighet, klargörande förståelse och förutsägbarhet.

Med empiriska egenskaper menar han att teorin kan föras över på fenomenet som vi upplever och inneboende överensstämmelse menas att teorin måste vara logisk och inte innehålla självmotsägelser.

Nu skriver han om det vetenskapliga arbetet och jag är ju bara en vandrare som funderar över det jag upplever.

Vad jag här avslutningsvis vill uttrycka är denna ständiga undran som följer mig. För i det jag läser så påstås det en massa som jag inte kan bedöma. Å ena sidan kan jag nöja mig med att jag njuter av att gå i denna brukade skog, där en skogsväg förenklar mina steg. Å andra sidan förundras jag över hur bergsäkert som så många uttrycker sig. Vad är det som de ser som jag inte förmår?

Och här vill jag avsluta med den skillnad som Regt tar upp i verket Understanding scientific understanding (2017). För det finns en skillnad i förståelse. I det vetenskapliga tänkandet handlar det inte bara om hur jag ska formulerar mina tankar utan de jämförs med andras.

Förståelsen är på många sätt gemensam och följer ur den teoretiska och empiriska arbete som har utförts inom det vetenskapliga fält som man verkar. Men och det här är det intressanta en del av förståelsen kommer ur åskådligheten, alltså kan vi göra det begripligt genom att göra det visuellt?

Han utgår från fysiken och hur den förändrades från en väldigt mekanisk förståelse till svårigheterna som uppstod i och med kvantfysiken. Med skogen är det annorlunda. Den kan vi alla ständigt visualisera. Och det är där det bedrägliga uppstår. För vad förstår vi egentligen? Vilken kunskap har jag? Utifrån vilka värden och värderingar skapar jag min förståelse?

Vi återvänder till jaktstugan. Det är dags för en kopp kaffe och lite choklad vid kaminen.

*I första versionen skrev jag om törskate, men som Lars skriver i sin kommentar så drabbar den främst tall. Så jag formulerade om det till att det kanske är skvattramrost, en slags rostsvamp för att behålla den frågande blicken. Då jag skrev inlägget var jag övertygad om att jag hade rätt. Så kan det vara.

Referenser:

Bäck, Kristina (2018). Natursidans guide till lavar – luftens kvalitets­mätare. Natursidan. Publicerat 181112 [241231]

Engelmark, Ola (2020). Skogen på andra sidan hyggena: om orden, hugsvalan och den gäckande hållbarheten. Stockholm: Carlsson

Regt, Henk W. de (2017). Understanding scientific understanding. New York, NY: Oxford University Press