Fru talman! Vi ska debattera skogar, hav, sjöar, vargar, skarvar, älgar och kanske lite annat – granbarkborrar, till exempel. Det handlar om miljö och jordbruksutskottets betänkande MJU24 Naturvård och biologisk mångfald.
Så inleder Isak From (S) debatten om förslaget till ”Naturvård och biologisk mångfald” från 12 maj 2022. Själv lagar jag lasagne medan jag lyssnar.
Förslaget handlar om att ”Riksdagen vill se förändringar i det svenska artskyddet”. Det handlar om att naturvården inte ska försvåra skogsbruket, att markägare ska kunna få ersättning och även en hel del om vargen.
Ja, i slutändan handlade det framför allt om hur stor vargpopulation skulle få finnas i Sverige.
Det är första gången jag har lyssnat på en sådan här debatt. Det var formellt och de olika politikerna blev tillsagda om de inte följde reglerna, som till exempel när miljöpartisten Maria Gardfjell tilltalade kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson direkt istället för att göra det genom ”fru talman”. Något som jag lade märke till var att framför allt de borgerliga politikerna utgick från folkets känsla och åsikt, medan framför allt Gardfjell påtalade de vetenskapliga rönen.
Den största behållningen fick jag av just hennes och Ottossons debatt där de diskuterade antalet vargar i Sverige. Detta för att de utan att nämna det begrundade antalet utifrån dels lokal population och dels metapopulation. Alltså ska man enbart utgå från populationen i Sverige, ska vargarna i Norge också räknas med eller även de vargar i Finland och Ryssland. Se inlägg Vargen och vad är en metapopulation?
För att åskådliggöra vad den delen av debatten handlar om hjälper nedan översikt från artikeln ”Metapopulation effective size and conservation genetic goals for the Fennoscandian wolf (Canis lupus) population” (Laikre et al., 2016). Det är en bild över den fennoskandiska vargpopulationen.
Vad Gardfjell inriktar sig på är de vargar som har etablerat sig i framför allt Svealand på bilden, medan vad Ottosson pekar på är att om vi istället ser till metapopulationen så är den väldigt mycket större. Det är också från de nordöstliga trakterna i Skandinavien som de inkommande vargarna kommer.
Att tillägga är också att den svenska populationen är beroende av dessa inflyttande vargar för att den genetiska mångfalden i den svenska populationen ska skapas. Jag skriver ”skapas” för den svenska vargen är väldigt inavlad, något som Gardfjell pekade på. Se till exempel Jägarnas riksförbunds vetenskapliga granskning är inte seriös. I det inlägget visar jag nedan diagram från ”Additional population viability analysis of the Scandinavian wolf population” (Bruford, 2015).
Där ser vi hur inavelskoefficienten, alltså hur stor inaveln blir i den svenska populationen blir över tid beroende av hur många och ofta som en varg tar sig igenom renbeteslandet och förökar sig.
Lägg märke till att det är ett livskraftigt bestånd på 700 individer, medan i debatten diskuterar de mellan 100 och 270.
Så till exempel säger moderaten John Widegren att forskning stödjer 100 vargar skulle vara tillräckligt för att vargstammen ”skulle klara sig ändå”.
Det är faktiskt så, fru talman, att det finns forskning som säger att 100 vargar skulle vara tillräckligt på den skandinaviska halvön även om det kom en katastrof med jämna mellanrum. Vargstammen skulle ändå klara sig. Och klarar vi fortsatt att ha även invandrande individer, precis som vi har haft den här tiden, kommer även genetiken att fungera. Det är till och med så att vi får ett snabbare genomslag i genetiken om vargstammen är mindre. (Anf. 110 John Widegren (M))
Även Ottosson och andra upprepar denna siffra.
Isak From (S) sade redan i sitt inledande anförande att han inte önskar sig något ”siffertrixande”, men det är där de hamnar.
Då var det uppmuntrande att höra liberalen Jakob Olofsgård påpeka att man ska se det utifrån ”vargstammens verkliga situation”.
Detta ska göras vetenskapligt utifrån vargstammens verkliga situation. Annars är risken stor att vargstammen på icke vetenskaplig grund drivs ned på nivåer som är alldeles för låga. (Anf. 118 Jakob Olofsgård (L)).
För mig personligen var hans anförande det bästa.
För att återgå till de olika ingångarna i debatten så byggde de borgerliga politikerna framför allt på hur medborgarna från deras valområden upplevde situationen med allt ifrån att fridlysta störde skogsbruket till antalet vargar.
De använde sig även forskning, men underförstått tycktes de tala om den ”sociala bärförmågan” snarare än om den biologiska.
Begreppet fick jag från artikeln ”Allt fler rovdjur dödas” (Johansson, 2025) där SLU:forskaren Jonas Kindberg menar att miniminivåer inte styrs av biologiska faktorer utan av politiska.
Jakten på rovdjuren styrs i hög grad av de så kallade viltförvaltningsdelegationerna på länsstyrelserna, som i sin tur ska ta hänsyn till vissa miniminivåer som bestämts på politisk nivå i Sverige.
– Man tyckte att 3 298 björnar var lite för många, och beslutade att stammen skulle minska. Det nuvarande målet ligger på knappt 2 300 björnar. Där någonstans ligger den sociala bärförmågan, det vill säga den nivå som människorna är beredda att acceptera enligt viltförvaltningsdelegationerna, säger Jonas Kindberg. (Johansson, 2025)
Så då avslutningsvis sitter vi där med en avslutad debatt. Förslaget fick sitt bifall och följande motion gick igenom.
Riksdagen anser också att referensvärdet för vargstammen – det vill säga hur många vargar som krävs för att vargstammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus – bör vara, mellan 170 och 270 vargar. Dock bör det hållas i det nedre spannet om 170 individer, bland annat med tanke på att vargpopulationen förtätats.
Så vad är skälet till att jag tittade på denna debatt två och ett halvt år efter den hölls? Ja, nu minns jag inte varför jag sökte upp den, men däremot minns jag var jag hittade att debatten hade hållits. Det var i Jaktjournalens artikel Ja till sänkt miniminivå för vargarna – så röstade politikerna i riksdagen (Moilanen, 2022). Det intressanta är att jag nu direkt känner igen ett namn som Moilanen lyfter fram. För är det inte kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson som citeras:
Värmländske kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson är strålande glad när Jaktjournalen når honom.
– Jag har jobbat för den här frågan i fyra år och det är fantastiskt gott att vi äntligen kommit hit, säger Ottosson. (Moilanen, 2022).
Debatten har väckt många tankar som jag vill fortsätta med i morgon. Det handlar inte främst om vargens antal utan om mångfald och framför allt om att vetenskapliga rön riskerar att förlora mot våra föreställningar.
Med det sagt så bör inte vetenskapen ses som viktigare än politiken, utan endast vägleda. Det är politiker som bör fatta besluten, medan vetenskapen ger underlagen. Det handlar om gränsdragningar, som jag visade med skillnaden i Ottossons och Kjellgrads argumentation; är det den lokala populationen eller metapopulationen. Det är genom gränsdragningar som politikerna beslutar och tar ansvar. Det är inte forskarnas roll.
Tycker jag att de fattade rätt beslut? Nej, men så är det inte sällan i ett demokratiskt land.
Referenser:
Bruford, Michael W. (2015). Additional population viability analysis of the Scandinavian wolf population. Naturvårdsverket. Stockholm
Johansson, Roland (2025). Allt fler stora rovdjur dödas. SVD. Publicerad 250104 [hämtad 250111].
Laikre, L., Olsson, F., Jansson, E. et al. (2016). Metapopulation effective size and conservation genetic goals for the Fennoscandian wolf (Canis lupus) population. Heredity 117, 279–289. https://doi.org/10.1038/hdy.2016.44
Moilanen, Mikael (2022). Ja till sänkt miniminivå för vargarna – så röstade politikerna i riksdagen. Publicerad 220518 [hämtad 250111]
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Din avslutning är klok…
”Det är politiker som bör fatta besluten, medan vetenskapen ger underlagen”
… men bör modifieras något. ”…medan vetenskapen utgör en del av underlagen”
Vetenskapen kan ge underlag, men man ska komma ihåg att de är olika tillförlitliga i olika situationer och att det ofta finns många studier och att de sällan ger exakt samma resultat. Då krävs att politikerna är ärliga nog att acceptera osäkerheten och i vilken riktning huvuddelen av studierna pekar, och sen väger samman det med andra hänsyn. För vetenskapen kan inte själv värdera vad som är viktigt/oviktigt utan det kan bara människor.
Problemet är att många politiker har så starka åsikter att de inte förmår göra detta. Jag har stött ihop med några av de politiker du nämner i olika sammanhang som rör skogsbruk, och min bedömning av deras ”ärlighet” stämmer inte med din. Du lyfter exv fram Gardfjell som någon som lyfter fram vetenskap, men min erfarenhet är att hon bara gör det när den stödjer det hon redan bestämt sig för. När huvuddelen av vetenskapen säger något annat så viftar hon bort detta.
Kruxet är väl att det aldrig finns något facit, bara bedömningar och värderingar. Då vore det ärligare att acceptera det.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Just osäkerhetsfaktorn tror jag är svårast att acceptera för många. Jag lyssnade på ”history of ignorence” med torypolitikern Rory Stewart under lovet. Jag rekommenderar det verkligen. Det finns som podd: https://www.bbc.co.uk/programmes/m0021cb.
I fjärde avsnittet talar han om politiker och det är just ifrån det avsnittet som jag fick inspirationen till min avslutning. Dock i femte avsnittet beskriver han konspirationsteoretiker och det intressanta med dem är att de är fanatiska faktasökare. Det som definierar en konspirationsteoretiker är att de anser sig ha mer kunskap än andra och dessutom sådan kunskap som förklarar alla de spörsmål och osäkerhet som vi tidigare hade. De vägrar helt enkelt att acceptera ”det aldrig finns något facit, bara bedömningar och värderingar”, för att citera det som du skriver.
Avslutningsvis tror inte jag att Gardfjell är den enda politiker som bortser från fakta som talar emot det som hon för fram. Till exempel Ottosson är också selektiv i sin önskan att föra fram en enhetlig och övertygande argumentation. Det är något som politiker delvis måste göra av ideologiska skäl, men också då de måste göra gränsdragningar; annars skulle de bara säga å ena sidan och å andra sidan. Dessutom kan inte politiker veta allt, oberoende hur många experter de har tillgång till, menar Rory Stewart. Det viktiga tror jag därför är att vara ärlig med det och det upplever jag tyvärr ytterst sällan från politiker, oberoende om deras politiska hemvist.
Avslutningsvis uppskattade jag mycket SD:politikern Mats Nordberg, men så var han också jägmästare i grunden. Han kan sin biologi. Sedan håller jag inte med honom, men det är en helt annan sak.
GillaGilla
Jag glädjer mig personligen att ni båda omnämner Maria Gardfjell. Inte bara miljöpartist utan även kvinna, så det sätter historiskt högre krav när man skall debattera i riksdagen. Jag vet inte och har inte tagit reda på vilka examina hon har inom området som avhandlades i debatten. Mitt minne av Maria är dock mer personligt. Att hon var en av de mest entusiastiska och nyfikna deltagarna vid många kurser som arrangerades av Fältbiologerna Norrland på 70-talet är dock tydligt för mig. Kunskap som omvandlades i engagemang för de som inte själva kan föra sin talan i riksdagen. Så jag har ett mycket större förtroende för henne i dessa frågor än många andra riksdagsmän/kvinnor.
Sedan att välja vilka forskningsrön som passar in i narrativet är väl det som partipolitik utgår ifrån idag. Känner inte många politiker som är utbildade specialister inom sina områden, utan de matas med fakta från egna ”specialister” som tillhandahåller det som efterfrågas, i sämsta fall lobbyister som försöker påverka utifrån egenintressen. Speciellt med en regering som konsekvent inte tar till sig allvaret i den eniga klimatforskningen utan agerar tvärtom, inte bara mot Sveriges klimatlag utan motarbetar också EU-frågor som inte gynnar Sverige eller regeringens väljarbas. Här är nog forskningens osäkerhet inte problemet. Snarare de som skall utvärdera den och fatta besluten. Sen är nog forskare också människor som kan göra egna värderingar.
Fattade man rätt beslut om vargstammen? Nej, blir mitt svar också.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Jag nämnde inte det i inlägget men det är hon och sverigedemokraten som har mest auktoritet i frågan utifrån kunskap och utbildning, han som jägmästare och hon som biolog och geovetare. De andra hade mindre auktoritet i frågan.
Ottosson är grundskolelärare. Isak From är fabriksarbetare. John Widegren är lantbrukare. Peter Helander är officer. Jakob Olofsgård är teolog och pastor. Daniel Bäckström har ingen högre utbildning alls, enligt riksdagen, och han gjorde också den tunnaste argumentationen.
En vän som arbetar nära tjänstemän på riksdagen menar att den låga utbildningen hos många inte är så problematisk då de har tjänstemän som ger dem faktaunderlag. Själv är jag skeptisk, då jag av egen erfarenhet vet hur svårt det kan vara att ta till sig viss fakta och information. Framförallt, och det kommer jag in på i morgon, att avgöra hur rimligt eller plausibelt något är. Om kunskapen är för låg är det inte möjligt att avgöra kunskapens innehåll. Då jag själv är en glad amatör i ekologi vill jag inte helt kasta bort den eget inhämtade kunskapen, dock vet jag att det finns luckor, som är svåra att täppa till. Det är lättare att vara ödmjuk inför det på en blogg än när man står i talarstolen.
GillaGilla
Min bedömning av hur politiker förhåller sig till vetenskapen grundar sig på hur de reagerar när de ställer en fråga och får ett konkret svar grundat i ”vetenskapens nuvarande ståndpunkt”. För mig är den rimliga reaktionen ”om det är så, vad händer då om vi skulle besluta såhär?”, inte att bara avfärda och helt bortse från det som inte stämmer med hur man vill att det ska vara.
Att väga samman olika delar på olika sätt beroende på vad man värderar som viktigt/oviktigt är en sak. Att bortse från kunskap som inte stämmer med hur man vill att det ska vara påminner mer om konspirationsteoretikers syn på världen.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Intressant nog stötte jag på en artikel i science där svensk forskare varnar för hur många vargar som skjuts. Den skrevs 2022.
Jag citerar från Stockholm Universitets hemsida:
”Varför skriver ni brevet i Science?
– Alla vi medförfattare är djupt oroade över de uttryckta önskemålen om att halvera vargstammens storlek. Vargbeståndet är, och har länge varit, i en mycket svår genetisk situation. Stammen är genetiskt isolerad och starkt inavlad. Den nuvarande stammen är grundad av endast tre individer på 1980-talet och har varit genetiskt isolerad i decennier. Endast ytterligare tre individer har på senare år lyckats reproducera sig och sprida gener som fortfarande finns kvar i beståndet. Den genetiska basen är alltså mycket snäv och inavelsnivån i genomsnitt lika höga som den man får när helsyskon parar sig (inavelsgrad på ungefär 0.25).”
”Vad hoppas ni kunna uppnå med brevet?
– Vi hoppas sprida information om att den svenska vargstammen inte är i en sådan bevarandesituation att jakt och reduktion av stammen är rimlig. Tvärt om väntas sådana åtgärder rejält försämra bevarandeläget. Få vilda djurbestånd i världen är så välstuderade som de svenska vargarna och resultaten pekar åt samma håll – beståndet är i en svår genetisk situation där även negativa effekter av den kraftiga inaveln kunnat konstateras. Nyligen bekräftade studier där hela arvsmassan undersökts utarmning av genetisk variation.”
”Vilket är ert viktigaste budskap till politiker om vad som behöver göras?
– För att det genetiska läget ska förbättras behöver populationen öka i storlek. Dessutom behöver det genetiska utbytet mellan den svenska stammen och bestånd i Finland ökas rejält. Detta har forskare länge framhållit men ännu har en sådan situation inte uppnåtts i praktiken.
– I dag används en riktlinje om en varg per generation som invandrar till den svenska populationen räcker för att ge genetiskt tillskott. Detta är inte korrekt. Väsentligt fler invandrare behövs. Dessutom är det viktigt att utbytet går åt båda håll så att svenska vargar även vandrar till Finland. Förvaltningsmålet bör vara att skapa en väl sammanhängande population av varg över den skandinaviska halvön och Finland som tillsammans är väsentligt större än dagens bestånd i dessa områden. För en god bevarandesituation med möjlighet till långsiktig överlevnad behöver värdet på den genetiskt effektiva storleken hos den sammanhängande populationen uppgå till minst 500 vilket innebär minst 2 000 individer.”
https://www.su.se/nyheter/forskare-varnar-i-science-f%C3%B6r-att-minska-svenska-vargstammen-1.620442
Och länken till Science: https://www.science.org/doi/10.1126/science.add5299
Så det behövs fler vargar för en god bevarandestatus något som politikerna håller med om och ändå lyssnar de inte på forskarna. Jag citerar hur de påstår att det räcker med 100 vargar, vilket är helt fel då den svenska vargpopulationen är så kraftigt inavlad. Det är selektivt informationsinhämtande om något.
GillaGilla
Nej, det är inte selektivt informationsinhämtande från politikernas sida utan en sammanvägning av mer underlag än bara vad en liten grupp forskare tycker. För om du läser deras brev noga så framgår det tydligt att det inte är bred presentation av fakta utan en tydlig åsiktsyttring baserad på ett litet urval studier.
Skribenterna förutsätter storskalig invandring av genetiskt obesläktade vargar, vilket är ett omöjligt projekt ur politisk synvinkel. De hävdar också att den nuvarande populationen har svårt att föröka sig, vilket inte stämmer med vad som observerats. Vargstammen har vuxit ganska snabbt. Och det finns andra genetiker som säger att miniminivån är ca 100 individer och att inaveln inte tycks vara något större problem.
Och för politikerna finns det mer att ta hänsyn till, exempelvis hur boende på landsbygden och fårbönder upplever fler vargar.
GillaGillad av 1 person
Ja, hur upplever landsbygden hotet från vargar?
https://www.natursidan.se/nyheter/landsbygdsbor-visar-starkt-stod-for-rovdjur/
Men här tycks politikerna ha lyssnat på andra. Kanske de som också upplever kalhyggen som ett vackert inslag med öppna ytor för jakt.
GillaGillad av 1 person
Eller så har politikerna kollat metodiken och insett att om en organisation som arbetar för att öka stammarna av rovdjur i Europa lägger ut en enkät online där den som vill kan svara (förutsatt att man själv uppger att man bor på landsbygden), så riskerar svarsfrekvensen bli högre bland de som vill ha fler rovdjur än tvärtom.
Nätbaserade enkäter där man vem som helst erbjuds delta är alltid opålitliga.
GillaGillad av 1 person
Du kanske har någon länk till motsvarande undersökning, med korrekt metodik, som säger motsatsen.
GillaGillad av 1 person
Det är knappast en fråga som bör avgöras genom nåt slags allmänt omröstningsförfarande, eftersom de som påverkas praktiskt i vardagen är en liten minoritet av befolkningen.
GillaGillad av 1 person
Ja, så är det. De äldre attitydundersökningarna som finns visar entydigt på skillnaderna mellan storstad och landsbygd, om än inte så stora. Vinden har vänt de senaste åren med mer rovdjurskontakter (och diverse skrämselartiklar i lokalpress). Fler landsbygdsboende har antagit en försiktig attityd till den ökade stammen, men flertalet var ändå positiva till vargens närvaro. Dock uttryckte flertalet en skepsis mot hur förvaltningen sköts centralt. Vargen har blivit en symbol för vi-mot-dom, att ingen lyssnar och även rent politikerförakt. Motsvarande hörs inte när det gäller de övriga stora rovdjuren. Dessa strömningar snappade SD upp, tillsammans med annat som billigare bensin, och måste nu övertyga resten av regeringen för att få behålla makten. Så minoriteten lyckades i detta fall i en allmän omröstning, kallat riksdagsval. Vi får se vad som utlovas i nästa val.
GillaGillad av 1 person
Tack för intressanta kommentarer.
Några personliga tankar. För det första var det kul att jag hade kommenterat den undersökningen i ett inlägg: https://gustafredemo.com/2024/01/21/det-ar-jobbigt-med-demokrati/. I ett annat frågar jag mig också om jägarna bestämmer för mycket: https://gustafredemo.com/2023/12/17/bestammer-jagarna-for-mycket/.
I båda visar jag också på hur beslutsfattningen delvis sker i Sverige och jag tycker att det är märkligt att jägarkåren har så mycket att säga till om det som har med vilt i Sverige. Här tycker jag till exempel att lokala turistföretag kunde få mer, då de kan vara beroende av att det finns björnar och vargar som de kan anordna utflykter att se. Detta skapar dessutom lokala arbetstillfällen som övernattningar och annat som är knutet till detta.
Nästa fråga är stor andel som verkligen tycker till och här har enkäter alltid metodproblem när det kommer till urvalet. I enkäten var det tusen personer per land och frågan är om det är tillräckligt för att få en bra bild. ”The survey was conducted by Savanta in November 2023 among a sample of 10,000 inhabitants of rural areas in the following Member States: Germany, France, Spain, Netherlands, Italy, Belgium, Poland, Denmark, Sweden, Romania (1000 per Member State).”
Det andra som jag funderar på är din kommentar tidigare Lars där du kritiserar brevet då det hänvisas till för lite forskning. Brevet måste ses i ett större sammanhang, som till exempel att tjuvjakt är stort i Sverige. Det finns en hög andel varg som lider av inavel, samtidigt som det skjuts urskiljningslöst när licensjakten sätts i gång. Skälet är att blidka en del av väljarkåren, alltså den sociala bärkraften.
Detta nämns redan i SOU 2013:60, där utredarna skriver: ”En mer liberal skyddsjakt skulle betyda mycket för den enskilde djurägaren och sannolikt också för den breda acceptansen för rovdjurspolitiken. Det skulle endast få begränsad påverkan på rovdjursstammarna.” (S. 14). Slutsatsen är alltså att skyddsjakten är en del av arbetet med att skapa acceptans för rovdjurspolitiken.
Det intressanta är att forskning visar att detta tyvärr inte hjälper. Tjuvjakten minskar inte utan det måste till en attitydförändring. En del av forskningen tar jag upp i följande inlägg https://gustafredemo.com/2024/04/28/licensjakt-hjalper-inte-mot-tjuvjakt/.
Min slutsats är att det behövs en attitydförändring. Det är föreställningar som redan är klara hos en del av den svenska befolkningen och för dem finns det varken rimliga eller plausibla argument för en större vargstam. För mig är det tydligt att politiker som Ottosson och andra har bestämt sig och dessutom ligger det inte i deras intresse att leda en attitydförändring.
För det finns ett problem som jag ser det. Å ena sidan ska demokratiskt valda politiker representera sin väljargrupp. Å andra sidan bör de också vägledas av vetenskapliga rön, vilket inte kan förväntas att väljarna har reda på. Detta är till exempel ett argument som flera av dem för när de säger att de inte tycker att enskilda markägare ska stå för inventeringen på deras marker; det ska staten göra. För att ge ett exempel så säger moderaten följande i debatten att han blir ”nedringda av förtvivlade skogsägare, och vi har fått mycket mejl. Man har fått höra den ena historien mer absurd än den andra. Jag har hört om fladdermöss, fåglar och andra arter och om begränsningar i brukandet”(Anf. 110 John Widegren (M)). Här bryr han sig mer om enskilda markägare än om nationella och internationella åtanganden som är baserade på vetenskapen som visar att arealer anpassade för vissa arter försvinner.
Att leda är svårt. Att enbart hänvisa till vetenskapliga rön duger inte. Då är det lätt att appellera till folks åsikter för då tycks man ju leda i alla fall. För politiker har många att ta hänsyn till. Och dessutom som du Hans skriver i kommentaren som kom medan jag skrev: ”Vargen har blivit en symbol för vi-mot-dom, att ingen lyssnar och även rent politikerförakt. Motsvarande hörs inte när det gäller de övriga stora rovdjuren.” Även detta är något som erkänns i flera utredningar plus forskningsartiklar.
Det stora problemet är att för få engagerar sig politiskt. För att fler röster ska kunna höras så måste helt enkelt fler personer dels delta i det offentliga samtalet, men också bli en del av det politiska maskineriet. För det är de som engagerar sig som faktiskt får komma in och delta i det egentliga beslutsfattandet.
GillaGilla