Kategori: Vargen

Döda vargen! Varför då?

Ännu har inte löven spruckit ut i kastanjen eller i pilen i trädgården så jag ser hur råkorna och kajorna i håller på bokarna i Brunnsparken, Simrishamn. Igår kväll satt jag med min pipa och ett glas vin på altanen och iakttog dem. Jag tyckte mig se en sparvhök som de snabbt jagade bort.

Råkor och kajor är kråkfåglar och är intelligenta. De skiljer sig från andra kråkfåglar då de har stora kolonier. Som jag såg samarbetar de om en rovfågel närmar sig. När jag är ute och går med Maggie ser jag inte sällan renpickade kajor och råkor som ligger i gräset. Med all rätta skyddar de sina kolonier.

Jag kom att tänka på relationen rovdjur och människor där jag satt med pipan och hörde deras skränande som blandades med koltrastarnas drillande. Min utgångspunkt var just hur råkorna hade gått ihop och jagat bort hotet.

Under mina och Maggies promenader har jag ofta sett ofta hur fåglar jagar bort rovfåglar. Trutar jagar iväg gladorna som glider mot deras bon. En sparvhök som jagades av måsar när den försökte ta sig över vattnet under förflyttningen norrut. Det som skiljer råkorna från dem är att råkorna gjorde det kollektivt.

Vad, tänkte jag, är det som skiljer oss ifrån råkorna och kajorna när det kommer till att skydda våra bofästen?

Det jag kom att tänka på är hur vår hjärna är strukturerad och att den strukturen gör att vi snarare skiljer oss från andra djur i grader än är helt olika.

Hjärnan består av tre lager som är sammankopplade och de lagren påverkar oss i olika grad. I figuren nedan ser vi hjärnans olika delar: reptilhjärnan, det limbiska systemet och hjärnbarken.

Reptilhjärnan har vi gemensamt med till exempel krokodiler och handlar framför allt om instinkter för att kunna överleva. Det limbiska systemets funktioner handlar om minne, känslor. Det är även där som vi lär oss. Hjärnbarken är det yttre lager där tal, logik och beräkning och liknande möjliggörs. Alla delar har fåglarna även om den är konstituerad annorlunda.

Figur hämtad från The triune braine (Wikipedia, u.å.)

Min poäng med detta är att genom att studera hur till exempel råkor beter sig kan vi se hur delar av vårt beteende har sin grund i vår natur (arvet), snarare än kulturen (miljön). Det i sin tur gör vårt beteende bygger på hur våra hjärnor fungerar och det formar hur vi tänker om och upplever vår omgivning. Jag tror att detta är grundstenen till den konflikt som pågår i Sverige och EU när det kommer till rovdjuren.

Detta såg jag än en gång exempel på då jag för några dagar sedan såg jag Döda varg (2024) på SVT. I tevestudion satt Torbjörn Larsson, ordförande för den europeiska jägarfederationen (FACE), Benny Gäfvert, rovdjursexpert på Världsnaturfonden (WWF) diskuterade vargens närvaro i Europa med journalisten Caroline Salzinger och programledaren Rebecca Randhawa. Torbjörn Larsson och Benny Gäfvert kunde inte mötas i sina perspektiv, trots att de båda är fårbönder och bor på landet.

En del av skälet till detta, menar jag, beror på kulturen, för det är den som formar oss människor till hur vi beter oss. Liksom råkorna agerar vi på hot, men det som formar hur vi bör agera på hot är kulturen.

De östliga stormarna har frilagt rötter och stenar runt lönnarna som växer vid stranden i Kivik.

Just denna kombination natur och kultur är intressant i rovdjursfrågan. Å ena sidan har vi här konflikten mellan stad och land. De vars uppehälle riskeras av rovdjuren kommer att uppleva sig hotade. Det innebär att äldre strukturer i hjärnan arbetar. Eftersom de är baserade på överlevnad kommer de att vara starkare än de yngre delarna som frontalloben där vår förmåga att fatta beslut är koncentrerad.

Frontalloben sitter bakom pannbenet och är den del i hjärnan som utvecklas under längst tid hos människor. Även andra djur har den, men det är långt mycket större hos människor. Typ vid 25 år är den färdigutvecklad hos människor.

Det innebär, skriver primatologen och neurologen Robert Sapolsky (2017), att det är den del av hjärnan som är minst styrd av gener och mest formad av våra erfarenheter.

Because it is the last to mature, by definition the frontal cortex is the brain region least constrained by genes and most sculpted by experience. This must be so, to be the supremely complex social species that we are. Ironically, it seems that the genetic program of human brain development has evolved to, as much as possible, free the frontal cortex from genes.

Sapolsky, 2017:198.
Där fler träd står finns det ett större rotsystem som gör att sanden stannar kvar och sanden dras inte med vågorna i lika hög grad. Detta är 100 meter söder om ovan bild.

Det som jag har skrivit hitintills är att vi människor endast skiljer oss gradvis från andra djur och det betyder att vi i mycket mindre grad är styrda av vårt tänkande än vad många skulle vilja. Det som ständigt viskar till oss är om vi är under hot eller inte. Torbjörn Larsson, ordföranden för den europeiska jägarfederationen, lyfte hela tiden upplevelsen och känslan i programmet. Han menade att bor man på landet så upplever många rovdjuren som ett hot. Bor man långt från rovdjur gör man inte detta i lika hög grad och därför är man mer benägen att vara positiv till rovdjuren (se Åtgärder för samexistens mellan människa och varg, SOU 2013:60).

Grundläggande i min tes är att det handlar inte i grunden om rationella argument för de som bor nära eller långt borta från rovdjuren utan hur stor upplevelsen av hot är. Hot, i sin tur, är kopplat till äldre delar av hjärnan som inte är styrda av argumentation. Vi kan styra delvis hur vi reagerar genom frontalloben, men det mesta sker på omedvetna plan i oss. Att vi sedan motiverar vårt handlande utifrån rationella argument är efterhandskonstruktioner (Reber, 1993).

Samma bild från ovan fast på södersidan. Där ser vi även hur revet har skyddat växtligheten på stranden från stormvågorna

Ju mer forskning på hjärnan som görs ju mindre kommer de fram till att vi agerar utifrån väl uttänkta planer. Snarare är det vår natur och miljö som har format oss. I miljön ingår kulturen och det är den stora skillnaden mellan olika människogrupper. Det är också den som det som formar hur vi upplever naturen omkring oss. Det betyder att olika kulturer upplever naturen på olika sätt. Jag har tagit upp olika aspekter på detta under kategorin antropologi och jag kommer ständigt att återkomma till detta.

Avslutningsvis kan man fråga sig varför jag menar att det är viktigt att ständigt ha begreppet kultur med sig när man funderar kring naturen?

Jo, för att det är kulturen i kombination med naturen, våra instinkter och perceptionsförmåga, som formar hur vi upplever miljön vi rör oss i. Kulturen är begränsad av vår biologi, det vill säga hur vi är konstituerade. Men det är kulturen som samlar den kunskap som vi förmedlar till våra avkommor. Till exempelvis har vi skapat kulturer för hur vi ska agera då vi är hotade så att vi inte urskiljningslöst hackar ihjäl en inkräktare. De kanske vill handla med oss?!

Kulturen har sammanfattningsvis format hur vi interagerar med vår omvärld utifrån de biologiska möjligheter som vi har.

Eftersom rovdjuren, framför allt vargen, på många år inte har varit en del av stora delar av svenska och europeiska faunan pågår det en diskussion om hur de ska kunna ingå i vår närmiljö. Det är en diskussion utifrån perspektiv som ekologi, ekonomi och sociologi.

Vad jag menar är att om vi glömmer bort eller bortser ifrån människans biologi och hur den påverkar hur vi lever är det omöjligt att förstå hur vi ska kunna förändra samhället så att den vetenskapliga metoden är möjlig att inkorporera i samhället. Det är nämligen genom den vetenskapliga metoden som vi kan undersöka vår kultur och påbörja förändringen av det som på sikt förstör vår livsmiljö.

I morgon ämnar jag fördjupa detta ytterligare.

Referenser:

Reber, Arthur S. (1993). Implicit learning and tacit knowledge: an essay on the cognitive unconscious. New York: Oxford Univ. Press

Sapolsky, Robert M. (2017). Behave: the biology of humans at our best and worst. New York, New York: Penguin Press (Kindle ed.)

SOU 2013:60. Åtgärder för samexistens mellan människa och varg

Triune brain. In Wikipedia, The Free Encyclopedia. Hämtad 06:38, April 13, 2024, from https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Triune_brain&oldid=1194869184

Sverige bör ha livskraftiga rovdjursstammar. Är det biologiskt bevisat?

Det är typiskt tjafs och agendan hos deltagarna är illa dold. Jaktjournalen vill att Rovdjursföreningen ska sluta få tillträde till ”rovdjursförvaltningens innersta rum” (Moilanen, 2024a). Rovdjursföreningen är enligt Moilanen en liten organisation med endast 4500 medlemmar och ”de utövar [ett] stort inflytande över rovdjurspolitiken” (Moilanen, 2024a).

Det är grunden till artikeln Ännu ett av Rovdjursföreningens argument mot lodjursjakt underkänns (Moilanen, 2024a). Att jag nämner den här är att det finns ett par intressanta delar i den som kopplar samman mina funderingar och Lars Lundqvist kritik av dem.

Han skriver i en kommentar till inlägget Rovdjuren frodas. Alla är inte nöjda:

På vilket sätt menar du att de som bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö påverkas av besluten att det ska finnas en ordentlig vargstam i Värmland eller gott om björn i Västerbotten?

Samtalet ingår i en större diskussion om vad det är som ligger till grund till varför vi har rovdjur i Sverige och vilka bör fatta besluten. Låt oss fortsätta diskussionen utifrån Moilanens artikel. Ingressen passar ämnet och lyder:

Rovdjursföreningen fortsätter kampanja mot lodjursjakten och lägger återigen fram ett påstående som inte stämmer. Föreningen hävdar att lodjuret har en viktig ekologisk roll, eftersom det jagar selektivt och tar gamla, sjuka och svaga djur. Men det skulle lodjuren inte kunna överleva på. Sanningen är i stället att den tar alla typer av rådjur och till och med nästan kan tömma områden på rådjur.

Ännu ett av Rovdjursföreningens argument mot lodjursjakt underkänns (Moilanen, 2024a)

Nyckelfrasen är ”en viktig ekologisk roll”.

Insekterna bildar ett vackert mönster på stammen.

Artikeln kommer i anslutning till forskningsartikeln ”Numerical response of predator to prey: Dynamic interactions and population cycles in Eurasian lynx and roe deer” (Andrén & Liberg, 2024). Rådjur är en av lodjurens huvudföda. Lodjuren är fantastiska jägare. De smyger på rådjuren, snarare än vargen som jagar. Då lodjuren inte har funnits under en lång tid i södra Sverige har rådjuren ökat. När de sedan återvände till de södra delarna har de med stor effektivitet kunnat döda rådjuren och minskat deras antal. Se också Jaktjournalens artikel Lodjur och rådjur åker berg- och dalbana i ett samspel (Moilanen, 2024b).

I ingressen skriver Moilanen kärnfullt:

När lodjursfamiljer rensat markerna på rådjur tar bytesdjuren slut. Då är det lodjurens tur att bli färre på grund av matbristen.

Lodjur och rådjur åker berg- och dalbana i ett samspel (Moilanen, 2024b)

Vad Andrén och Liberg har gjort är att jämföra antalet rådjur (bytesdjur) och lodjur (rovdjur) för att se hur de påverkar varandra. De har sedan fört in datan i en matematisk modell. Resultaten redovisas i artikeln och de kommer fram till att relationen dem emellan ingår en dynamisk cykel där de påverkar varandras antal genom tillgången på bytesantalet och rovdjursantalet. När det är många rådjur ökar antalet lodjur genom större kullar, vilket i sin tur ökar jakttrycket på rådjur. Därför minskar antalet rådjur, vilket kommer att påverka antalet lodjur i och med att det finns färre bytesdjur.

I ett tidigare inlägg beskrev jag detta förhållande med hjälp av en kula som befinner sig mellan två höjder. Den kommer att röra sig i endera riktning för att sedan trilla över på andra sidan när förhållandet påverkas. Se Varsamhet är ledordet.

Del av figur (Marten, 2001:124)

Vad vi ser är en återkopplingsprocess där faktorer (rovdjur, byte) påverkar andra faktorer (hur många rovdjur och bytesdjur det finns) vilket skapar ett system. Finns det många byten kommer det att påverka antalet rovdjur, som sedan påverkar antalet byten och deras närvaro skapar en återkopplingssystem. Andrén och Liberg visar i sin artikeln att det återkopplingen pågår i cykler, för att sedan krascha efter 30 år.

Vad har då detta med mitt samtal med Lars? Jo, frågan som ställs är om det finns ett inneboende värde i de olika arternas närvaro. Minns ovan att Rovdjursföreningen menar, enligt Moilanen, att lodjuren fyller en viktig ekologisk roll och Rovdjursföreningens ordförande Magnus Orrebrant svarar i artikeln att det är för att de jagar selektivt och att de tar de långsammare rådjuren.

Att påstå att något fyller en viktig ekologisk roll är att göra en värdering. Det är att tolka den data som finns tillgänglig. Det är här vi kan återvända till samtalet mellan mig och Lars. För det handlar om frågan om det finns ett inneboende värde i att det finns en stark vargstam i Värmland om jag bor i Simrishamn? Att besvara den frågan kräver en världsåskådning.

Som jag skrev igår påverkas våra åsikter av den världsåskådning som vi har (Geertz, 2000/1973). Den världsåskådningen kommer att påverka hur jag tolkar världen som jag lever i. Den är meningsskapande. Filosofer har kritiserat detta då de menar att man tillför ett bör i varat, det vill säga att bara för att något är på ett visst sätt, måste inte det betyda att ett bör följer ur det.

Om vi återgår till relationen mellan rådjuren och lodjuren så ser vi att det pågår en återkoppling mellan dem. Många rådjur ökar antalet lodjur. Många lodjur minskar antalet rådjur. Detta betyder inte nödvändigtvis att vi kan härleda ett bör ur detta. Att påstå att lodjur bör finnas för de tar de långsammare rådjuren är att införa en värderande faktor i relationen lodjur/rådjur. Det stöder inte datan, enligt Andrén och Liberg utifrån deras undersökning.

Vildsvinen har bökat upp i kohagen i Bäckhalladalen.

För att införa ett bör måste vi ingå i en världsåskådning. Det är att införa värden i ett system snarare än att utgå från systemet, för att uttrycka mig abstrakt. Det innebär att vi träder in i religionens domäner. Antropologen Clifford Geertz uttrycker det följande i ”Ethos, world view, and the analysis och sacred symbols” (2000/1973):

The source of its moral vitality is conceived to lie in the fidelity with which it expresses the fundamental nature of reality.

Geertz, 2000:126

Det är i vår världsåskådning som vi hämtar den moraliska kraften (”moral vitality”) och det är därigenom som vi skapar mening i naturen. Vi tar in datan och utifrån den kan vi tolka. I detta kan vi komma fram till olika tolkningar, men de måste (bör) utgå från vad faktan tycks påvisa. Det är ur detta som vi formar vår förståelse och ett meningsfyllt universum. Vi inför värderingar för hur något bör vara.

Eftersom samtalet mellan mig och Lars från utgår En ny rovdjursförvaltning (Prop. 2008/09:210) vill jag hänvisa till vad de skriver om de ”biologiska förutsättningar för stora rovdjur att etablera sig Sverige” (s. 21). Det finns ”goda biologiska förutsättningar” för att ha en stor rovdjursstam. Men om det är möjligt handlar om ”hur vi värderar biologisk mångfald” (Prop. 2008/09:210, s. 21.). De erkänner således att en del av frågan utgår från värderingar.

Så låt mig då återknyta till Lars fråga om hur resten av Sverige påverkas av en ”ordentlig vargstam i Värmland” eller ”gott om björn i Västerbotten”? Det finns flera biologiska argument som jag kan använda för att motivera detta, men till syvende och sist är det en värderingsfråga. Så låt mig uttrycka mig värderande.

Tack och lov sprider sig vargen, lodjuret och björnen i landet. Den koncentreras inte enbart i starkt begränsade geografiska regioner. Här i Skåne finns det både varg och lodjur. Om endast lokala beslut hade format deras rörelsemöjligheter är det inte säkert att de hade nått hit. Jag instämmer därför i Proposition 2008/09:210. En ny rovdjursförvaltning:

Sverige ska ha livskraftiga stammar av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn och varje art ska finnas inom artens naturliga utbredningsområde.

S. 8, Prop. 2008/09:210.

Referenser:

Andrén, Henrik; Liber, Olof. (2024). Numerical response of predator to prey: Dynamic interactions and population cycles in Eurasian lynx and roe deer. Ecological Monographs. Vol. 94:1. https://doi.org/10.1002/ecm.1594

Geertz, Clifford. (2000[1973]). The interpretation of cultures: selected essays. 2000 ed. New York: Basic Books

Marten, Gerald G. (2001). Human ecology: basic concepts for sustainable development. London: Earthscan Publications

Moilanen, Mikael (2024a). Ännu ett av Rovdjursföreningens argument mot lodjursjakt underkänns. Jaktjournalen. Publicerad 240314 (hämtad 240329).

Moilanen, Mikael (2024b). Lodjur och rådjur åker berg- och dalbana i ett samspel. Jaktjournalen. Publicerad 240209 (hämtad 240329).

Prop. 2008/09:210. En ny rovdjursförvaltning

Rovdjuren frodas. Alla är inte nöjda.

Människor tolkar information snarare än processar den, skriver Mayer i “The search for insight” (1996). Att vi tolkar betyder att vi försöker foga in informationen i redan fungerande kategorier. Det är då som den först blir begriplig för oss. Fungerar inte kategorierna skapar det oro tills vi kommer på hur det skulle kunna fungera, vilket skapar förändring.

Skillnaden mellan att räkna ut och tolka kan enklast illustreras med att fundera på vad ett rum är. Uträknat är det 3, som i tre dimensioner. Men tolkat kan vi se till andra värden som trivsamhet, officiellt, främmande, bekant och så vidare. På samma sätt är det när vi rör oss i naturen. Vi tolkar den information som vi tar emot i våra sinnen och för in dem i våra föreställningar.

Låt mig ge några triviala exempel från gårdagens promenad med Maggie.

Vi var i Agusa och gick norrut. Maggie var försiktig. Jag tror det berodde på att vi har varit där när de har jagat. Hon är väldigt skotträdd. Nu sköt ingen, likväl tog det lite tid för henne att lugna ned sig. Vi kom in på skogsvägen som leder till Rebbetuaröd. Timmerstaplar med bokträd stod vid vägen. Några fåglar väckte min uppmärksamhet. Det var två stenknäckar. Hon ledde mig av skogsvägen och först förstod jag inte vad som skedde. Så upptäckte jag att hon följde ett vildsvinsspår. Fast så upptäckte jag att hon var snarare på väg ned till en bäck. Hon älskar när vi kastar pinnar i vattnet som hon kan hämta. Hela tiden tolkade jag hennes beteende utifrån kunskapen om hennes beteende.

Under promenaden förundrades jag över hur mycket gran de hade tagit ned. Däremot hade de låtit bok och björk stå kvar. Delar som tidigare hade varit mörka lystes nu upp.

Mellan Agusa och Rebbetuaröd

Just att vi tolkar vår miljö är grundläggande för att förstå mänskligt beteende. Tolkningen ingår i en världsåskådning och om den inte överensstämmer med skapas frustration och ångest. Under tider i mänsklighetens historia har vi förmått oss att överge ren tolkning till att också testa hypoteser och experimentera för att se om de överensstämde med verkligheten. Utifrån resultaten har vi senare kunnat utveckla vår kultur och världsåskådning.

Antropologen Clifford Geertz (2000/1973) skriver att en världsåskådning är den bild av hur saker är, koncept om naturen, av självet och samhället. Det är föreställningen om världens ordning.

It contains their most comprehensive ideas of order.

Geertz, 2000:127

Jag hade detta i åtanke när jag avslutade om hur rovdjuren håller på att förändra vår syn på tillvaron i gårdagens inlägg, EU sätter ramar. Det är bra för vargen.. Än mer tänkte jag på det då jag läste Lars kommentarer till inlägget.

I alla de utredningar och propositioner som jag har läst om rovdjuren återkommer konflikten mellan dem och människorna. Låt oss ta En ny rovdjursförvaltning Prop. 2008/09:210 där de skriver att det är ”vad vi människor anser som acceptabelt” som begränsar rovdjurens antal och utbredning. Vad som påverkar det är till exempel ”näringsverksamhet, friluftsliv och värdering av biologisk mångfald.

Såväl i Sverige som i våra grannländer medger de biologiska förhållandena goda förutsättningar för stora rovdjur att etablera sig. Det som sätter gränserna för rovdjurens antal och utbredning är avvägningen mellan vad vi människor anser som acceptabelt när det gäller påverkan och konflikter med bl.a. näringsverksamhet och friluftsliv och hur vi värderar biologisk mångfald.

S. 21, En ny rovdjursförvaltning Prop. 2008/09:210

De talar om värderingar och de grundar sig i den världsåskådning som vi har.

Världsåskådningar förändras långsamt och framför allt inte bara för att lagar och regler skapas. Vi är tolkande djur som bearbetar information utifrån vanor och rutiner. Detta är något som politikerna förstår och fem år efter proposition 2008/09:210 stod en utredning klar, Åtgärder för samexistens mellan människa och varg (SOU 2013:60).

I den skriver de uttryckligen att politiken har lyckats i rovdjurspolitiken om vi ser till rovdjuren. De har ökat och spridits över stora delar av landet. Men den har misslyckats när det kommer till en stor del av medborgarnas upplevelser av rovdjurens närvaro.

Landsbygdsnäringar som t.ex. rennäring, fäbodbruk, fårnäring och jakt anser sig ha begränsade möjligheter att påverka sin egen situation. De anser att lagstiftningen alltför ensidigt tar ställning för rovdjuren och i alltför begränsad omfattning tar hänsyn till landsbygdsnäringarna och jakten.

S. 9, Åtgärder för samexistens mellan människa och varg SOU 2013:60
Här har de börjat ta ned gran.

Detta misslyckande kan ses på flera sätt, men en sak som är viktig att understryka är att det inte handlar om pengar. Det handlar inte om en beräkning utan om upplevelser. Rivna får är något mer än en kostnadsfråga. Det handlar om hur man tolkar att röra sig ute i naturen. Det handlar inte om verklig risk utan upplevd risk. Vi tolkar vår omgivning, vilket påverkas av den världsåskådning som vi har.

Detta tror jag också är väldigt viktigt för att förstå den konflikt som begränsar möjligheterna till kommunikation mellan hur vi ser på rovdjuren. Problemet är att detta även tar sig uttryck i hur vi ser på hur Sverige styrs. Författarna till rapporten skriver att förtroendet för riksdagen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna minskar.

Förtroendet hos befolkningen för hur riksdagen och de förvaltande myndigheterna hanterar rovdjurspolitiken och dess förvaltning är bristfälligt.

S. 9, Åtgärder för samexistens mellan människa och varg SOU 2013:60

Finns inte förtroendet där finns det dem som kommer att ta lagen i egna händer. Tjuvjakt är en sådan handling. I Proposition 2008/09:210 tar de upp detta och skriver att problemet är att när tjuvjakt bedrivs på rovdjur är benägenheten hos lokalbefolkningen att gå till polisen mindre.

Ett stort problem är att allmänheten inte är polisen lika behjälplig med tips och iakttagelser när det gäller illegal jakt på rovdjur som när det gäller annan illegal jakt.

S. 58, En ny rovdjursförvaltning Prop. 2008/09:210

Detta motstånd får andra problem.

I propositionen menar de att en del av lösningen till problemet skulle kunna vara att regionalisera beslutsfattandet i högre utsträckning.

Detta har man gjort och det innebär att Naturvårdsverket delegerar delar av ansvaret på förvaltningen av rovdjuren.

Innan detta beslut fattades var det flera instanser som kritiserade förslaget och menade att risken för otillbörlig påverkan skulle kunna uppstå. Det var inte bara organisationer om Djurens rätt och Rovdjursföreningen, utan också åklagarmyndigheten och Riskpolisstyrelsen.

Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen har anfört att det finns risk för att obehörig påverkan ökar vid en regional förvaltning och att en regional förvaltning därför inte bör inkludera de rovdjur som har ogynnsam bevarandestatus. Även Brottsförebyggande rådet har anfört att en ökad regionalisering av förvaltningen kan medföra en risk för otillbörlig påverkan på handläggande tjänstemän. Svenska rovdjursföreningen och Djurens rätt har avstyrkt en ökad regionalisering av förvaltningen och anfört att det kan medföra en ökad risk för otillbörlig påverkan.

S. 23, En ny rovdjursförvaltning Prop. 2008/09:210

Dit jag vill komma med det här inlägget är att vi människor har en världsåskådning som bygger på den kultur som vi kommer ur. Den skiljer sig delvis inom landet och mellan människor. Den är viktig och framför allt visar den att vi människor inte är datamaskiner som endast följer den information som delges oss utan vi tolkar den utifrån de koncept och föreställningar som vi har, alltså vår världsåskådning.

Rovdjuren som har spritt sig så framgångsrikt i hela riket och som har skapat så stora konflikter visar på vikten att förstå detta. Att sätta ramverk i regeringen eller i EU hjälper föga om det inte följer med den rådande världsåskådningen.

I framtiden kommer synen på rovdjur att vara annorlunda. Att det nu pågår diskussioner är en del av den processen. Min förhoppning är att synen kommer att vara mycket mer positiv än nu. För även om rovdjuren sprider sig friskt så är det väldigt många som inte är nöjda med situationen.

Referenser:

Geertz, Clifford. (2000[1973]). The interpretation of cultures: selected essays. 2000 ed. New York: Basic Books

Mayer, Richard E. 1996). ”The search for insight: Grappling with Gestalt psychology’s unanswered questions”. ss 3-32 ur Sternberg, Robert J. & Davidson, Janet E. (red.) (1996). The nature of insight. Cambridge, Mass.: MIT Press, paperback

Prop. 2008/09:210. En ny rovdjursförvaltning

SOU 2013:60. Åtgärder för samexistens mellan människa och varg

EU sätter ramar. Det är bra för vargen

I slutbetänkande Mål för rovdjur (SOU 2012:22) läser jag följande:

Riksdagen har tagit ställning för att den biologiska mångfalden ska bevaras och att rovdjuren långsiktigt ska finnas kvar i den svenska faunan. Sverige har dessutom tillträtt flera konventioner som ger ett skydd för arterna björn, järv, lo och varg. Det är därför utredningens bedömning att bevarandet av dessa arter är ett väsentligt mål av allmänintresse som inte behöver ifrågasättas.

SOU 2012:22, S. 31

Riksdagen har tagit ställning. Jag funderar på orden. Vad betyder det egentligen att riksdagen har tagit ställning? Den demokratiska processen har haft sin ordning, men det skaver. För det ligger en hel del gömt i dessa ord som jag har läst om under morgonen. Det är begrepp som art- och habitatdirektiv och Bernkonventionen, samtidigt som frågan om riksdagen legitimitet.

I kungörelse (1974:152) om om beslutad ny regeringsform står följande paragrafer:

1 §   All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

4 §   Riksdagen är folkets främsta företrädare.

Kungörelse (1974:152) om om beslutad ny regeringsform

Men Sverige är ingår även i EU och därför står följande tillägg under Överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet:

6 §   Inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen kan riksdagen överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket.

Kungörelse (1974:152) om om beslutad ny regeringsform
Billingen

Detta innebär att Sverige har förbundit sig att släppa viss del av suveräniteten (Brown, 2011) och måste därför utgå ifrån överstatliga beslut. Bernkonventionen och Art- och habitatsdirektivet är delar i detta.

Bernkonventionen är ett fördrag och en överenskommelse mellan EU och vissa länder i Afrika som gjordes 1979 och bygger på att:

[F]rämja samarbete mellan signatärsstaterna för att bevara vilda djur och växter samt deras naturliga miljö och att skydda utrotningshotade flyttande arter.

Bernkonventionen

Bernkonventionen står således över både EU och Sverige. Därför skriver författarna till Åtgärder för samexistens mellan människa och varg (SOU 2013:60)

Den svenska lagstiftningen och förvaltningen av våra fyra stora rovdjur styrs av internationell och europeisk rätt, i synnerhet art och habitatdirektivet som utgör EU:s legala genomförande av Bernkonventionen. Svenska mål för rovdjurspopulationer måste säkerställa att art- och habitatdirektivets mål för dessa arter uppnås. På så sätt skapar art- och habitatdirektivet en viktig ram och förutsättning för förvaltningen av varg i Sverige.

S. 38, SOU 2013:60

Det är en viktig ram, skriver författarna och den spelar en väldigt stor roll när det kommer till viltförvaltning.

Bernkonventionen kom till min kännedom i artikeln Upplagt för besvikelse bland ivriga jägare (Johansson, 2024). Den handlar om den diskussion som har uppstått i EU angående vargens status, men som journalisten skriver så är vägen till en möjlig förändring lång.

Men vägen till ändrad skyddsklass är lång och EU-kommissionen kan snubbla redan på första steget. EU-lagstiftningen som styr vargskyddet är grundad på Bernkonventionen, ett avtal som ligger utanför EU, men är signerat av unionen, dess 27 medlemsstater, och ytterligare 23 länder.

Upplagt för besvikelse bland ivriga jägare

Som vi ser i nedan figur är det mycket som spelar in och olika beslut har olika mycket självständighet.

Figur 2 (Dressel et al., 2020).

Utifrån detta allmänna samtal om demokrati vill jag framföra ett par tankar som tumlade omkring efter läsningen.

Låt oss börja i ett tidigare inlägg där jag tar upp skillnaden mellan åsikter om rovdjur och vargen framför allt, Det är jobbigt med demokrati. I det hänvisar jag till En attitydundersökning om stora rovdjur och rovdjursförvaltning (Dressel et al. 2021). De tilltalade svarar på frågan ”Vad tycker du om att björn, järv, lo, varg och kungsörn finns i Sverige?” och majoriteten är positiv. Jag har fört ihop ”Tycker om” och ”Tycker mycket om”: björn: 78 %, järv 71 %, lo 80 %, varg 69 %, samt kungsörn 88 %. Det är en tydlig majoritet, men skapar det legitimitet hos dem som inte håller med? De är också många.

I inlägget Tjuvjägare, attityd och vargarna som inte finns i Dalarna pekar jag på problemet med legitimitet genom att visa på att Dalarna är ett slukhål för varg. Där är också en betydligt negativare attityd till vargen (Ericsson et al., 2013). Vad man dock ska lägga märke till är att i attitydundersökning 2021 så är svarsfrekvensen 35% i Dalarna (Dressel et al., 2021), vilket ställer frågan hur representativ den är?

Böljeslagsmärken i Bäckhalladalen

Utredningarna och opinionsundersökningar är dock ögonblicksbilder från ett decennium, vilket leder mig till att nu försöka begrunda framtiden.

För undertiden jag funderade på detta mindes jag det som jag skrev om igår, Blädningsbruk: En handbok. Där tar jag upp att svensk skog nästan har dubblat sitt virkesförråd från 1955 och det under en tid då man även har avverkat en hel del. Detta har skett då man har gått från ett fritt skogsbruk till ett väldigt reglerat (Enander, 2007).

Att jämföra rovdjurspolitik och skogspolitik torde vara som att jämföra äpplen och päron. Dock det som är viktigt är att vi fattar beslut som ska påverka oss för väldigt lång tid framöver. Om vi tar EU:s Gröna giv så handlar det om resultat som ska uppnås 2040, se Ska EU ge tusan i den svenska skog?.

Så besluten som fattas bygger på en långsiktighet. Det andra handlar om dagens situation och hur vi hanterar rovdjuren. Vad jag syftar på är att vargen utrotades från Sverige på 1970-talet för att återvända i början av 1990-talet. Utrotningsförsöken hade pågått egentligen sedan urminnestider, vilket gjorde att vargen och andra rovdjur alltmer hade fördrivits från mänsklig bygd. Ett brukssätt utan rovdjur kunde utvecklas där fäbodjäntor och herdepojkar kunde gå i skolan istället för att vakta familjens djur.

I och med att Sverige gick med i EG, senare EU, blev vi också en del av art- och habitatdirektivet, samt Bernkonventionen. Dessa är inriktade på att bevara vilda djur och växter för framtiden. Men det viktigare menar jag är att i och med vargens återkomst så var riksdagen tvungen att fundera på hur de skulle hantera förekomsten av rovdjuren. Det är i det perspektivet som jag ser de olika utredningarna och propositionerna som görs. Rovdjuren skapar en gråzon där deras närvaro ställer samhällsfrågor om hur vilt och människor ska samverka. Människorna sätter ramverket för djuren.

I en representativ demokrati som Sverige är det regeringen som ”styr Sverige genom att den verkställer riksdagens beslut” (Regeringskansliet, 2023). Vad jag märker när jag läser utredningarna är hur de försöker att jämka mellan olika fördrag, politiska beslut, vetenskaplig litteratur, samt med den samlade svenska befolkningen i form av opinionsundersökningar och intressegrupper. Det mångfaldiga svenska folket är ständigt i åtanke.

Avslutningsvis handlar dessa beslut om hur vi vill att Sverige ska gestalta sig i framtiden. Sverige har varit ett land fattigt på fauna under tider (se inläggen under etiketten ”jägare”. Politiska beslut har skapar ramar för hur jakten har kunnat bedrivas i Sverige. Då kunde man inte se hur det skulle utvecklas, men man var förutseende nog att se att som det var var tvunget att ändras. Med tiden förändrades lagarna och anpassades till de nya förutsättningarna.

I Åtgärder för samexistens mellan människa och varg skriver författarna om vikten att upphöra med den politiska splittringen och otydligheten. Jag tror de har rätt. Men likaså måste en slags kulturell enighet uppstå hos oss.

Jag tänker på hur invånarna i Assam i nordöstra Indien. De lever med elefanter och noshörningar. De får ibland sina fält förstörda av dessa djur. De tar det inte med ro, då förstörelsen riskerar deras välfärd, men de ser det som en del av livet och en del av deras världsuppfattning (se Balmford, 2012). Förmågan, eller kanske självklarheten, att se naturen som något som vi är en del i och av, vilket ställer krav på oss, tycks ha försvunnit i våra möjligheter att kontrollera tillvaron. Men kontrollen är en villosyn. Dessutom har vi ett ansvar mot framtida generationer att bevara naturen i dess mångfald. Det börjar nu genom att ramarna sätts.

Referenser:

Balmford, Andrew (2012). Wild hope: on the front lines of conservation success. Chicago: University of Chicago Press

Brown, Wendy (2011). Inhägnade stater, avtagande suveränitet. Hägersten: Tankekraft.

Dressel, Sabrin; Sandström, Camilla; Bennett, Juliana; Ericsson, Göran. (2021). En attitydundersökning om stora rovdjur och rovdjursförvaltning. SLU. Rapport 2021:8.

Enander, Karl-Göran (2007). Skogsbruk på samhällets villkor: skogsskötsel och skogspolitik under 150 år. Umeå: Institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet

Eur-Lex (u.å). Bernkonventionen. EU. Senast ändrat 200515 (Hämtat 240327)

Ericsson, G., Sandström, C., Kagervall, A. and Johansson, M. (2013). Attityder till varg och vargförvaltning. Report 2013:1. SLU

Johansson, Sara (2024). Upplagt för besvikelse bland ivriga jägare. ATL. Publicerad 240229 (hämtat 240327)

Regeringskansliet (u.å). Så arbetar regeringen och Regeringskansliet. Uppdaterad 230208 (Hämtad 240327)

SOU 2012:22. Mål för rovdjur

SOU 2013:60. Åtgärder för samexistens mellan människa och varg.

Vargen, ett illvilligt problem?

Jakten i Ripelångareviret är avslutad. Rubriken på Sveriges Radios hemsida lyder Bekräftat: Vargreviret i Ripelången utrotat. Inslaget är från 18 januari 2024. Så kommer ett nytt inslag 27 januari där det visar sig att en valp hittats, se Efter licensjakten: En varg kvar i Ripelångareviret. Vilthandläggaren säger i inslaget att de inte ser detta som ett problem och att den förmodligen kommer att ge sig av.

Det har varit en del kontroverser kring jakten. Två vargar som sköts tillhörde inte reviret, enligt inslaget ”Efter licensjakten…”, men befann sig i reviret och därför har inte jägarna brutit mot lagen, enligt Länstyrelsen Västra Götaland:

De jägare som eventuellt skjutit varg eller vargar som inte visar sig tillhöra reviret Ripelången har enligt Länsstyrelsens mening inte begått något jaktbrott, då alla fyra vargar har skjutits inom jaktområdet.

Fyra vargar har lagligt skjutits i Ripelångsreviret – Länsstyrelsen väntar på DNA-svar om vilka individerna är

Samtidigt har de jägarna anklagats för att medvetet ha skjutit fel varg, skriver Svenska Jägareförbundet, genom att inte informera om alla kända vargar.

Länsstyrelsen misstänker att två vargar som fällts i Ripelångsreviret inte tillhör reviret. Och att jägarna avsiktligt har fällt dessa. Att de känt till vargarna, men inte rapporterat kännedom om dessa.

Jägarna i Ripelången har inte gjort något fel
Vattnet är fortfarande hög i Tommarpsån. Jag är nyfiken på hur mycket av strandbanken som flödet kommer att dra med sig.

Flera saker väcker min undran.

Enligt den senaste inventeringen finns det ingen genetiskt viktig varg i området. Skulle det visa sig att en genetiskt viktig varg ändå uppehåller sig i jaktområdet kommer jakten att avlysas.

Licensjakt efter 6 vargar i Västra Götalands län

Det första är att skälet till att man tillät skjuta vargen var att den inte var genetiskt viktig. Men det främsta skälet till beslutet enligt Länsstyrelsen Västra Götaland var att geografin beskrivs som ”vargtät”.

Tydligen var ingen ”genetiskt viktig varg” skjuten, men två av de skjutna tillhörde inte ens reviret utan kom från Brängenreviret. Och då vi ännu inte märker alla vargarna blir det som viltansvariga säger ”omöjligt för en enskild jägare att veta om den står i begrepp att skjuta en varg tillhörande just familjegruppen Ripelången eller en varg på vandring”. Så det är inte så farligt om fel varg skjuts?

Det andra som jag undrar över är hur det ska gå med förflyttningen med vargarna från det mellersta förvaltningsområdet om de skjuts när de kommer till de södra? Se inlägg Vargen som vägrar låta sig fångas. LRF skriver i inlägget Reflektioner och lärdomar från licensjakten på varg i Ripelången att de tror att det kommer att ske mer licensjakt i framtiden. Ordförande för jägareförbundet södra Älvsborgs säger att ”även om jakten var lyckad bromsade vi egentligen bara in vargens etablering i området. Jag är tyvärr övertygad om att vi kommer se fler licens- och framför allt skyddsjakter framöver”.

Torbjörn Johansson för LRF Herrjunga säger att ”En nyckel i att få till licensjakten har varit att vi lyckats få politiker och näringslivet i området att engagera sig.” Det viktiga är också, fortsätter han, att hålla sig till fakta och att påverka politiken:

Den enda vägen framåt har varit att skapa saklig opinion och utgå från fakta. En annan viktig faktor är att vi får med oss politiken. Särskilt Bryssel som med art- och habitatdirektivet i mångt och mycket resulterat i den nuvarande vargförvaltningen. I slutändan är det ju politiken som styr länsstyrelsens beslut. Så i stället för att skriva arga kommentarer på Facebook är det bättre att engagera sig i politiken.

Reflektioner och lärdomar från licensjakten på varg i Ripelången

Så som jag förstår LRFs reflektioner och lärdomar är att de har bedrivit en starkt påverkanskampanj på Länsstyrelsen i Västra Götaland.

Här kommer vi till den tredje funderingen som handlar om rovdjurspolitik och Sveriges relation till EU. Nedan kommer jag att gå igenom det i detalj. Dels knyter det an till gårdagens inlägg Lämna oss inte till vargarna, men framför allt till varför vargreviret i Ripelånga ”utrotades”.

För dels menar LRF att de har fört en bra opinionsbildning. Länsstyrelsen tycker att jägarna inte har gjort något fel trots att två av vargarna inte tillhörde reviret, samt att en valp överlevde som inte kommer att uppfostras av sina föräldrar. Kommer det att bli en problemvarg? En strykarvarg?

De starka östliga vindarna drar upp strandgods i Tobisvik.

Under morgonen fortsatte jag att läsa utredningen Åtgärder för samexistens mellan människa och varg (SOU 2013:60). Grunden till den är just konflikterna som har uppstått i Sverige i följderna av vargens återkomst, de problem som många upplever, samt de politiska beslut som har fattats, liksom de internationella avtal som Sverige har förbundit sig att hålla. Det är det sista som också främst motiverade utredningen då Sverige hade fått ett ”överträdelseärende” från EU-kommissionen:

I januari 2010 mottog EU-kommissionen klagomål angående den svenska regeringens vargpolitik och den licensjakt som nyligen hade ägt rum i Sverige. I en formell underrättelse den 27 januari 2011 anförde kommissionen att Sverige genom att tillåta licensjakt på varg under 2010 och 2011 inte fullgjort sina skyldigheter enligt artiklarna 12 och 16 i art- och habitatdirektivet. Kommissionen ansåg att Sveriges vargpolitik med en begränsad vargstam, licensjakt på en strikt skyddad art som inte har gynnsam bevarandestatus och flyttningar av varg som inte ännu har realiserats i framtiden kommer att påverka bevarandestatusen för varg (dnr UF2011/5357).

S. 11. Prop. 2012/13:191 (2012). En hållbar rovdjurspolitik

I utredningen Åtgärder för samexistens mellan människa och varg (SOU 2013:60) står det att läsa att om Sverige inte utvecklar en livskraftig vargstam så kan EU överta kontrollen.

Kommissionen har vidare tydliggjort att Sverige måste ta ställning till gynnsam bevarandestatus. Vidtas inte åtgärder i enlighet med ovanstående hotar kommissionen att dra Sverige inför EU-domstolen. Ett domstolsförfarande innebär att Sverige under en längre tid förlorar möjligheten att förvalta vargstammen.

S. 43. Åtgärder för samexistens mellan människa och varg (SOU 2013:60)

Läs den sista meningen en gång till: ”Ett domstolsförfarande innebär att Sverige under en längre tid förlorar möjligheten att förvalta vargstammen”.

Licensjakten är således en ytterst problematisk politik i Sverige, som delvis bygger på att minska konflikterna i rovdjursfrågan, delvis på att en ”gynnsam bevarandestatus” är uppnådd. Är detta ett illvilligt problem (wicked problem)? Enligt EU-kommisionen tycks det inte vara det eftersom det handlar om att uppfylla kriteriet som experter har satt:

Kommissionen har också understrukit att förvaltningsplanen måste klara av en vetenskaplig granskning. Kommissionen har varit tydlig med att licensjakt efter varg inte accepteras så länge gynnsam bevarandestatus inte är uppnådd och motiverat detta med att undantaget för att döda varg i art- och habitatdirektivet avser strängt kontrollerad skyddsjakt.

S. 43. Åtgärder för samexistens mellan människa och varg (SOU 2013:60)

Förvaltningsplanen ska klara av en vetenskaplig granskning, men vad jag försöker visa här att den klarar inte av det.

Vargar skjuts för att det finns en opinion. Fel vargar skjuts. Men det är ingen fara eftersom de inte är ”genetiskt viktiga”. Och nu har jag inte ens nämnt siffrorna för en ”gynnsam bevarandestatus” utifrån ett biologiskt perspektiv som nämns i litteraturen. För mig är detta en symtom på just detta illvilliga problem som Rittel och Webber skriver om i ”Dilemmas in a general theory of planning” (1973).

Det är inget problem som kan lösas med en expert kommitté utan det är något som kommer att ta väldigt lång tid att uppnå ett slags stadie då ett relativt konsensus finns. För är det något som märks i dessa tioåriga utredningar och propositioner så är att även om fakta finns där och tydliga undersökningar så är det framför den mänskliga faktorn som ingen riktigt klarar av få bukt med. Och det är just det som Rittel och Webber pekar på när de skriver att ett problem kan ha ”logiska inkonsekvenser på hur problemet uppfattas”. Jag skulle vilja lägga till att det är logiska inneboende inkonsekvenser i problemet.

Några av dess logiska inneboende konsekvenser har jag pekat på här.

Referenser:

Lindén, Mattias (2024). Bekräftat: Vargreviret i Ripelången utrotat. Sveriges Radio. Publicerat 240118 (Hämtat 240211)

Länsstyrelsen (2023). Licensjakt efter 6 vargar i Västra Götalands län. Länsstyrelsen Västra Götaland. Publicerat 230921 (Hämtat 240211)

Länsstyrelsen (2024). Fyra vargar har lagligt skjutits i Ripelångsreviret – Länsstyrelsen väntar på DNA-svar om vilka individerna är. Länsstyrelsen Västra Götaland. Publicerat 240105, uppdaterat 240108 (Hämtat 240211)

Olsson, Thérèse (2024). Efter licensjakten: En varg kvar i Ripelångareviret. Sveriges Radio. Publicerat 240127 (hämtat 240211)

Prop. 2012/13:191 (2012). En hållbar rovdjurspolitik. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2013/09/prop.-201213191

Rittel HW, Webber MW. (1973). Dilemmas in a general theory of planning. Policy Sciences. 4:155–169. doi:10.1007/BF01405730

SOU 2013:60 (2013). Åtgärder för samexistens mellan människa och varg. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2013/08/sou-201360/

Svenska Jägareförbundet (2024). Jägarna i Ripelången har inte gjort något fel. Svenska Jägareförbundet. Publicerat 240104 (Hämtat 240211)

Widell, Pontus (2024). Reflektioner och lärdomar från licensjakten på varg i Ripelången. LRF. Publicerat 240129 (Hämtat 240211)

Lämna oss inte till vargarna

Blåmesarna rör sig fort i kastanjen. De pickar på grenarna. Även talgoxarna kommer till kastanjen. En individ undersöker holken. Eller är det flera? Jag ser ingen skillnad. Holken är nu urstädad. Ett tjockt lager mossa låg i botten.

Det var fågelliv och fågelsång och jag satt med en kopp kaffe och rökte min pipa på altanen. Vår!

Det var fint att sitta där ute och se fåglarna, men också att se hur kastanjen sakta öppna upp sin bark för insekter och svampar som får fäste. Den myllrar av liv.

Spindeltrådarna berättar tydligt för en amatör som jag att insekterna har hittat sin plats.

Under en längre tid har jag följt rovdjursdebatten i Sverige och internationellt. Samtidigt som jag har en åsikt i frågan försöker jag också att hålla viss distans för att kunna se de olika argumentens ingångar. Ofta är det frustrerande, framför allt när politiker yttrar sig. Jag upplever det inte som genuint och ska strax förklara varför jag tycker så. Se också Nu är jakt politisk hårdvaluta (Ek, 2021)

Själv är jag för en stor population av olika rovdjur i Sverige, men jag är också medveten om att jämfört med många andra europeiska länder har vi en väldigt stor total population av rovdjur. Vi har lyckan att ha kungsörn, järv, lodjur, björn och varg.

Många upplever det inte på samma sätt och skälen kan vara alltifrån att de känner oro att röra sig i skogen till att det blir mindre älg att jaga. En fårägare som jag talade med berättade om sorgen över att komma ut och se många av sina får rivna efter inte bara en utan flera attacker. Personen berättade också om problemen med att öppet berätta om detta. Vi har grupper i samhället som trakasserar fårägare som berättar om sina upplevelser för de menar att de yttrar sig kritiskt i rovdjursfrågan.

Under morgonen har jag läst i några olika regeringspropositioner som behandlar rovdjuren. Det är dels ”Sammanhållen rovdjurspolitik:
Prop. 2000/01:57″, ”En hållbar rovdjurspolitik: Prop. 2012/13:191”, men också ”Mål för rovdjuren: SOU 2012:22” och ”Åtgärder för samexistens mellan människa och varg: SOU 2013:60”.

En proposition är ett förslag från regeringen till riksdagen om till exempel en ny lag. Vissa propositioner består av förslag till ny lagstiftning. Andra propositioner innehåller mindre eller större ändringar av redan gällande lagar eller förslag till riktlinjer av olika slag.

Regeringen.se

Vad som har föranlett dessa propositioner och utredningar är delvis olika, men jag tror att de inledande orden till ”Åtgärder för samexistens mellan varg och människa” sammanfattar det ganska bra:

De stora rovdjuren i Sverige har under de senaste decennierna ökat i antal. En konsekvens av tillväxten är att rovdjuren, främst varg och lo, sprider sig över landet. Nuvarande rovdjurspolitik har därmed varit lyckosam ur rovdjurens perspektiv. Politiken och dess förvaltning har dock varit mindre framgångsrik när det gäller att hantera de konflikter som har uppstått i samband med rovdjurens tillväxt.

S. 9, SOU 2013:60

Frågan jag ställer mig är varför ”[p]olitiken och dess förvaltning” inte har varit särskilt lyckosam i att hantera konflikterna?

I grunden, vilket de alla konstaterar, finns det i Sverige i allmänhet en positiv inställning till rovdjuren. Detta är ihållande, vilket nyliga undersökningar bekräftar, se inlägg Det är jobbigt med demokrati. Samtidigt finns det en stor och röstkraftig minoritet som är emot rovdjur, framför allt vargen.

Bland insändare jag läser uttrycks ofta en frustration över politikerna. Anne-Christine Engdahl skriver i Svenskjakt.se:

Hur kommer det sig att ingen politiker har modet att säga ifrån att antalet frilevande vargar ska vara noll? Vargar i Sverige ska hållas i hägn för att skydda betesdjuren och landsbygdens befolkning.

”Varför vågar inte politiker säga ifrån i vargfrågan”. (Engdahl, 2023)

Andra debattartiklar kommer från politiska företrädare. Där stöter jag sällan på dem som uttrycker stöd för rådande rovdjursförvaltning. Oftare handlar det om beskyllningar.

Det är dessa beskyllningar som jag vill ägna mig åt, då de oroar mig. Att uttrycka åsiktskillnader hör till demokratin och talar snarare för en sund sådan. Men det som oroar mig för är att det i mycket handlar om att hellre beskylla än att vilja ta ansvar.

Från en krattek i Sandhammaren. Jag tror det är ett raggskinn, en sapotrof som bryter ned kratteken.

Skälet till att jag är tveksam till hur rovdjurspolitiken kritiseras är att propositionerna och utredningarna är inga hastverk. De är genomtänkta och tar hänsyn till väldigt många delar.

I sammanfattningen till utredningen ”Mål för rovdjuren: SOU 2012:22” skriver de:

Riksdagen har slagit fast att rovdjuren långsiktigt ska finnas kvar i den svenska faunan. Samtidigt kan rovdjuren orsaka betydande ekonomisk skada och på andra sätt påverka människors livskvalitet negativt. Att kombinera rovdjursförekomst med renskötsel, lantbruk, friluftsliv och jakt är en stor utmaning för förvaltningen. Även positiva konsekvenser av rovdjursförekomst, t.ex. för viltskådning, måste beaktas i det sammanhanget. De stora rovdjuren påverkar andra vilda arter och utgör en komponent i de skandinaviska landekosystemen.

S. 11

Det är väldigt många intressenter som ska beaktas.

Det andra är att i ”En hållbar rovdjurspolitik: Prop. 2012/13:191” har en mängd olika remissinstanser fått uttala sig. Det är alltifrån LRF till Rovdjursföreningen, till Svenska Jägarförbundet till Sametinget. I detta betyder inte att de hörsammas i allt. Det som politikerna ska göra är således att jämka utifrån forskning och åsikter kunna arbeta sig fram till en genomtänkt politik och i det här fallet en fungerande förvaltning.

I detta finns det dock en grundläggande faktor som är så tydlig i rovdjursfrågan. Inom samhällsforskningen benämns den som ”wicked problems”. Begreppet kommer från artikeln ”Dilemmas in a general theory of planning” (Rittel Webber, 1973). Den är väldigt underhållande skriven och jag rekommenderar dig verkligen att läsa den.

I avsnittet ”Social context” skriver de att det fanns en tid på 50-talet då många trodde att samhället skulle bli mer homogent, men motsatsen är fallet och snarare har det blivit allt mer heterogent. De menar att det kommer av välståndet. Det förindustriella samhällen som är kulturellt enhetliga och inte industriella samhällen, skriver de.

Just denna mångfald av åsikter och föreställningar är vad politiker i ett fungerande demokratiskt samhälle har att arbeta med. Ansvarstagande politiker försöker således att jämka mellan de olika grupperna och i Sverige sker det genom remissinstanser. Huvudproblemet är dock inte att det finns en mängd olika åsikter utan just att problemet i sig inte är lösligt. Det är det som gör det illvilligt.

I detta, menar författarna, finns en vanföreställning i att man tror att samhällsproblem är likt schack. Att man tror att det finns tydliga spelregler och är schackspelaren tillräckligt duktig, så kommer han att vinna. Så skicka in experten så kommer lösningen. Men det är inte möjligt eftersom det finns så många olika faktorer som inverkar, se till exempel Vargfrågan handlar inte bara om konflikten mellan stad och land.

Lösningen på detta, menar vissa, är att placera beslutet så nära de berörda som möjligt. Jägarnas riksförbund skriver till exempel att:

JRF ser att EU och dess byråkrati tycks lamslå politiker och myndigheter i Sverige. EU ska inte diktera svensk viltförvaltning. Regeringen ska verka för att Sverige återtar beslutsmakten gällande de frågor som ryms inom art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet samt driva en revidering av direktiven.

Så här tycker våra politiker om jakt. (Nilsson, 2022)

I grunden utgår svensk förvaltning från detta och att tack vare det har de stor möjlighet att påverkar. Det vet också att det finns andra faktorer som spelar in, se figuren nedan. Jägarnas Riksförbund är väl medvetna om Sverige är en del av EU och förbinder sig därför att följa de överenskommelser som har gjorts.

Se Perceived adaptive capacity within a multi-level governance setting: The role of bonding, bridging, and linking social capital, Figur 2 (Dressel et al., 2020).

Svenska politiker är bundna av detta, trots det skriver Moderaterna ihåligt på sin hemsida att de vill arbeta emot EU:

Vi vill därför ge ett större lokalt inflytande över jakten och rovdjurspolitiken. Det är viktigt att förändringar på EU-nivå inte påverkar svenska jägare negativt.

Moderaterna är jägarnas och sportskyttarnas parti

Det är inte bara Moderater och Jägarnas riksförbund som sysslar med dylikt utan många andra grupper.

En mossbevuxen krattek i Sandhammaren.

Poängen är att det finns ingen perfekt lösning. Det är inget nollsummespel utan rovdjurspolitik är sammansatt av en mängd olika faktorer, där politiken handlar om att försöka nå acceptabla lösningar. För att acceptera att lösningarna är just acceptabla, måste vi godkänna det finns en god vilja hos politikerna. Propositionerna kring rovdjurens existens i Sverige bygger på sammanställda fakta, kulturella faktorer och det som är politiskt möjligt.

Illvilliga problem är inte möjliga att lösa, men de är väldigt enkla att utnyttja i fult spel och det är politiken full av. För att ha ett fungerande sunt demokratiskt samhälle bör enkla förklaringar på komplexa problem undvikas. De splittrar och förleder folk att tro att de är lurade.

Referenser:

Dressel, Sabrina; Johansson, Maria; Ericsson, Göran; Sandström, Camilla. (2020). Perceived adaptive capacity within a multi-level governance setting: The role of bonding, bridging, and linking social capital. Environmental Science & Policy, Vol 104, ss. 88-97, https://doi.org/10.1016/j.envsci.2019.11.011.

Ek, Anna (2021). Nu är jakt politisk hårdvaluta. Smedjan. Publicerad 210913 (Hämtad 240210).

Engdahl, Anne-Christine (2023). ”Varför vågar inte politiker säga ifrån i vargfrågan”. Svensk Jakt. Publicerad 230113 (hämtad 240210)

Moderaterna (u.å.). Moderaterna är jägarnas och sportskyttarnas parti. Moderaterna. (Hämtad 240210)

Nilsson, Peter (2022). Så här tycker våra politiker om jakt. Jakt och jägare. Publicerad: 220901 (hämtad 240210)

Prop. 2000/01:57 (2000). Sammanhållen rovdjurspolitik. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2000/12/prop.-20000157

Prop. 2012/13:191 (2012). En hållbar rovdjurspolitik. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2013/09/prop.-201213191

Proposition (u.å). Regeringskansliet. (Hämtad 240210)

Rittel HW, Webber MW. (1973). Dilemmas in a general theory of planning. Policy Sciences. 4:155–169. doi:10.1007/BF01405730

SOU 2012:22 (2012). Mål för rovdjuren. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2012/04/sou-201222/

SOU 2013:60 (2013). Åtgärder för samexistens mellan människa och varg. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2013/08/sou-201360/

Vargfrågan handlar inte bara om konflikten mellan stad och land

Du måste se Leif G.W. och vargen, sade eleven till mig. Jag dröjde. Tiden fanns inte till, men igår efter julavslutningen på skolan lade jag mig i soffan med en kopp te och såg de två avsnitten. Några saker förblev i mina tankar och den jag framför allt begrundade var just detta ständiga upprepande kring konflikten mellan stad och land.

Det är en inramning av människans relation till vargen som gör att den snarare blir en symbol för den diskussion som pågår i Sverige mellan olika samhällsgrupper än att prata om vilt- och rovdjurförvaltning i Sverige.

Snarare tror jag att vi i stället borde utgå från viltet och hur det rör sig i landskapet. Det leder till en förståelse för det ekologiska snarare än det antropologiska. I ekologin ingår människor genom att vi sätter premisserna som organismerna har att utgå ifrån.

Tiveden

Det är genom hur vi formar av landskapet som vissa arter trivs och andra minskar. I artikeln ”Widespread habitat for Europe’s largest herbivores, but poor connectivity limits recolonization” (Bluhm et al., 2023) påpekar författarna att ofta koncentrerar vi oss på rovdjuren, men vi glömmer bort att det är växtätarna som är drivande i de ekologiska processerna. De skapar förutsättningarna för rovdjuren och asätarna, påverkar hur bränder beter sig, hur vegetationscykler och så vidare.

I artikeln ”Ecological Effects of Wolves in Anthropogenic Landscapes: The Potential for Trophic Cascades Is Context-Dependent” (Ausilio et al., 2021) undersökte författarna vilken påverkan som vargen har på växtligheten genom att deras närvaro får växtätare och att röra på sig.

Utgångspunkten är de numera kritiserade slutsatserna från Yellowstone där forskare menade att vargens närvaro gjorde att wapitihjortar rörde på sig mer. Det i sin tur medförde att de inte kunde beta ned aspen lika mycket som förr. Därför började aspen växa vid strandbankarna vilket påverkade floden och gjorde att bävern kom tillbaka. (Se Nog fan tänker vi inte som ett berg.)

Författarna till ovan artikel undersökte svenska förhållanden och kom fram till att skadorna på skogen inte blev mindre på grund av vargens närvaro. Snarare var det så att mängden älg var större i vargreviren, vilket gjorde att skogsskadorna inte minskade. Det som påverkade älgens beteende var istället skogsvägar och andra tecken på mänsklig närvaro, vilket gjorde att de drog sig längre in i skogarna. Vargen följer älgen.

Älgskalle

I grunden menar jag att det finns andra perspektiv på frågan och det är frågan hur vi ser på naturen. Varför utgår vi från vargen och rovdjuren, när det snarare handlar om mängden bytesdjur? Eftersom det finns väldigt mycket bytesdjur i Sverige, från vildsvin till älg är det naturligt att varg och andra rovdjur trivs i den svenska naturen.

Låt oss kort fundera över den svenska naturen genom att begrunda de brukades skogarna. De är numera mörkare och till exempel blåbären kräver ljus, vilket gör att på många ställen i Skandinavien minskar blåbären. Blåbären i sin tur är en nyckelart för väldigt många arter, inte bara för hjortdjuren. (Eldegard et al., 2019). Det andra som påverkar är att skogarna har kortare omloppstid, vilket gör att vissa arter inte får chansen. Allt detta påverkar växtätare som hjortdjur. De kan till exempel koncentreras i vissa geografiska områden, snarare än att de fördelar sig över större ytor. (Se t.ex. Wallgren, 2022).

Älgen, till exempel, genom sin storlek och sin stora mun har förmågan att leva på näringsfattigare tallskott (Spitzer et al., 2021), medan andra hjortdjur inriktar sig på gräs, blåbär och lingon och annan näringsrika lågbuskar inom odonsläktet.

Rådjuret är en annan intressant illustration då det är ett relativt krävande hjortdjur som inriktar sig på lättsmälta örter (Bjärvall, 2010). Denna nisch har gjort att de gärna söker sig till villaträdgårdar. Eftersom rådjuret är ett annat av vargens byten finns det exempel på när den tar rådjur nära människor.

Om vi ser till vilttillgången i Sverige ser vi att genom att förändra förvaltningen har det uppstått stora populationer. (Se till exempel Bestämmer jägarna för mycket?) Om vi ser i ett perspektiv på några hundra år har vi inte tidigare haft så stora mängder vilt och det till lycka för de flesta. Det leder till att rovdjuren också ökar och de följer även viltet.

Framför allt under det senaste seklet har vi ändrat hur vi ser på naturen och vårt ansvar för den. Vi är trevande. Kunskapen om ekologi är ny. Låt oss därför inte fastna för vissa perspektiv utan låt oss undersöka olika möjliga synvinklar. Är program som Leif G.W. och vargen bästa vägen? Det är ganska ytligt och befäster det redan sagda. Men som samtalsinledare fungerar det i alla fall. Låt oss fortsätta på djupet. För det krävs det inte bara prövning av olika perspektiv utan också att man tar del av kunskapen som forskare hela tiden ökar. Den får inte vara orörd utan måste förtäras, på så sätt bringar den näring.

Referenser:

Ausilio, Giorgia; Sand, Håkan; Månsson, Johan; Mathisen, Karen Marie; Wikenros, Camilla. (2021). ”Ecological Effects of Wolves in Anthropogenic Landscapes: The Potential for Trophic Cascades Is Context-Dependent”. Frontiers in Ecology and Evolution. 10.3389/fevo.2020.577963

Bjärvall, Anders (2010). Däggdjur i Sverige: alla våra vilda arter. Stockholm: Bonnier fakta

Bluhm, Hendrik et al. (2023). Widespread habitat for Europe’s largest herbivores, but poor connectivity limits recolonization. Diversity & distribution. Vol. 29:423–437. DOI: 10.1111/ddi.13671

Eldegard, Katrine; Scholten, Janneke; Stokland, Jogeir N.; Granhus, Aksel; Lie, Marit. (2019). The influence of stand density on bilberry (Vaccinium myrtillus L.) cover depends on stand age, solar irradiation, and tree species composition,
Forest Ecology and Management, Vol 432. ss. 582–590, https://doi.org/10.1016/j.foreco.2018.09.054.

Leif G.W. och vargen (2023). TV4. (Sett 231219).

TV-programmets titel (Produktionsår). Säsong X, avsnitt X [TV-program]. TV-kanal, Datum och klockslag för sändningen. 

Spitzer, Robert; Coissac, Eric; Felton, Annika; Fohringer, Christian; Juvany, Laura; Landman, Marietjie; Singh, Navinder J.; Taberlet, Pierre; Widemo, Fredrik; Cromsigt, Joris P.G.M. (2021). Small shrubs with large importance? Smaller deer may increase the moose-forestry conflict through feeding competition over Vaccinium shrubs in the field layer. Forest Ecology and Management, Vol. 480. https://doi.org/10.1016/j.foreco.2020.118768.

Wallgren, Märtha (2022). Skogsbruket och beteskadorna – en verklig och en
pedagogisk utmaning. I Johansson, Catrin et al. (red.) Skogens värden – forskares reflektioner. Mittuniversitetet. ss. 126–127.

Vargen som vägrar låta sig fångas

60 vargar ska förflyttas till södra Sverige, läser jag i rubriken. Jag har fått en artikel skickad till mig från min far. Jag ler för mig själv och tänker att det där är idioti. Jag berättar för honom om försöket med att flytta en varghona för några år sedan. Magasinet Filter har skrivit det underhållande och tragikomiska reportaget ”Sagan om världens dyraste varg” (Brännström, 2020) om varghonan som vägrade göra som människorna ville.

Idag började jag försöka förstå vad vad Länsstyrelsen Gävleborg menar och sökte efter information på deras hemsida. Men där står det inget. Det är bara ett uttalande av Sandra Wahlund, chef för viltenheten på länsstyrelsen i Gävleborg, (sr.se, 2023) som jag hittar och som alla tycks hänvisa till. Är det inte officiellt? Varför säger hon så?

Det finns många saker som löper genom mina tankar när jag läser och hör om detta. Jag tänker beta av dem enligt följande: Vargens sociala ekologi och hur de rör sig, samt en del hugskott.

Sveriges Radio skriver i anslutning till inslaget Länsstyrelsen: Flytta över 60 vargar till södra Sverige att ”Länsstyrelsen vill flytta mellan 60 och 85 vargar till det södra förvaltningsområdet där Skåne ingår när vargstammen ska spridas jämnare över hela landet”(sr.se, 2023). I Förvaltningsplan för stora rovdjur i Skåne 2021-2024 (Länstyrelsen Skåne, 2021) finns en översikt på hur Sverige är indelat. I översikten nedan ser vi att det är över en relativt stor yta som är i åtanke.

(Länstyrelsen Skåne, 2021:6)

Men detta förtar inte det märkliga i uttalet. Frågan är nämligen hur det ska ske, då det inte handlar om att att samla 60 till 85 vargar på ett flak och förflytta dem till det Södra rovdjurförvaltningsområdet.

Under tiden som jag har skrivit den här bloggen har jag fördjupat mina kunskaper i vargen. I flera inlägg har jag berört hur vargen rör sig. Här vill jag göra en kort beskrivning över hur de etablerar sig och sedan hur de som population breder ut sig, se också inläggen Vargen och vad är en metapopulation och Hångla inte med vargar.

En vargpopulation, skriver Mech och Boitani (2003), kan ses som ett dynamiskt system där ett vargpar etablerar i ett revir. De får valpar och efter några år knoppas de av genom att de etablerar ett närliggande revir. När det har fått pågå ett tag ligger reviren i kant och ser ut lite grand som en genomskuren bikupa. Jämför de två bilderna nedan. Den första är en översikt för hur reviren har utökats i nordvästra Minnesota och den andra är i Gävleborg.

”Wolf social ecology” Mech & Boitani, 2003:71

Jämför likheterna i strukturen med hur det ser ut i Gävleborgs län nedan.

Inventering av stora rovdjur i Gävleborgs län 2022 (Viklund & Nordin, 2022:15)

Avknoppningen betyder att vargarna i området är nära besläktade. Mellan reviren finns det även en viss dynamik där de rör sig fram och tillbaka, men det förekommer också aggressiva möten där det naturliga är att en av kombattanterna dör.

[N]eighboring wolf packs tend to be genetically related. The closer one pack lives to another, the greater its chance of being related to the other. This tendency results from the budding and splitting processes constantly under way in a vigorous population, as well as from attempts by dispersed offspring to fill in interstices among pack territories.

Mech & Boitani (2003:106)

När reviren är etablerade finns det två faser till, enligt Mech och Boitani (2003). Dels är det några individer som ”flyter runt” (floaters) mellan reviren. Jag tolkar att det blå reviret ovan skulle kunna vara en sådan. Dels finns det dem som sprider sig (dispersers). Det kan ta tid tills de etablerar sig i ett revir vilket visar sig i exemplet med vargarna i Skåne:

Observationer av vargar i Skåne har blivit vanligare under den senaste 10-års perioden. /…/. Observationer av varg har ökat under 2020 och flera olika ensamma vargar har bekräftats under 2020/2021. I februari 2021 kunde länsstyrelsen bekräfta att två vargar etablerat revir på Linderödsåsen.

(Länstyrelsen i Skåne, 2021:12.)

Enligt DNA:prover på spillningen har det visat sig att tiken är ifrån ”Långbogenreviret i Östergötland och hanen kommer från reviret Kesberget i Västmanland” (2021:12). I inlägget Vargen, dovhjorten och Kinnekulle berättar jag om ett annat vargpar som har etablerat ett revir mellan Skövde och Kinnekulle. Det är alltså spridare från olika delar av Sverige som möts i ett nytt område.

Maggie gillar inte myggen

För att vargar och andra rovdjur ska kunna etablera sig i ett område måste det finnas tillgång på föda. Länstyrelsen i Skåne skriver att den är god i länet och därför finns det bra förutsättningar för etablering inte bara av varg utan även kungsörn och lodjur.

De biologiska förutsättningarna för rovdjursetablering i Skåne är goda på grund av den stora tillgången på naturligt förekommande, potentiella bytesdjur för rovdjuren. Dessutom finns även stora arealer av lämpliga livsmiljöer för varg, lo och kungsörn.

(Länstyrelsen i Skåne, 2021:9.)

Att det är så beror på den viltförvaltning som har pågått i Sverige under de senast hundra åren, se Den andre varje månad och viltförvaltningen.

Det intressanta är här att genom god förvaltning, genom jägarnas disciplinerade och reglerade jagande finns det stora populationer av klövvilt. Detta skapade förutsättningarna för en stark vargstam.

Även hur skog och mark brukas har skapat en gynnsam situation. Skogsbrukets tallplanteringar lockar älgen, vilket i sin tur gör att vargen kommer (Ausilio et al., 2021). Att vargen i detta läge kommer till områden får effekter. Dels är risken större att tamdjur rivs eller dödas, vilket Länsstyrelsen i Skåne tar upp, dels att vargens bytesdjur börjar röra på sig över större ytor.

Sandhammaren

I Sverige är det människorna som har format landskapet genom sitt verkande. Genom lantbruk och skogsbruk är det vi som sätter de villkor som djuren har att anpassa sig till. Detta undersöks i artikeln ”Ecological Effects of Wolves in Anthropogenic Landscapes: The Potential for Trophic Cascades Is Context-Dependent” (Ausilio et al., 2021). De undersöker hur närvaron av varg påverkar älgbeståndet, och hur det i sin tur påverkar älgjakten och skadorna på skogen.

Vad de kommer fram till är att i det området som de undersökte var närvaron av älg högre i de etablerade vargreviren än utanför. Mängden älg påverkade i sin tur hur skadad skogen var på grund av deras betande.

Varför försöker jag föra in denna artikel i ett inlägg som handlar om hur dumt det låter att förflytta vargen? Jo, för att än en gång understryka att det som gör att vargar etablerar sig är just närvaron av föda. Det låter onödigt att påpeka det, men det som får dem att röra på sig är när födan minskar i ett område. De som framför allt rör sig är är de som flyter omkring mellan reviren och som sedan sprider sig till andra områden. Men det finns en annan vinkel på detta och det är att vargar tenderar till att återvända till områden som har övergivits eller som har blivit tomma, till exempel genom att vargarna har dödats.

Avslutningsvis i detta röriga inlägg med alldeles för många idéer och hugskott vill jag säga att det finns något märkligt i vissa av de idéer som politiker och tjänstemän kastar ur sig. Det är som om de inte har de biologiska faktorerna klart för sig. Det finns en underliggande vantro på kontroll, men allt är väldigt komplext. Det som görs på ritbordet stämmer ytterst sällan med förhållandena i naturen.

Jag vill jämföra detta med ett samtal jag har om värden efter det jag skrev i gårdagens inlägg. I en kommentar för jag fram Charles Sanders Peirce idé om index, ikon och symbol. Han menade att människan förstod vår omgivning utifrån tecken och vårt förhållande till dem.

Index är det vi ser direkt, till exempel ett vargavtryck i snön pekar på att varg har befunnit sig här. Exempel på ikoner är till exempel de kartorna som jag har visat i inlägget där vi kan se de geografiska områdena där vargen befinner sig i Sverige. Symboler är det kulturspecifika och det är här jag menar att vargdiskussionen ofta hamnar i Sverige.

Vargen blir en symbol för konflikten mellan stad och land och mellan olika regioner i Sverige. När vargen diskuteras på det symboliska planet, tappar vi bort arten och de levnadsvillkor de har utifrån genetiska förutsättningar och hur vi människor har format miljön. Då hittar politiker på idéer som är knepiga och då kan det bli väldigt dyrt, som exemplet med vargtiken i Filters reportage.

Referenser:

Ausilio, Giorgia; Sand, Håkan; Månsson, Johan; Mathisen, Karen Marie; Wikenros, Camilla. (2021). ”Ecological Effects of Wolves in Anthropogenic Landscapes: The Potential for Trophic Cascades Is Context-Dependent”. Frontiers in Ecology and Evolution. 10.3389/fevo.2020.577963

Brännström, Bertholf (2020). ”Sagan om världens dyraste varg”. Filter. Uppdaterad 20200107. (Hämtad 231203)

Lindwall, Joacim (2023). Länsstyrelsen: Flytta över 60 vargar till södra Sverige. sr.se. Publicerad 231125 (Hämtad 231203)

Länstyrelsen Skåne (2021). Förvaltningsplan för stora rovdjur i Skåne 2021-2024. Länstyrelsen Skåne. Diarienummer: 218-34467-21. (Se https://www.lansstyrelsen.se/skane/djur/jakt-och-vilt/stora-rovdjur.html)

Mech, L. David & Boitani, Luigi (2003). ”Wolf social ecology”. ur Mech, L. David & Boitani, Luigi (red.) (2003). Wolves: behavior, ecology, and conservation. Chicago: University of Chicago. Ss. 25–116.

Viklund, Simon; Nordin, Hans. (2022). Inventering av stora rovdjur i Gävleborgs län 2022. Länsstyrelsen Gävleborg, Rapport 2022:4.

Vargen, dovhjorten och Kinnekulle

”På Kinnekulle finns ingen orörd natur,” skriver Länstyrelsen i Västra Götaland om detta platåberg vid Vänerns strand. Likväl är det en vacker plats, dit vi återvände ofta när vi bodde i Skövde. Vi vandrade vid olika platser. Jag har druckit ur källan där Olof Skötkonung döptes. Den medeltida kyrkan i Husaby är väl värd ett besök.

För den som vill se det brukade landskapet, det exploaterade och det varsamt omhändertagna rekommenderar jag att vandra mellan Blomberg och Hällekis.

Det som ständigt slog mig när jag var där var hur mycket dovhjort det var. Nu när jag skriver det här kollar jag upp lite information om det lär jag mig nya ord som ”hjortavskjutning” (Hällekis Kuriren, 2021), och ”avdrivningsjakt” (götene.se, 2022). Sveriges Radio har ett inslag som heter ”Hjortjakten inne i samhället ska fortsätta: ‘Målet är att skrämma'” (sr.se, 2023). Wilhelm Klingspor skrev i Hällekis Kuriren att det fanns 3424 hjortar vid inventeringen 2021.

Att övergivet stenbrott, planterad skog och en anlagd vandringsled är tre exempel på hur Kinnekulle ständigt brukas och nyttjas av de som bor där.

Dovhjorten inplanterades i Sverige under senare delen av 1500-talet för att jagas. De hölls i hägn, men att hålla inne dem torde vara omöjligt. De hoppar vackert och graciöst över stängsel.

Som vi förstår på ord som ”hjortavskjutning” och ”avdrivningsjakt” har de börjat att bli ett stort problem i trakterna. Att de har kunnat bli så många beror på att de inte har naturliga fiender, ja då om inte människan räknas. Det finns också en hel del mat, alltifrån bokskog till trädgårdar. De är tämligen orädda, även om de är naturligt skygga och ger sig av om man närmar sig dem.

Det intressanta här är att ett vargpar torde göra susen. Som Mech och Boitani skriver i ”Wolf social ecology” (2003) behöver vargar en parningspartner, mat och ett exklusivt territorium . Nu är det som så att det finns ett revirmarkerande par i Klyftamons naturreservat som ligger öster om Götene (Länsstyrelsen i Västra Götaland, u.å.).

Google Maps

Tidigare har det skådats varg på Kinnekulle och Freddie Wendin och Lena Brodin berättar om sitt vargmöte när de ordnade i trädgårdslandet, se Vårt möte med varg en 2008. De berättar även att en varg hittades död i närheten en tid senare.

Således finns det redan ett revirmarkerande par i Klyftamon. Möjligen har de fått valpar i år. Den lokala dagspressens artiklar ligger bakom betalvägg så jag kan inte läsa artiklarna, men i ingressen dryftas det. Honan kommer från Sjundareviret och hannen från Vargavidderna. De har således lämnat sin tidigare flock och mött varandra i denna biotop av myrar och barrskog. Det är imponerande hur honan har kunnat ta sig till denna plats från Sjundareviret som ligger söder om Södertälje.

Om det stämmer att de har fått valpar kommer deras avkommor att börja sprida sig i området. Kanske kommer de att råda bot på dovhjortsmängden och vildsvinen? Frågan är hur de boende kommer att reagera på spridningen. Wendin och Brodin skriver till exempel att en varg hittades död utan att vara precisare.

Trakten runt Kinnekulle är en av de äldsta jordbruksområdena i Sverige. Det finns gott om tamdjur. Förhoppningsvis kommer vargarna att hålla sig till viltet.

Kinnekulle och trakten kring Götene är ett exempel på den komplexitet som råder i Sverige när det kommer till rovdjursfrågan. Å ena sidan visar mängden dovhjort på ett ekosystem i obalans och den kan återställas genom vargens och andra rovdjurs närvaro. Å andra sidan finns risken att tamdjur kommer att rivas och den kommer att öka ju fler vargarna blir. Närvaron kommer att gillas av vissa, medan andra kommer att känna en stor osäkerhet.

Politiska beslut som jag stödjer vill att Sverige ska ha en vargstam. Det betyder att vi måste diskutera det utifrån ett komplext sammanhang, där olika aspekter kommer samman utan att kunna ge enkla svar. För en vargstam som en betydande del av befolkningen inte gillar kommer att leda till tjuvjakt och till osämja i bygderna, se Tjuvjägare, attityd och vargarna som inte finns i Dalarna.

Vargens närvaro och symbolik visar på hur ekologi och antropologi inte kan särskiljas. Frågan är därför hur vi föreställer oss ett samhälle och vilka föreställningar som ligger till grund för de visionerna?

Referenser:

Borg, Torbjörn (2023). ”Hjortjakten inne i samhället ska fortsätta: ‘Målet är att skrämma’”. SR.se. Publicerat 230502 (hämtat 231126).

Brolin, Lena & Wendin, Freddie (u.å.). Vårt möte med varg en 2008. Vargbesök på Kinnekulle. (Hämtat 231126)

Götene Kommun (2022). Avdrivningsjakt på hjort i Hällekis. Götene Kommun. Publicerad 221208 (hämtad 231126)

Klingspor, Wilhelm (2021). ”Hjortavskjutning kring Kinnekulle summerad”. Hällekis Kuriren. Publicerad 210430 (Hämtad 231126).

Länsstyrelsen (u.å.). Kinnekulle. Länsstyrelsen Västra Götaland. (Hämtad 231126).

Länsstyrelsen (u.å.). Stora Rovdjur. Länsstyrelsen Västra Götaland. (Hämtad 231126).

Mech, L. David & Boitani, Luigi (2003). ”Wolf social ecology”. ur Mech, L. David & Boitani, Luigi (red.) (2003). Wolves: behavior, ecology, and conservation. Chicago: University of Chicago. Ss. 25–116.

Vargen och vad är en metapopulation?

Men, sade eleven, komplicerat och komplext är väl samma sak!

Nej, svarade jag, för komplexitet handlar om att olika delar är sammansatta, vilket gör det svårt. Det är sammansättningen som gör det komplext, dock utan att det måste vara särskilt komplicerat.

Vargens existens i Sverige är komplext och ju mer jag sätter min in i det ju komplexare tycks det mig. Det är därför jag envisas med att ständigt föra in nya aspekter. Idag vill jag undersöka ännu en, vargen och metapopulation.

Eftersom jag inte är biolog utan endast en amatör som ständigt fördjupar mig i ekologins värld stöter jag ständigt på nya termer och begrepp som jag inte begriper mig på. Ett sådant som jag har tampats med är metapopulation. Jag stötte på det i boken Corridor ecology (Jodi et al., 2019). Då jag samtidigt läste om hur vargen sprider sig Mech & Boitani (2003) vilket jag tar upp i Hångla inte med vargar började jag fundera på om och hur detta hänger ihop.

Låt oss klargöra grundproblematiken ur ett mänskligt perspektiv. Vissa vill ha varg och det finns politiska beslut som stöder det, även om det diskuteras hur många som det ska finnas, se Referensvärde för varg i Sverige (Naturvårdsverket, 2023). Andra som Jägarnas riksförbund är helt emot ”frilevande varg i Sverige”, se Jakt på de stora rovdjuren – då är vi rätt val för dig!?

Maggie stolt efter att ha lyckats spåra rådjursklöven

En metapopulation kan beskrivas på olika sätt, men i grunden utgår man från ett landskap där en populationer av en art lever. De är spridda i landskapet och när arten försvinner i ett område intas det av arten igen (se bild nedan).

Grundteorin kommer från genetikern Richard Levins som begrundade hur parasiter kan kontrolleras. Han skapade en matematisk modell för hur metapopulation fungerar. Den tänker jag inte försöka förklara.

Om vi tittar på de fyra exemplen nedan så ser vi hur arter rör sig i olika riktningar. De har olika områden där de kan överleva. Här blir det något tekninskt, men om jag förstår det rätt inriktar sig begreppet metapopulation på hur väl arten kan överleva genom att utgå från det större området. Så om vi tittar på C nedan (Levin’s classic) så har vi 6 områden. Om arten försvinner i ett område kommer det ånyo att besättas av samma art. Det skapar en livskraftig population. Om vi jämför det med D så är de olika områdena för långt ifrån varandra för att områden där arten har försvunnit kan återintas. D är ett exempel på utdödendeskuld (se t.ex. Hundpromenad, utdöendeskuld och antropocens pris).

Illustration ur Corridor Ecology (Jodi et al., 2019:24)

Poängen med den matematiska modellen är att se hur livskraftiga olika arter är. Om vi tar vargen som exempel så har de ett revir som styrs av ett alfapar. Deras avkommor kommer snart att börja röra på sig. Först genom att driva runt i utkanten av reviret för att möjligen sedan lämna reviret helt för att skapa ett helt nytt revir.

I inlägget Hångla inte med vargar visade jag hur reviren ligger in till varandra i Gävleborgs län. De röda markeringarna visar på familjerevir och de lila på revirmarkerande par. Att betänka är då att familjereviren består av ett alfapar med valpar i olika åldrar. Det innebär att vi talar om små grupper av vargar på stora ytor. Jag har tittat runt i olika publikationer och det är svårt för mig att se hur stora de olika grupperna är. Men, om jag förstår det är det endast ett par i till exempel Lomsjön, se nedan.

Inventering av stora rovdjur i Gävleborgs län 2022 (Viklund & Nordin, 2022:15)

Just storleken på grupperna menar jag är värt att ha i åtanke när vi hör eller läser att ett revir har skapats. Det ser det ut som om det är väldigt mycket varg, men i grunden är det ett fåtal i varje revir.

På bilden nedan ser vi hur den största mängden varg är koncentrerade norr om Vänern och Vättern. Cirklar är familjegrupper, medan trekanterna är revirmarkerande par (Svensson et al.; 2023:13). Se inlägget Tjuvjägare, attityd och vargarna som inte finns i Dalarna för en längre betraktelse.

I den övre delen av bilden finns en röd linje och den markerar var renbetesområdet börjar eller slutar beroende om man bor i södra eller norra Sverige. För att kunna fortsätta diskutera metapopulation och komplexitet måste vi ha den linjen i åtanke.

Inventering av varg vintern 2022–2023 (Svensson et al.; 2023:13). Bilden är beskuren av mig.

Vargen i Sverige har en dålig genetisk variation. Svensson et al. skriver i ”Inventering av varg vintern 2022–2023” att ”[d]en skandinaviska vargpopulationen härstammar från sex invandrade vargar från den finsk-ryska populationen.” (2023:20). Enligt rapporten är den beräknade mängden vargar i Sverige 510 och dessa härstammar från de sex invandrade vargar sedan 1983.

Inaveln är alltså väldigt hög. För att den inte ska bli högre behövs det att nya vargar migrerar till Sverige. Det är här metapopulationen kommer in. För om vi ser till vargens förekomst i ett större geografiskt område, ser det ut som på bilden nedan, tagen ur artikeln ”Metapopulation effective size and conservation genetic goals for the Fennoscandian wolf (Canis lupus) population (Laikre et al., 2016).

Artikeln är från 2016 vilket gör att siffrorna inte är desamma som de ovan angivna. Som vi ser på bilden är vargen fördelad i olika områden, där det stora antalet är i Ryssland. Det är således dessa vargar som sedan börjar sprida sig och etablera sig i norra Tyskland och i Skandinavien. Som vi ser på bilden har de framför allt etablerat sig i Svealand i Sverige.

Se bild 1 i Laikre et al. 2016.

Författarna skriver att biologer och beslutsförfattare är överens om att en livskraftig vargstam är endast möjlig om vi ser den ur ett större geografiskt område där de kan röra sig fram och tillbaka för att undvika inaveln som har skett i Sverige.

Jag vill understryka att de menar att vargindivider inte bara ska lyckas ta sig ned till södra delarna av Sverige utan att bli skjutna eller dö av annan orsak, de ska också kunna ta sig norrut igen. Enligt författarna är denna rörelse fram och tillbaka över stora ytor för att ha en bred genpool som definierar metapopulationen i norra Europa.

För att komma fram till denna slutsats har de en komplicerad matematisk modell där de kan visa på de olika rörelserna (se nedan).

Se bild 2 i Laikre et al. 2016.

Jag skrev medvetet komplicerat för vad denna modell inte tar med i beräkningen är komplexiteten i vargfrågan. Nu är inte det deras syfte. De vill bidra med en aspekt för att förstå den större komplexiteten i frågan.

Så avslutningsvis försöker jag i detta och i andra inlägg försökt att belysa att vargen kan inte förstås endast utifrån ett perspektiv.

För att ta två exempel på vardera kant. Å ena sidan fick jag berättat för mig om en vän till familjen vars hund blev ihjälbiten av en varg. Personen är fortfarande traumatiserad av händelsen. Å andra sidan ur ett ekologiskt perspektiv, där vi tittar på metapopulationer, är inte det relevant. Bevarandebiologen Michael Soulé skriver till exempel att för bevarandet av arter kan vi inte se till de enskilda djurindividerna utan måste se till populationen (Soulé, 1985/2014). Och däremellan är det. Fortsättning följer.

Referenser:

Hilty, Jodi A., Lidicker, William Zander & Merenlender, Adina Maya (2019). Corridor ecology: the science and practice of linking landscapes for biodiversity conservation. 2:d edition. Washington, DC: Island Press

Laikre, L., Olsson, F., Jansson, E. et al. (2016). Metapopulation effective size and conservation genetic goals for the Fennoscandian wolf (Canis lupus) population. Heredity 117, 279–289. https://doi.org/10.1038/hdy.2016.44

Mech, L. David & Boitani, Luigi (2003). ”Wolf social ecology”. ur Mech, L. David & Boitani, Luigi (red.) (2003). Wolves: behavior, ecology, and conservation. Chicago: University of Chicago. Ss. 25–116.

Naturvårdsverket (2023). Referensvärde för varg i Sverige. Naturvårdsverket. Senast uppdaterad 231011 (hämtad 231125)

Soulé, M. E. (1985/2014). What is conservation biology?. ur Collected Papers of Michael E. Soulé. Washington DC: Island Press. Ss. 31–52.

Svensson, L., Wabakken, P., Maartmann, E., Nordli, K., Flagstad, Ø., Danielsson, A., Hensel, H., Pöchhacker, K. & Åkesson, M. 2023. Inventering av varg vintern 2022–2023. Bestandsovervåking av ulv vinteren 2022-2023. Bestandsstatus for store rovdyr i Skandinavia. Beståndsstatus för stora rovdjur i Skandinavien 1-2023. SLU Viltskadecenter: Grimsö

Viklund, Simon; Nordin, Hans. (2022). Inventering av stora rovdjur i Gävleborgs län 2022. Länsstyrelsen Gävleborg, Rapport 2022:4.