Linderödsåsens vargrevir är troligen tomt. Viltkameror visar på sporadisk aktivitet, spillningsprover är gamla. Trolig orsak är illegal jakt, enligt vargforskaren Olof Liberg vid SLU. Sven-Olof Sandberg, som är vice ordförande i Jägarnas Riksförbund och distriktsordförande i Skåne säger till Jakt & Jägare att Libergs uttalande ”svärtar ner jägarkåren” se Vargreviret kan ha försvunnit: ”illegal jakt” (Strindberg Jutehammar, 2025).
Skälet till att det troliga är illegal jakt är inga nya kullar, hanvargen är borta och honan har setts med en annan hane. Journalisten skriver att vilthandläggaren David Börjesson vid Länstyrelsen, påstår att det sällan sker att ett revir överges av naturliga orsaker.
David Börjesson, vilthandläggare vid länsstyrelsen, menar att det är ovanligt att revir försvinner av naturliga orsaker, såvida inte en eller båda vargarna dör. Paret i Linderödsreviret var dock troligtvis födda 2018, vilket gör att ålder inte är en trolig förklaring till deras försvinnande. (Strindberg Jutehammar, 2025)
Jag har ofta återkommit till vargen och den illegala jakten, se till exempel Licensjakt hjälper inte mot tjuvjakt. Skälen är flera, dels varghatet respektive den okritiska inställningen till vargar, se Hångla inte med vargar, dels konflikten som på ytan tycks vara mellan stad och landsbygd, se Vargfrågan handlar inte bara om konflikten mellan stad och land. Det gemensamma temat är dock människan och hennes föreställning till sin miljö.
Vargen är intressant då de är både en art som stannar i ett revir och ger sig av över stora ytor. Vargpopulationen i Sverige är beroende av dessa spridare som lyckas ta sig igenom Norrland och nå de södra delarna. Tanken är att de ska sprida sig jämt över landskapet, se Böndernas roll ses som oviktig och vargen skulle trivas söderut. Sett till viltpopulationerna i södra Sverige så är det prima område. Vargpopulationens bärkraft är betydligt högre än dess faktiska tillstånd.
Om vi jämför de båda kartorna nedanför ser vi att det finns stor tillgång på vargens bytesdjur.
Tillgången på bytesdjur gör att områdena medger en hög vargpopulation, vilket vi ser på bilden nedan. I den vänstra delen ser vi hur många vargar som skulle kunna härbärga på 1000 kvadratkilometer. På den vänstra ser vi hur stora reviren kan vara.
I detta finns det flera intressant ingångar som berör människan och vargen, eller rättare sagt människans inställning till vargen, ja allra helst svenskens inställning. För vad vi ser är det mänskliga motståndet mot vargens utspridning. Distriktsordförande för i Skåne för Jägarnas Riksförbund Sven-Olof Sandberg må påstå att uttalandet från Olof Liberg svärtar ned hela jägarkåren, men saken är den att det är framför allt jägare som har kunskapen att döda vargar, då vargar inte är lätta att ta kål på, se Hundratals vargar dödas i Sverige. Många tycker det är bra.
Men det är inte det viktiga här utan snarare är det just det mänskliga motståndet som ekologen Arash Ghoddousi et al diskuterar i Anthropogenic resistance: accounting for human behavior in wildlife connectivity planning (2021).
I artikeln utgår de inte bara från vargen utan andra topprovdjur som tigern och leoparden. De har alla gemensamt att de behöver stora ytor och att de skapar konflikter med människor då risken är stor att de dödar tamdjur. Då de kräver stora ytor, samt etablerar sig i revir, väcker det både oro och fascination hos personer i området, se Stressen leder henne till att bära gevär.
Det människoskapade (”anthropogenic”) motståndet påverkar rovdjurspopulationerna. Normalt sett ser man oftast till den illegala jakten, men man kan också, menar de se till hur vi ska förstå hur djuren rör sig i landskapet. För landskapet formar genom sin geografiska utformning hur rovdjuren rör sig, likaså gör människorna. Vargen tenderar till att undvika territorier där det bor många människor om det är möjligt.
Frågan hur vargen kan röra sig i landskapet kan då ses ur två perspektiv menar författarna. Å ena sidan kan man se till den biofysiska miljön, som älv eller berg, liksom motorvägar och å andra sidan det människoskapade motståndet.
På bilderna nedan ska vi förstå de gråa rutorna som stora biofysiska hinder och mänskligt motstånd, medan de gröna är lite motstånd. Som vi ser skapar det ett begränsat utrymme för rörelse. De bruna cirklarna är de habitat som de vill befinna sig i och pilarnas tjocklek visar på den naturliga spridningen.
I A ser vi endast biofysiska hinder och de korridorer som det skapar, samt tjockleken på den sydliga pilen visar den naturliga riktningen. I B, C och D ser vi både biofysiska och människoskapade hinder. I B är det breda korridorer, vilket skapar en utjämnad utbredning. I C finns det ett hinder för dem vilket skapar en koncentration till den östra delen. I D är det smala korridorer. Under figurerna ser vi hur sammanlänkningen mellan habitaten minskar ju högre det mänskliga motståndet är.
Nu har någon eller några tagit död på vargarna i habitatet på Linderödsåsen. Enligt Länsstyrelsen är det inte deras uppdrag ”att utreda orsakerna bakom ett revirs upphörande” (Strindberg Jutehammar, 2025) och i sak har de väl rätt då det är polisens uppdrag. Problemet som uppstår är dock att revir som inte längre besätts tenderar att återintas, se Vargen och vad är en metapopulation?. Det gör att sannolikheten är stor att den hona som synts i trakten kommer att återigen föröka sig i reviret. Kommer då de att också dödas?
Vad jag syftar på är att Länstyrelsen bör trots allt utreda orsakerna till försvinnandet genom att undersöka om det finns ett lokalt djupt motstånd eller om det endast är en minoritet, kanske endast någon eller några individer som har dödat vargen? Varför inte gå ut och göra intervjuer med människor?
Låt oss avslutningsvis se till på Naturvårdsverket som har fått i uppdrag att utreda så kallade Ytterligare förvaltningsåtgärder för varg (2025), det vill säga är det möjligt att minska vargpopulationen?
I skrivelsen menar de att frågan består av två delar, dels om referensvärdet och dels om det är möjligt att minska den svenska vargpopulationen, samt om det ”möter art- och habitatdirektivets bestämmelser”.
Beslut om ett sänkt referensvärde behöver hållas isär från genomförandet av en faktisk minskning av den svenska vargpopulationen. Naturvårdsverket redovisar vad som bedöms skulle krävas av förvaltningen vid en mindre populationsstorlek. Men möjligheterna till en faktisk sänkning av populationen styrs inte bara av det rapporterade referensvärdet, utan den behöver ske på ett sätt som möter art- och habitatdirektivets bestämmelser för bedömning av gynnsam bevarandestatus. (Naturvårdsverket 2025:3)
Som vi ser är det många omaka bitar som ska passa ihop för att kunna bevara av vargen i Sverige. Dessutom finns det stora biologiska möjligheter för en stor population i södra Sverige. Men frågan som förblir är dock hur ska man hantera det mänskliga motståndet?
Referenser:
Ghoddousi, Arash et al. (2021). Anthropogenic resistance: accounting for human behavior in wildlife connectivity planning, One Earth, Vol: 4:1, 39–48 https://doi.org/10.1016/j.oneear.2020.12.003.
Naturvårdsverket (2025). Ytterligare förvaltningsåtgärder för varg. NV-08852-24.
Rodríguez-Recio, Mariano; Wikenros, Camilla; Zimmermann, Barbara; Sand, Håkan (2022). Rewilding by Wolf Recolonisation, Consequences for Ungulate Populations and Game Hunting. Biology. 11:317. https://doi.org/10.3390/biology11020317
Strindberg Jutehammar, Pelle (2025). Vargreviret kan ha försvunnit: ”illegal jakt”. Jakt & Jägare. Publicerad 250402 [hämtad 250412].
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Du skriver ”Nu har någon eller några tagit död på vargarna” vilket är en ren gissning, eller om man så vill en åsikt utan stöd i fakta.
Det enda man vet är att vargarna inte tycks vara kvar. Om dom dött eller flyttat vet ingen. Och om en eller båda dött så vet ingen vad den/de dött av. Att en forskare har en åsikt i ett enskilt fall trots att det saknas data även rent generellt gör inte forskarens åsikt mer trolig.
GillaGillad av 1 person
Tackar för att du påpekar att det är en gissning. Men det tål att påpekas att STG är väldigt vanligt och när en varg försvinner utan att lämna några spår så är det en inte ringa sannolikhet att de just är dödade.
Poängen är att Sverige är ett land där 500 vargar inte tolereras av en betydande andel människor, samtidigt som det i andra länder tolereras bra mycket större mängder.
Den andel tamdjur som dödas är inte proportionerligt till missnöjet. Många påstår också därför att det handlar om projicering, snarare än att vargar skulle inkräkta så mycket på folks liv, även om de bor på landet.
GillaGilla
Jag blev ganska förvånad när jag läste ditt blogginlägg, så du ska få en längre kommentar nu.
I det här fallet är dina resonemang ovanligt tendentiösa och bortser från vad man faktiskt vet. Att sen forskare har starka personliga åsikter innebär inte att det de påstår är mer troligt utan ur mitt perspektiv snarare motsatsen.
Du skriver ”SGT [skjut, gräv och tig] är väldigt vanligt” – Hur vet du det? Finns det nån officiell, accepterad statistik över tjuvjakt, eller bygger det på gissningar från rovdjursforskare som vill att vargstammen ska öka? Du brukar inte acceptera ostyrkta påståenden, så varför gör du det nu?
Om vargar bedöms ha försvunnit från ett revir så kan det ha tre förklaringar: De har flyttat, de har dött naturligt eller de har blivit dödade av något eller någon. Så länge det inte finns några som helst konkreta uppgifter som styrker något av alternativen så är alla tre alternativen lika troliga. Det du hänvisar till som stöd för tjuvjakt är vad olika personer gissat eller tyckt, inte några konkreta observationer. Att den hane som troligen försvunnit från reviret var yngre än medellivslängden för vilda vargar betyder inte att han inte kan ha dött av orsaker som inte har någonting med tjuvjakt att göra.
Att vargar inte tolereras av många (framförallt på landsbygden) visar olika attitydundersökningar. Det bemöter du med att ”i andra länder tolereras bra mycket större mängder [vargar]”. Återigen, hur vet du det? Finns det attitydundersökningar som inte är gjorda av organisationer eller grupper eller forskare som vill öka antalet rovdjur som visar det? Och hur ser fördelningen ut mellan boende på landsbygden och i städer i de länderna? Om stora rovdjur upplevs som ett reellt problem framförallt av människor som bor på landsbygden, så borde statistiken visa mindre motstånd mot rovdjur ju större andel av befolkningen som bor i stora städer, vilket de gör i de flesta länder i Europa. En intressantare jämförelse vore med Finland, som har ungefär samma demografi som Sverige och som har en liknande allemansrätt. Hur mycket varg har man i Finland och hur ser attityderna ut där?
Man kan också vända på resonemanget och säga att om det finns gott om varg i andra länder så behöver vi inte ha vargar här. Det finns ingen naturlag som säger att alla arter måste ha liknande utbredning i alla länder där de teoretiskt skulle kunna finnas. Man skulle mycket väl kunna tänka sig internationella överenskommelser att om några länder tar hand om art A så tar andra länder hand om art B.
Den intressanta frågan är, enligt min mening, vad det finns för objektiva fördelar för de som lever på landsbygden med många vargar jämfört med få vargar. För att du ska kunna övertyga negativa landsbygdsbor måste du kunna påvisa fördelar. Så om du för en stund bortser från vargarna själva (ev. inavel osv), från teoretiska resonemang om trofisk struktur, samspel bytesdjur-rovdjur, osv, och fokuserar på människorna:
Vad finns det då för fördelar med fler vargar i skogarna?
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Jag skulle inte säga att den är tendentiös, däremot tydligare med vad jag anser i frågan fast då underbyggd utifrån den forskning som jag har läst och hänvisat till i mina inlägg.
I mitt inlägg hänvisade jag till flera inlägg där jag beskriver forskningen. En av de artiklar som jag har hänvisat till är den kritiserade artikeln som heter ”Shoot, shovel and shut up: cryptic poaching slows restoration of a large carnivore in Europe” (Liberg, 2011). I inlägget tar jag även upp kritiken från Jägarnas riksförbund, vilket jag också går igenom i senare inlägg. (https://gustafredemo.com/2024/07/07/ar-det-manniskor-eller-vargar-som-dodar-vargar/)
Det är väl Liberg et als forskning som du syftar på när du skriver ”Finns det nån officiell, accepterad statistik över tjuvjakt, eller bygger det på gissningar från rovdjursforskare som vill att vargstammen ska öka?”
Det finns flera sätt att se på varför vargarna bör öka, varav det viktigaste argumentet handlar om ”gynnsam bevarandestatus”. Två internationellt erkända forskare, Phil Miller och Nicolas Dussex, anser att svensk rovdjurspolitik inte är förenlig med målen, se https://gustafredemo.com/2025/02/15/vi-ar-maktiga-som-gudar-men-med-begransad-kunskap/.
Ytterligare en sak om de olika länderna så är det bara att jämföra med andra EU:länder och deras vargpopulationer. Se siffrorna i länken (tyvärr föråldrad): https://www.europaportalen.se/2019/12/vargen-tillbaka-i-bryssel
Så jag menar inte att jag är tendentiös här utan har fog för det jag skriver.
Sedan skriver du att jag ska utgå från ”objektiva fördelar”, men jag får inte utgå från biologiska resonemang: ”Så om du för en stund bortser från vargarna själva (ev. inavel osv), från teoretiska resonemang om trofisk struktur, samspel bytesdjur-rovdjur, osv, och fokuserar på människorna:
Vad finns det då för fördelar med fler vargar i skogarna?” Hur ska jag kunna utgå från de premisserna utan att bli tendentiös?
Det är dags att laga mat, men innan jag går så finns det en intressant aspekt som jag menar att man inte tar upp i debatten om svensk rovdjurspolitik och det är den stora mängd och antal topprovdjur som vi har i Sverige. Det, utifrån ett biologiskt perspektiv, skulle kunna innebära att den trofiska strukturen är tillfredsställd, även om den inte är det i södra Sverige. Det skulle också kunna tala för att det finns viss kompensation för att det finns ett högre antal varg i andra länder.
Avslutningsvis så tycker jag dock att frågan om statusen missar en poäng: Vargen kommer ju naturligt genom att de sprider sig. Varför ska man hindra den spridningen? Ska man skjuta varje varg som försöker ta sig över gränsen och förhindra att de följer det evolutionen har utvecklat dem till? Detta tycker jag är omoraliskt!
GillaGilla
Här kommer en översikt från EU Kommisionen om vargens status inom EU. Siffrorna är lite äldre och har ökat sedan dess: ”The situation of the wolf (canis lupus) in the European union” (https://op.europa.eu/en/publication-detail/-/publication/5d017e4e-9efc-11ee-b164-01aa75ed71a1/language-en). Om du tittar på sidan 22 och 23 så ser du en översikt med antal vargar från land till land.
GillaGilla
Du är tydlig med din åsikt, men ditt utplock av ”vetenskapligt stöd” har just felet att det är ett utplock som ger stöd för din åsikt. Det kallas normalt ”cherry picking”
Men precis som många andra frågor så handlar det här inte renodlat om naturvetenskap utan lika mycket om mellanmänskliga relationer och politik. Problemet är då att naturvetenskapliga argument ska brytas mot människors uppfattning om sina vardagsliv, och då kokar det ner till vad som är viktigast – hanvargen som (kanske) försvunnit från Linderödsåsen eller människorna som bor där och deras liv.
Det är samma sak när det gäller andra konflikter – skogsbruk, beteskrav för mjölkkor, osv. Det handlar aldrig bara om naturvetenskap utan även om en hel massa annat, och då måste man kunna beskriva konsekvenser som har konkret påverkan på människors liv så att de, människorna, kan avgöra vad de tycker om olika alternativ.
Det var därför jag skrev att det måste finnas fördelar också för de människor som idag inte vill ha varg i landet, för att få dom att ändra sig.
Varför ska man hindra vargar att sprida sig? Man kan lika gärna vända på frågan. Varför ska vi uppmuntra vargar att sprida sig när vi samtidigt försöker utrota Bordetella pertussis?
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Att du jämför kikhosta och varg får stå för dig, däremot har du ett par andra bra poänger.
För det första anser jag inte att jag söker bekräftelse för redan gjord åsikt, dock är den biologiska forskningen på många sätt tämligen överens om vissa saker. Det kan så klart vara ett problem i sig.
Jag välkomnar ”vargkritisk” forskning, så hittar du så får du gärna skicka den till mig. I inlägget Vargjakt: Samhällstjänst eller jaktdiktatur? tar jag upp David L. Mech artikel ”Is science in danger of sanctifying the wolf?” där han kritiserar den ensidigt positiva synen på vargen (https://gustafredemo.com/2023/01/29/vargjakt-samhallstjanst-eller-jaktdiktatur/).
Med det sagt så har jag försökt att ständigt föra ett samtal om skillnaden mellan ekologi och antropologi. Det är något som du har kritiserat mig för då du tycker att jag har tudelat natur och kultur på ett otillbörligt sätt. Poängen har dock varit att ta upp just det som du skriver om, att se att det ”handlar det här inte renodlat om naturvetenskap utan lika mycket om mellanmänskliga relationer och politik” och då behöver man använda olika begrepp för att få syn på det som inte är uppenbart.
För jag tycker att väldigt mycket inom forskningen om bevarande, ekologi, biologisk mångfalt etc. helt bortser från att vi lever i antropocen. Jag använder begreppet inte som en diskussion kring klimat och geologi utan en epok där vi människor påverkar allt på jorden.
För att ta ett exempel så har jag tänkt att föra en kritik mot vargforskningen i Sverige som tycks väldigt fokuserad på population. Men det är en aning, vilket gör att jag behöver ha tid på mig att läsa in mig i forskningen för att se om den kan bekräftas.
Vad jag syftar på med populationsdiskussionen är att den förbiser det antropologiska i debatten, som samspelet mellan människor och rovdjur, som varför diskussionen om björn inte är lika infekterad som den om varg, varför du tolererar lodjur men inte varg.
Min grundläggande fråga och ett av skälen till varför jag driver bloggen är vad sker när rovdjuren kommer tillbaka till Sverige, till länder i EU som inte har haft varg på hundra år? För konflikten visar på att det finns saker i folksjälen som väcks. I Sverige tycks det ha varit en klyfta mellan stad och land som legat under ytan och som i och med urbaniseringen har växt sig starkare. Vargen gjorde att den kom upp till ytan på ett nytt sätt.
Så nu ska jag packa för resa till de värmländska skogarna.
GillaGilla