Vargen skulle kunna bidra till att hålla ned älgbetesskadorna!

I den lilla gläntan var en tallplantering. Jag har ofta gått förbi den, men som så ofta inte lagt märke till den. Så idag, efter att ha samtalat om miljögifters för- och nackdelar, ett samtal som till slut blev en fråga om grundläggande syn på varat, hade min varseblivning fångat upp denna glänta.

För i gläntan nästan doldes en stor del av tallplantorna. I stället hade björkarna vuxit höga. Det som också slog mig var hur olika storlek det var på plantorna. Vissa var höga, men andra låga.

Men det var inte bara samtalet mellan mig och Lars Lundqvist (läs Miljögifter berättar om vår enfald.) utan också på grund av läsningen av Stig Hagners bok Skog i förändring: vägen mot ett rationellt och hållbart skogsbruk i Norrland ca 1940-1990 (2005). I den visar han statistik på hur mycket som överlevde och problemet med lövslyn som hotade att ta över. För att bekämpa det använde man växtgifter, eller herbicider. Det berodde på många orsaker, varav en var att det var billigt. Arbetskraft var dyr och teknologin en röjyxa.

Senare i boken berättar Hagner om att giftdebatten kom i en tid då det var gröna vågen, vänsterrörelser och framför allt Vietnamkriget. I debatten blandades bilder ihop med missbildade vietnamesiska barn och svensk skog. Politikern, menar han, kunde inte stå emot utan följde opinionen. De struntade i fakta om att mängderna var ofarliga och att i Sverige användes inte dioxin. Likaså undvek man att fokusera på lantbruket som använde desto mer och det i områden med befolkning och dessutom i livsmedlet.

Jag tar honom på orden, då han skriver att det var ofarligt, för nu är jag framför allt intresserad av hur debatter skapas och att politikerna följer den allmänna opinionen, som ibland inte har förmågan att bedöma faktan som presenteras. Snarare är det dem som talar mest övertygande. Det känsloväckande vinner över det logiska för att referera till Aristoteles indelning av talekonstens tre verktyg, patos, det känslosamma, logos, faktan, samt ethos, det vill hur trovärdig talaren är. Enligt Hagner var den trovärdige i den debatten, den som väckte känslor, snarare än höll sig med fakta.

Att jag tar upp detta nu är att jag tror att vargdebatten i Sverige följer en liknande indelning mellan patos och logos. Här är det vargförespråkarna som är förlorarna trots att de har logos på sin sida. Bilder på uppätna hundar, aggressiva vargar och annat förs fram i debatten för att undersöka faktan. Och här håller skogsindustrin sig undan, trots att de förmodligen skulle tjäna på ett högre antal vargar i Sverige. Vad jag talar om är skadorna som den stora älgstammen i Sverige orsakar skogsindustrin.

Även dessa tankar springer ur Hagners bok. Älgkapitlet hann han inte själv skriva. Det gjorde Per Persson på uppmaning av Hagners änka. Kapitlet inleds med Perssons bedyran att trots den negativa syn på älgen som kommer att framställas, så är den allmänna synen hos dem som arbetar i skogen inte negativ. Däremot, menar han, måste man inse att älgen är ett problem.

Att älgen orsakar stora problem, visas till exempel i det stora arbete som länsstyrelserna lägger ned på att göra en ”systematisk observation av älgstammarna /…/ årligen. Syftet med observationerna är att skapa sig en bild över älgstammarnas storlek, utbredning och dess påverkan på naturen.” (Älgdata, se Inventering).

Nedan ser vi senaste statistiken från Götaland. Det kommer från Skogsstyrelsens hemsida Skoglig Betesinventering Älgbetesinventering (Äbin) och foderprognos. Nedan ser vi tre intressanta tal. I den årsskadade talen är det 13 %. Det innebär inte att tallen kommer att dö, däremot kan det framtida virket inte användas för sitt ändamål. I Götaland är 56 % oskadade, vilket betyder att 44 % är skadat, vilket kommer att försämra dess användningsområde. Däremot är det bara 1,3% av granen. Eftersom granen i skadas i samma utsträckning planteras det därför mer gran, trots att andra träd egentligen skulle prioriteras.

Nedan visar en överblick över Götaland på att hela regionen är ”svår” eller ”mycket svårt” drabbad. De skriver att ”10-20 % för Svår och högre än 20 % för Mycket svår.

Utifrån detta kan vi se hur en mycket högre vargstam skulle kunna göra stor nytta för skogsindustrin. Vad baserar jag detta yttrandet på? Dels kommer det från en artikel som jag har hänvisat till åtskilliga gånger nu senast i Böndernas roll ses som oviktig och vargen skulle trivas söderut. Artikeln heter Rewilding by Wolf Recolonisation, Consequences for Ungulate Populations and Game Hunting (Rodríguez-Recio et al., 2022).

I dem går de igenom just hjortpopulationerna i södra Sverige och visar att vargstammen skulle kunna vara mycket större. I nedan översikt ser vi hur de olika klövdjuren är fördelade i södra Sverige. (Se också Licensjakt hjälper inte mot tjuvjakt för en diskussion om temat).

I den andra ser vi hur författarna beräknar vargstammens potentiella storlek. I den vänstra beräknas att 15-17 vargar skulle röra sig i 1000 kvadratkilometer.

Vad är då fördelarna med en så hög vargstam ur skogsbolagens perspektiv? Det första är rädslans ekologi (ecology of fear). Det syftar på att beteendet hos bytesdjur förändras om det finns rovdjur i närheten. De rör på sig i större utsträckning, vilket gör att deras betande sprids över större områden. (Se till exempel Trophic cascades: predators, prey, and the changing dynamics of nature av red. Terborgh & Estes, 2010). Det andra är att de håller nere älgpopulationen, då den är vargens främsta byte.

Jag minns i det intressanta avsnittet i podden Jägaren med Gunnar Glöersson, jaktvårdskonsulent i Jägareförbundet. Där han pekar på hur många älgar som de tar i Gävleborgslän. Nu minns jag inte siffrorna, däremot kan man jämföra Götaland med Gävleborgslän på Skoglig Betesinventering Älgbetesinventering (Äbin) och foderprognos. Där ser vi en annorlunda bild. Den är visserligen fortfarande hög, men beskrivs som allvarlig med 5-10 % beteskador.

Nu ska jag inte dra på för höga växlar här, då situationen i till exempel Västmanlandslän som också är relativt vargtätt och där liknar situationen Götaland. Fast å andra sidan om vi ser till kartan från Rodríguez-Recio et al:s artikel ser forskarna att även den delen skulle kunna tåla en betydligt högre vargstam, lika mycket som i Götaland.

Jag stöter inte på samtal om att påpeka vargens nytta i debatten om betesskador, trots att balansen mellan rovdjur och betesdjur tenderar att balansera ut sig över tid, se Sverige bör ha livskraftiga rovdjursstammar. Är det biologiskt bevisat?.

Nåväl, i slika funderingar gick jag när jag idag gick ned mot Sandhammarens strand med Maggie. Det regnade och blåste, men klädd i regnkläder var det bara mysigt.

Jag kommer att återvända till det här och fundera med mer information och mindre spekulation.

Referenser:

Hagner, Stig (2005). Skog i förändring: vägen mot ett rationellt och hållbart skogsbruk i Norrland ca 1940-1990. Stockholm: Kungl. Skogs- och lantbruksakademien

Rodríguez-Recio, Mariano; Wikenros, Camilla; Zimmermann, Barbara; Sand, Håkan (2022). Rewilding by Wolf Recolonisation, Consequences for Ungulate Populations and Game Hunting. Biology. 11:317. https://doi.org/10.3390/biology11020317

Terborgh, John & Estes, J. A. (red.) (2010). Trophic cascades: predators, prey, and the changing dynamics of nature. Washington [DC]: Island Press