Där är en pilgrimsfalk, säger jag och pekar upp i luften över byggnanderna medan vi går från Groeningemuseum i Brügge, Belgien. De andra tittar, ser bara duvor och börjar skoja med mig. Men jag ger mig inte, trots att jag aldrig har sett någon pilgrimsfalk innan.
Att jag tänker på pilgrimsfalken är för att M. hade berättat att de bor i klocktornet på Onze-Lieve-Vrouwekerk. De har gjort en lucka där den kan häcka.
Jag tittar upp mot tornet och ser att den landar där och lockar. För att bekräfta att jag har rätt spelar jag in det med appen Merlin bird ID (rekommenderas till alla!). Och visst har jag rätt! De tvingas ge sig och jag är nöjd med att äntligen kunna kryssa den på min lista.
En annan dag står jag på gården till Sint-Janshospitaal och ser den segla ovan taken. I ett lönlöst försök prövar jag att fotografera den, så den får bli ett kärt minne.
Sint-Janshospitaal är ett museum som en gång i tiden var ett hospital, ett härbärge där fattiga människor kunde övernatta när de kom till Brügge. Sedan blev det ett riktigt sjukhus, för att sedan bli ett museum dit man kan gå och se konst.
Ett konstverk som berörde mig, ja oss alla som var med, var Patricia Piccininis verk Bron. En kvinna håller en hybrid mellan en gris och en kvinna i sina armar. Allt är väldigt verkligt och en av mina elever kunde inte låta bli att ta på griskvinnan, vilket ledde till en utskällning av personalen. Verket undersöker hänsyn och omvårdnad för den andre. Var går/bör gränsen gå för vår omtanke?
Här kommer den i en annan vinkel.
Pilgrimsfalken och monstret för ihop två teman som jag begrundar med den här bloggen. Monstret ställer frågan om hur vi ska dra gränser och vår relation till vår miljö.
Vår tid är annorlunda från förr. Förvisso levde vi närmre djuren, men de var inte husdjur som vi hade avlat till att vara söta och anpassat till ett liv i hus. Det var djur som vi hade för vår överlevnad, så att vi inte skulle svälta och som möjligen kunde leda till att några av dess produkter kunde bidra till att vi kunde komma över andra varor. Kon kunde ge smör eller ost, för att välja två produkter. Grisen som hölls på gården slaktades i december och kunde förhoppningsvis låta oss överleva vintern.
Vi var beroende av djuren på ett annat sätt. Likaså har människan lärt sig att avla djuren för våra behov. Boskap tämjdes tillräckligt för att de inte skulle vara farliga i vår närhet. Bort försvann uroxen och kvar blev Holstein-Frisisk nötboskap med dagens överdimensionerade juver som ger oss mjölk som vi kan göra ost och smör av och som håller våra landskap öppna.
På bilden ovan ser vi hur landskapet har formats till våra behov. Av de vattenfyllda fälten har det skapats kanaler och på den torrlagda marken har de byggt tegelhus. Jag vet inte om det gäller i Brügge, men till exempel Amsterdams byggnader står på norska timmerpålar som håller uppe byggnaderna.
I dessa miljöer är det endast vissa arter som kan anpassa sig. Vid vattenbrynet ser vi gröna alger. Det var pilgrimsfalkar, duvor, svarta kråkor, skator och bland annat svanar.
Fåglarna som jag nämnde ovanför bilden är anpassade till mänsklig samvaro, liksom de är från olika delar i näringsväven.
Pilgrimsfalken är en rovfågel som tar duvor. De i sin tur äter frön och brödbitar som vi sprider omkring oss. Knölsvanen äter av algerna som växer i kanalerna. Algerna lever av fotosyntes. De har således sina olika platser i näringsväven (den trofiska strukturen).
Dessa fyra nivåer är grunden i ett ekosystem där energin från solen omvandlas till alger som äts av växtätarna, som i sin tur äts av köttätarna. Det är också grunden i den biologiska mångfalden som bygger på att olika organismer hittar sina nischer där de kan överleva.
Städerna är urbana ekosystem, skriver Susan L. Woodward i Biomes of earth: terrestrial, aquatic and human-dominated (2003) som domineras av människor. I städerna finns det många olika habitat, vilket också skapar en stor variation. På bilden ovan ser vi olika träd, lavar, mossor, krukväxter och andra växter, som de på tegelväggen. Jag har redan skrivit om fåglarna.
Städer, skriver Woodward, har på det stora hela fler arter än den omgivande landsbygden på grund av just de olika habitaten och de nischer som de skapar.
Indeed, cities overall may have a higher number of species in comparison to surrounding rural areas because of their diversity of habitats, particularly small-scale ones. (2003:376).
Städerna formar inte bara de lokala ekosystemen utan också de omgivande. Runt omkring Brügge breder fälten ut sig där de odlar spannmål eller bedriver boskapsskötsel. Rikedomen som Brügge anskaffade sig under medeltiden berodde dels på att det var en handelsstad med anknytning till hela västvärlden, dels på fälten runt omkring som kunde föda städerna.
Nedan ser vi en bild som jag tog upp i Ta bort de gamla flottlederna. Vad vi ser på bilden är hur det sociala systemet ingår i ekosystemen. Det är lantbruket som gör att städerna kan leva. De är beroende av vad ekosystemen kan bibringa. Det rurala ingår i agroekosystemet, ett biom som liksom städerna är format av människan utifrån hennes behov.
Det är ett ekosystem, skriver Woodward, som endast kan upprätthållas genom fortgående mänsklig styrning. Lantbrukarna har genom allt ökad kunskap kunnat skapa högavkastande åkrar. Detta bildar ett öppet system, då grödorna skördas och därför måste ny näring tillföras för att kunna upprätthålla bördigheten. Grödorna, skriver hon, brukar vara genetiskt enhetliga så att de kan planteras och skördas av maskiner.
Just denna omformning av grödornas genetiska sammansättning eller minskningen av de olika djurarterna, som de ovan nämnda holstein-frisiska nötboskapen skapar en lägre biologisk mångfald, än förr då många olika raser användes. Landskapets har färre biologiska habitat än städerna.
Det är denna omställning som har gjort att städerna har kunnat behålla sin höga befolkning, då man har kunnat skapa ett högavkastande produktionssätt som sedan kan fördelas effektivt till världens olika hörn.
Ett exempel på detta ser vi nedan. Musslor är lite av en nationalrätt i Belgien, men förvånande nog kommer de inte från Belgien utan ifrån Nederländerna där de odlas. Städerna är beroende av sin omgivning, inte tvärtom.
Avslutningsvis så vill jag förklara varför jag funderar och utforskar begreppet biologisk mångfald, samt varför jag ämnar återkomma till detta i de närmaste inläggen. För frågan om vad som är biologisk mångfald är klurig, i alla fall för mig. Varför är den viktig? Vad betyder den?
Jag menar att frågan om varför det är viktigt eller inte med många arter måste ses i ett större sammanhang. Annars är det omöjligt att begripa. Ta till exempel frågan om varför det inte bara påstås att det är viktigt att det finns många arter utan att också vilka arter har betydelse?
Det hela knyter tillbaka till samtalet som jag och Lars Lundqvist har fört i kommentarerna till olika inlägg. Nu senast var det mitt påstående, nedan inom citattecknen, om att de svenska skogarna är biologiskt fattiga, varpå han svarade att de är de inte alls.
”Även om Sverige har stora skogar så är de biologiskt fattiga. De är därför känsliga. ”
Båda påståendena är fel
Det allra mesta av Sveriges skogar innehåller mängder av olika organismer och är inte ett dugg känsliga. (se kommentarer till Övergödningen i Östersjön gynnade torsken, inte längre)
Frågan som jag kommer att bära med mig är om jag verkligen har fel och vad innebär det att något är biologiskt fattigt eller rikt? För som vi såg ovan så tenderar de urbana ekosystemen att, till synes, vara biologiskt rika, till skillnad från de agroekosystemen omkring städerna.
Vad är det som jag inte förstår?
Referenser:
Woodward, Susan L. (2003). Biomes of earth: terrestrial, aquatic and human-dominated. Westport, Conn.: Greenwood
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
(ursäkta att det blev en rätt lång kommentar)
”vad innebär det att något är biologiskt fattigt eller rikt?”
Det enkla svaret är att det är mängden arter och numerären av olika arter som avgör det, om man tittar på det i absoluta tal. Få individer av få arter – fattigt, många individer av många arter – rikt.
En miljö som är varm, näringsrik och stabil över tid – som en stor tropisk regnskog – får många individer av mängder av arter, dvs biologiskt rik. En miljö som är kall, näringsfattig och som återkommande utsätts för kraftiga störningar – exv en fjällsluttning 1400 m över havet i svenska fjällen – har få utspridda individer av ett fåtal arter som utöver att klara den karga miljön sommartid även måste tåla de kalla vintrarna, dvs biologiskt fattig.
Men det är ju inte riktigt så begreppet används i debatten, utan där får det en normerande betydelse på det viset att man jämför tillståndet just nu med hur man tror att det hypotetiskt hade kunnat vara om inte xxx inträffat, där xxx oftast är en mänsklig åtgärd. Är då vanlig svensk skog biologiskt fattig? Nej, därför att du har ytterligare en komponent som påverkar, nämligen spatial variation. Svensk skogsmark är inte homogen utan tvärtom oftast väldigt heterogen, med variation i markfuktighet, jorddjup, lutning, exposition, osv. Det gör att variationen och mångfalden normalt är väldigt stor, MEN, i den skog som påverkats av skogsbruket under perioden ca 1965-1995 saknas ofta vissa substrat (grov död ved, stora döende träd, stora lövträd, väldigt gamla träd, osv) som gör att arter knutna till just dessa substrat då saknas i dessa skogar. Gör det skogen ”biologiskt fattig”? Nej, men den är något ”fattigare” än den hade varit om de substraten hade funnits kvar. Idag försöker man lämna den typen av substrat, vilket gör att de skogar som börjar växa upp idag kommer att ha en högre viologisk mångfald än de skogar som startade på exempelvis 1970-talets hyggen. Kostnaden blir naturligtvis lägre produktion av det virke vi människor är så beroende av.
Är en åker biologiskt fattig? Ja, jämfört med vissa naturliga gräsmarker så är den det, men det är ju själva poängen med jordbruk. Vi vill att det vi kan äta ska växa så bra som möjligt, med så lite konkurrens som möjligt från oätliga arter. Sen har vi den urbana miljö du beskriver, med mängder av olika arter som lever där, och som är själva grundskälet till att jag ogillar den skarpa gränsdragningen mellan natur och onatur. Det är också skälet till att jag ogillar idealiseringen av hypotetiska idealtillstånd, som man tror att det skulle vara om ”naturen” fick sköta sig själv utan påverkan av människan.
Din avslutande fråga, vad är det du inte förstår?, är fel formulerad. Jag tror att du har börjat förstå att den förenklade, starkt polariserande bild som miljörörelsen förmedlar inte stämmer med verkligheten, eftersom alla dom miljontals arter som finns här på jorden inte strävar efter att skapa nåt slags perfekta ekosystem, utan de dyker bara upp och lever och förökar sig där förhållandena råkar passa dom, utan nån storstilad plan. Det är så livet fungerar. Man lever, förökar sig, och dör. Och så fungerar det för ALLA organismer, från virus till blåvalar. Och allting förändras, överallt, hela tiden, men i olika tidsskalor och olika rumsliga skalor för olika organismer. Och därför finns inte heller något universellt rätt och fel, bra eller dåligt, eftersom det som gynnar en art missgynnar någon annan. Och alla är lika viktiga, eller oviktiga, beroende på ur vems perspektiv man ser det. Men eftersom du och jag är människor så ser vi det alltid ur en människas perspektiv, och kan inte uppleva det ur exempelvis en difteribakteries synvinkel.
Skillnaden mellan oss är nog att jag accepterar att våra värderingar gott-ont, bra-dåligt, osv, är högst subjektiva, personliga och dessutom föränderliga över tid, och vi behöver inte vara konsekventa.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
I grunden har jag inget att tillägga, mer än att jag kommer att återkomma. För som du skriver så finns det ”den förenklade, starkt polariserande bild” som miljörörelsen sprider. Jag räknar mig till den, även om jag försöker att inte vara polariserande utan utforskande. Det är ju också så som vetenskapen fungerar, att utforska, begrunda och testa.
Något som jag dock undviker att hamna i, och det är det som gjorde att jag skrev att jag inte förstår, är en sifferlek. Då jag tror den delvis är missvisande. Dels på grund av som du skriver, en fjällsluttning kommer att vara betydligt artfattigare än en betad äng som också slås med lie. Men också att i grunden handlar det inte bara om siffror utan om den trofiska strukturen. Är den någorlunda fungerande eller inte? Vad förväntar vi oss? Likaså tidsperspektivet i brukandet? Har skogsbruket förändrats så att det uppstår substrat och vilken påverkan kommer det få på sikt? Här utgår jag också ifrån att markberedning görs annorlunda för att lämna marken intaktare.
Substrat för den som inte är bevandrad är ”Det underlag som en växt eller ett djur lever på. Uttrycket används ofta i naturvårdsbiologin och kan syfta på till exempel död ved, stubbar eller stenar.” (https://www.skogskunskap.se/ordlista/s/substrat/)
Om vi återgår till rewilding så bygger den på att skapa en fungerande trofisk struktur så att en rik näringsväv kan uppstå. Många av dem som sysslar med det ser till framtiden och inte till det som har varit.
Jag gillar långa kommentarer och jag tycker att de bidrar till att bådas perspektiv fördjupas. Ju mer vi vrider och vänder på det och tvingas förklara oss, desto mer utvecklas i alla fall mina tankar.
GillaGilla
Detaljfråga (därför att ord är viktiga):
Du skriver om ”en fungerande trofisk struktur”. Hur ser en trofisk struktur ut som inte fungerar? Ur vems eller vilkas synvinkel fungerar den inte, och vad betyder ”fungera” i detta sammanhang?
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Östersjön är ett tydligt exempel på ett ekosystem som inte fungerar. Döda zoner och en urspårad algblomning på grund av övergödning då det inte finns någon funktion, till exempel fiskyngel eller andra arter som balanserar algtillväxten.
Okej, utgår jag från att du kommer att genskjuta, men för algerna är det inte ett problem. Förvisso och vem vet vad för utveckling kan uppstå? Men hur blir det med de andra arterna? Och ur mänskligt perspektiv så förstörs kustsamhällen som är beroende av turism och fiskeindustrin för att ta två exempel från Simrishamn.
GillaGilla
Jag funderade på att lägga till ”i skogsmark”, för att slippa Östersjön (eftersom Östersjön är ett sånt specialfall med sitt bräckta vatten med lite omsättning).
Om du utgår från att vi pratar om skogmark, och då inte nedlagd jordbruksmark, vad blir svaren då?
GillaGillad av 1 person
Tack för den kluringen.
Jag hade faktiskt tänkt att gå in på det till helgen. Så jag väntar med den. Då kan jag vara utförligare (och får mer tid att tänka).
GillaGilla
Ok! Det ser jag fram emot!
Men, var noga med orden. Du skrev först om ”fungerande trofisk struktur” och det var det jag frågade om, inte om ”fungerande ekosystem” som är ett ännu knepigare begrepp som dessutom har en inbyggd motsägelse.
(ekosystem består av de arter de innehåller och det finns inget som säger att ekosystem måste vara stabila över tid eller nåt sånt)
GillaGillad av 1 person
Ska tänka på det! 😇
GillaGilla