Vi stod på skogsvägen. Jag hörde tre spillkråkor kalla på varandra. Snett ovanför mig var en flock kungsfågel som snabbt rörde sig i grenverket. Skogen här var ett gallrat granbestånd. Jag var full av funderingar. Här var skogen så enformig och ändå upplevde jag dessa fåglars närvaro.
Efter gallringen hade man lämnat grenar på marken. Jag fortsatte fram en bit, för att sedan sätta mig ned på en kort stock och stoppa årets första pipa. Efter jag hade tänt den spred jag hundgodis till Maggie.

En bit bort stod ett annat granbeståndet tätt. På andra sidan skogsvägen var det gallrat. På vägen som löpte parallellt med den vi nu hade gått på stod tall och björk. Längs vallen till hagen stod gamla bokar. I en hög tall hade en mellan hackspett kallat. I bland bokarna vid Verkaån hade blåmesar jagat varandra.

Vi var på väg tillbaka efter att ha gått från Andrarum till Hallamölla. Vi hade parkerat vid Andrarum för att titta på alunskiffret, men jag ville göra det efter promenaden.
Det var ännu en utflykt för att upptäcka en del av Kambrium. Alunskiffer är lersediment som har packats samman i skikt. Lena Björk skriver i Vibrerande urtid att ”[e]n enda centimeter i höjdled motsvarar 2000 år av jordliv” (2003:19).

När vi hade kommit hit var vi trötta och jag kaffesugen. Liksom i Listarum hade jag svårt att bli entusiastisk (se För en naturpolitik som upphöjer kalvnos och fläcklungsört!). Jag tog ändå ännu ett kort på något som skulle kunna vara ett fossilspår, men jag var tveksam. Vi återvände till bilen. Maggie var rejält smutsig.

Vägen mellan Andrarum och Hallamölla har olika skogspartier. Ännu hade inte löven börjat komma, men fågellivet var i gång. Den sista biten innan Hallamölla hade stängts av då bokträdens rötter i de sandiga slänterna hade givit med sig. De låg över Verkaån och vi fick klätta över dem. En tunn stam var helt deformerad.

För första gången i mitt liv var vi ensamma vid Hallamölla. Annars brukar det vara fullt av folk där. Maggie gick ut på isen i kanten. Jag höll i kopplet så att hon inte skulle ramla i.

Låt oss återvända till platsen där jag satt och rökte pipa och såg mig omkring. På många sätt är det här en väldigt fin plats. Kanske inte just där jag satt, men området som helhet. Det är varierat. Ängar blandas med gamla bokar, tall med björk och längre bort från Verkaån är det granbestånd i olika åldrar.
Likväl var jag betänksam. Vad är biologisk mångfald? undrade jag. Hemma låg Emil Nilssons bok Rävbacken: hur arvet från Europas mammutstäpp väcktes till liv för blommor, fjärilar och bin (2024) nästan utläst. Den handlar om hur han, frun och några grannar ställer om en granbevuxen kulle till en äng. Med hjälp av motorsåg, lie och kor öppnar de upp kullen. I boken beskriver han hur blommor och örter börjar sprida sig. Flera av dem har legat som frön i backen väntandes på att de rätta förhållandena skulle uppstå igen.
Människor kan både göra ett landskap enformigt som i granbeståndet som jag satt i eller skapa mångfald omkring sig. Men varför är det viktigt med mångfald? Jag vill kunna motivera det för mig själv, så att det inte bara blir ett slagord där jag redan efter två meningar börjar stappla och söka efter ord.

Biologisk mångfald handlar inte bara om att det finns en mängd arter, utan också fördelningen av dem (red. Campbell, 2015). Det ska finnas olika arter, men också många av dem. Av vissa arter kommer det att finnas fler av, medan andra mindre.
Fördelningen av arter i ett ekosystem bör också vara förenade i olika trofiska nivåer, rovdjur och bytesdjur, växter och nedbrytare. Emellan dessa fyra nivåer färdas det energi. Växterna tar emot solljus vilket får dem att växa. Gräs och örter äts till exempel av rådjur som i sin tur äts av till exempel lodjur. Nedbrytare som svampar gör att till exempel träd multnar ned och blir till jord. (red. Campbell, 2015).

De olika trofiska nivåerna påverkar varandra. Det innebär att om en viss nivå fattas så kommer resten av systemet att påverkas. Ett enkelt exempel är att om det inte finns rovdjur kommer växtätarna att öka. I inlägget Sverige bör ha livskraftiga rovdjursstammar. Är det biologiskt bevisat? beskriver jag relationen mellan lodjur och rådjur.
I artikeln ”A cross-scale trophic cascade from large predatory fish to algae in coastal ecosystems” (Donadine et al., 2017) har vi nedan en figur som visar hur de olika nivåer påverkar varandra.

Så lodjuret kontrollerar rådjuret så att de inte betar för mycket vilket gör ett område inte överbetas. Ta bort lodjuret och rådjuret kan beta för mycket. På samma sätt om det finns för många lodjur kommer rådjuren att minska. Försvinner betestrycket kommer vissa örter att ta över vilket gör att andra missgynnas. Den biologiska mångfalden uppstår när det finns en mängd olika arter som påverkar varandra på olika sätt. Arterna kan placeras in i de olika nivåerna.
Att minnas i allt detta är att det är en process, så det är ingen balans som uppstår. I stället talar man om oscillationer, en slags pendelrörelse som rör sig i olika längd upp och ned. Så i nedan graf ser vi hur relationen mellan lodjur och rådjur har förändrats genom oscillationer samt de trender som viltekologerna Henrik Andrén och Olof Liber menar sig se över 100 år framåt, se Numerical response of predator to prey: Dynamic interactions and population cycles in Eurasian lynx and roe deer (2024).

Låt oss än en gång återvända till piprökaren på stocken. Betyder detta att jag ska förvänta mig att se fullt av lodjur och rådjur och en massa blommor omkring mig för att jag ska förstå vad biologisk mångfald är? Nej, utan vad jag försöker beskriva är en grundläggande förståelse för vad som bygger upp ett ekosystem där de olika nivåerna gör att energi kan röra sig dem emellan.
För att visa hur komplext det är använder jag en illustration från Donadi et al. (2017). I mitten ser vi de fyra trofiska nivåerna och sedan ytterligare påverkansfaktorer. Nu gäller detta i Östersjön och liknande kan även ses i andra biotoper.

Avslutningsvis kan se det i perspektivet att de olika organismerna som lever är beroende av att de kan fånga upp energi. Så om vi avslutar vid stocken ser vi hur de som har gallrat skogspartiet har lämnat kvar grenar vilka kommer att brytas ned av olika organismer. Genom nedbrytningen kommer energin i träet dem till del och fördelas i miljön. Ett träds nedbrytningen sker långsamt vilket gör att olika organismer som lavar och insekter kan ta del av energin under väldigt lång tid.
Det betyder att ju längre som nedbrytningen pågår så kommer allt fler organismer som lever av olika stadier av trädets nedbrytning att kunna leva. I en skog där många träd får stå kvar kommer allt fler insekter, mossar och lavar att kunna leva. Det är därför som det är viktigt att det finns gamla träd och många av dem. Men det jag såg var minimalt med död ved, det vill säga att tillgänglig energi är nära noll för egentlig allt är uttaget av ägarna.
Pipan var upprökt. Maggie var otålig. Det var dags att gå tillbaka till bilen och äntligen titta på alunskifferväggen och få uppleva Kambrium.
Referenser:
Andrén, Henrik; Liber, Olof. (2024). Numerical response of predator to prey: Dynamic interactions and population cycles in Eurasian lynx and roe deer. Ecological Monographs. Vol. 94:1. https://doi.org/10.1002/ecm.1594
Björk, Lena (2003). Vibrerande urtid: en upptäcktsresa genom Skånes årmiljoner. Malmö: Corona
Campbell, Neil A. (red.) (2015). Biology: a global approach.. 10. ed., Global ed. Harlow: Pearson
Donadi S, Austin Å.N., Bergström U, Eriksson BK, Hansen JP, Jacobson P, Sundblad G, van Regteren M, Eklöf JS. (2017). ”A cross-scale trophic cascade from large predatory fish to algae in coastal ecosystems”. Proc. R. Soc. B (http://dx.doi.org/10.1098/rspb.2017.0045 )
Nilsson, Emil (2024). Rävbacken: hur arvet från Europas mammutstäpp väcktes till liv för blommor, fjärilar och bin. Stockholm: Natur & kultur
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
En tanke på “Är tre spillkråkor som kallar på varandra biologisk mångfald?”