Ska EU ge tusan i den svenska skog?

Titeln till debattartikeln i ATL av Martin Kinnunen och tre andra från Sverigedemokraterna lyder: ”Vi säger nej till EU-övervakning av skogen” (Kinnunen et al., 2024). I den beskriver de att ”EU-kommissionen ätit sig in i den svenska skogen”. Men det är något annat som tycks vara grunden i deras kritik och det är ”subsidiaritetsprövningen”. Jag blir förvirrad.

Först och främst söker jag upp vad subsidiaritetsprövning är då det tycks vara det grundläggande problemet. I alla fall om jag ser till debattartikelns avslutande ord:

Subsidiaritetsprövningen fungerar inte, den har blivit ett rundningsmärke. Nya regler som förhindrar godtycklig överföring av makt till EU måste upprättas.

(Kinnunen et al., 2024).

I grunden handlar subsidiaritet att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Subsidiär syftar på att någon är underlydande och subsidiaritetsprinicipen, kan översättas till närhetsprincip (SAOB). EU ska bara fatta beslut ”om det är effektivare än om de enskilda länder agerar på egen hand” (Europeiska kommissionen, u.å). En prövning görs om det nationella parlamentet är oense med EU Kommissionen. Enligt debattartikeln kringgås detta av EU Kommissionen och skogen är ett exempel på detta. Jag förstår det som att debattartikeln är en kritik av Sveriges förlorade suveränitet.

Mitt val av begreppet suveränitet kommer från en diskussion som statsvetaren Wendy Brown för i boken Inhägnade stater, avtagande suveränitet (2011). Hon menar att det pågår en diskussion i länder kring hur mycket som landet själv ska bestämma. Att diskussionen pågår beror på att länder är allt mer knutna till andra länder genom sin ekonomi och fördrag (EU, NATO) och detta skapar en oro hos vissa för det minskade självbestämmandet, suveräniteten. Poängen, enligt henne, är inte att allt ska kunna styras utan att möjligheterna ska finnas där.

Det betyder inte att den moderna, suveräna nationalstaten alltid styr  eller reglerar ekonomin med fast hand; vad det däremot betyder är att statssuveräniteten bygger på att staten kan utöva denna styrning och reglering samt att den beslutar när så ska ske.

Brown, 2011:61. Markeringar i original.

Subsidiariten ska medge enskilda länder självstyre och ska således pröva om det finns åsiktsskillnader mellan Europeiska kommissionen och Sverige. Detta menar dock författarna till debattartikeln fungerar inte och svensk skogsbruk förlorar sitt självbestämmande.

Om vi bortser från subsidiaritet och suveränitet för ett ögonblick och tittar på vad Europeiska Kommissionen har med svensk skog att göra framträder en intressant konflikt som visar på hur olika perspektiv ställer till det. Grunden är den Gröna given som håller på att lanseras av EU.

Det är ett utvecklingsarbete som ska pågå till 2030 och skogarna i EU är en del av det arbetet, se New EU forest strategy for 2030 (Europeiska kommissionen, u.å). Målen är flerfaldiga och bygger främst på två premisser, klimat och biologisk mångfald. Därtill kommer utvecklingen av landsbygden för att kunna skapa en fungerande ekonomi.

The new EU forest strategy will support the socio-economic functions of forests for thriving rural areas and boosting forest-based bio-economy within sustainability boundaries. It will also protect, restore and enlarge the EU’s forests to combat climate change, reverse biodiversity loss and ensure resilient and multifunctional forest ecosystems[.]

New EU forest strategy for 2030

Sverige är inte det enda landet som har varit kritiska till den nya skogspolicyn, även Finland och Österrike har yttrat sig.

För att kunna göra detta, skriver Europeiska Kommissionen i ett pressmeddelande, vill de skapa en skogsövervakningslag, samt göra en inventering av skogarna i EU. Återigen är det klimatförändringar och minskningen av den biologiska mångfalden som motiverar. Om det är rätt väg har ifrågasatts av flera. Europeiska Kommissionen skriver:

EU-kommissionen föreslår en skogsövervakningslag som ska täppa till befintliga luckor i informationen om de europeiska skogarna och skapa en omfattande kunskapsbas. Detta kommer att göra det lättare för medlemsländer, skogsägare och skogsförvaltare att hantera de ökande belastningarna på skogarna och att stärka skogarnas resiliens.

Skogar är viktiga allierade i kampen mot klimatförändringar och minskad biologisk mångfald. De är dessutom centrala för välmående landsbygdsområden och för bioekonomin. Dessvärre är skogarna i Europa hårt belastade, bland annat till följd av klimatförändringar och ohållbar mänsklig verksamhet. 

EU-kommissionen föreslår omfattande övervakning för att förbättra de europeiska skogarnas resiliens (Europeiska Kommissionen, 2023). Markeringar i original.

Jag vill i inläggets avslutande del sätta det som pågår i ett historiskt perspektiv. Till min hjälp har jag boken Skogsbruk på samhällets villkor: Skogsskötsel och skogspolitik under 150 år (Enander, 2007). Även denna bok är en rekommendation av Lars Lundqvist.

I bokens första del beskrivs de historiska händelser som låg till grund till varför Sverige fick den första skogsvårdslagen 1903. Om svensk skogshistoria har jag skrivit om tidigare, se till exempel Ta bort de gamla flottlederna. Enanders bok fördjupade och förde ihop mycket av min tidigare kunskap och gav mig en tydligare bild av svensk skogsbrukshistoria.

Först är det viktigt att ha en tidslinje: Fram till 1700-talets mitt var svenskt skogsbruk ”totalreglerat” för att sedan i 1800-talets början vara närmast ”avreglerat” (Enander, 2007:6). Sedan slutet av 1600-talet fram tills 1800-talet hade den skog som tillhörde kungen (kronoskog) avvittrats, det vill säga tilldelats bönderna. Det handlade om att klara upp skillnader mellan ägande och allmänningar. Det senare var den mark som alla använde. Som en pendang till detta skapas även en del av de problem som samerna och rennäringen har genom att de särbehandlades. De fick ”kollektivt brukningsrätt för renbete” (Enander, 2007:19).

Sedan Frihetstiden på 1700-talets hade liberalismen varit stark i Sverige. För liberalismen är äganderätten viktig. En del av friheten är således att den enskilde ägaren har rätt att använda sin ägodel och egendom efter eget kynne. Detta kan stå i motsättning med det övriga samhället och det är detta som sker under 1800-talet och den industriella revolutionen, där som jag skrev i Ta bort de gamla flottlederna blev skogen det som gjorde att Sverige kunde påbörja vägen till att bli en välfärdsstat.

En delförklaring är att skogen köptes upp av skogsbolag och kunde inriktas på att få skogsindustrin att växa.

Det finns en annan aspekt också som knyter an till diskussionen med Europeiska Kommissionen. Enander använder genomgående ordet skogsvård. Vad betyder det egentligen? Jo, det syftar på att skogen brukas för att kunna leverera timmer till skogsindustrin. Han citerar paragraf 1 i skogsvårdslagen 1948:

Skogsmark med därå växande skog bör genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes och, så vitt möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhålles.

Citerat i Enander, 2007:55.

Problemet bygger just på att å ena sidan ger industrin arbete och skapar en allmän välfärd, å andra sidan var det inte böndernas syfte då de brukade skogen. De nyttjade skogen för husbehov, såsom kolved, timmer och för skogsbete. Men också industrin tenderade att snarare se till sitt eget bästa. Så de avverkade på sätt som inte var förenliga med klimatet i Sverige. Enander citerar Israel av Ström, den stora förgrundsfiguren för svenskt skogsbruk:

På några orter nedhugges skogen åter, när den blivit 30à 40 år gammal, för att svedjas; marken besås ett à två år med säd, och gifver sedan bete; på andra orter börjar man utplocka de bästa träden först och de sämre sedan, och hugger öfver allt; och ingen trakt blir lemnad fredad och ingen blir rätt uthuggen — Sådane blädade skogar gifva ringa avkastning –.

Citerat i Enander, 2007:24.

Resultatet av detta brukande var en exploatering av skogen vilket gjorde att virkesförrådet minskade så att en av Sveriges basindustrier riskerade att stå utan sin råvara. Det var detta som gjorde att man 1903, efter 20 år av debatt införde den första skogsvårdslagen som införde ”återväxtplikt” för skogsägaren. De var således förpliktade att tillgodose att skogarna inte längre utarmades på timmer.

Vad vi ser är hur det allmännas behov inskränkte de enskildas möjligheter att bruka efter egen fason. Enander skriver ”[d]ärmed hade liberalerna medverkat till att stoppa den fria användningen av skogstillgångarna, en frihet som andra liberaler en generation tidigare varit de främsta förespråkarna för” (2007:22).

Avslutningsvis ser vi att å ena sidan finns det en ny diskussion som pågår om klimat och biologisk mångfald, å andra sidan ser vi en mycket äldre diskussion som handlar om konflikten mellan det allmänna (land, EU) och den enskilde (individ, företag, land).

Referenser:

Brown, Wendy (2011). Inhägnade stater, avtagande suveränitet. Hägersten: Tankekraft.

Enander, Karl-Göran (2007). Skogsbruk på samhällets villkor: skogsskötsel och skogspolitik under 150 år. Umeå: Institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet

Kinnunen, Martin; Rugland Timgren, Beatrice; Eriksson Falk, Mattias; Eklöf, Staffan. (2024). ”Vi säger nej till EU-övervakning av skogen”. ATL. Publicerad 240304 (Hämtad 240316).

Europeiska Kommissionen (u.å). Subsidiaritetsprövning. (Hämtad 240316).

Europeiska Kommissionen (u.å). New EU forest strategy for 2030 . (Hämtad 240316).

Europeiska Kommissionen (2023). EU-kommissionen föreslår omfattande övervakning för att förbättra de europeiska skogarnas resiliens. Publicerat 221123 (Hämtat 240316)

Svenska Akademins Ordbok. (SAOB). Subsidiaritet. (Tryckår 1997).