Varför dog vargarna?

Igår kom regnet. Det har varit torrt i markerna. Det var efterlängtat. Vi gick ut och promenerade i området med Maggie, men innan rundan var klar tyckte hon att vi skulle gå hem. Då vi båda var blöta, var vi inte svårövertalade. Det blev en dag på soffan med läsning. Själv läste jag ut Restoring the balance: What wolves tells us about our relationship with nature (2024) av John A. Vucetich. Han är den som leder arbetet på ön Isle Royal i Lake Superior i USA.

Lite bakgrund tarvas för den som inte är insatt Isle Royal och framför allt dess betydelse för kunskapen om vargen. Som du ser på bilden nedan är det en stor ö som ligger långt från fastlandet. Till den ön har både älg och varg emigrerat då isen har lagt sig på Lake Superior. Sedan 1958 har biologer studerat interaktionen mellan älg och varg på ön. Det innebär, skriver Vucetich, att det är den längsta studie som har gjorts på förhållandet mellan rov- och bytesdjur.

Den som satte i gång projektet var Durward Allen och den som framför allt inledde studiet på plats var David Mech, en person som jag ofta har refererat till på bloggen i samband med vargdiskussioner. Avstampet för det här blogginlägget är bokens titel som handlar om balans och om det finns en balans mellan bytes- och rovdjuren, i det här fallet mellan varg och älg. Mech och Allen menade detta och Vucetich ifrågasätter det.

Vucetich kom decennier efter dem och det är viktigt att förstå för den fortsatta diskussionen. En annan viktig sak är att påståendet om en naturlig balans i naturen har spridit sig över världen och den har fastnat. Jag har ofta själv varit inne och snokat på dessa idéer, dock utan att dra slutsatsen att världen vore bättre utan människan, en sanslös tanke. Nedan följer ett svenskt exempel.

Allen och Mech berättade om sina slutsatser 1963 i National Geographic och snart spred sig idéen. För i idéen, menar Vucetich, finns det en hel del problem, varav det största är att bara människan låter naturen vara så kommer en naturlig balans att uppstå.

I och med deras påstående, som stöddes av data, startades, skriver Vucetich, en av de mest knepiga och ärevördiga idéer som har skapats om naturen.

When Allen and Mech explained how wolves and moose had struck a reasonably good balance, they invoked one of the most venerable, consequential, agitated, and tangled ideas ever concieved about nature: balance of nature. (Vucetich, 2024:93

Frågan om hur Mech och Allen kom fram till att det fanns en balans mellan antalet älg och varg gör att vi måste presentera deras metod. I detta måste vi också minnas att de utvecklade metoderna efterhand genom att se vad som var görligt och inte.

Vad de gjorde var att de flög med flygplan fram och tillbaka över ön och försökte räkna antalet vargar och älgar. Varje års antal kunde sedan jämföras från år till år. I detta finns det naturligtvis en stor osäkerhet.

Att minnas är att detta är innan undersökning av DNA kunde göras. Man samlade in avföringen från vargen och även rester av dödade älgar. De gånger man hittade vargkadaver samlades även den in. Detta har gjort att senare har man kunnat skapa säkrare data.

Men låt oss inte gå in i detta nu utan snarare att titta på datan. För minns att de satte igång projektet 1958 och 1963 såg de mönstret i den insamlade datan.

Men innan dess bör vi ha klart för oss vad som menas med en natur i balans.

Väldigt enkelt förklarat: finns det många bytesdjur kommer rovdjursstammen att växa. Med ökat antal rovdjur kommer de att få fler avkommor. Det ökar trycket på bytesdjuren, vilket leder till att det blir färre bytesdjur, ergo kommer det att bli mindre mat för rovdjuren, vilket leder till att de dör. Därmed kan bytesdjuren återhämta sig och så fortsätter det.

I inlägget Är tre spillkråkor som kallar på varandre biologisk mångfald nämner jag ett svenskt exempel på en studie som har gjorts i Sverige på lo- och rådjur och deras relation.

Studien heter Numerical response of predator to prey: Dynamic interactions and population cycles in Eurasian lynx and roe deer (Andrén & Liberg, 2024) och i den menar författarna kunna se hur relationen mellan lo- och rådjuren kommer att utveckla sig med tiden.

Nedan följer en av deras grafer där de gör en beräkning på utvecklingen.

Den svarta heldragna linjen är lodjuren som minskar när rådjuren i området minskar, vilket leder till att rådjuren ökar. Det i sin tur leder till att lodjuren ökar. De prickade linjerna är beräkningarna och som vi ser i grafen så följer de varandra åt. Rådjuren ökar och snart ökar lodjursstammen, vilket leder till en minskning. Beräkningarna följer från en 30:årig studie.

Detta tycks ju tala om att det finns en balans! Problemet med Andréns och Libergs studie är att de utgår från tendenser, men inte från de tillfälligheter som kan uppstå. Låt oss återgå till Isle Royal för att ge exempel på tillfälligheter som kan påverka en utveckling.

Nedan följer en tidsserie från 1959 till 2019. Om det fanns en balans skulle relationen varg och älg likna grafen ovan av Andrén och Liberg. Frågan är om det gör det?

Att ha i åtanke är att som mest var det nästan 50 vargar, medan älgstammen är så mycket större, där de sällan är under 1000 stycken.

Vid första anblicken tycks det stämma. Runt 1970 ökar både varg- och älgstammen, vilket leder till att den senare minskar. Samtidigt ser vi i mitten av 1970-talet ökar vargstammen, trots att älgstammen går ned, för att plötsligt störtdyka. Likaså ser vi hur älgstammen på 2010-talet ökar, medan vargstammen minskar. 2019 sker det dock något med vargstammen. Den stiger kraftigt.

Hur ska man tolka detta? Varför dog det så många vargar i slutet av 1970-talet? hur kunde de plötsligt börja öka så mycket 2019?

En tillfällighet: I slutet av 1970-talet kom det en grupp människor till ön. Deras hundar bajsade och i avföringen var det parvovirus. Det är ett väldigt farligt virus, som hundar (Canis lupus familiaris) vaccineras emot. Men vargen, (Canis lupus) är inte vaccinerad mot detta och de började plötsligt dö i snabb takt. Forskarna hade svårt att förstå vad som skedde.

En annan faktor: Antalet vargar påverkas inte bara av tillgången på bytesdjur utan också av kamp om revir. På Isle Royal innebar det att vissa varggrupper utplånades av andra varggrupper. Det i sin tur gjorde att de blev färre och färre. Problemet som uppstod då är att för få vargar är det väldigt svårt att döda en älg. De är väldigt farliga djur. Det i sin tur gjorde att färre vargar överlevde och till slut var det bara två kvar.

En faktor: Klimatförändringarna. För att vargen och älgen ska kunna ta sig till Isle Royal måste isen lägga sig, men klimatförändringarna har gjort att det ytterst sällan blir så kallt att ett istäcke bildas på Lake Superior. Det gör att vargstammen alltmer sällan kan få ett naturligt inflöde av nya vargar som kan bidra till gensammansättningen.

Det var också bristen på is som ledde det till slut till att man tog vargar från fastlandet och placerade dem på ön. Det är alltså den ökningen som vi ser 2019.

Att tillägga är att de nya vargarna döda de vargarna som hade överlevt, samt även varandra, vilket vi ser på minskningen som skedde.

Vad vi ser i en till synes enkel graf så finns det väldigt mycket dolt. Faktorerna som påverkar är inte tydliga för forskarna. Slutsatser dras på grunder som är osäkra. Är slutsatsen i enlighet med kulturen kan den sprida sig snabbt och befästas i det allmänna medvetandet.

Frågan som uppstår är när vi kan framföra en slutsats? Vucetich skriver tänkvärt att hade de slutat att fundera på vad som hände, varför det hände och varför det hände hade en felaktig föreställning överlevt.

Faran, skriver han, är att iaktta under en kort tid är att man blir alltmer övertygad och utvecklar en felaktig idé. Han skriver att kanske hade det till och med varit bättre att inte iaktta alls.

Had we stopped watching at any point along the way, we would have been quite happy to carry thoughts that were quite wrong. The danger in paying attention for only a short while is developing a strong sense for an erroneous idea. It might be better to have not paid attention at all. (2024:193)

Hitintills har jag inte velat dra paralleller till Sverige, då jag har tänkt att spara det till nästa inlägg. Trots det kan jag inte låta bli att nämna en diskussion som Jägarnas riksförbund satte igång för precis ett år sedan. De kritiserade svenska vargforskares påstående om dold illegal jakt. Om detta skrev jag till exempel om i inlägget Är det människor eller vargar som dödar vargar?, se även debattartikeln i Altinget ”Jägarnas riksförbund: Vargar dödar fler vargar än jägarna” (Larsson & Gustafsson, 2024).

Jag har personligen varit starkt kritisk till hur jägarförbunden har kritiserat påståenden om pågående tjuvjakt, se Jägarnas riksförbunds vetenskapliga granskning är inte seriös. Vucetich bok har givit mig fog att begrunda mina ställningstaganden.

Avslutningsvis vill jag verkligen rekommendera Restoring the balance: What wolves tells us about our relationship with nature (2024) av John A. Vucetich. Det var skogsekologen Dan Binkley som rekommenderade mig den och jag kan inte annat göra än att rekommendera den till dig som intresserar dig för vargen och människans syn på naturen.

Referenser:
Andrén, Henrik; Liber, Olof. (2024). Numerical response of predator to prey: Dynamic interactions and population cycles in Eurasian lynx and roe deer. Ecological Monographs. Vol. 94:1. https://doi.org/10.1002/ecm.1594

Larsson, Solveig; Gustafsson, Jens (2024). Jägarnas riksförbund: Vargar dödar fler vargar än jägarna. Altinget. Publicerat 240703 [Hämtat 240707]

Vucetich, John A. (2024). Restoring the Balance what wolves tell us about our relationship with nature. Paperback edition. Baltimore, Maryland: Johns Hopkins University Press